Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Innehåller allt om olyckor på Gotland.
inträffade i går afton vid 8 tiden utanför Söderport. Under den rådande trängseln bland folket och de oupphörligt kommande och gående skjutsarne råkade en liten flicka komma för vära en af vuratarne, hvarvid hon slogs omkull, så att hästarve gingo öfver henne, lyckligtvis dock utan att trampa på henne. Hon framdrogs alldeles oskadad mellan vagnshjulen.
Gotlands Allehanda
Måndagen 3 Juni 1889
N:r 63
inträffade i dag å det uppgående morgontåget från Hemse. Då man hunnit ungefär till Schipkapasset, stoppades tåget plötsligt och då passagerarne sågo ut ur kupéfönstren varseblefvo, de lokomotivföraren i färd med att på sidan om banan med vatten släcka en brinnande pressenning, som legat öfver en af godsvagnarne i närheten af lokomotivet, från hvilket gnistor antagligen antändt densamma. Ett par kappsäckar, tillhöriga de med tåget följande värnpliktige, skadades något.
Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Maj 1889
N:r 59
har under hela veckans löpp härjat i en hage, Storhagen, af omkring 3 tunnlands vidd, lydande under hemmanet Norrgårda i Tofta socken.
I måndags eftermiddag vid 3-tiden, under det ynglingen Oskar Johansson från Nasum höll på med plöjning af ett fält, tillhörigt Norrgårda, varsnade han rök nedåt sjön till, hvarom han genawst underrättade Norrgårdas ägare Anders Johansson, hvilken för tillfället befann sig i en hage ofvanför gården. Ynglingen frågade Johansson, om han haft någon eld nedåt Storhagen, hvarifrån röken tycktes komma, men härtill hade Johansson svarat nej.
Ea under samma gård boende hustru Sofia Karlsson, hvilken torsdagen i förra veckan hållit på med uppresande af gärdesgård mellan sin och Johanssons skog, tillfrågades då om hon sedan dess haft eld i skogen, hvartill äfven hon nekade. Eld hade hon visserligen haft under det hon »tynade», men den hade hon släckt, och den röken som nu syntes, antog hon härleda sig från någon ångbåt.
Johansson och några af hans folk gingo emellertid ner i Storhagen och varsnade då genast elden, som härjade på norra sidan af densamma omkring den nyuppförda gärdesgården.
Genast sändes då folk upp till kyrkan för att sätta klockorna i gång. Från den omkring en half fjerdingsväg från hagen liggande gården började vatten skyndsamt utföras i spann och bunnar, gödselbingar och tunnor, ja man tog till och med sprunden ur svagdricksfaten, tömde dem och använde dem till vattenhämtare. Vattnet, ganska svåråtkomligt, togs från alla brunnar i närheten, tills somliga sinade. Från sjön kunde ej vatten fås på grund af skogens höga belägenhet öfver hafsytan.
Saart nog kommo emellertid grannarne till hjelp med 7 eller 8 par hästar, hvarjämte socknens 5 sprutor anlände.
Elden hade nu gripit väldigt omkring sig. Vinden låg på norrifrån och dref lyckligtvis branden inåt hagen, dem skogen ej var så tät som på ömse sidor. Det brann i den torra ljungen, som gaf elden ypperlig näring, i trädrötterna mellan berghällarne, i stammar och grenar. Röken och lågorna syntvs vida omkring i socknen.
Det gälde nu för släckningsmanskapet att begränsa elden till Storhagen, Natten till tisdagen gick under ihärdigt arbete af väl hundra personer samt omkring 30 par hästar. Men man lyckades ej bli herre öfver lågorna, som tack vare torkan, hade rik närivg. På tisdagsaftonen slog elden öfver in i den söder om hagen liggande täta skogen och nu koncentrerades alla krafter på att hindra branden att tränga vidare bland de väldiga träden; lyckades man ej stäfja den här, kunde ingen veta, hvilken utsträckning elden kunde taga. Med bjelp af alla sprutor lyckades man dock drifva den farliga fienden tillbaka till hagen, och nu var egentligen den värsta faran öfverstånden.
Släckningen af elden i hagen fortgick under natten till onsdagen. Sistnämda dag syntes inga lågor längre, men väl rök här och der. Vakt har sedan dess gått kring hagen och går der ännn, enär man befarar att eld ännu fiones qvar, som vid första inträffande blåst kan flamma upp igen.
