Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För bristande redovisning hade, som vi förut omtalat, konsul G. T. Romdahl instämt ogifta Johanna Vesterlund. Utom ofvannämda påstående yrkade käranden också erhålla 4 års ogulden hyra med 400 kronor. Svaranden bestred allt hvad stämningen innehöll: hon var ej skyldig för några varor, ej för hyra, hade mycket större motfordran, käranden hade afhändt henne en utskänkningsrättighet m. m. Käranden bara pratade, påstod hon, och hon viile minsann ej stå på svarandesidan, då hon egentligen borde ha sin plats midt emot. Käranden påstod att svarandens auförande var bara gallimatias, och som hon anhöll om genstämning, yrkade käranden, om denna bifölles, ansvar för obefogad rä tegång. Målet uppsköts.

Ett ovanligare hundmål. På kärandesidan instälde sig hustru Gustafva Karlsson med sin lille son Johan, kvilken ena afton skulle blifvit biten i låret af en svaranden, f. artilleristen Ytterberg tillhörig hund. Svaranden inlemnade »å sina och hundan Prans» vägnar en skrift, hållen i mera skämtsam ton. Häri omförmälde han, att Pran sålts till en handlande Stenholm i Stenkumla, hos hvilken han tycktes trifvas väl, men att han ibland tog permission till staden, helst nu då förhållavdena på landet genom tullarnes införande blifvit outhärdliga …

Borgmästaren (ond): Tycker ni att det är skickligt att komma in till rätten med sådana här skrifvelser? Det kan jag tala om för er, att det kostar mera än det smakar.
(Fortsätter läsningen): Svaranden var visserligen ej inskrifven i djurskyddsföreningen, men af brist på mynt. Dock ville han ej vid Prans påhelsningar traktera honom med spark, utan han fick sig en matbit, hvilket gjorde att han följde sin förra herre. Pran måtte ha fuanit ordaingen i staden mindre tillfredsställande och dea myckna kälkåkningen mindre på sin plats, hvarför han opponerat sig mot densamma och de hojtande pojkarne. Svar. bestred allt yrkande å ansvar då han ej vore Bär ägare oeh begärde ersättning för inställelsen.
Muntligen upplyste han, att han med vittnen kunde styrka att pojken halkat omkull.
Om hunden bitit honom visste han ej.
Modern till gossen anförde: Johan följde med ett par tidningspojkar vid deras utbäring af tidningar. Ytterberg hade den afton Johan blef biten, bedt en af pojkarne att få en tidning, hvarpå de svarat nej, då Ytterberg tussat hunden på dem, med den påföjld att han bitit hennes Johan, som af bettet fått feber och varit orolig ett par nätter. Detta vore tidningspojkarne villiga att aflägga vittnesmål öfver.
Under sådana förhållanden uppsköts målet, sedan Ytterberg af rättens ordförande erhållit uppmaning att ej komma med flere humoristiska inlagor samt en vänlig försäkran om att gömdt inte är glömdt.
För brott mot bygnadsstadgan hade allmänna åklagaren instämt handlanden Ax. Sjöström.
Svaranden hade i sitt hus nr 24 söder om staden utan anmälan låtit inreda ett boningsrum och ett kök samt uppsatt eldstad utan tillstånd af bygnadsnämden. Han anförde till sitt försvar att han trodde sig hafva uppfyllt allan rättfärdighet genom ett muntligt tillkännagifvaude för nämdens sekreterare. Utslag afkunnas om 8 dagar.

För samma förseelse var likaledes instämd fiskaren J. F. Nygren, hvilken i ett nybygt hus, nr 34 Klinterotens 1 qvarter, utan tillstånd inredt kök på öfre botten samt uppbygdt en treppa vid ena ändan af huset. Svaranden erkände. Utslag afkunnas om 8 dagar.

