Visby såsom kurort och Visby hafsbads- och vattenkuranstalt.

En kurorts värde är beroende af dess klimat. Vi vilja derför granska Visbys värde såsom sommarkurort från klimatologisk synpunkt. Först härvid dock några allmänna anmärkningar om sjelfva staden Visby.
Denna i forna tider så rika och mäktiga hansestad är belägen på ön Gotlands vestra kust alldeles invid hafvet på terassformiga afsatser och erbjuder, då man från hafssidan nalkas densamma, en egendomlig, men på samma gång impoherande anblick. De många åldriga, storartade kloster- och kyrkoruinerna, utefter hvilkas höga, vittrande väggar här och hvar murgrön och yppiga vinrankor slingrar sig med sitt täta bladverk, de gamla borgarhusen i medeltidsstil med sina grofva murar och spetsiga, trappstegsformade gaflar, den väldiga, staden omslutande ringmuren med sina talrika skottgluggar och böga försvarstorn, utanför hvilka väldiga vallar äro uppkastade, allt bidrager till att på främligen göra det mäktigaste intryck, förledande honom att tro, att han blifvit förflyttad tillbaka till medeltiden, hvarvid han kunde få höra munkars och nunnors sånger i de stilla klosterhvalfven eller utanför stadens murar höra pansarklädde medeltidsriddares vapenlarm, när de i blodig fejd skiftade hugg med lans och svärd. Pågrund af dessa åldriga minnesmärken är derför Visby en af norra Europas märkvärdigaste städer och kan med skäl sägas, såsom just en tecknare af Visby har uttryckt sig, vara »liksom ett stycke af medeltiden, qvarglömdt till vår tid i en vrå af nordem>. Att staden redan härigenom skall vara en icke allenast för turisten utan äfven för badgästen intressant och tilldragande vistelseort, säger sig sjelft. Mellan ruioerna och stadens öfriga bygnader ligga talrika, utmärkt väl vårdade trädgårdar och planteringar inbäddade, hvilka jämte de täcka promenadplatserua, de fina gräsmattorna med deras saftiga grönska, och stadens natursköna omgifningar inbjuda kurgästerna till att tillbringa dagen ute.
I klimatologiskt hänseende intager Visby bland nordens hafskurorter ett synnerligt framståends rum. Ty klimatet är ovanligt mildt och äger i allmänhet ej den skärpa och sträfhet, som eljest gerna karaktiserar detsamma öfverallt i nordens länder. I sitt arbete »Svenska brunns- och badorter» säger härom dr Levertin, att »klimatet i Visby antages till och med vara det mildaste i Sverige och mildare än i något annat land under samma breddgrad», Vinterkölden är ej särdeles skarp, och sommarvärmen är mycket stark, men ändock icke tung och tryckande, hvilket beror på hafvets närhet och de derifrån kommande svalkande brisarne, Våren brukar ibland vara rött kylig och hafvacn något sträf och genomträngande luft, men hösten utmärker sig i allmänhe: för sin ovanliga blidhet och utgör vanligen en särdeles angenäm årstid, hvilken förleder mången sommarkurgäst att ännu långt efter kurtidens slut fördröja sig qvar på ön. Den för hela årets lopp beräknade medeltemperaturen uppgifves vara + 6 gr. C., någon gång + 7 till 8 gr. C., hvilket i betraktande af Gotlands läge i ett nordligt klimat är en hög temperaturgrad. Nederbörden under kurtiden är i regeln ringa, hvilket särskildt i fråga om bröstsjukdomar och röjmatism för en kurort är af icke liten betydelse.
Hvad vindarne beträffar, är Visby lika litet som hvarje annan hafskurort under sommaren befriadt från blåst och storm. Tvärtom kan stormen då ibland till följd af stadens öppna läge vara ganska stark, men den är ändock aldrig isande och genomträngande, utan alltid mild och lätt att fördraga. Endast då den kommer från norr, är den understundom något kylig och kall. Äfven de vestliga vindarne kunna, då de äro starka, ibland förefalla obehagliga, men så äro deremot de sydliga och ostliga så mycket mera angenäma och skänka åt hela klimatet dess blida karaktär. Denna klimatets blidhet har haft till följd, att Gotland äfven erhållit en nästan sydländsk