Den erbjuder en tröstlös anblick den af elden härjade hagen. Vid inträdet i densamma slår en obehaglig lukt af rök en till möte. Träden ligga nedbrutna med halfbrända, kolade stammar och svedda kronor. Rötterna, som brunnit upp, ha lemnat långa, svarta fåror efter sig i jorden, hvilken ligger brun och naken, beröfvad all växtlighet, Här och der ligger hällen sotig och rökt i dagen. Foten trampar i aska och förkolnade trädgrenar. Hela hagen, som man nogsamt kan se varit ganska vacker, är alldeles sköflad.
Här och der bland de kullvräkta träden ligga ännu fylda vattentunnor, bunnar och spann; de röda sprutorna Jysa fram här och der, och då och då träffar man på en af vaktkarlarne, som med långsamma steg vandrar fram och tiilbaka på denna plats, som ger en föreställniog om förödelsens styggelse.
Man antager som säkert att elden uppkommit under gärdsgårdens uppsättande vid uppmjukandet af banden samt sedan legat och pyrt i mossan, tills den ändtligen slog ut.
Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Maj 1889
N:r 59
nutbröt vid 4-tiden i söndags morgse i en brygghusbygnad, tillhörande Storungs egendom.
I huset bodde ensam ägarens 70-åriga svägerska fru Wickman, som vid sagda tid vaknade vid att hela rummet, der hon låg, stod i ljusan låga. Troligen under försöken att rädda sina tillhörigheter blef den gamla bränd å händerna och i ansigtet.
Kl. 10 f. m. var hela huset nedbrunnet. Ett par i närheten liggande hus räddades genom brandsegel och flitig sprutning. Brandmanskap uppbådades genom ringning i kyrkklockorna. Huru branden uppkommit vet man ej. Eld hade ej varit uppgjord i brygghuset sedan i torsdags, då man bakade derstädes.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 22 Maj 1889
N:r 58
i en hage i Vesterhejde påträffades för några dagar sedan 66-åriga sjömanshustrun Fredrika Katarina Ahlström från nämda socken. Gumman, hvars man sedan flere år varit borta och antages uppehålla sig i Amerika, hade tidvis erhållit fattigunderstöd och bodde nu hos en dotter vid lägenheten Hundlund. Derifrån hade hon gått bort några dagar efter påsk. I början fäste man sig ej synnerligen dervid, enär gumman haft för vana att tid efter annan företaga små vandringar, men då hon ej bördes af, började man slutligen fatta misstankar att ej allt stod rätt till, hvarför man började söka efter henne med den påföljd som ofvan nämts, Man antager att den döda legat i hagen omkring tre veckor, innan hon påträffades.
Vid polisförhör och läkarebesigtning lära inga sådana omständigheter kommit i dagen, som tyda på någon våldsam död genom annans hand. Troligen föreligger här en olyckshändelse. Den gamla förmodas under sin vandring ha gått sig trött och utmattad ej förmått reda sig, utan sedan omkommit i kylan.
Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Maj 1889
N:r 57
törnade en okänd ångare under dimman i går, men kom flott med egen hjelp och fortsatte resan.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 15 Maj 1889
N:r 55
tog det för en köreven igår morgse uppe på Hästgatan. Ena bakhjulet användes som släpsko, hvarigenom på ernund af friktionen mot gatstenarne hjulringen blef så varm, att den antände trät, som började kola och röka. Eldsvådan släcktes med ett spann vatten.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 15 Maj 1889
N:r 55
är en varning, som ej kan för ofta upprepas. Särskildt ha vi nu anledning att ännu en gåog göra detta, efter hvad som i onsdags inträffade äfven i vår stad. En 21/2 år gammal gosse, tillhörig artillerikonstapel Horney, råkade nämligen då falla ut genem ett fönster i tredje våningen till handlanden Levins hus vid Adelsgatan. Den lille hade stigit upp i fönstret och börjat leka med hakarno på detsamma, En midt emot boende person, som åsett det, hade sändt bud in till modern att barnet skulle tagas ned. Då modern emellertid strax derefter gick ut i något ärende, kraflade sig den lille upp igen, lyckades få af ena haken. Under hans ansträngningar att nå äfven den andra, går också denna af, fönstret slår upp och gossen faller handlöst ned i stengatan. Hufvudet och ena sidan skadades, underligt nog dock ej svårare än att den lille nu befinner sig efter omständigheterna rätt väl.
Gotlands Allehanda
Fredagen 10 Maj 1889
N:r 53
Södra Gotland, 30 Mars.
Vårsådden är nu i full gång på söder, nära nog öfverallt. Redan esistl. påskafton var en landtman från Vamlingbo sysselsatt med att så hafre, på högländ jord naturligtvis.
Fisket af strömming, har ej hittills krönta med önskad framgång, oaktadt flere fångstförsök blifvit verkstälda på olika platser.
