Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Innehåller allt om olyckor på Gotland.
hemma i Scarborough, hvilken som bekant 8 stistlidne Februari strandade å Salvoren och totalt förolyckades, har nu i England aflagt sjöförklaring. På grund af de omständigheter som derunder framkommit, har sjörätten i Hull, som ansett att kapten Webster låtit komma sig fel till last vid navigeringen, suspenderat honom från fartygsbefäl under tre månader.
Gotlands Allehanda
Torsdagen 18 April 1889
N:r 45
Rörande eldsvådan vid Odvalls i Klinte natten till 29 sistlidne Mars angående hvilken starka misstankar förekommit att den har eitt uppskof i en mordbrandsanläggning, ha nu polisförhör hållits, dels å Klintehamn, dels vid Tors i Bro, Om förhöret å förstnämda ställe mäler protokollet:
År 1889 29 Mars kl, 12 och 15 minuter f.m. instälde sig kronolänsman Svallingson å den s. k. »Odinska» lägenheten i Klintehamn, som numera äges af hemmansägaren Adrian Berg i Bro, efter att hafva någon stund dessförinnan blifvit meddelad, att eld derstädes utbrutit.
Kommen till stället, hvilket han omkring kl. 10 8/4 föregående dags afton passerat, och som då syntes i vanligt ekick, befanns ladugården nedbrunnen, Elden ansågs vara vid hans ditkomst begränsad, och efter ytterligare en timmas arbete syntes all fara för nära intill belägna bygnader vara förbi.
Genast vid länsmannens ditxomst till brandstället meddelades honom, att ett fönster till köket, beläget å boningshusets östra gafvelsida, som vetter åt ladugården, påträffats af först till brandstället anlända personer stående öppet och med en ruta inslagen, Länsmannens vid mottagandet af underrättelsen om eldens utbrott hysta misstanke, att elden varit med uppsåt anlagd, alldenstund egendomen vore obebodd, stärktes ytterligare, sedan han öfvertygat sig om riktigheten af ofvannämda meddelande, Han antog då, attstöld med inbrott blifvit begången i sammanhang med brandanläggningen.
Under pågående släckningsarbete underrättades han derom, att tvänne med fotogén fylda flaskor blifvit fauna på gården i närheten af boningshuset. Dessa flaskor togos af honom då i förvar.
Upplysningsvis anser sig kommissaren böra nämna, att lägenheten var på ett års tid, räknadt från första innevarande April, förhyrd af löjtnanten Karl Bolin, som under de närmast föregående dagarne låtit ditföra åtskilliga möbler och annan lösegendom.
Omkring kl. 1/2 2 företogs i närvaro af löjtnant Bolin och några andra derom anmodade personer undersökning i huset, som befans tillåst och hvartill Bolin ägde nycklarne, och fästes länsmannens uppmärksamhet särskildt vid några halmstrån på köksgolfvet. Rummen på nedre bottnen genomgingos, men ingenting anmärkningsvärdt förefans. Derefter begaf han sig upp på vinden och möttes då i trappan af intensiv rök; och efter att hafva tagit ytterligare några steg uppåt, visade sig eld anlagd på golfvet mot en brädvägg.
Sedan några man af släckningsmanskapet, medförande vatten, blifvit tillkallade, hämmades inom kört elden, som antagligen i brist på luft icke hunnit större utsträckning. Bålet bestod at några stycken kakelugnsved, delvis förbrända, hvaruppå en flaska, rymmande omkring 2/3 liter, befans liggande. Lemningar efter förbränd halm syntes äfven. Vid undersöknivg af flaskan, hvars hals af hettan sprungit, förmärktes tydligt lukt af fotogén.
Alldeles invid sidan af bålet påträffades en till någon del färbränd hästfilt, tillhörig löjtnant Bolin och hvilken föregående dag blifvit upplagd på vinden af Bolins piga. Filten luktade äfven af fotogén.
Klockan 4 på morgonen aflöstes manskapet och vakt utsattes, som kl. 1/2 7, då endast rök kunde förmärkas bland bränderna till ladugården, aflöstes af ny vakt.
För att utröna eldens uppkomst anstäldes förhör, som tog sin början klockan 8 på morgonen, hvarvid följande personer hördes och hvilka berättade:
Gartvaren Karl Hallgren:
att han, som vaknade kl. 1/2 12 på natten, till 29 Mars iakttog ett sken mot en grannbd att han, efter att hafva klädt sig, skyndat åt det håll, hvarifrån elden syntes, och att han först trodde, att elden utbrutit hos handlanden Nyberg.
Vid sitt framskyndande åt eldstället fann han att branden ägde rum i Odinska ladugården, lr taket redan var nedtallet; att han, som medförde en spruta, var den förste, som anlände till brandstället. På vägen dit möter han dränger Johan Berglund, som fäster hans uppmärksamhet derpå, att ett köksfönster står öppet med en ruta sönderelagen. På fråga förklarade Hallgren att han i följd af det starka ljusskenet icke kunde iakttaga att rutan var utslagen, äfven sedan han inkommit på gården. Under sin väg till brandstället hade Hallgren väckt drängen Oskar Pettersson och lärlingen Karl Andersson, båda i tjenst hos färgaren Wallin, samt målaren Nils Jacobsson. Hallgren uppgaf, att han, hunnen till stället, iakttagit, att handlanden J. V. Odin snart nog kommit tillstädes och varit bebjelplig med arbetet vid gårdens vattenpump. Slutligen uppgaf Hallgren, utt han gått till sängs omkring kl. 1/2 9 på qvällen den 28 utan att dess förinnan hafva kunnat iakttaga något som helst misstänkt.
Målaren Nils Jacobsson:
att Jacobsson blifvit väckt af förutnämde Hallgren omkring kl. 1/2 12 på ratten samt derefter instält sig vid brandstället och deltagit i släckningsarbetet. Han sade gig icke äga någon kännedom om eldens uppkomst.