För uraktlåtenhet att hålla gatan ren var handlanden Sandelius instämd, hvarjämte yrkades att svaranden skulle utgifva 60 öre, som upphuggniogen kostat staden, Svaranden bestred stämningens befogenhet, förklarade att hans åsigt var, det stadens skyldigher varit att verkställa upphuggningsn, men att ban ändå utan påstötning låtit börja upphuggningsarbetet, som sedan på tillsägelse af polis af anvan person fortsatts, då svarandens karl för en stund varit hindrad, Allmänna åklagaren erhöll 8 dagars uppsko? för att närmare utreda saken.

Ärekränkningsmålet mellan snickaren K. Dahlgren, kärande och hattmakaren J. B. de Brun, svarande, förevar i dag ånyo. Svaranden har redan genom sitt ombud erkänt och bedt att få taga tillbaka hvad han möjligen yttrat om käranden. Denne bad att få höra 2 vittnen som skulle intyga att svaranden gått ur hus och i hus och utspridt dåliga rykten om käranden.
Mosaiska trosbekännaren Markus Zakarias och hans hustru Rebecka berättade att svaranden sagt, det käranden vore skyldig svaranden 600 kronor samt åt hans hushållerska 50, men sedan ändrat sig derhän att det var 50 till honom och 600 till hushållerskan, samt att han tillagt att han väl hade förbindelse, men att Dahlgren ej ville kännas vid den.
Han hade vidare yttrat att käranden bedragit honom.
Målet öfverlemnades härefter af partena och afkunnas utslag om 8 dagar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15

Från landsbygden.

Fårö, 17 Febr.
Ett sjelfmord
har blifvit begånget här på ön. Skräddaren Johan Stenholm försvann, från. sitt hem vid Landsnäsa gård härstädes i tiedagsafton. Han spårades i Onsdags ner till iskanten i Fårösunds norra gatt, samt hittades omkr, 10 Hur ute i sjön. — Anledningen till sjeltmordet vet man ej bestämdt. I lördagsnatt hade han ensam nedslagtat deras enda ko, antagligen i någon öfverilning eller sinnesrubbning, och tros det att han kommit att ångra sitt tilltag samt af bekymmer deröfver tagit sig bjelf afdaga. . Han var en omkring 60 års man, känd Som en arbetsam och ordentlig person i temligen goda ekonomiska omständigheter; efterlemnar hustru men inga barn.
I dag valdes här på

extra kommunalstämma
löjtnanten L. von Scheven, Lauters, till ordförande i Fårö sockens kommunalnämd och till vies ordförande hr Mikael J. Ekström i Gåsemora.

Mycken snö
har här fallit som genom stormen hopat sig i qvierna , så at nya vintervägar måst utstakas ötver trädgårdar, ängar, åkrar och hagmark, tills väderleken blir stadigare och de rätta vägarne hiona uppkastas.
Öfver Fårösund köres med en häst, men isen är mycket svag.

Vesterhejde, 18 Febr.
Gotland kommer icke att mista sin prins, om än sin hertig.
Enligt trovärdig meddelare lär prinsessan Engenie hafva testamenterat sitt kära Fridhem på Gotland till prins Oskar och hans snart blifvande gemål, hvadan testamentstagarne, efter den högsinnade gifvarinnans dagar, — och kanske dessförinnan någon gång såsom gäster, — komma att göra sommarturer till vår ö, hvarest de säkerligen blifva lika mycket välkomna som den första bebyggarinnan i skogsbrynet vid Högklints närhet.