Vid offentlig auktion i Vamlingbo kyrkomagasin, såldes sistl. tisdag ett parti (100 hektoliter) korn, som betingade ett pris af 8 kr. 15 öre för hektoliter (= 3,821 kubikfot) på samma ställe lade kronobetjeningen för några dagar sedan beslag på gamla målkärl, hvilka förvarades i magasinslokalen.
Ett hastigt sjukdomsfall inträffade i förflutna veckan, då en landtman från en af socknarne, hvilken ett godt stycke från hemmet, i en äng var sysselsatt med något arbete, träffades af ett plötsligt slaganfall, så att han blef liggande på stället utan förmåga att röra sig. Ensam, som han vid tillfället var, observerades den sjuke omsider af en granne som händelsevis passerade förbi platsen, och hvilken genast skyndade hem efter skjuts och forslade honom till närmaste bostad, der han ännu qvarligger utan hopp om vederfående. Tillkallad läkare lär hafva förklarat att lunginflammation och flere invärtes åkommor äfven tillstött, hvilket ännu mer förvärrar den ejukes tillstånd.
Bra tur hade för några dagar sedan en fiskare från trakten, då han om morgonen kom för att vittja sina ryssjor. Det befans nämligen att, bland många andra fiskar, äfven en säl hade inkrupit i en af de största ryssjorna, der han dock med lifvet fick plikta för sin näsvishet. Tilläggas kan att det ej var någon liten unge, ty den fångade ägde omkr. 12 kilo epäck och dertill en vacker hud. Förliden höst fångades en likadan fisk nära nog på samma plats af samma fiskare.
Dåligt intresse för kommunalsaker, tyckas en viss kommuns medlemmar vara i besittning af, ty då förliden vecka extra kommunnalstämma var utlyst för val af taxeringsnämd, infann sig ingen mer än ordföranden, hvilken, sedan han tåligt bidat en stund, måste sända bad efter en i närheten boende arbetare och ett fruntimmer, hvilka voro röstberättigade, för att således få ärendet afgjordt.
Ejsta, 30 April.
Olyckshändelse med dödlig utgång. Skomakarehustrun Boberg i Fröjel begaf sig i lördags eftermiddag till Ejsta i något ärende. Under vägen får hon åka med husbondesonen Jakob Jakobsson i Bjerges af sistnämda socken. Hästarne skyggade för en upplagd stenhög vid vägen så att de kommo i sken. Innan kort blefvo de åkande kastade af vagnen med den sorgliga påföljd att hustru Boberg slog hufvodet i en sten. På qvällen afled hon.
Körsvennen lär ej farligt skadat sig. Hästarne fasttogos först vid Bopparfve.
Makarne B. ha tillsammans ett minderårigt barn. Mannen är döfstom.
Tillbud till en större eldsvåda. I en flygelbyggnad, tillhörig hemmansägaren Georg Jakobsson, Snoder i Sproge, kom elden lös för några dagar sedan. Pigans kläder, som å voro brandförsäkrade, uppbrunno jämte åtskilligt annat af mindre värde. Inonan kort blef elden släckt. Der ligga dock flere större byggnader bredvid hvarandra så nära, att emellan somliga endast finnes en smal gåugstig, hvarför hela gården lätt kunnat blifva lågornas rof. Nu blef blott den ifrågavarande flygelu något nedrökt invändigt.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 1 Maj 1889
N:r 49
Inoför Södra häradsrätten hölls i går vid Odvalls i Klinte undersökning rörande den å stället natten till 29 sistlidne Mars timade eldsvådan, om hvilken man haft skäl att, efter hvad polisförböret gaf vid handen, antaga vara mordbrand. Häradshöfding Lindroth satt som rättens ordförande, kronolänsman Svallingson tjenstgjorde som åklagare — ehuru vieserligen ännu allt är svept i sådant dunkel att ingen fins som kan åklagas för illgerningen.
För södra häradets brandstodsförening hade iofunnit sig styrelseledamoten landtbrukaren O. Åkerbäck, Hejdegårda i Hejde, vid sjukdomsfall för ordföranden hr C. H. Löfveberg.
Häradshöfdingen äskade först upplysningar om fastighetens brandförsäkringsvärde, hvarvid upplystes, att hufvudbygnaden, väl omkring hundra år gammal, var försäkrad för 6,400 kronor samt ladugårdslängan, com brunnit, till 800 kronor. Skadan anslogs efter värdering till 700 kronor.