växtlighet. De talrikt förekommande valnötsträden, och de här och hvar befintliga mulbärsträden /skjuta raskt upp ishöjden och frambringa mogen frukt, vinrankan trifves på kalljord året om, ehuru drufvorna mera sällan mogna, och den ruiner och hus beklädande muzgrönan utvecklar sig här till de väldigaste rankor, sådana som man eljest endast i sydligare länder kan få se. Till dennaklimatets blidhet kommer sedan det under sommarmånaderna i regel starka och härliga solljuset, samt framför allt luftens synnerligen rena och ovanligt stärkande beskaffenhet. Visby är en kurort med salta hafsbad. Hvad derför slutligen dessa senare angår, har vattnet vid Visby Östersjöns vanliga salthalt, hvilken såsom bekant är något lägre än vid Vestkustens badorter. Men samma sjukdomar som derstädes kunna dock äfven vid Visby med största framgång behandlas, och hafsbaden i. Visby ingå alltid såsom en integrerande beståndsdel i läkarens badterapi. Af allt detta nu sagda framgår, att Visby med sitt härliga klimat och sina utmärkta hafsbad måste vara en hafskurort af synnerligt hög och framstående rang.
Redan tidigt hade man emellertid äfven kommit att inse detta. En vattenkuranstalt uppbygdes derför nere vid stranden strax bredvid stadens hamn, hafsbadsbassiner anlades, och har denna badinrättring nu ägt bestånd i 32 år. I början rätt primitiv, har anstalten under de sista 20 åren, sedan »Visby vattenkurinrättnings aktiebolag» kom att öfvertaga densamma, för hvarje år förbättrats och utvidgats, och den kan nu visserligen icke täfla med många andra af nutidens luxuriösa och komfortabla inrättningar af samma slag, men är dock tillräckligt god för att kunna erbjuda den helsan sökande allmänheten hvad den vid en kurort sådan som denna önskar erhålla, nämligen sköna och uppfriskande och af vana badtjenares händer serverade bad. Härtill kommer nu den rikedom på badformer, som vid denna vattenkuranstalts trenne afdelningar: a) för kalla bass.nbad; b) för varma hafsbad och ce) vid kallvattenkurafdelningen, kunna serveras. Utom de vanliga hafsbassinbaden, karbaden, halfbaden, sitt- och fotbaden, ångbaden och varmluftsbaden m. fl. må särskildt nämnas de s. k. »inpackningarne» med efterföljande afkylning, hvilka utgöra en i Visby mycket drifven och älskad badform, och som vid en mängd sjukdomar visat sig äga ett stort terapevtiskt värde. Men dessutom förtjena att särskildt framhållas de sg. k. »solba.
den», hvilka kunna säga vara egendomliga särskildt för Visby anstalt. Dessa bad tagas i de s. k. solbadgallerierna, hvilka äro inrättade efter mönstret af en dylik inrättning i Molnerbrunn i Oberkrain. Äfven vid Mösseberg är ett litet solbadsgalleri uppfördt, men det plägar derstädes aldrig komma i användning. Föröfrigt förfinnes oss veterligt ingenstädes mer i hela Sverige någon liknande inrättning.
Angående den vid Visby brukliga badmetoden i öfrigt, är icke här platsen att derpå närmare ingå. Så mycket vilja vi dock blott nämna, att, enligt den derstädes befintlige mångårige, i badläkekonsten väl bepröfvade och nitiske badläkarens, dr Melanders erfarenhet, badbehandlingen bör bedrifvas med stor försigtighet, med begagnande af bufvudsakligen milda badformer och under ett noggrant öfvervakande, af patienternas krafter, och har han på denna väg också ernått resultat, som vida öfverstigit dem, man på andra håll med mera häftig och stark badkur kunnat vinna.
Från alla håll af Sverige, men äfven mångenstädes från utlandet, såsom Finland och Danmark, ha under somrarne derför äfven stora skaror af sjuklingar stält sin färd till denna undangömda ö för att vid den utmärkt ledda vattenkuranstalten i Visby, i det blida klimat, i den yppiga vegetation, i den stärkande Iuft och under den värmande sol, som Gotland har att bjuda uppå, söka sin helsa. Och hvad de sökt, ha de merendels äfven funnit.
E. N.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Februari 1888
N:r 17