Ejsta, 17 Febr.
Skogsköp ock afverkning
Landtbrukaren Adolf Kolmodin, Tjängdarfve i Sproge, som för några år sedan tillhandlade sig en ångsåg, har nyligen med hemmansägaren Johan Matsson, Kruse i samma socken, afslutat köp af ståndskog växande å omkring 10 tunl. till värde af 6,000 kronor.
Handlanden Karl Smitterbe:g å Klintehamn och hemmansägaren O. Cedergren, Bopparfve, hvilka äga en gemensam ångsåg vid sist nämda gård, hafva af hemmanägaren Karl Hultberg, Mellings, köpt ståndskog på gränsen af Ejsta och Levide för 2,300 kronor.
Hemmansägaren O. Pettersson i Lerdarfve m. fl. hatva af hemmnnsägaren J. Jakosson i Uggårds tillhandlat sig skog för 1,000 kronor.
Afverkningen och forslingen häraf pågå nu som bäst i långa banor under för sådant ändamål nu gynnsam vinter.

Mejerifrågan i Ejsta.
Kyrkoherden Altvegren hads till i torsdags e. m. kallat vederbörande inom Ejsta och Sproge till sammauträde i Ejsta skolhus på det att ett afgörande måtte ske, huruvida ett mejeri inom pastoratet skulle komma till stånd eller icke.
Sedan protokollet fråa ett föregående tillfälle blifvit uppläst och lemnats utan anmärkning, och ur hvilket framgick att endast sjuttiofem aktier blifvit tecknade, men ej flere kunnat anskaffas, upplystes, det en stor del af Ejsta socken, den vestra, ännu låge under laga skifte, och på grund deraf ett ordnadt jordbruk ej ännu på länge der kunde påräknas; att den östra delen af socknen låge mejeriet i Levide mycket nära och att der mjölken med fördel kunde få afyttras; att Sproge sockenmän väl icke kunde med fördel transportera sin mjölk så långt som till Levide, men ägaren at Tjängdarfve, hr A. Kolmodin, hade erbjudit sig att utan gengäld upplåta sitt gamla mejeri, med tillbehör, med skyldighet för dem, som kunde vara intresserade för saken inköpa en separator.
Sedan allt detta tagits i betraktande beslöts uppå framställning att något ångmejeri inom Ejsta pastorat icke skulle anläggas för närvarande.

Mellersta Gotland, 18 Febr.
Ehuru för några år sedan en behjertansvärd uppsats om

Rapphönsens skydd
af en af det nyttiga villebrådets mest nitiske beskyddare var införd i Gotlands Allehanda och blef väl beaktad af allmogen, vågar jag dock komma med en begären till våra jägare och landtmän, att en hvar i sin stad efter sin förmåga måtte bringa de små rödkullorna den hjelp, som de utan någon synnerlig tidspillan kunna tillskyoda dem. Snön ligger nu djup på fälten, ehuru jämförelsevis ännu lös, så att de småttingarna förmå krafsa sig ner till brodden; men skulle ett töväder med påföljande köld inträffa, då blir det för de s’nå varelserna svårt, ja kanske omöjligt att genomtränga skaren för att nå sin föda och stilla hungern. Att vid boningsbusen och !ladugårdarne utströ säd för rapphönsen och sålunda vänja dem att der infinna sig är nog en vacker bavdling, men icke särdeles rådligt, emedan den falske: misse kan få sigte på dem. Bäst är är att ute på åkerfälten skotta undan snön från brodden på några qvadratsalnars vidd samt till skydd mot roffåglarne nedsticka några små tallgrenar vid detta ställe; rapphönsen infinna sig snart och må bra. Den på stället qvarlemnade snön smälter något af rappbönsens kroppsvärme samt fryser pånatten, hvarför en ny fläck påföljande dag bör öppnas och tallqvistar kringsättas. Kråkorna infiona sig ofta och oroa rapphönsen, men några bösskott ibland äro merendels tillräckliga att afhålla dem från den platsen.
En och anvan invänder kanske, att rapphönsen skada fälten genom att afäta brodden, men det är noga utforskadt, att skadan blir så ringa och mångfaldt uppväges af den nytta, de tillfoga landtmannen genom bortplockandet af myriader små skadedjur från sädesfälten. Jag har sjelf på många ställen befriat brodden helt och hållet från snö och låtit rapphönsen äta så rent, att ej en grön nacke synts till samt derefter nedsatt käppar vid dessa ställen för att förvissa mig, om skadan kunde blifva särdeles stor; men då skördetiden kom, befunnos dessa afbetade ställen bära den vackraste säd. Jag är ej den ende och förste, som gjort detta försök.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15

Vibble kalkladsplats,

den inom staden belägna kronotomten, har i dagutbyrdts på auktion dels inför magistraten, dels å landskontoret, men intet anbud afgafs å någondera stället.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15

Egendomsköp.