Började så förhöret, vid hvilket de instämda personerna visserligen ej hördes på ed, men dock efter en erinran att deras utsago ändå hade samma bindande kraft. Först hördes
Adrian Berg, Tora i Bro, ägaren till Odvalls. Då brandtörsäkringshandlingarne förevisades honom, hade ban först alls ingen reda på, vare sig brandförsäkringsvärdet heller honom som skrifvit handlingen. Han hade åtminstone ej gjort det. Ej heller kunde han minnas att han gifvit bandlanden J. V. Odin eller ötver hufvod taget någon i uppdrag att ombesörja brandförsäkringen; men efter åtskilligt sväfvande fram och tillbaka drog han sig slutligen till minnes att han verkligen anmodat Odin om saken, dock ej skriftligen, hvarvid han tycktes lägga mycken vigt. Rörande sin åtkomst af fastigheten, på hvilken han ännu ej fått lagfart, hade han innehaft den sedan i Mej 1888, då han köpt den af aflidne konsul Romdahl för något mer än 5 tusen kronor; Öfvertagandet hade berott: på några inteckningsaffärer, hvilka tycktes vara mycket svåra att reda ut och som Berz sjelf ej syntes ha riktigt klara för sig. Så mycket visste han, att då eldsvådan timade, häftade egendomen i skuld endast till Köpmansgillet för 4,500 kronor. Han sade sig ej ha misstanke på någon för mordbrandsanläggningen. Dagen före olyckan hade han varit på besök vid Ösartve i Bäl; under braudnatten hade han varit hemma. Vid sjutiden på morgonen 29 Mars hade han blifvit underrättad om bvad som händt at kommissarien Håkansson, som kommit till Tors, åtföljd af poliskonstapeln Boström härifrån Visby. Fjorton dagar före branden hade han lemnat urmakaren Å. Nordstedt skriftlig fullmakt att hyra ut lägenheten.
Länsman Svallingson frågade nu Berg, om denne ej lemnat åt någon i uppdrag att försälja Odvalls, Har ej Berg åt kamrer Alfred Odin lemnat ett sådant uppdrag med löfte om mäklarearvode?
Jo, det kunde nog hända, menade Berg, men Viktor Odin hade aldrig fått något sådant uppdrag. Föröfrigt skulle kamrer Odin ej ha något arvode.
Häradshöfdingen frågade: Nå, har ej Berg haft något obehag af att han lemnat gårdens tillseende åt Nordstedt? — Nej — Ja, men Odin hade ju skött den förut och då låg det nära till hands att han skulle bli missnöjd, när uppdraget fråntogs honom? — Nej, det hade Berg ej kunnat märka, om ej på så sätt att Odin vägrat honom anstånd med inbetalandet af en borgensandel.
Länsman Svallingsson anhöll att Berg måtte få göra reda för tiderna dels för sina egna, dels för hustruns resor till Klinte. Två gånger under förra året hade Berg sjelf varit der, första gången strex efter midsommar, andra gången då kornet skars. Sedan ej. Hustrun hade varit i Klinte 3 gånger, sista gången ungefär vid flyttningstiden, då hon besökt en auktion vid Larsarfve; han hade emellertid ej vetat, att hustrun då varit vid Klinte.
Hustru Amanda Berg hade liksom mannen varit hemma under natten för branden. Rörande sina besök på Klinte, sade hon sig ha varit der flere gånger, sista gången omkring 24 Oktober, då hon varit betänkt på att med två sina barn flytta till Odvals för att äldste gossen skulle få begagna sig af högre folkskolan på Klinte. Hade föröfrigt ingen upplysning att ge.
Löjtnant Bolin berättade, utom hvad som af polisförhörsprotokollet framgått, att han gjort upp med Nordstedt att byra lägenheten i midten af Mars. Berg hade ej alls velat hyra ut lägenheten, utan ville sälja den. En vecka före branden hade kontrakt efter åtskilliga jämkningar skrifvits. Innan han vändt sig till Nordstedt, hade han vändt sig till handlanden J. V. Odin, som sagt sig skola skrifva till Berg, hvilket han också gjort, men hade Berg på telefon svarat att han ej ville ha med någon Odin att göra. På fråga förklarade Bolin att handlanden Odin ofta under inflyttningsdagarne varit vid Odvalls, der han bjelpt till att orientera Bolin. Odin hade också, under det att kakelugnsmakare höllo på med reparationer i lägenheten, haft haud om nyckeln; hvarför Bolin ej alls förvånats öfver Odins anbud att äfven qvällen före eldsvådan låsa lägenheten. Under ett af siua besök hade Odin jämte Bolin gått ner i källaren, då Odin vieat på ett parti flaskor, som stod der, samt frågat, om B. kunde göra sig någon nytta med dem. Då Bolin nekande besvarat frågan, hade Odiov bedt att få hämta dem, hvartill Bolin gett tillåtelse.