Handlanden J. V. Odin:
att han omkring kl. 1/2 9 på qvällen hade gått till sängs och insomnat omkring kl. 1/2 10, att han blifvit väckt af bultningar på dörren och fönstret till sitt sofrum omkring kl. 11 1/4, att eldsken då slog in genom fönstret, att han skyndsamt klädt sig, och utkommen invid sin bostad iakttagit, att Odinska gården stod i brand; att han, hunnen till brandstället, före sig funvwit garfvaran Hallgren och drängen Johan Berglund sysselsatta vid gårdens pump; att han då varit behjelplig med att pumpa vatten i den af Hallgren medförda sprutan och att han derefter deltagit i släckningsarbetet. Odin upplyste vidare, att han i ladugården låtit införa omkring 13 famnar ved samt hade diverse annan mindre värdefull lösegendom äfven der förvarad.
På fråga förklarade Odin, att han en gång under sistlidet års sommar sammanträffat på Klintehamn med Adrian Berg, som då anmodat konom att vara Berg behjelplig att försälja fastigheten; att ban genom samtal per telefon med Berg en gång innevarande vinter blifvit anmodad att anskaffa ett bevis öfver det brandstodsvärde fastighetes åbygnader inuebade, emedan Berg ville belåna fastigheten till högre belopp än det, hvartill den förut varit belånad, och att Odin derom aftalat med brandstods-styrelsens ordförande under nästlidne Januari månad samt att denne då lofvat att utfärda beviset och sända det direkt till Adrian Berg.
Odin förklarade, att han icke ägde ringaste kännedom om orsaken till eldens utbrott.
Pigan Maria Olsson, i tjenst hos löjtnant Karl Bolin;
att hon under torsdagen varit sysselsatt i Odinska gården med något arbete försin husbondes räkning ; att hon samma dag på aftonen iakttagit omkring klockan 10 en svag knackning på fönstret till köket i Bolins bostad; att pigan Hanna Ahlgren, som äfven då uppehöll sig i köket, med anledning af Könokilngen lyft på gardinen, då ett ansigte, som tycktes vara skägglöst, syntes mot rutan; ansigtet kunde icke igenkännas. Dylika knackningar hafva en och annan gång förut förmärkts under de senasaste fjorton dagarne, eller allt sedan Bolin aftalat om att förbyra Odinska egendomen.
Hilma Johansson, i tjenst hos handlanden J. V. Odin:
att hon 28 på förmiddagen erhållit befallning af Odin att från källaren, belägen under köket till Adrian Bergs närbelägna egendom afhämta ett pari tomflaskor; att flaskorna genast blifvit af henno afhämtade med undantag af två, hvilka hon fann stående i en fördjupning i källarmuren och som innehöll fotogén; att hon vid sin ankomst till hemmet meddelat Odin att hon qvarlemnat fotogénflaskorna, och att hon nu, förevisad de flaskor, som dels tillvaratagits under natten på gården, dels dem, som befunnos liggande på bålet, med säkerhet påstår sig igenkänna såväl den på bålet påträffade flaskan som en af dem, hvilka hittats på gården, såsom hatvande förefunnits i den ofvannämda källarmuren.
Drängen Johan Berglund, i tjensthoshandlariden Nyberg:
att han 28 gått till sängs omkring kl. 1/2 9, men »af gammal vana» åter vaknat precis 1/2 12, då eld från Odinska egendomen sken in genom fönstret till drängstugan; att han omedelbart derefter väckt förre sjökaptenen Melin, som bor i samma hus, men i särskildt rum; att han, efter att hafva klädt sig, skyndar till handlanden J. V. Odin, som han väcker genom bultningar dels på husets dörr åt gatan, dels på fönstret till Odins sofrum; att han derifrån begifvit sig förbi brandstället, hvarvid han iakttog, att en fönsterluft till köket stod öppen och att en ruta deri var utslagen, till Smith Sicklings gård, i afsigt att väcka, men under vägen mötts afgarfvaren Hallgren, hvilken han följde till brandstället; att Odin åderäfter genast kommit tillstädes samt att han bn vidare hade någon upplysning i saken att emna.
F. sjökaptenen Johan Simeon Melin i Klintehamn:
att han, som alltsedan ban gått till sängs i vanlig tid omkring kl. 1/2 9 förblifvit vaken, iakttaget ett ovanligt buller under natten från drängen Berglunds rum, hvilket skiljes från hans eget ram genom en enklare mur, hvarvid han skyndar in i drängstugan, hvarifrån han först varseblir eldskenet, under det drängen är sysselsatt med att kläda på sig; att han på det bestämdaste förnekar drängens uppgift derom, att Melin skulle af honom blifvit väckt och att han icke kunde lemna upplysring om anledningen till eldens utbrott.
Jungfru Anna Söderdahl i Klintehamn:
att hon under 27 och 28 Mars varit sysselsatt med rengöring i Odinska lägenheten ; att hoa på onsdags eftermiddag nedgått i källaren, belägen under köket, för att efterse, om vatten stod der, hvarvid hon i en fördjupning i källarmuren såg tre flaskor och detsutom flere flaskor på golfvet i källaren; att hon igenkände henne nu förevisade två flaskor af de tre, som hon iakttagit i källarmuren och hvaraf den sedan på bålet anträffade flaskan befans vara fyld med fotogén; att handlanden J. V. Odin varit i källaren under förmiddagon 28, och att ban samma dags eftermiddag åter infunnit sig på gården och der varit löjtnant Bolin behjelplig med diverse arbeten och att han, ipvan han begifver sig hemåt, erbjudit sig att vänta tills Anna Söderdahl slutat sitt arbete, för att tillåsa dörrarne i boningshuset, men att hon förklarat sig sjelf vilja ombesörja stängningen för att hemföra nycklarne till löjtnant – Bolin, hvilka hon också på samma dags qväll omkring kl. 7 aflemnade till fru Bolin.
Drängen Oskar Pettersson:
att han väcktes kl. 1/2 12 af garfvaren Hallgren och att rummet, som begagnades af honom jämte lärlingen Karl Andersson, då befans belyst af eldsken; att han jämte Andersson begifver sig ut, hvarvid de finna Odinska gården i brand; att han, hunnen till gården å brandstället, der, sedan släckningsarbetet pågått omkring en half timme, påträffade å marken omkring 7 alnar från köksdörren tvänne flaskor fylda med fotogén, hvilka tillvaratogos.