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För våld var i dag instämd målaren Julius August Söderström, Svaranden skulle enligt stämningen hafva 11 Februari på Hästgatan tilldelat hemmansägaren Petter Malmqvist, Nycklings Lockrume, samt åkaren J. Jakobsson här istaden ett par knytnäfsslag och några piskrapp. Söderström erkände att kärandena hvardera fått en »snyting» med flata handen för munnen, men med piskrappen förhöll det sig så, att kärandena tagit i hästen för en bonde, som kom körande uppit Österport, hvarpå bonden tilldelat dem piskrappen och då de fortsatte att bråka, hade svaranden trädt emellan, hvarpå »snytingarne» skett, då han fått »skällning». Söderström dömdes till 20 kronors böter, 10 kr. för hvardera »snytingen».

För oljud var svarfvaren K. N. V. Söderberg, Sjonhem, instämd af allmänna åklagaren. Svaranden inlemnade en egkrift, hvari han begärde, att då han ej med afsigt fört oljud utan haft snufva och ondt i bröstet, han måtte undslippa med en varning, hvarpå han fortsatte :
Se, saken var den, att jag en afton gick hem från centralkafét, nöjd med min dag och nöjd med min afton. Då kom jag ned på Hästgatan invid bagare Lyberg och fick höra något stoj och stim såsom af några fruntimmer red tal och hög nysning. Jag förstod genast att det ej var något finare sällskap och fick sedan höra att det var några bagaregesäller som hade fest. Föröfrigt kan jag ej svara annat än att jag snutit mig och hadé bröstvärk, som jag förresten har ännu i dag.
Åklagaren: Enligt uppgift skall Söderberg utanför kasernen hafva ropat »korpral ut» eller »i gevär!»
Svaranden: Herr stadsfiskal, det är icke skäl i att tala om den snön som föll i fjor.
Åklagaren begärde uppskof för att styrka stämningen.
Svaranden (patetiskt): Ja, det må han göra. Tjenare, herr borgmästare och råd!

Oupphuggen gata. Målet. mellan allmänna åklagaren och handlande Sandelius för denna förseelse förevar i dag ånyo. Åklagaren hörde 4 vittnen, som intygade dels att gatan den dag åtalet gälde varit vådlig för trafiken samt att inga åtgärder vidtagits från herr Sandelius sida. Herr Sandelius påstod fortfarande att han oaktadt han ansåg det vara stadens skyldighet att hugga upp gatan, likväl tillsagt sin gårdskarl att göra det, samt att han också påbörjat arbetet, men blifvit afbruten af arbete inne i boden.
För att höra vittnen begärde herr Sandelius uppskof, men rådhusrätten ansåg att målet borde förfalla.

Brott mot bygnadsstadgan. I de förut omnämda målen angående denna förseelse dömde rådhusrätten i dag handlanden Ax. Sjöström nu 15 och fiskaren Nygren till 25 kronors böter.

I ärekränkningsmålet mellan snickaren Dahlgren och hattmakaren de Brun ansåg rådhusrätten icke sådan bevisning föreligga, att svaranden kunde till ansvar fällas.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Februari 1888
N:r 17

Från landsbygden.

Hemse, 24 Febr.
Agronomen Kihlberg höll idag

ett föredrag
i Rone skolhus. Landsh, Poignant var dervid närvarande. Vi vilja söka återgifva några af de vigtigare punkter, som föredraget rörde. Ett sjuttiotal åhörare bade infunnit sig.
Först tackade hr K. för det förtroende, han i denna trakt fått åtnjuta, och hvarom det nu i gång) varande andelsmejeriet nogsamt bar vittne, och sedan påpskadesvigten af att nu, sedan man kan få afyttra mjölken till 18 öre kannan, icka hålla för mycket dragare eller andra öfverflödedjur. Särdeles vore det här på landet uppsjö på hästar. Dernäst borde det odlas mera foderväxter och näst klöfver och timotej rekommmenderades luzern, som borde sås i blandning med dessa; Baljväxter, vicker, ett par nyare arter som kallades fågelvicker och häckvicker, förordades lifligt. Vore det en sanning att kon mjölkar genom tanden borde vår allmoge mer lägga an på foderväxtodling. Vid utfodring med baljväxter erhölle djuren det kraftfoder de så väl behöfde. På tal om kraatursstam vore den inhemska djurras vi ägde alldeles förträfflig. Talaren ville icke förorda införandet at andra . Men vår ko är för liten och mången gång mager. Ofta stå djuren och gnaga på balkon. Nyiödda kalfvar t. o. m, i kättan kunna gnaga och äta trä. Hvarom. vittnar detta? Jo fodret innehåller för litet forforssyra. Vid besök vid den största egendomen här, Davide, lågo korna bäddade i hö, men kunde knapt resa sig. Detta derför att myrhöet knapt innehöll någon fosforsyra. Äudock låge Ronemyr omgifvea af gödselhögar — grusåsar. Detta grus, utfördt på myrjorden, verkar för:rätfligt. Ea 15 lass i blandning med fosfat är nog på tunnlandet. Jorden blir då mera mottaglig för värmet. Kali finnes i gotländska myrjorden. Försök anstälda på Skäggs bevisade detta. Men för att utföra detta grus fordras mycket arbete och det är vissa tider på året omöjligt. Derför har man funnit på råd äfven här Några myrägare slå sig tillsammans och inköpa en s. k. rälsväg. Vid den verkställes detta arhata lätt.
Hafre är bäst att odla på myrmarken och jämfördt med kornodlingen lemnar den högre afkastning, när hafren uppfodrades i ladugården, hvilket bevisades med exempel. Med besök hos nämdeman Pettersson, Liffride, hade talaren sett förvånande vacker hafre på myr.
Kunde nu sådant komma i praxis, hvarje ko erhålla exempelvis bara 5 skålp. hafre dagligen, hvilket efter en tre till fyra dygn ökar mjölkmängden med minst en kanna, som efter nuvarande mjölkpris (18 öre k.) ovilkorligen bereder landtmannen en bank i mejeriet (och det vore bra mycket bättre skörda 12 gånger om året än som nu eker endast en gång, så bygde man påjbra mycketsäkrare grund än förut, som i motsats till detta betecknades som lösan sand. — Derefter berördes

