Sundre, 22 Febr.
Afliden åldring.
I den höga åldarn af nära 96 år afled i förra veckan fattighjonet Anna Kajsa i härvarande fattigbus. Öaktadt den höga åldern var hon ända till för kort tid sedan i besittnivg af både kropps- och själsförmögenheter; höll sig städse snygg och renlig och lagade sjelt den mat som blef buren till henne. På sista tiden blef hon dock behäftad med flere krämpor. Enligt hvad eder meddelare har sig bekant, var hon den äldsta innevånarinnan i såväl patoratet, som flera kyrksocknar på södra landsbygden.
Sin stora brandspruta,
har en socken på söder mycket säkert fövarad både för tjufvar och äfven för den som med hastighet vill hafva henne till hands vid förekommande eldsolyckor. Den befinner sig nämligen inom dubbla lås i en uti kyrkan brefintlig s. k. materialbod, och då den skall forslas ut i det fria skola ej mindre än fyra dörrar öppnas, deraf två med lås, Detta ansåg en af kommunens medlemmar vara ett olämpligt förvaringsställe, hvarför han bäromdagen vid stämman föreslagit att en lämpligare plats till sprutans förvarande skulle anskaffas, men det mötte motstånd från de fleste stämmoledamöternas sida, hvilka helt enkelt ansågo den nuvarande platsen ändam ilsenlig och säker och det skulle kosta för mycket att få en annan plats.
Snöfall
med stark storm ha vi nu haft en tid i förening. Vägar och stigar hafva stundom varit ofarbara på långa sträckor, och för snöns undanskottande ba landtmännen mångenstädes flere dagar å rad varit sysselsatta. Till följd häraf ha skogskörslor och dylikt måst inställas på många platser.
Skydda rapphönsen.
Detta är en uppmening som ej för ofta kan upprepas både till jägare och djurvänner. Här ser man dagligen hela flockar af dessa fåglar, vära nog halfdöda af hunger, krafsa i snön å sädesfälten för att erhålla någon föda, om än aldrig så sparsam. Huru man bör gå tillväga för att hjelpa dem härvid, är föruti denna tidning ofta påpekadt och det är ett nöje att omtala hurusom, då hundratals rapphöns sam lat sig å en åker, en barmhertig jägare och landtman der undanskaffat snön å några qvadratfamnars yta, för att förse fåglarna med föda. Skall något göras måste det göras nu.
Egendomlig fångst.
Att fånga kringströfvande kattor på s. k. torskanglar hör nog till ovanligheterna. Detta inträftade dock för kort tid sedan här i trakten, då en fiskare som stält sina anglar, Lvarå betet mångenstädes satt qvar, utanför dörren till boningshuset. En katt fick syn på det rara lockbetet och tog det till lifs; men misse blef grymt bedragen, ty helt plötsligt fastnade en krok i halsen, och så bar det i väg med ett förfärligt jamande. Fiskaren begaf sig ut på jagt efter tjufven som med fiskredskapen i släptåg lopp undan allt hvad han förmådde. Omsidor lyckades det vår man att få fast i djuret och sina anglar; men det värsta återstod dock ännu, ty att klorna voro skarpa för katten då kroken skulle ur svalget det fick fiskaren nogsamt erfara.
Olyckshändelse.
En snickarehustru från Vamlingbo råkade i går stjelpa ut en med kokande vatten fyld panna, med den olyckliga påföljd att fötterna erhöllo högst svåra brännskador. Läkarehjelp måste genast efterskickas till den arma qvinnan, som ett par gånger förut varit utsatt för olyckshändelser.
Ett ofrivilligt bad
fick en landsman härom dagen, som färdades med sitt släklass öfver sjöisen ett stycke, då helt plötsligt isen brast och hästar med åkdon och lass stör:ade i vattnet, som på platsen hade ett djup af 5—6 fot. Bonden var dock nog rådig att genast med sin knit sönderskära seldonen, så att hästarne blefvo befriade från lasset, hvarefter de åter med erhållen hjelp omsider kommo upp på isen.
Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Februari 1888
N:r 16