Lärlingen Karl Andersson vitsordade Oskar Petterssons uppgifter.
Löjtnant Karl Bolin:
att han jämlikt kontrakt 16 föregående månad under 1 års tid genom Aug. Nordstedts bemedling förhyrt f. d. Odinska lägenheten; att han under dagårne närmast före branden ditfört åtskillig lösegendom jämte ett parti foder ; att boningsrummen dervid dagligen eldats, men att huset ingen dag lemnats innan all eld varit utbrunnen; att han under 28:e mot handlanden J. V. Odin yttrat sig vilja tillträda egendomen redan nästföljande dag ; att Anna Söderdahl, som något efter kl. 6 på aftonen lemnat gården, vid sin ankomst till Bolins bostad aflemnat nycklarne till Boling bustru ; att han omkring kl. 12 på natten blifvit underrättad derom att Odinska gården brarn och att han då skyndsamt begifvit sig dit och fann der före sig flere personer sysselsatta med släckning af den i brand befintliga ladugården och att han icke kunde lemna någon upplysning om anledningen till eldsvådan.
Sedan förhöret med Hilma Johansson blifvit afslutadt, företogs i hennes närvaro undersökning af källaren för att få utrönt, huruvida någon af de flaskor, hvilka hon föregående dag påträffat, möjligen ännu kunde finnas der qvarstående, Vid undersökningen var fördjupningen ikällarmnren, hvarest ifrågavarande flaskor funnits stående, tom.
Då något vidare icke förekom vid förhöret, hvarvid såsom vittnen varit tillstädes godsägaren V. Wöhler och hemmansägaren Nils Kristiansson, Sicklings, afslöts förhöret.
Rörande förhöret vid Tors i Bro mäler rapporten:
År 1889 29 Mars instälde sig undertecknad, kronolänsman, jämte vittnen vid Tors i Bro för att jämlikt hr kronofogden Aug. Bokströms skrifvelse med meddelande att M. A. Berg derstädes tillhöriga s. k. Odinska lägenheten på Klintehamn på natten nedbrunnit samt anledning är att misstänka det elden blifvit anlagd, hålla polisförhör med Berg.
Berg, hemma anträffad, uppgat på fråga att han sistlidne gårdag varit borta vid Ösarfve i Bäl samt hemkommit derifrån kl. 6 e.m. och sedan ej varit borta. På fråga uppgaf ban sig icke hafva några ovänner, som han kunde misstänka för eldens anläggande, om icke möjligen Viktor Odin på Klintehamn, hvilken haft uppdrag att efterse egendomen, men tillföljd af sitt dåilga tillseende af egendomen nu nyligen skilts från detta uppdrag, hvilket numera öfverlemnats till Aug. Nordstedt på Klintehamn. Dock sade sig Berg icke kunna misstänka hvarken Odin eller någon annan för eldens anläggande. Vidare förekom icke.
J. Håkansson.
På grund af hvad som under förhören förekommit samt på yrkande af ordföranden i södra häradets brandstodsförening, hr C. H. Löfveberg, kommer af härads höfding Lindroth vidare undersökning att hållas å stället för branden.
Gotlands Allehanda
Måndagen 8 April 1889
N:r 41
Vamlingbo, 20 Dec.
Från de ordinarie
Decemberstämmorna,
som i förgår förrättades i skolhuset, torde ett och annat vara af intresse att anteckna. Af uppbördslängderna framgick att nästkommande års kommunalskatt utgår med femtiosju öre på fyrk för i mantal satt jord, Val af revisorer i de olika kassorna verkstäldes. Af de för två år sedan valde kyrkorådsledamöterna afgick nu halfva antalet genom lottning, och dess platser besattes ånyo. I skolrådet, der samma förhållande ägde rum, voro åtskilliga stämmoledamöter ense om att invälja socknens skollärare, såsom ledamot, men detta förslag mötte motstånd från flertalets sida.
Den kommunen åliggande skyldigheten, att besörja postens fram- och Återskaffande en gång i veckan & linien Burgsvik—Vamlingbo, utsattes på auktion till den minstbjudande, dervid lägsta anbudet, 28 kronor för år, &ntogs af stämman. Till ledamöter i kreatursförsäkringsnämden återvaldes de nu afgående.
Vid derefter förrättad entreprenadauktion, för anskaffande af omkr. 30 kastar furuved till pastoratets skolors- och lärarepersonals behof, betingade densamma ett pris af 10 kr. kasten fritt levererad på platsen, — Samma dag sammanträdde de snöskottniagsskyldige i denna socken, med anledning deraf att Hamra sockenmän som yrkat att vinterväghållningsskyldige i denna socken måtte åläggas att äfven besörja sröskottningen å den del af kommunikationsvägen emellan berörde socknar, der genom verkstäldt laga skifte Vamlingbo fått sig jord tillskiftad på ömse sidor om vägen m. m. och som förut besörjts af sökandena; hvilken ansökan af länsstyrelsen bifallits, och beslöts nu att besvär skulle hos Kammarkollegium anföras öfver utslaget i fråga, för hvars uppsättande och undertecknande utsågs en komité af fyra personer.
En olyckshändelse
med dödlig utgåvg timade häromdagen i en grannsocken, der en fjortonårig yugling under lek på is hoppadaöfver en gärdesgård, med den beklagliga påföljd, att antagligtvis några blodkärl eller dylikt eprungo sönder, så att han i medvetslöst tillstånd måste bäras till sitt hem, der den förhoppningsfalle ynglingen efter ett par tre timmars förlopp afled.
I afseende på fodertillgången åt kreaturen, har denna del at vintern som nu förflutit, varit mycket tillfredsställande för kreatursägarne på söde; stora flockar af får och stundom lfven »storkreatur» synas dagligen beta på marken, och derigenom inbespares ju en god del af det måvgenstädes allt för knappa fodret, så att nu tyckes man med tämligen ljusa utsigter i detta hänseende emotse den kommande våren.