Grosshandlaren J. A. Bachérs sterbhusdelägare hafva till Slite varfsbolag försålt hus och tomter nris 9 och 10 i S:t Hansrotens 2 qvarter för 18,000 kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15

Från landsbygden.

Etelhem, 13 Febr.
Skattemötet i Etelhem
11 dennes var efter vanligheten talrikt bosökt af både handlande och kunder, och om det ej var så stor rörelse dem emellan, så var det destomer i den närbeläna paviljongen, ty der fattades ingalunda afnämare. Ea ömklig syn var det att se hur som till exempel tjenare och den fattigå klassen der satte in sina penningar och förde ett mindre ordentligt lefnadssätt.
Mångea är det derför, som vill ha densamma bortskaffad, och önskvärdt vore det om detta svart gick i fullbordan, men det kommer väl iogalunda att gå så lätt, ty det är ännu många som dyrka guden Bachus och dessa vilja naturligtvis på intet vis vara af med sin helgedom. Det bildades visserligen en Biåbandsförening här för ett år sedan, men den har föga uträttat, fast den började med stor fart, ty då skulle nästan hvarenda en ungdom vara med, men när som sommaren kom, då kunde de icke stå emot den förrädiska drycken längre utan då gingo de derifrån igen.

Ett svårt djurplågeri
kan man i dessa dagar få vara vittne till, i fråga om »Skogsrussi». Deras enda föda i denna snövinter är nu endast ljung och ris. När de kunna komma ned åt gårdarne och komma åt gödselhögarne, då ha de riktigt kalas, men det är då endast sällan dekomma bem från skogen, och då äro de helt isbelagda och si förfärliga ut, så att det borde vara på sin plats att få en lag för stäfjandet af detta förfaringssätt.
På tal om djurplågeri, så föröfvas det på måbgahanda sätt. Det var nämligen här i en socken för icke så länge sedan, som några personer voro ute på jagt. Då sköts en and, men fastän den icke dog genast så stack jägaren ned den i väskan ändå. Sedan anden legat sålunda i tre timmar, sökte jägaren döda henne med knif, men fågeln dog icke ändå. I detta sargade tillstånd tillbragte det oskäliga djuret 4 till 5 timmar, innan döden gjorde slut på dess qval, Och detta i dessa folkupplysta tider!