ladugården.
Vi måste iarätta våra ladugårdar ändamålsenligare. Våra kreatur vore inga fåglar, som toge sin föda från luften, utan vanliga gräsätare. De borde derför erhålla sitt foder på s. k. foderbord, eller om ej detta ginge tör sig, en krubba med en grind öfver och så att djuret äfven der erhölle sitt vatten. Torfströ vore fördelaktigt emedan det uppsuper alla osunda ångor. Och då blir ladugården bra mycket helsosammare. Vattnet blir i krabban kylslaget, djuret slipper det iskalla vattnet. Vid vattning och utsläppning på gården är denna hal, så att djuren ofta förderfva sig. Skola de ut, böra de släppas på gödselstaden, den de trampa sammarz, hvilket är mycket nyttigt. Våra ladugårdar äro för qvafva; temperaturen bör vara mellan 12—15 Celsius.
Det gäller nu att förbättra vår ras, hvilket sker, om man väljer tjenliga tjurar. En sådan har sina mjölktecken likaväl som qvigan, tunn hud, jufver och mjölkspegel. I de 17 län, der talaren föreläst, stälde han detta med afseende på nötkreatur framför de andra, ty intet enda tuberkelfall hade, såvidt han visste, inträffat, och detta derför att rasen vore oblandad. Med afseende på

mjölken
var renlighet framför allt en vigtig sak. Pigorna borde tvätta sig före mjölkningen, hålla jafren rena, mjölkkärlen snygga, korna ryktas och mjölkflaskorna väl sköljas. Endast iså fall kan ett rent välsmakande smör produceras, Afionmjölken kan gerna sändas till mejeriet helst om den öfver natten stått i kallt vatten och icke gräddslefven cirkulerat öfver den på morgonen, Kaffegrädden får tagas annorstädes eller undvaras. Räåmjölk mottages ej. Icke förr än 8 dagar efter kalfningen bör den bäras till mejeriet. I de första vårdagarna, då mjölken vanligen har löksmak, får mejerit ysta, ty smör är då -otjenligt att bereda. Hr Kihlberg trakterade derefter sällskapet med prof på välsmakande sötmjölksost, beredd förra året vid Hushållsgillenas sammanträden. Ett bolag var under bildning, som köpte sådan 2 månader gammal.
Landshöfding Poignant föreslog derefter att husbönderna borde låta sina hustrur erhålla laglig giftorätt i mejerivinsten d. v. s. halfva förtjensten. De blefve då säkerligen mera villiga att afyttra mjölken. Herr Kihlberg ordade derefter om nyttan af rensningsmaskiner för säd (pris 500 kr. st.), om vigten af kornets bindning vid skörden och om fördelen ef svinuppgödning vid mejerierna samt lofvade anskaffa en annan svinsort med s. k. »marmoreradt» fläsk.

Kråkfångst.
13 kråkor fångades nyligen på ett loft hos garfvare Krokstedt i Ronehamn. I fjor vinter fångades på samma ställe 22.