Gotlands Allehanda
Fredagen 21 December 1888
N:r 102
Norra Gotland, 8 Dec.
Iakttag nödig försigtighet
vid handterandet af hackelse- och andra maskiner!
Häromdagen råkade en tjänstedräng å Kyllej i Helvi att vid arbstet med hackelseskärning få venstra handens tumme emellan veafven och lådan å maskinen med den följd, att allv skinn och kött bokstafligen slets från benet å tummen; af smärta och blodförlust föll den olycklige i vanmakt, i hvilket tillstånd han en stund efter fans af pigan på stället.
Stormen.
Under samtal mel personer, bande vid kusten, om stormen, som rasade här den förra månaden, sade de sig ej kunna minnas en dylik storm; de påstå denne var svårare än Novemberstormen den 13 och 14 år 1872. Som ett exempel på den förstes styrka kan vämnas att många halmstackar blefvo förda långa vägstycken, derunder mötande vägfarande, som på så sätt hindrades i sin resa. På ett ställe fattada vinden i en under ett skjul stående vagn och förde den ett långt stycke med sig. I hafsvikarne var vattnet som i en kokande gryta, och närliggande holmar voro omöjliga att skönja för, det yrväder af vattenpartiklar, som stormen uppdref. Ramponerade tak, kullblåsta gärdesgårdar oci afbrutna träd bära öfverallt vittne om stormens raseri.
Drunknad.
I lördags 1 Dec. eller fredags 30 Nov. passerade jakten Adolf från Slite, förd af styrman O. Ahnqvist, då den sorgliga händelsen inträffade, att bästemannen Berg gick öfver bord och omkom. Han hade en god stund hållit s\’g uppe; utan att kuuna lemna någon bjelp måste de ombord qvarvarande 2 männen se den nödstälde försvinna. Den omkomne var gift.
Vraket efter å Rute Misslauper strandade norska barkskeppet »Alfen> inropades i gå å auktion af Neptunbolaget för ett pris a 300 kr.; af samma bolag inropades i vraket varande och i land bergad last för omkring 2.000 kr.
Det minsta »krypin»,
som funnits här på norra Gotland, har nu försvunnit från sin plats, i det att ägarinnan till detsamma låtit ändra om det. Den bostad jag menar, upptar en yta af omkring 16—20 qv.-fot och var ej högre under takåsen än att man godt kunde stående på golfvet, nå den med handen. Intet loft fans der förut.
Maken till na nämda bostad var till fionandes för några år tillbaka någonstädes vid vägen, som går till Visby från Fårösund. I denna bygnad bodde då en broder till en rik och mäktig man, hvars bostad var ett slott mot (RR kurra. Så olika kunna ödets lotter alla.
I ett hyble
i en socken vid ofvan nämda väg bor en qvinna, som — litet smått idiot har en egen vurm för får. Ej ägande en bit jord, på hvilken hon kan ha sommarbete till något djur eller få vivterfoder till dém, föder hon mellan 8—12 får, som om vintern instäugas i ena ändan af bostaden och om sommaren få gå på gatbrinkarne eller hänvisas att genom bästa öppaing på någon gärdesgård söka gig föda på klöfvervallar och iärgarne; blir hon tillsagd att derifrån borttaga sina kreatur, är hennes tal alltid: »di olyckliga kräkän, nå ha di kummi in igär, hva ska\’ man göre bi dem da, så här ska ja ränna u ha ett evinnerlit bestyr» o. s. v., oaktadt hon sjelf gifvit dem anvisnirg på bästa stället att komma in. Att slagta ner någon af dem kan hon på intet. vilkor; derför ock, om någon vill köp: något får af henne, så får han det, endast mot löfte att aldrig slagta det. — G>nom samma dörr gå både qvinnan och djuren ut och in, de sistnämda genom hennes rum till sitt. Det är rent af vämjeligt att komma in för hennes dörr. Genom två små blyinfattade fönster kommer dagern in i rummet, der ett höns vanligen stoltserar i sängen eller på bordet, katten i spisen; matvaror, kokkäri och några tå gångkläder ligga huller om buller på stolarae eller under sängen och bordet.
På hvad sätt hon får foder till sina djur, är nästan en gåta; det oaktadt äro de vid godt hull. Es idiot — till yrket lappskomakare — har hon äfven boande hos sig.
På tal om elände
får jag ej underläta att omtala ett fall, men af helt annat slag, och der menniskobjertat måste känna sig beklämdt. Å Lärbro sockens fattiggård bor en f. d. båtsman Walla, hvars verkliga namn är Nygren, med familj. Bland en talrik barneskara hatva de tvänhe söner, som af försynen blifvit så vanlottade som möjligt. Den äldste af dem — omkring 30 år gammal — är född blind och för öfrigt krymfling. Dag ut och dag in sitter ban på en stol, hållande i händerna en sten, som genom gnidning mellan dem blifvit helt och hållet blanksliten, oroligt vaggande med hufvudet under ett beständigt mumlande.
Den yngste af dem, omkring 27 är gammal, har ständigt sin plats vid kakelugnen; kan är också blind men på samma gång döfstum och äger ingen tillstymmelse till förstånd; noder evängningar med kroppen och vridning med hufvudet iramstöter han ett läte, liknande vissa djurs stönande och qvidande. Kol, kalk, sten, eller hvad han får fatt i, för han till muupen, tuggar och sväljer det.
Här är ett fålt för den menskliga barmhertigheten ått ingripa. — I vårt land finnas många stiftelser och inrättningar för den lidande menskligheten, Då mensklig skröp\’ighet och eläuvde äro vilkoren för inträde på dasaa anstalter, så äro väl ofvan nämda varelser mer än någon annan berättigade dertill, för att få en passande vård, hvaraf de nu äro i saknad, tillföljd af föräldrarnes fattigdom.
En friplats på Gotlands sjukhem fiunes, s.m vi se af en annons i Gotlands Allebanda, ledig; för den ena af Nygrens vanlottade söner Sue detta vara ett tillfälle tå en passande vård.
