Fårö, 17 Febr.
Ett sjelfmord
har blifvit begånget här på ön. Skräddaren Johan Stenholm försvann, från. sitt hem vid Landsnäsa gård härstädes i tiedagsafton. Han spårades i Onsdags ner till iskanten i Fårösunds norra gatt, samt hittades omkr, 10 Hur ute i sjön. — Anledningen till sjeltmordet vet man ej bestämdt. I lördagsnatt hade han ensam nedslagtat deras enda ko, antagligen i någon öfverilning eller sinnesrubbning, och tros det att han kommit att ångra sitt tilltag samt af bekymmer deröfver tagit sig bjelf afdaga. . Han var en omkring 60 års man, känd Som en arbetsam och ordentlig person i temligen goda ekonomiska omständigheter; efterlemnar hustru men inga barn.
I dag valdes här på
extra kommunalstämma
löjtnanten L. von Scheven, Lauters, till ordförande i Fårö sockens kommunalnämd och till vies ordförande hr Mikael J. Ekström i Gåsemora.
Mycken snö
har här fallit som genom stormen hopat sig i qvierna , så at nya vintervägar måst utstakas ötver trädgårdar, ängar, åkrar och hagmark, tills väderleken blir stadigare och de rätta vägarne hiona uppkastas.
Öfver Fårösund köres med en häst, men isen är mycket svag.
Vesterhejde, 18 Febr.
Gotland kommer icke att mista sin prins, om än sin hertig.
Enligt trovärdig meddelare lär prinsessan Engenie hafva testamenterat sitt kära Fridhem på Gotland till prins Oskar och hans snart blifvande gemål, hvadan testamentstagarne, efter den högsinnade gifvarinnans dagar, — och kanske dessförinnan någon gång såsom gäster, — komma att göra sommarturer till vår ö, hvarest de säkerligen blifva lika mycket välkomna som den första bebyggarinnan i skogsbrynet vid Högklints närhet.
Ejsta, 17 Febr.
Skogsköp ock afverkning
Landtbrukaren Adolf Kolmodin, Tjängdarfve i Sproge, som för några år sedan tillhandlade sig en ångsåg, har nyligen med hemmansägaren Johan Matsson, Kruse i samma socken, afslutat köp af ståndskog växande å omkring 10 tunl. till värde af 6,000 kronor.
Handlanden Karl Smitterbe:g å Klintehamn och hemmansägaren O. Cedergren, Bopparfve, hvilka äga en gemensam ångsåg vid sist nämda gård, hafva af hemmanägaren Karl Hultberg, Mellings, köpt ståndskog på gränsen af Ejsta och Levide för 2,300 kronor.
Hemmansägaren O. Pettersson i Lerdarfve m. fl. hatva af hemmnnsägaren J. Jakosson i Uggårds tillhandlat sig skog för 1,000 kronor.
Afverkningen och forslingen häraf pågå nu som bäst i långa banor under för sådant ändamål nu gynnsam vinter.
Mejerifrågan i Ejsta.
Kyrkoherden Altvegren hads till i torsdags e. m. kallat vederbörande inom Ejsta och Sproge till sammauträde i Ejsta skolhus på det att ett afgörande måtte ske, huruvida ett mejeri inom pastoratet skulle komma till stånd eller icke.
Sedan protokollet fråa ett föregående tillfälle blifvit uppläst och lemnats utan anmärkning, och ur hvilket framgick att endast sjuttiofem aktier blifvit tecknade, men ej flere kunnat anskaffas, upplystes, det en stor del af Ejsta socken, den vestra, ännu låge under laga skifte, och på grund deraf ett ordnadt jordbruk ej ännu på länge der kunde påräknas; att den östra delen af socknen låge mejeriet i Levide mycket nära och att der mjölken med fördel kunde få afyttras; att Sproge sockenmän väl icke kunde med fördel transportera sin mjölk så långt som till Levide, men ägaren at Tjängdarfve, hr A. Kolmodin, hade erbjudit sig att utan gengäld upplåta sitt gamla mejeri, med tillbehör, med skyldighet för dem, som kunde vara intresserade för saken inköpa en separator.
Sedan allt detta tagits i betraktande beslöts uppå framställning att något ångmejeri inom Ejsta pastorat icke skulle anläggas för närvarande.
Mellersta Gotland, 18 Febr.
Ehuru för några år sedan en behjertansvärd uppsats om
Rapphönsens skydd
af en af det nyttiga villebrådets mest nitiske beskyddare var införd i Gotlands Allehanda och blef väl beaktad af allmogen, vågar jag dock komma med en begären till våra jägare och landtmän, att en hvar i sin stad efter sin förmåga måtte bringa de små rödkullorna den hjelp, som de utan någon synnerlig tidspillan kunna tillskyoda dem. Snön ligger nu djup på fälten, ehuru jämförelsevis ännu lös, så att de småttingarna förmå krafsa sig ner till brodden; men skulle ett töväder med påföljande köld inträffa, då blir det för de s’nå varelserna svårt, ja kanske omöjligt att genomtränga skaren för att nå sin föda och stilla hungern. Att vid boningsbusen och !ladugårdarne utströ säd för rapphönsen och sålunda vänja dem att der infinna sig är nog en vacker bavdling, men icke särdeles rådligt, emedan den falske: misse kan få sigte på dem. Bäst är är att ute på åkerfälten skotta undan snön från brodden på några qvadratsalnars vidd samt till skydd mot roffåglarne nedsticka några små tallgrenar vid detta ställe; rapphönsen infinna sig snart och må bra. Den på stället qvarlemnade snön smälter något af rappbönsens kroppsvärme samt fryser pånatten, hvarför en ny fläck påföljande dag bör öppnas och tallqvistar kringsättas. Kråkorna infiona sig ofta och oroa rapphönsen, men några bösskott ibland äro merendels tillräckliga att afhålla dem från den platsen.
En och anvan invänder kanske, att rapphönsen skada fälten genom att afäta brodden, men det är noga utforskadt, att skadan blir så ringa och mångfaldt uppväges af den nytta, de tillfoga landtmannen genom bortplockandet af myriader små skadedjur från sädesfälten. Jag har sjelf på många ställen befriat brodden helt och hållet från snö och låtit rapphönsen äta så rent, att ej en grön nacke synts till samt derefter nedsatt käppar vid dessa ställen för att förvissa mig, om skadan kunde blifva särdeles stor; men då skördetiden kom, befunnos dessa afbetade ställen bära den vackraste säd. Jag är ej den ende och förste, som gjort detta försök.
Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15