Kölden
fortfar med 10 och 11 gr. hvarje natt. Snön ligger alnsdjup och i skogarna är det omöjligt arbeta.

Skogsafverkning.
Ena hemmensägare i Burs ämnar hugga timmer för 10 till 12 tusen kr. Ett sågverk med lokomobil skall anskaffas i vår samt på sommaren ett fartyg från utrikes ort befraktas. Omkring 200 tolfter sågstockar äro redan : framkörda, Och detta från endast en hemmansägare, — Men hur skall Gotland se ut om szogen kommer bort? Jo, som korallöarna i söderhbafven.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Februari 1888
N:r 17

För att kola

ingick hit natten mellan lördagen och söndagen ångaren Maria kapten Olsson, kommande från Göteborg destinerad till Libau med last af sill. Ångaren hade försökt inlöpa i Libau, men kunde: för is ej angöra hamnen. I dag på morgonen afgick åter ångaren till Lidau för att söka komma in, då hon erhållit telegrafmeddelande att isen skingrat sig.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Februari 1888
N:r 17

Domareförordnande.

Svea hofrätt har förordrat v. häradshöfdingen K. I. A. J. Bergström att, i egenskap af särskild ordförande i rådbusrätten i Visby, till behandling företaga en derstädes anhängiggjord rättegång emellan borgmästaren i Visby C. Een och kyrkoherden i Östra Ny församling T. G. Een.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Februari 1888
N:r 17

Folkskoleväsendet på Gotland.

Antalet skolor utgjorde år 1883 — det sista för hvilket uppgiftersnyligen offentliggjorts — sammanlagdt 133, så att på hvarje qvadratoymil belöpte sig i medeltal 4,3 och på 10,000 invånare 25 skolor, hvilket är ej obetydligt gynsammare än för riket i dess helhet. Af förstnämda antal voro 84 folkskolor i inskräkt mening, 5 mindre folkskolor och 44 småskolor. De allra flesta skolorna voro fasta, nämligen 131, och endast 2 flyttande. Skolhusen voro 110, och för barnens undervisving funnos ordnade 50 skolträdgårdar.
Samtliga lärare och lärarinnor, så väl i läseämnen som i öfaingsämnen och handaslöjder, utgjorde 143, deraf 90 lärare och 53 lärarinnor. De senare äro här, relativt taget, vida fåtaligare än i något af de öfriga länen.
Antalet barn i skolåldern, d. v. s. af 7—14 års blder, uppgick till 7,512, nämligen 3,834 gossar och 3,678 flickor. Af dessa åtnjöto under det i fråga varande året 6,872 undervisning, vare sig i folkskolor, allmänna läroverk, enskilda skolor eller i hemmen, hvaremot 541 icke erhöllo undervisning, antingen derför att de inhämtat folkskolans minimikurs, redan aflagt godkänd afgångspröfning, eller ock i följd af sjukdom, naturfel eller annan anledning.
Om 99 saknas upplysning.
Bland samtliga barn i skolåldern undervisades i folkskolorna 6,336, eller något mer än 84 procent af hela antalet. Af dessa åter undervisades:
i sina egna distrikts egentliga folkskolor 4,632
i sina egna distrikts mindre folkskolor 196
i sina egna distrikts småskolor 1,340
utom sina egna distrikt 168

Härtill komma dock 588 utom den egentliga skolåldern, hvilka åtojöto undervisning i ofvannämda skolor, hvadan summan af de i folkskolorna undervisade barnen rätteligen utgör 6,924. Öfver hufvud taget hade hvarje lärare eller lärarinna i läseämnen att under året handleda ungefär 50 lärjungar, men medeltalet på en gång undervisade var naturligtvis mycket lägre.
Hvad folkskoleväsendets ekonomiska örhållanden beträffar, finner man, att inkomsterna under året uppgingo till 120,740 kr., deraf bidrag af skoldistrikten 71,627 kr. och åf staten 41,598 kr. Utgifterna belöpte sig deremot till 117,665 kr., hvaraf till lärares och lärarinnors aflöning 91,077 kr. samt till skollokaler, inventarier och undervisningsmateriel 15,279 kr. Medelkostnaden för hvarje skolbarn var alltså i det allra närmaste 17 kr. Skoldistriktens tillgångar, oberäknadt skolhusen, utgjorde vid årets slut 41,089 kr. och skulderna 7,803 kr. Donationer för skolväsendet funnos dessutom till ett sammanlagdt belopp af 18,287 kr.
Ofvanstående redogörelse omfattar icke Klinte högre folkskola, som hade 1 lärare och 11 lärjungar och för hvilken årskostnaden uppgick till 1,842 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Februari 1888
N:r 17

Från landsbygden.