Biten
i högra handen, som nog en längre tid blir oförmögen till arbete, blef en person i Stenkyrka i förra veckan. Djuret, som alltid visat sig folkilsket, nedsköts samma dag, olyckan skedde.
Försäkra kreaturen!
För en tid sedan förlorade en arbetare sin enda häst. I dagarne kringgår lista för tecknande af bidrag till en ny, enär det döda djuret som vanligt var oförsäkradt.
Jämlikt med hvad vi gjort en gång förr, anhålles det djurförsäkringsbolaget ville en gång i månaden t. ex. i tidningen tillkännagitva priset på försäkringar. Man fruktar vanligen det är för dyrt och vågar derför ej försäkra.
Gotlands Allehanda
Måndagen 10 December 1888
N:r 99
Norra Gotland 17 Nov.
Strömmingsfisket, som undar detta år verit ganska klont å vår kust, så att de som hafva aitt lefvebröd deraf ha emotsatt vinterns ankomst mad allt annat än goda utsigter, har förändra sig så, att under denna och sist törflutna vecka rikliga fångsten erhållits. Ända till 150 valar på båt ha kommit i land om morgnarna; och då stor efterfrågan på strömming varit, och som den betingat ett pris af 50 öre valen, ha fiskrarne gjor: gopa aflärer.
En ganska känbar förlust gjorde en hemmansägare i dessa dagar, i det han förlorade en åtta års gammal häst, som ej var försäkrad. Hästen släpttes ut i skogen på qvällen och dagen derefter fans den liggande död i en vattenfyld grop.
Att man har slagttiden inne är ju ingerting att omtala, ty det vet hvar menniska; men att en spanmålsgubbe slagtade en sin granne tillböig större bock, och reste till Visby och sålda köttet, det visste ju ingen om. Men hur det var så blef det kändt och bockens rätte ägare lät sig nöja med ett mindre lam, i utbyte samt ullen efter sin egen bock.
Burs, 17 Nov.
Ofta, dock icke för ofta, upprepas den förmaningen:
»Se efter barnen!»
Sistlidne tisdag föll ett litet barn, 1 år 8 mån. gammalt och tillhörigt fiskaren Petter Jakobsson från Heffride i en liten vattenpöl och drunknade. Föräldrarne voro vid fiskstranden, hvarför de hade lemnat barnet in till en grannhustu, hvilken lofvat tillse detsamma under föräldrsrnes bortovaro. Nämda qvinna tog barnet mad sig ut på gården, lemnade det der, medan hon gick in i ladugården för att fodra sina kreatur. Utkommen derifrån saknade hon den lille och efter något letande faun hon honom liggande framstupa och död i vattenpölen. Föräldrarne äro utom sig af sorg; dat var deraz enda barn.
Strömmingsfishet har varit rätt gifvande de senare nätterna, hvarför prisot sjunkit från 50 till 40 öre valen.
Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93
Rone, 3 Nov.
En ny folkskola
beslöt Rone församling på kyrkostämma att upprätta på Ronehamn. Der har visserligen gedan flere år funnits en skola, som förestås af en lärarinna, men enligt folkskoleinspektörens, kyrkoherden Uddins, förslag anses den alltför ofullständig. Församlingen beslöt derför att i och för byggande af nytt folkskolehus upptaga ett amorteringslån samt tillsatte en komité att inkomma med vidare förslag om plats och husets storlek m. m. Den nu varande skolan skulle fortgå till år 1892, då den nya bör taga sin början.
Under ett lass
af 8 tunnor sill kom i går qväll en person, som under färd från Ronehamn körde för nära diket. Hela bröstkorgen inklämdes hvarför mannen måste å hamnen qvarligga under natten och affördes i dag till läkare.
På kommunalstämma
beslöt Rone socknemän att kommunalnämden hos poststyrelsen skulle anhålla om ytterligare en poststation i socknen vid kyrkan. En finnes förut på hamnen.
Brefmängden har ökats och man anser att den än vidare ökar sig. Det vore ej ur vägen, enär postskjuts ändå passerar der förbi alla postdagar.
Snöskottningen
inom socknen ville några ha ändrad och py »bolagsordning» faststäld. Det vardt efter lifligt meningsutbyte dock intet af, fastän man t. o. m, föreslog att sätta den blifvande snön på entreprenad. Det gamla får stå tills vidare.
Lojsta slott.
När marken är grön och milda sommarvindar fläkta, när söndagen kommit och man får andas ut efter veckans mödor, då gäller det ett tillfredsställande svar på den frågan: hvart skola vi resa? Denna gång blef svaret: jo, till Lojsta slott. Efter många om och men, underhandlingar och klammerier, om hvilka som skulle ge till huset hemma, kommo vi ändtligen i väg. Dagen var vacker och solig. Dammet rök kring hjulen, men var artigt nog att ej stiga högre, Svartklädda herrar och damer, bonddrängar med rökpipa i mun och hatten på sned samt trinda pigor i galoscher och parasoll mötte oss omväxlande under vägen. Vid Linde kyrka stiga vi af för att betrakta den s. k. klinten, ett på södra sidan kalt och på norra sidan rätt högt kalkstensberg, beväxt med tall och gran. På platån deruppe är en härlig utsig!; skada blott att man gjort så litet för resandes beqvämlighet. På östra och norra sidan är en dalsänkning som påstås i hedenhös varit segelled för skepp, hvilken kanalväg äfven leder förbi Lojsta kyrka och igenom alla träsken der fram till slottet och än vidare. Förtöjningsringar af jern påstods ännu sitta qvar i berget. Emellertid smeckade vi på våra kampar och foro vidare samt öfverraskades riktigt af att finna lilla Lojsta vara en sådan vacker socken. Till höger ha vi ett långt grått berg, en bild af och ett minne från den råa vikingatiden, till venster en grön äng full af sprittande lif, en bild af ungdomen och midt emellan detta den lilla sockenkyrkan, en bild af den allvarligt milda, medlande kristendomen. Sin spira speglade hon i träskets klara vatten, som för öfrigt är fullt af små nätta fiskar. Vi kunde dock ej stanna, här vi skulle ju till slottet. Dock nej.