Jungfru Anna Söderdahl, garfvaren Arvid Hallgren och målaren Nils Jakobsson hade inga nya upplysningar att lemna.
Handelsbiträdet Natanael Lingstedt hade ej reda på någonting om sjelfva branden, men han visste att 20 November i fjor hade hustru Berg besökt Klinte tillsammans med en för honom okänd karl. Länsman Svallingson upplyste vidare att samma natt, som hustru Berg lemnade Klinte för att resa till Visby, hade inbrott föröfvats i ett handlanden Odin tillhörigt hus genom inslagning af en ruta. Ena sädsäck hade tillgripits, hvilken sedan af nu tillkallade arbetaren Karl Andersson, som åkt med hustrn Berg till staden, påträffats i hennes vagn.
Arbetaren Karl Andersson hade arbetat hos handlanden Odin till kl. 6 på aftonen till eldsvådan, sedan efter ett par besök gått hem vid 7-tiden och ej vidare varit ute förr än på morgonen.
Hilma Johansson, i tjenst hos Olia, hade ej annat att säga än hvad hon förut upplyst om, Dessutom tillade hon att, då hon at Odin blifvit skickad att bämta tombuteljerna från Odvalls, hade hon lemnat qvar ett par sm hon ansåg innehålla fotogén. Vid hemkomsten hade hon sagt detta å: Odin, com antagit att det) var något gammalt, som stått qvar efter Niklas Odin. Hon hade sedan på aftonen gått ut, kommit hem just som husbonden lagt sig, samt sedan efter en stundom kring kl. 10 hört att han sof. Föret vid bultningen på dörren hade hon vaknat och rusat in till Ödin, som just då väckts genom knackningen på sitt fönster.
Handlanden J. V. Odins berättelse öfverensstämde med hvad han vid polisförhöret yttrat.
Han hade hela qvällen varit hemma, somnat vid 1/2 10 tiden och vaknat just som Hilma Johansson kommit in i bans rum. Hon tilllade att under konsul Romdahls tid hade han varit vicevärd för Odvalls, Häter det gården sålts, hade han sammanträffat med sin kusin kamrer Odin, hvilken, sedan han omtalat att Berg köpt Oåvalls, frågat om han ej fortfarande ville se efter egendomen. Han hade ej gerna åtagit sig det, men hade slutligen låtit sig öfvertalas, då A. Olin lemnat honom en fullmakt på vicevärdskapet på grund af egen fullmakt trån Berg, hvilken dock ej kunde minnas ha gifvit A. Odin någon sådan.
Slutligen inkallades hustru Berg ånyo, enär länsmannen ville, att hon skulle redogöra för sina resor till Klinte, $då de uppgifter hon nyss gifvit visat sig vara något olika mot föregående.
Första gången hustru Berg sade sig ha varit vid Odvalls var sommaren 1888, då bären voro mogna. Sonen hade då varit med. Några dagar derefter hade bon ånyo varit der med några flickor från Visby. Tredje gången var vid tjensteflyttningstiden, då hon haft en dränggosse i sällskap och slutligen hade hon jämte en arbetskarl Gardell under sista delen af November besökt stället. På fråga af länsmannen, sade hon, att vagnen vid detta sista tillfälle varit tom, utom det att deri funnits foder och mat. Kanhända ändå några tomflaskor tagits med från Odvalls? — frågade länsmannen, — Ja, det kunde kanske hända; hon mindes ej eå noga, men hon trodde det nästan; vi ha så många flaskor hemma. Hustru Berg hade emellertid vid ett föregående förhör sagt att hon ej varit nere i källaren vid Odvalla.
Karl Andersson var villig att med ed styrka, att vagnen vid omnämda tillfälle varit alldeles fall med saker; deribland hade också funnits en sädsäck; detta förnekade hustru Berg.
På häradshöfdingens fråga, om allt detta egentligen hörde till saken, svarade länsmannen, att omständigheterna han velat framdraga kunde få sammanhang med mordbranden, men han ansåg att det ej vore lämpligt att nu offentligen uttala, hvarthän han syftade. Emellertid förde han icke, åtminstone för närvarande, apsvarstalan mot någon vare sig för sjelfva brandanläggningen eller för delaktighet deri.
Härmed afslöts förhöret. Protokollet kommer att insändas till k. m:ts befhde.
Gotlands Allehanda
Torsdagen 18 April 1889
N:r 45