Sundre, 22 Febr.
Afliden åldring.
I den höga åldarn af nära 96 år afled i förra veckan fattighjonet Anna Kajsa i härvarande fattigbus. Öaktadt den höga åldern var hon ända till för kort tid sedan i besittnivg af både kropps- och själsförmögenheter; höll sig städse snygg och renlig och lagade sjelt den mat som blef buren till henne. På sista tiden blef hon dock behäftad med flere krämpor. Enligt hvad eder meddelare har sig bekant, var hon den äldsta innevånarinnan i såväl patoratet, som flera kyrksocknar på södra landsbygden.

Sin stora brandspruta,
har en socken på söder mycket säkert fövarad både för tjufvar och äfven för den som med hastighet vill hafva henne till hands vid förekommande eldsolyckor. Den befinner sig nämligen inom dubbla lås i en uti kyrkan brefintlig s. k. materialbod, och då den skall forslas ut i det fria skola ej mindre än fyra dörrar öppnas, deraf två med lås, Detta ansåg en af kommunens medlemmar vara ett olämpligt förvaringsställe, hvarför han bäromdagen vid stämman föreslagit att en lämpligare plats till sprutans förvarande skulle anskaffas, men det mötte motstånd från de fleste stämmoledamöternas sida, hvilka helt enkelt ansågo den nuvarande platsen ändam ilsenlig och säker och det skulle kosta för mycket att få en annan plats.

Snöfall
med stark storm ha vi nu haft en tid i förening. Vägar och stigar hafva stundom varit ofarbara på långa sträckor, och för snöns undanskottande ba landtmännen mångenstädes flere dagar å rad varit sysselsatta. Till följd häraf ha skogskörslor och dylikt måst inställas på många platser.

Skydda rapphönsen.
Detta är en uppmening som ej för ofta kan upprepas både till jägare och djurvänner. Här ser man dagligen hela flockar af dessa fåglar, vära nog halfdöda af hunger, krafsa i snön å sädesfälten för att erhålla någon föda, om än aldrig så sparsam. Huru man bör gå tillväga för att hjelpa dem härvid, är föruti denna tidning ofta påpekadt och det är ett nöje att omtala hurusom, då hundratals rapphöns sam lat sig å en åker, en barmhertig jägare och landtman der undanskaffat snön å några qvadratfamnars yta, för att förse fåglarna med föda. Skall något göras måste det göras nu.

Egendomlig fångst.
Att fånga kringströfvande kattor på s. k. torskanglar hör nog till ovanligheterna. Detta inträftade dock för kort tid sedan här i trakten, då en fiskare som stält sina anglar, Lvarå betet mångenstädes satt qvar, utanför dörren till boningshuset. En katt fick syn på det rara lockbetet och tog det till lifs; men misse blef grymt bedragen, ty helt plötsligt fastnade en krok i halsen, och så bar det i väg med ett förfärligt jamande. Fiskaren begaf sig ut på jagt efter tjufven som med fiskredskapen i släptåg lopp undan allt hvad han förmådde. Omsidor lyckades det vår man att få fast i djuret och sina anglar; men det värsta återstod dock ännu, ty att klorna voro skarpa för katten då kroken skulle ur svalget det fick fiskaren nogsamt erfara.

Olyckshändelse.
En snickarehustru från Vamlingbo råkade i går stjelpa ut en med kokande vatten fyld panna, med den olyckliga påföljd att fötterna erhöllo högst svåra brännskador. Läkarehjelp måste genast efterskickas till den arma qvinnan, som ett par gånger förut varit utsatt för olyckshändelser.

Ett ofrivilligt bad
fick en landsman härom dagen, som färdades med sitt släklass öfver sjöisen ett stycke, då helt plötsligt isen brast och hästar med åkdon och lass stör:ade i vattnet, som på platsen hade ett djup af 5—6 fot. Bonden var dock nog rådig att genast med sin knit sönderskära seldonen, så att hästarne blefvo befriade från lasset, hvarefter de åter med erhållen hjelp omsider kommo upp på isen.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Februari 1888
N:r 16