I Ekängen fiones en ek, hvari ett par oxar gömt sig och vi måste se på den. Der står hon ju tätt vid vägen, kolossalt tjock, 33 fot il omkrets, men ihålig. Skorpan är icke en qvarts aln tjock, Men vidundret är ännu grönt. Äunu 1888 bär hon gröna löf på sina sekelgamla grenar, Dess lifskraft är icke fösvunnen, dess saft har icke frusit, trots marsgajsten glorvirdig i åminnelse detta år.
En beskedlig nämdeman visade oss vägen. Vägarne här böra mellertid anbefallas i den länsmans åtanke som fått distriktet här. Da äro väl stenlagda, men det behöfs litet grus på stenarna. I latmarsch måste viköra öfver åkrar och hagar ut i hajdi der vi ändtligen vid ett led funno det efterlängtade slottet. Här fans asp, ek, rönn och björk i brokig blandning med tall och gran; naturen antog här ett högst pittoreskt utseende.
Berget som hade sina väggar i träsket följde oss alltjämt. På denna sidan vattnet låg »slottet», tvänne stora kullar med genomgräfda gångar liknande löpgrafvar. Da voro nu beväxta aflöfskog, men allt vittnade om att här i hedenbös varit on skattkammare, väl gömd och ej heller lätt att intaga. På den större kullen funno vi huggen sten. Det tycktes som denna varit något slags försvarsverk för den mindre.
»Å, se god dag, god dag!» Jag blef störd i mina funderingar. »Tackar, ni här?» »som du ser!> Och nu blef det ett pratande och ett lif. Icke mindre än trenne skollärare, ett prestämne, några landtbrukare och ett tjugutal damer från öster och vester, När och Klinte gästade slottet i dag. Prestkandidaten gaf sig t. o. m, i båt med några damer öfver på andra stranden, klättrade uppför berget och började der en serenad väl värd att höras. Den gaf genljud i backar och skog. Roddarep, som sade sig vara ägare till stället, tog nu båten och rodde med oss till >Ramhällsgubben» för att se om han smidt några sigdar i år, Vi fingo emellertid se en urholkad krypta med många rum, men några sigdar gågo vi icke, Men det var ett stycke natur så olik den vanliga på Gotland, väl värd att betrakta i strålarna af en aedgående sommardags nedgående aftonsol.
Här vore ett fält för en person med företagsamhetsanda, sade vår vän, Här kunde man inrätta badanstalt, förlustelser och villor i oändlighet, blott någon ladesig utför saken. Från landets alla hörn skulle man resa till Hus slott.
en neckrosor, de rara, måste vi hafva. Se så, nu är det bra, jag blef bara litet våt om foten, Och under det jag drar afstöfveln, titta fiskar pyfiket upp, liksom frågande : hvad är du för en aborre som ej tål vatten? Och derpå undra de ännu i dag. Men då man håller möten för djurskyddssakens framgång i Lojsta ängar bör man ej glömma de små undervattensdjuren som menniskor nog obarmhertigt sätta på krok.
Torr om foten, handen full af neckrosor och blad samt öronen fulla af serenadsånger beger man sig nu hemåt. Meansjunger ännu »Hvem är som ej vår broder ming» och »Stilla skuggor», derefter. ett fyrfaldigt hurra som besvaras från små sällskap här och der i backarna. Vagnens rullande förtager det sista ekot, taflan vid kyrkan ses från motsatt sida men vacker äfven der, de små »killingarne> hoppa lekfullt på de branta afsatserna på sluttningen af berget, vattenytan krusas lätt af vinden, under det aftonrodnan färgar det hela i ett rosenrödt skimmer och man glömmer den steniga vägen, man glömmer vedermödorna, men man minnes säkerligen Lojsta och dess s. k. slott.
Gotlands Allehanda
Måndagen 5 November 1888
N:r 89
Vamlingbo, 30 Okt.
Vid Oktober kyrkostämman godkändes inkomst- och utgittförslaget för nästkommande år, dervid det befans att inkomsterna utgjorde 755 kronor och utgifterna 356 kronor. Anmärkas må att i inkomsterna voro upptagua 300 kubikfot korn till ett pris af 2 kr. för fot tillhörande kyrkomagasinet, hvilka stämman beslöt skola försäljas. För vidmakthållande och utvidgande af planteringarne å kyrkogården anslogs ett belopp af 5 kr. årligen i 5 år. Vidare beslöts att kyrkan invändigt skulle hvitlimmas, sedan det efter anmälan hos vederbörlig myndighet, blifvit utrönt, huruvida de å väggarne i kyrkan befintliga målningarne voro af något konstnärligt värde eller icke. Stämman frånsade sig dock i händelse dessa skulle bibehållas, all dermed förenad kostnad.
Skolans stat, upptagande 916 kr. och utgifter 1,230 kr., godkändes.
Sundre församlings messkrud, skulle, då tillåtelse erhållits att jämväl i Vamlingbo få begagna densamma, på församlingens bekostnad repareras för ett belopp ej öfverstigande tjugu kronor.
Slöjdskola beslöt stämman i enlighet med biskopens önskan att inrätta, och skulle genom inköp af diverse materialier densamma sättas i tillfälle att med nästkommande vårtermin få börja sin verksamhet. Undervisningen skulle omfatta enklare husslöjd, såsom sticka, sy, lappa o. d.
Deretter vidtog den ordinarie kommunalstämman, och inhämtades af det upplästa förslaget, att utgifterna belöpte sig till 736 kronor, och skulle, då inkomsterna-afdragits, ett belopp af 669 kronor uttaxeras på fyrk.
Förslaget gillades af stämman. Häretter företogs val af brandstodsvärderingsmän samt godman för granksning af.förmyndereräkenskaper, och utsågs till denna senare befattning för 5 år bhemmansägaren N. L. Olsson, Nora.
Hundskattefrågan företogs nu till behaudling, dervid af de stundom rätt skarpa meningsbytena framgick att olika åsigter i fråga om nämda skatt voro gällande. Vid företagen omröstning segrade de som ville ha skatt.
