Konungens besök härstädes

i sommar tyckes blifva en verklighet. Enligt hvad vi i dag ur bästa källa erfara, skulle ankomsten hit ske med Drott på morgonen onsdagen 1 Juli. Några uppvaktningar torde icke komma att äga rum, alldenstund det icke är första gången konungen besöker vår ö efter sin tronbestigning.
Sedan kl. 1 e. m. en utfärd till Hemse företagits med jernvägen, lär meningen vara att gifva stor middag i paviljongen för h. m:t, hvarefter en fest i S:t Karin skulle komma att äga rum.
Torsdagen 2 Juli skulle en utflykt företagas till Fridhem och Högklint samt frokostmiddag intagas hos officerarne på Visborgs slätt, hvarefter på aftonen supé skulle gifvas å residenset.
Fredagen är ämnad att användas till besök i Martebomyr och Tingstäde samt lördagen vid Slite och Fårösund, dit Drott under tiden afgått och hvarifrån affärden företages.
Så är meningen att besöket skulle aflöpa, men möjligen kommer ändringar i detta af konungen gillade program att vidtagas.

Barntemplet Unga Fridhem

firade i går i goodtemplarsalen vid Mellangatan sin åttonde årsfest. Barnen helsades välkomna af hr Runsten, hvarefter de under aftonens lopp gladeliga lekte kring den vackra julgraDen, samt lyssnade till sång, musik och ett föredrag af hr Lekström, Till sist förevisades en tablå föreställande Julens engel.
Salen var alldeles öfverfyld af folk.

Dödsfall Petter Löfberg

I sin allvishet har Herran Gud behagat efter ett kort, men svårt lidande i stilla död hädankalla min gamle fader Arbetaren Petter Löfberg, född 1804 den 12 Febr. — död 1891 den 3 Jan. kl. 5 f.m.; — således 86 år, 10 månader och 21 dagar gammal. Han sörjes af mig, min hustru, våra barn och barnbarn samt flera andra anhöriga, slägtingar och vänner. Hans hädangång varder endast härmed och på detta sätt för deltagande slägt och vänner tillkännagifven.
»Han hafver kämpat en god kamp, fullbordat loppet och behållit tron».
»När qvalen äro flydda, Vi stå vid vandrar’ns graf Invid pilgrimens hydda, som der lagt ned sin staf.
Här vi pilgrimer sträfva imörkan dal ännu, Tills äfven vi få lefva ett bättre lif än nu!» Burs & Frihem den 3 Jan. 1891.
C. H. Löfveberg.

Ett sällskap damer och herrar,

12 stycken, medlemmar af badsocietetén i Södertelge, hitkom i dag med Polhem på en liten lusttripp från sistnämda stad. Dagen har flitigt användts till att bese hvad Visby har att En på samt till en utfärd till Fridhem. Återresan sker i afton.

Prins Bernadotte

med familj ha en del af hufvudstadsbladen i dessa dagar skickat till Gotland. De ha tagit miste på Fridhem vid Ronneby och Fridhem på Gotland.

Utflykt

till Trojeborg hade i går e.m. barntemplet Unga Fridhem, Musik medföljdf, kaffe och förfriskningar serverades.
Senare på aftonen var anordnadt allmänt möte i ordenslokalen vid Mellangatan. Det var fåtaligt besökt.

Danske och franske ministrarne

i Stockholm, baron Bille och monsieur Millet jämte fruar anlände hit på en lusttar i morgse. Da mottogos af danske och franske konsulerna härstädes, hvarpå en promenad i vagn företogs samt frukost intogs i Paviljongen vid 1/2 9-tiden.
De resande begåfvo sig vid 10-tiden åkande till Klintehamn, dervid på ditvägen tagande vägen långs stranden för att på hemvägen i afton fara genom Sanda, Mästerby och Eskelhems vackra trakter.
I morgon beses ruinerna samt företages en utflykt till Fridhem, hvarefter återresan till Stockholm sker med Tjelvar i morgon afton.

Minnen från Fridhem.

Ur bref och dagboksanteckningar.
1.