Tillfälle att roa sig

har man under de närmaste dagarne i Visby. I afton ger Pettersenska kapellet sin andra och sista familjekonsert och att döma af måndagens torde det ej bli brist på besökande, I morgon afton kl. 7 går balen på stadshotellet af stapeln, och underligt vore, om ej det omtyckta musiksällskapet skulle förmå att samla allt hvad danslysten ungdom heter. Efter hvad vi veta, kommer kapellmästaren att bjuda på ett utsökt program.
Så kommer söndagen med ej mindre än 2 goodtemplarfester, en i ordenshuset vid Mellangatan, der Iogen Fridsförbundet firar sin fjerde årsfest, och en uppe vid södra Murgatan till förmån för bygnadskassan. Der bjudes, bland annat, på föredrag af lektor Höjer. Och slutligen har arbetareförenipgen ånyo anordnat ett aftonsamqväm, uppmuntrad af den allmänna belåtenhet, somjförsports efter det föregående. Der bjudes på många goda saker, hvarom annonsen i dagens nummer värmare upplyser.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Februari 1888
N:r 16

En samhällsangelägenhet

af högsta vigt, som vi kär i Visby länge försummat och i fråga hvarom vi ännu stå efter de flesta svenska samhällen af samma storlek i afseende på folkmängd och betydelse, är vården om de lokala förhållandena beträffande vårt folkskoleväsende, Under det man på andra orter bygt det ena »skolpalatset» efter det andra med ljusa, trefliga, sundt uppförda och centralt beläg na undervisningslokaler, befinna vi oss här ännu i ett tillstånd som icke längre bör få fortfara, ty frågan är trängande och behofvet i hög grad behjertansvärdt.
För pågra år sedan gjordes en ansats till afhjelpande af de värsta olägenheterna, men saken stannade vid uppgörandet af en numera förkommen ritning till nybygnad.
Folkskoleinspektören kyrkoh. Odin har emellertid nu ånyo tagit upp denna fråga, som han särskildt innesluter i skolrådets åtanke.
Isyonerhet beträffande småskolorna är tillståndet rent af jämmerligt: Placerade vid de trångaste, mörkaste och mest trafikerade gatorna uti hus, der undervisningen störes dels af gatubullret, dels af närboerde grannar, och med gårdsplarer för barnens lekar på osunda bakgårdar af stundom blott några qvadratalnars vidd, sakna dessa skolor afklädningsrum; ja ett bland dem till och med förstuga, hvadan barnen inne i skolsalen måste förvara ytterplagg och mössor. Hurudan luften vid tillfällen af nederbörd skall blifva efter 2—3 timmars vistelse derinne, kan man lätt föreställa sig. Och hvad beträffar utrymmet, så har hvarje barn i dessa lokaler att förfoga öfver blott 12 qv. fots golfyta och 109 kub.-fots luftrymd, då i väl ventilerade skolrum hvarje barn behöfver minst 17 qv. fots golfyta och 200 kub:fots rymd. Stor bristfällighet råder ock med afseende på ljusförhållandena och fönsterytans förhållande till golfytan. Så utgör den förra i en lokal 48 qvadratfot, motsvarande icke fullt 8 proc. af golfytan, då den i normala fall bör utgöra omkr. 20 procent.
Vid sådant förhållande må man skänka skolrådet samhällets tack att det på allvar tagit itu med en angelägenhet så ingripande som denna uti det uppväxande slägtets fysiska utveckling och välbefinnande.
Skolrådet har, såsom man kunde vänta, icke inskränkt sig till frågan om förbättring endast med hänsyn till småskolorna, utan har — då äfven mot de för folkskolan använda lokalerna berättigade anmärkningar kunna göras icke minst i afseende på utrymmet –— åt en komité bestående af hrr Bokström, Melin och adj. Berglund uppdragit att vidtaga förberedande åtgärder för realiserandet af frågan om förbättrade lokaler för folkskoleväsendet inom staden i allmänhet.
För att bedöma behofvet af de ifrågasatta förbättringarne hafva dessa komiterade uppgjort en tablå öfver samtlige skollokaler i staden, hvaraf inhämtas, att det nuvarande folkskolehuset, så länge lärarebostad.der är anvisad, är otillräckligt till utrymme för den fasta skolan, hvadan en klass måst söka en tillfällig fristad i stadens f. d. fattighus, samt att småskolornas lokaler äro otillräckliga äfven till antalet, hvarförutom komiterade bestyrka, att läsrummen i allmänhet äro i hög grad vanlottade med hänsyn till normal golfyta och luftrymd för barnen.