Nu skulle beloppet af skatten bestämmas, men äfven här voro meningarne delade, ty en ville hafva 15 kr. för djur [det högsta lagenliga], en annan 10 kr. o. s. v. Omröstning begärdes och 15-krone-förslaget blef slopadt.
Frågan om 10 eller 5 kr. framträdde nu och slutet på visan blef att röstlängden ånyo måste fram, dervid 10-kronors-förslaget segrade, hvilket alltså blef stämmans beslut.
Af skolrådet framstäldt förslag om utvidgande och förbättrande af sockenbiblioteket blef af stämman atslaget.
Södra Gotland, 1 November.
Ett olyckstillbud af ganska allvarsam art yppade sig en dag på en bondgård, der man för tillfället var sysselsatt med tröskning. Skrämda af ett i närheten afskjutet bösskott, skyggade hästarne och kommo i sken för tröskverket, och då körsvennerna voro ett par 7 till 8-åringar, bör det ej förundra någon att de under högljuda rop och stor förskräckelse rusade ut på gården, lemnande alltsammans åt sitt öde. Ett par oxar, som äfven användes som dragare, voro hardt nära att förlora bakbenen af den påträngande bommen. Bonden på gården, som sysslade med halmen på logen, sprang i största hast ut den bakre vägen ; från ladan och in i tröskhuset, der han omsider genom stora ansträngningar lyckades hejda de skrämda djuren. Tröskverket ramponerades betydligt, kuggar, hjul, slagor o. d. lågo huller om buller i ladan kringströdda, och en lycka i olyekan var att ej bonden sprang igenom främre laddörren då han otvitvelaktigt fått göra bekantskap med de framdansande slagorna.
Nämdeman Smitterberg trån Alskog, som en längre tid (längst af de nuvarande nämdemännen) tjenstgjort vid södra häradsrätten har vid det nu afslutade sammanträdet på egen begäran blifvit från denna befattning entledigad.
Roma, 1 Nov.
Vid kommunalstämma med Roma kommun gillades det förslag, som af komiterade blifvit uppsatt, till sammanslagning af Dalhems och Roma barnmorskedistrikt till ett, men ville stämman uppskjuta med dess bestämda antagande till ordinarie December-stämman, som plägade vara mera talrikt representerad.
Vid kyrkostämman samma dag höjdes lärarens lön till 700 kronor. Förslaget utgick från skolrådet. Kommunen har förut under året fattat beslut om inrättande af slöjdskola, hvilken trädde i verksamhet med höstterminens början.
Gotlands Allehanda
Fredagen 2 November 1888
N:r 88
Stånga, 26 Okt.
En sorglig händelse timade häromdagen vid Tjengvide i Stånga, då fyråriga flickan Augusta Vilhelmina, dotter till L. Pettersson derstädes, föll i en brunn och drunknade.
Flickan, jämte en liten gosse, lär ha lekt på gården, då den lille gossen om en stund kom och berättade att »Mina flyter i brunnen».
Alla försök företogos genast att återkalla den lilla till lif men förgäfves. Man tänke sig modrens sorg, då hon fick mottaga sin lilla älskling död. Händelsen är så mycket sorgliga för den stackars modren som hennes man vårdas på hospitalet för sinnessjuka.
Dödsfall i Amerika.
Enligt hit anländ skrifvelse har i norra Amerika arbetskarlen Karl Pettersson från Lindarfve i Burs genom olyckshändelse derstädes 26 sistlidne Sept.
omkommit. Pettersson efterlemnar hustru och barn i mycket torftiga omständigheter.
Ute i fisksocknarne
har man nu en lång tid lidit brist på strömming, hvarför man måst köpa den jämförelsevis dyra sillen i stället; men nu tyckes Neptun ha kommit att röra i vattnet och drifvit strömmingen åt land, ty i går natt hade somliga fiskare ända till 70 valar.
De sista kornstackarne
kommo under tak igår. Så sent inbergad skörd har ej inträffat på många år. Ännu i dag har en och annan synts krypa på knä i potatisåkrarne.
Norra Gotland, 27 Okt.
En vådlig körsven.
Då en hemmansägare norrifrån, stadd på hemfärd i tisdags afton, vid 6-tiden befan sig ungefär 3 3/4 fjerdingsväg från staden, upphans en vrånghäck, dragen af 2 mörkbruna hästar, hvaraf den ena hade bläs. I vagnen befunno sig två personer — körsvennen, en ung Jljuslätt karl med mustascher, och en qvinna. Den upphunna förbikördes, men i förargelsen häröfver roade sig denne med att hålla så nära den nyss förbifarande, att på 1/8 mil hvarje ögonblick tistelstången tog den före varandes bakkarm. Som dennå sport ingalunda var angenäm för vår resenär, försökte han omkring 1/2 fjärdingsväg att undfly detta tilltag. Utan resultat! Den efterföljande dref sina hästar till den vildaste fart, och alltjämt skedde samma manöver med tistelstången. Utan lust att spränga sina hästar eller knuffas i diket, förde vår hemmansägare sina hästar åt sidan samt bad den efterföljande köra förbi — en sak, som denne besvarade med att styra sina hästar så, att antingen tistelstången träffade ena vagnsbjulets ekrar eller den efterföljandes venstra framhjul träffade förevarandes bakhjul och kastade karmen öfver ända. Hästarne togo genast i sken; dragande sjelfva vagnen, under det att karmen blef liggande på landsvägen jämte skjutsbonden och en annan médåkande. Bäggeskadade sig. Skjutsbonden blef totalt söndertrasad i ansigtet, som är nästan ett stort svullet sår; han är nu sängliggande; den medåkande stupade öfver landsvägskanten samt fick hål i hufvudet och högra delen af ansigtet skamfiladt. De skenande hästarna fasttogos först i slutet af Lummelunda.
Den lymmelaktige förorsakaren af detta faon för godt att i villervallan försvinna i skogen (antagligen på Saltholmsvägen); dock hoppas man komma honom på spåren. Det ser ut gom om här ej föreligger något nytt elag af illdåd, utan ett planlagdt och flere gånger förut med fördel användt.