Fårö, 13 Febr.
Penningställningen
är tryckande här såvål som å andra ställen i riket; men icke förty inflöt kronoskatten, som uppbars i förra veckan nästan resttritt, ty Fåröboarna anse de; vara mycket ganant att komma på restlängd, så att deras namn blifva uppräknade från ’predikstolen. Ett förhållan» de som Fåröborna i allmänhet äro missbelåtna med är, att de för att få betala sin skatt måste fara öfver till »storlandet». En del skattskyldige hafva öfver två mil från sina hem till Broa färjbrygga, sedan måste de kosta på sig ???? fram och åter öfver snadet, (när icke »Bore» lagt brygga för dem, som i år inträffats. Väl komne till Fårösund, måste hvar och en för att blifva af med sin skattpenning, gå en half fjerdingsväg till Svux gästgifvaregår. Vore det ej stort skäl i att herrar uppbördsmän (dessa äro två, men de skattskyldige på ön äro omkring trehundra) fore ut på Fårö, och der på ett centralt ställe uppbure skatten? Anses det vara risk för uppbördsmannen att föra pongarne öfver suadet, så kuana desaa inlemnas på Fårö post station.
För att få pongar till skatten och andra utbetalningar, måste skogen anlita:; men tyvärr fins snart ej mera qvar af deu varan än som behöfves till husbehof.
Minga hemmansägare gå ganska strängt åt sin skog, men kommunalnämlen bluadar, då det är sådana hemmansägare som de ej v lja eller våga stöta sig mad. Ett exempal härpå vill jag nämna: För omkr. 16 till 17 år sedan sålde en hemmansägare en skogspark för afverkning, dåvarande kommunalordförande försökte få skogsförbud för nämde hemmansägare, hvilket också lyckades till en del, då det förbjöds att sälja mindre träd än 8 tums diameter vid roten. År 1882 såldes hemmanöt, den nys ägaren sålde första vintern 50 och den andre 100 st. slipers; då började granvarne och kommunalnämden morska sig och hotad2 med att, om skogssköflingen ej upp hörde blaf det anmält till vederbörande, Hösten 1384 såldes hemmanet ånyo medan ägaren, då skogen icke fick anlitas, ej kunde få debet och kredit a’t gå ihop.
Navarande ägaren sålde ur hemminats skog förliden vinter omkriog 1,500 st slipers, flera tolftar sågtimmar ock omkr; 100 famnar ved; i vinter lär huggas återstoden at den användi bara skogen, som fias qrar, så att snart nu hemmanets skog icke fixs större träd än som kan använda till handspakar.

Gotlands Allehanda
Fredagen 17 Februari 1888
N:r 14

Från landsbygden.

Vamlingbo, 6 Febr.
Förbättrad postgång.
Vamlingbo kommun ingick ifjor till post styrelsen med anhållan att postföring å linien Burgsvik— Vamlingbo tvänne gånger fram och äter hvarje vecka måtte ombesörjas och bekostas af poststyrelsen (förut har postföringen bekostats af kommunen), då kommunen ville ikläda sig kostnaden för postens fortskaffande ytterligare en gång hvarje vecka fram och åter. Poststyrelsen har nu bifallit den gjorda framställningen, som från 1 Mars skall träda i verkställighet, så att vi skulle få post 3 gånger hvarje vecka. Men ej nog härmed: Poststyrelsen har äfven på derom gjord framställning förflyttat Vamlingbo poststation från tredje, till andra klass så att hädanefter postanvisningar till 50 kronors belopp, postförskott o. d. direkt anlända till Vamlingbo och ei såsom nu är fallet qvarstanna i Hemse, tills qvitto från adressaten dit ankommit härifrån, hvilket ju varit ofördelaktigt för många. Härför skall poststyrelsen hafva tack!

Olyckskändelse.
För några dagar sedan råkade en landtbrukare från Sigters i Hafdhem att halka på isen hemma å gården med den olyckliga påföljd att han skadade sig mycket illa i hutvudet.
Af de vid tillfället erhållna skadorna har mannen sedermera aflidit, enligt hvad för eder meddelare berättats.

Burgsviks hamn
är nu helt och hållet isbelagd ända ut till inloppet emellan Näsrefvet och lotsstationen. — Ett större ångskepp, på väg söderut, passerade häromdagen tätt vid östra kusten, under det att samtidigt ett stort isband låg i drift utanför fartyget.

Ovanlig lagsökning.
För en skuld af åtta, säger åtta öre blef en person härute i södret, för kort tid sedan lagsökt af en handelsfirma, Gäldenären, — hvilken sjelf för mig omtalat saken ifråga — får nu lätta sin portmonnä med ett tjugutal kronor i stället för — 8 öre.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 Februari 1888
N:r 13

Gotlands postsamfärdsel.