Komiterade hafva till en början tillsett, huruvida behofvet — som man med tanke på framtida utveckling velat bestämma till 8 läsesalar — skulle kunna med fördel fyllas . genom inköp af någon för ändamålet lämplig fastighet och hafva dervid kastat sina blickar på stadens nuvarande epidemisjukbussamt f. d. tändsticksfabriken.
Beträffande den förra lägenheten äro komiterade snart färdiga med sitt omdöme: den skulle kräfva för genomgripande ändringar, huset är för smalt och tomten för liten för tillbygnad, om nödig hänsyn skall tagas till behofvet af lekplats.
F. d. tändsticksfabriken åter har med hänsyn till läge, storlek och gårdsutrymme åtskilligt, som till en början synes hafva tilltalat komiterade. Men vid en närmare undersökning har emellertid visat sig, att äfven denna bygnad icke är egnad att kunna för ändamålet lämpligen användas. Ty nedre våningen, hvars golf ligger i jemnhöjd med marken, är endast 10 3/4 fot hög, Skulle au rytt golf författningsenligt 1 fot öfver jordytan — inläggas så komme man långt under den föreskrifna minimihöjden i skolrum, som är 12 fot. Detta skulle nödvändiggöra nya bjelklag i så väl nedre som öfre våningep samt murarnes påbyggande. Häraf skulle åter följa, att fönsteröppningarna måste höjas och för öfrigt göras betydligt större. Bygnadens svaga grund, ådagalagd genom sprickor och sättningar, gör det tvifvelaktigt, om den skulle tåla en ytterligare påbygnad. Men äfven oafsedt detta synes tanken på dess apterande till skollokaler böra förfalla, då sådant, enligt sakkunnigas omdöme, skulle belöpa sig till 19 tusen kr. Lägger man härtill inköpseumman för fastigheten, som antagits till 15 tusen kronor, så springer totalkostnanaden upp till 34 tusen kronor.
Då man å andra sidan har utsigt att för 30 tusen kr. — om tomt erhålles kostnadsfritt — få ett alldeles nytt, särskildt för skolbehof inredt och fullt tillräckligt envånings skolhus, så afstyrka komiterade all vidare tanke på f. d. fabrikens inköpande.
Då någon lämplig tomt inom staden icke står att finna, måste den sökas utom dess murar. Genom stadens långsträckta läge i norr och söder och ringa bredd i sträckningen öster och vester skulle emellertid en tomt, som ligger på ungefär halfva afståndet mellan stadens nordligaste och sydligaste delar, öster om staden, kunna anses relativt centralt belägen.
En sådan staden tillhörig tomt finnes ock i den klockaren på lön förut anslagna s. k. vensteråker om 31 kappland, f. n. disponerad till skolträdgård, ehuru dertill icke använd, och belägen strex till venster utanför Österport.
Komiterade förslå derför skolrådet att söka förvärfva dispositionsrätt öfver denna tomt jämte så stor del af »östra grafvarne>, som ansss erforderlig till skoltomt och planterisgsland, äfvensom att åt sakkunnig peréon uppdraga att i enlighet med normalplan uppgöra ritning och kostnadsförslag för uppförande dewstädes af ett i alla hänseenden ändamålsenligt folkskolehbus af tegel eller reveteradt trä, med utrymme på vindsvåningen för bostäder åt en lärare och en vaktmästare äfvensom en undervisningslokal för qvinlig slöjd.
Men — tycka vi oss här höra invändag — är det alltså ånyo fråga om höjning af vår kommunalskatt? — Å nej.
Det är nämligen så, att staden f. n. betalar en årlig hyra för småskolornas lokaler af 1,050 kronor. Tänker man sig nu denna summa kapitaliserad genom ett amorteringslån på längre tid och i sammanhang dermed en konvertering af församlingarnes äldre, för kyrkliga eller skoländamål upptagna lån till nya lån med en ränta af 4 procent, så bör man kunna hoppas, att den årliga uttsxeringen icke skall röna afsevärdt inflytande af detta företag, som utgör ett af samhällets mest behbjertansvärda behof.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Februari 1888
N:r 16

Födda och Döda i Visby.

Födda:
Arbetaren Anton Aug. Petter Hellgrens son, skräddaren Niklas Gustaf Åkerbloms son, mejerist Per Svensson-Ståls dotter.

Döda:
Gossen Ludvig Al:xander Fahlström, 1 år, 4 mån., 5 dagar; Flickan Kally Fredrika Johansson, 1 år, 5 mån., 19 dagar; Niklas Anton Norberg, 381 år, 4 dagar.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Februari 1888
N:r 16