Gotlands Allehanda
Måndagen 29 Oktober 1888
N:r 87
Burs, 18 Okt.
Öfverseglade
af en finsk brigg blefvo trenne fiskare från Herta fiskläge ratten sistl. tisdag och onsdag. Den ene af fiskrarne fick fatt i tågvirket under bogsprötet och blef upphalad på fartyget, men de andra två lyckades berga sig i den vattenfylda båten. Anledningen till olyckan var att lanternorna på fiskbåten hade slocknat, hvarför den ej kunde observeras från fartyget. Sina strömmingsgarn voro de ute och lyckades finna dagen efter.
Stor potatis.
På en myrodling, tillhörig handlanden Fagerberg på Dala, har man funnit en potatis, icke amerikansk utan af den vanliga hvita sorten, som vägde 1 skålp. 15 ort.
Den första snön
för vintern har fallit här i dag.
Södra Gotland, 18 Okt.
Vinterlik
ter sig väderleken för närvarande. Blåst, regn och stundom stark storm; har nu stått på dagordningen en lång tid. Idag på morgonen var marken delvis betäckt med ett snölager af omkr. 1/2 tums tjocklek.
Potatisupptagningen
pågår nu som bäst öfverallt. Af detta jordbruksalster lär många landtmän i år få klen skörd, ty öfverhufvud taget är potatisen småväxt och dertill på många ställen hårdt angripen af röta.
Kreatursprisen
ställa sig tämligen lågt här på söder. Så ha t. ex. rätt vackra exemplar af kor sålts till det oerhördt billiga priset af 30—50 kr. och uudantag härför har blott i enstaka fall gifvits, då djuren varit af särskild utmärkt beskaffenhet. På senaste torgdagen å Sandesrum i Grötlingbo voro prisen ej bättre, än ofvan nämts, på kor. För oxar betaltes omkring 80—90 kr. stycket och hästar från 25 till 150 kronor. I det helataget var tillförseln af djur stor, och afsättningen ganska klen på platsen.
På Sundrekusten
i ock omkring trakten af Hoburg har i dagarne hittats en mängd tjogtals lass — plank och brädstamp från 1 till 6 fots längd, undantagsvis deröfver.
Gotlands Allehanda
Fredagen 19 Oktober 1888
N:r 84.
Södra Gotland, 13 Sept.
En fruktansvärd storm
har rasat här i går och fortfar ännu när detta skrifves. För storm och motvind inkom under loppet af gårdagen i Slite hemmahörande skonerten »John», kapten Carlsson, till Burgsvik. Fartyget, som var lastadt med tjära, var nära deran att förlora däckslasten utanför Hoburg, der flere brottsjöar öfverspolade fartyget.
Tillbud till eldsvåda
yppade sig häromdagen i handl. Hansénsjå Burgsvik handelslokal, der elden delvis förkolnat träväggen i huset innan den varseblefs af en piga, som i hast allarmerade i närheten boende så att elden hann släckas. Huru elden uppkommit har ej kunnat utrönas. För ett par tre år sedan var ett likadant tillbud ungefärligen på samma ställe i lokalen, och då uti en tomlår, hvilken etod invid väggen utanför lokalen.
Fisket
är nu alldeles flau i trakten, — Kornskörden pågår nu som bäst under ett bergningsväder, som behöfde vara bättre om den skall kunna bergas i godt skick.
Linde 10 Sept.
Ett allmänt nykterhetsmöte hölls i Linde skolhus söndagen 9 dennes, hvilket var besökt af omkring 180 persoaer. Till ordförande valdes skoll. Fredin i Linde och till sekreterare skoll. Lindgren i Burs. Öfverläggring ägte rum om följande frågor:
1.) Är samarbetet mellan de olika nykterhetsföreningarna och enskilde nyktre inom landet på ett ändamål senligt sätt anordnadt och, om så ej är, hvad bör göras för att få ett sådant samarbete till stånd?
Ordf. inledde frågan med att berätta en allegorisk saga, huru mörkrets furste satt i sitt rike och utsände sina »vasaller» på jorden för att få kun:kap om, huru det tillgick häruppe. Ur denna »saga», hvilken afhördes med intresse, gjorde talaren tillämpning på nykterhetssaken och betonade starkt nyttan och välsignelsen af enighet och sammanslutning af de olika nykterhetsföreningarne till ett enda nykterhetsförbund. Sedan flere talare haft ordet, beslöt mötet att utse tvänne ombud från hvarje af de 11 socknar, som vid mötet voro representerade samt dessutom från 6 andra socknar, der man hade sig bekant att det funnes minst ett par absolut nyktre personer och som voro intresserade af nykterhetssakens framåtskridande. Dessa ombud skulle hvar i sin socken söka bilda små nykterhetsföreningar, som sedan skulle utgöra grenar af det stora nykterhetsförbundet.
2.) Skulle det medföra något gagn för nykterhetsarbetet, om hvarje nykterhetsvän gjorde sig förtrogen med de senast utgifna författningarne angående sprit och andra dryckers utskänknving – och försäljning — och i så fall hvilken?
Sedan åtskillige talare haft ordet antogs följande resolution: Mötet anser att hvarje nykterhetsvän med flit sätter sig in i de lagparagrafer, som förefinnas angående utminutering af spritvaror för att kunna påpeka missförhållandena, der sådana förekomma, Synnerligast borde man studera kungörelserna af 1885 nr 21 och 64,
3.) Borde icke nykterhetsvännerna verka mera ifrigt för vin- och ölkrogars utrotande ur socknarne? besvarades såtunda: Hvar och en nykterhetsvän bör inom sin kommun söka att vid kommunala val få in i styrelsen fullt nyktre män.
Sedan diskussionen var afslutad, sjöng herr Fredin med orgelackompanjemang ett par nykterhetssångar, hvarefter följde ett längre vykterhetsföredrag af samme man, med anknytning till Ordspråksbokens 23 kap. 19 och följande v.
Gotlands Allehanda
Fredagen 14 September 1888
N:r 74.