Fridhem, 14 Augusti 1880.
. . . Anledningen, hvarför mitt bref denna gång kommer något senare än vanligt, är den, att under dessa två senaste dagar, fredag och lördag, allas tankar här varit upptagna af veckans stora tilldragelse : prins Oskars besök. Detta har gjort afbrott i det stilla lugn, hvari lifvet här eljes flyter fram; men det har icke varit något »störande afbrott», utan tvärt om ett lifvande och uppmuntrande.
Prinsen kom eseut på torsdagsnatten, 12 dennes, åtföljd af sin adjutant, löjtnant 8. från Visby, der han på aftonen bevistat en fest, som landshöfding grefve Horn gifvit för honom. — Han mottogs här med en äreport, kulörta lyktor och andra dylika välkomsthelsningar, med hvilkas anordnande vi litet hvar hade varit flitigt sysselsatta, under privsessans öfverinseende, Hon hade varmt gladt sig att få helsa ein mest älskade brorson välkommen till sig, och hennes glädje, hennes liflighet, gjorde arbetet till ett nöje för alla.
Prinsen bodde i öfre våningen, i rummet näst intill mitt. Redan den företa aftonen, och sedan äfven den följande, blef jag ett ofrivilligt vittne till något som först blot: förundrade mig, men sedan storligen gladt mig, sedan jag fick »nyckeln till gåtan». Dat var, som sagdt, mycket sent då prinsen anlände; klockan var 2, innan han kom in i sitt rum.
Genom den tunna mellandörren hörde jag honom sätta från sig sin sabel, hvarefter han en stund gick fram och åter i rummet. Så hörde jag honom sätta sig i en länstol och bläddra i en bok, i hvilken ban rätt länge läste. Jag förundrades öfver det intresse, prinsen måste byga för literaturen, då han — trött, som han ju måste vara efter en lång festafton och den derpå följande resan hit ut — likväl gaf sig tid att sätta sig ned för att läsa. Efter en stunds läsning steg han åter upp. På en gång fick jag en aning, ja en förvissning att det var bibeln, som han hade läst uti. Du kan lätt tänka, hvad jag i den stunden kände…
På fredagsförmiddagen presenterades jag af prinsessan för prins Oskar, som en stund samtalade med mig om kyrkliga förbållanden, för hvilka han visade sig ganska intresserad. Han log rätt hjertligt åt den just då i tidningarna cirkulerande underrättelsen, att han och hans broder skulle ha inköpt Kulla Gunnarstorp till sommarresidens. Kl. 1/22 serverades déjeuner ute under träden invid terassen. Jag hade, då äfven ett samtal med löjtnant S., hvilken, såsom alla, var varmt intagen af prinsessan Eugenies älskvärda personlighet. Han fäste sig särskildt vid hennes vänliga och glada väsen, som han väl icke hade tänkt kunna vara förenligt med »den något dystra lifsåskådningen, hvilken prinsessan ju omfattat». »Men säg mig», yttrade han bland annat, »söker bon göra proselyter?» »Ja, så många som möjligt», blef mitt svar; »och säg, herr löjtnant vore det någon olycka, om hon lyckades deri, om alla vårt lands qvinnor blefvo lika älskliga kristna, lika menskovänliga, lika varma för Guds rikes framgång som prinsessan är?» Löjtnanten blef i det samma vinkad af prinsen, och så blef han mig svaret skyldig.
Kl. 3 for prinsen in till en middag i Visby och återkom kl. 8, denna gång följd af löjtvant L. Bordssamtalet, som denna afton mest rörde sig om djurskyddssaken samt om gotländska strandningsäfventyr, fördes af prinsessan med stor liflighet. Efter supén uppmanades jag att hålla aftonbön med en kort bibelbetraktelse, som sedan gaf anledning till ännu en stunds samtal med prinsen, om hvilken jag skulle vilja säga de ord, som stå i Mark. 12: 84, — Innan prinsen i går afton gick till hvila, blef jag åter ett ofrivilligt vittne till hans läsning . . . . . .
I dag vid frukostbordet frågade mig prinsen, om jag haft oroliga drömmar, ty jag hade ropat i sömnen, så att han vaknat dervid. (Detta gaf sedan anledning till ett samtal om drömmar och andesyner m. m. hvarvid prinsessan på fullt allvar försäkrade, att hon en afton kort före drottning Lovisas död verkligen hade sett >»hvita frun», på Stockholms slott. Men derom hinner jag icke skrifva i dag; du skall få höra det en annan gång.) På f.m. lemnade prins Oskar uu Fridhem, för att icke mer återkomma dit denna gång. »Ja, kanske får jag aldrig merse honom här» sade prinsessan vemodigt efter hans afresa; »men så är ju lifvets gång: mötas och skiljas! Men afskedets korta smärta här betyder ej så mycket, blott vi äro Jesu Kristi sanna lärjungar och trogna; ty då ha vi ett evigt, saligt återseende att i hoppet glädjas åt.» Och så reciterade hon en liten vers, som hon i förra veckan fick skrifven i en bok:
Som blommans soldröm är vårt lif så kort,
vi födas, älska, lida och dö bort.
Men bortom grafven ligger himmelen,
må vi i Jesu tro gå gladt mot den,
ty der fins ännu rum för kärleken !

Sedan omtalade prinsessan, att prins Oskar och alla hans bröder gifvit sin mor det löftet att dagligen läsa ett kapitel ibibeln. Nu fick jag »nyckeln till gåtan», visshet om hvilken
ok det varit, som prinsen hvar afton läst uti.
Hvilka och huru många länder äga sådana prinsar? Och huru många prinsar hafva ägt en sådan moder?…

Prinsessan Eugenies testamente

rörande barnhemmen vid Fridtorp.
Med anledning deraf, att vid prinsessan Engenies frånfälle 23 April 1889 af henne definitivt faststälda stadgar för Fridtorps barnhem icke funvos, har denna sak sålunda ordnats, att, efter öfverläggning emellan förtro-endemännen och styrelsen för barnhemmen äfvensom landshöfdingen och biskopen i Visby samt med ledning af under prinsessans lifstid uppsatt förslag och af henne underskrifvet äldre reglemente, nedanstående stadgar blifvit upprättade och af barnhemsstiftelsens beskyddare prins Oskar Bernadotte 7 Januari 1890 till efterrättelse gillade.