Som bekant har k. maj:ts Befallningshafvande i Gotlands län anhållit, att k. maj:ts täcktes vidtaga laga åtgärder för beredande af en tätare och snabbare postförbindelse mellan Gotland och fastlandet vintertiden samt för vinnande af detta syftemål berörda vinterpostförbindelse måtte anordnas på sådant sätt, att ångbåtsturerna mellan Visby och Vestervik utsträcktes till fyra i veckan samt att vid tre af dessa turer färderna fram och åter mellan Visby och Vestervik fullgjordes på samma dag.
Etter inhämtande af poststyrelsens utlåtande har k. m:t med afseeride & hvad poststyrelsen anfört, funnit framställningen så i ena som andra afseendet ej föranleda vidare åtgärd.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 Februari 1888
N:r 13

Från landsbygden.

Stenkyrke, 4 Febr.
Sorglig tillvaro.
På Sorby ägor i härvarande socken ligger ett litet torp, som äges af en ogift qvinna, hos hvilken är inneboeade en person — ock af feminint kön — värd allt deltagande:
Född i Hall eller Hangvar var hon ända tills vid fylda 22 år frisk och kry. —- Så en dag var hon bebjelplig med höbsergnoing ute på den s. k. Värkemyr i Hall, då hon triffade ut för något, som allmogen säger, och måste sjuk ledas hem, — det onda hade börjat med förlamning i fötterna, Sjukdomen (af en liknande hade den olyckligas kusbondao året förut på samma ställe drabbats och :flidit efter 8 dygns förlopp) tilltog alltmera, hvarför hon i och för botande ioforslades till Visby lasarett, hvarifrån hon dock efter 7 veckors tid utskrefs söm obotlig.
I år är det 40:de året hon är sängliggande. Synen är borta, har varit det nästan hela tiden; talförmågan är förlorad; för munnen måste hon alltid hafva en lapp för att hindra tungan att ständigt hänga ute; hörseln, minnet och känseln har hon dock qvar. Kroppen, naturligtvis mycket affallon cch mager, är broskar:ad, d. v. s. utan någon stadga; uuderkäken nedfallen och måste, då den arma qvinnan matas, (den olyckliga kan ej äta annat än vällingslika saker, enär hon äfven förlorat förmågan att tugga) föras upp och ned hvarefter hon sväljer.
Den stackars menniskan kan ej ens vända sig sjelt i sängen, och man måste gissa sis till hennes minsta önskningar.
Af Halls församling är hon inackorderad hos ofvanskrifna qvinna, der hon varit i 23 år den 10 innevarande månad.

Skogsafverkning,
loflig n. b., har härute försiggått sedan Januari månad i fjor, då handl, Hägvall och Kahl inköpta större delen af den kapten Kocha sterbhus tillhöriga »Strandskogen».
Här sysselsattes hela förra vintern ett femtiotal arbetare med huggning afjernvägssyllar och famnved samt fällning af sågstockar; våra hemmansägare hade fullt arbete att körazslipers till Kappelshamn, hvarifrån de skulle utskeppas.

Slädföret
har på sista tiden varit »pin stiligt». Att man i allmänhet begagnar sig flitigt hära är tydligt; med vedkörning och hemfersling ac hö från Martebo myr ha de flesta varit sysselsatta.
Dessutom ha vi bland annat haft att skåda 2 »slädpartier — om mer eller mindre lyckade, vet brefskrifvaren ej!

Nervfebern
har på senare tid skördat 2 offer, bägge å samma ställe. Oaktadt man kunde befara smitta var man nog oförståndig draga nästan hela gocknen rillsammans på graföl. Följlerna ha kunnat bli farliga nog. Flere personer å samma ställe, som de ofvauskrifna dogo, lära vara angripna.

»Sjösommarfåglar!»
Den sista Jan. sågs en större ångare, tremastad, barlastad, stäfva, betydligt nedisad, nordostvardt här. Detta var första ång., om vi undantaga Neptun, som setts i år.

Gotlands Allehanda
Fredagen 10 Februari 1888
N:r 12