Utdrag af prinsesan Eugenies testamente af 18 Juni 1885.
§ 3.
Till de af mig instiftade barnhem vid lägenheten Fridtorp på ön Gotland gifver jag nyssnämda lägenhet, med der varande inventarier, samt dessutom till betryggande af denna välgörenhetsinrättnings framtida bestånd och underhåll ett kapital af tvåbundrafyratiotusen, hvilket kapital tillika med de at enkefru Nordgren till barnohemmen testamenterade och af mig uppburna medel, må efter min död emottagas af de förtroendemän, som jag i mina codiciller af år 1885 föreskrifvit skola taga vården om och förvaltningen af de medel, som af mig testamenterats till välgörenhetsinrättningar.

Utdrag af codicillerna till förenämda testamente.
§ 1.
Såsom mina förtroendemän har jag utsett följande personer, och hafva de af mig redan under min lifstid fått sig tilldelad fullmakt dertill, nämligen: öfversten friherre Axel Rappe, hofrättsrådet Karl Ulrik Widström, kaptenen vid flottan friherre Edvard Karl Axel Barnekow samt majoren Nils Gustaf von Cedervald.

§ 2.
I mitt testamente af år 1885 har jag redan anslagit en summa, stor 240,000 kronor till underbåll för de båda af mig i Vesterhejde socken, på ön Gotland inrättade barnhem kallade Fridtorp, dels för gossar dels för flickor, med uppdrag åt landshöfdiogen i Gotlands län att öfvervaka medlens förvaltning; dessa barnhems ekonomiska angelägenheter skola ställas under mina, redan här ofvan omnämde förtroendemöns förvaltning, cch böra de sätta sig i förbindelse med den lilla direktione-styre’se å Gotland, hvarom jag redap under min lifstid gått i författving, att dess medlemmar omedelbart efter min död skola öfvertaga den af mig med dem öfverenskomna verksamheten och blifva ett stöd för den vid barnhemmen varande lärarepersonalen. Det lilla bostället (tillhörande Fridtorp, och som är iaköpt af mig, med kringliggande jord) kalladt Fridegårds pastorsboställe, bör ock ställas under förtroevdemännens förvaltning, och pastorn, boenda der, (hvilken bestrider både befattvingen såsom barnhems- och sjukhemspredikant och själasörjare) bör, liksom lärarepersonalen vid barnhemmen, fortfarande orubbadt åtnjuta, efter min död, samma löneförmåner.
Nr 1. Etter min död skall, enligt min uttryckliga vilja, kapitalet (tvåbundrafyratiotusen kronor) jämte härå från dödsdagen beräknad fem procents ränta af qvarlåtenskapan utgå, och dessa 240,000 kronor öfverlemnas till mina fyra, häri redan omvämda förtroendemän, hvilka skola verkställa, under gemensam ansvarighet, allt hvad jag enligt mina dispositioner förordnat rörande testamenten till välgörenhetsinrättningar och föreningar. Dessa fyra förtroendemän anmodas att framdeles, när ibland dem ledighet uppstått, välja nya förtroendemän, då alla de qvarvarande böra vara tillstädes att utse en i den afgångnes ställe.
Nr 2. Utan att våga bestämma något om räntefoten, som kan vara föränderlig, uttrycker jag endast den önskan, att penningarna må göras fruktbara på det för barnhemmens inkomster mest fördelaktiga och för bevarandet af grundfonden mest batryggande sätt. I allmänhet torde utlåningarna böra ställas så, att räntorna inflyta halfårsvis, för att, så vidt ske kan, i mån af behof komma barnhemmen vid Fridtorp till godo.

Nr 3. Såsom årligt arvoda äga de fyra förtrosndemännen uppbära och sig emellan fördela en tjugondedel utaf räntan. Denna singa ersättning för deras omtanka, besvär och ansvarighet visar, att jag påräknar förtroendemän, hvilka finna sin belöning uti verksamhet för det goda ändamålet. Hvad af årsinkomsten, efter afdrag för nämde arvode samt för alla kostnader. och deribland godtgörelse för en räkenskapsförare, kommer att återstå, tillfaller barnhemmen.
Nr 4. Efter hvarje kalenderårs utgång, bör inom nästföljande Januari månad upprättas räkving, som i korthet visar noga ställningen vid årets början, inkomster och utgifter under året samt fondens vid årets slut innehafvande tillgångar.
Nr 5. Till landshöfdingen på Gotland bör en redovisning af barnhemmens vid Fridtorp räkenskaper hvarje år öfverlemnas af förtroendemännen, såsom varande barnhemmens fyra kapitalförvaltare.
Nr 6. Af den redan under min lifstid bildade barnhems-direktionsstyrelse (hvilken omedelbart träder i verksamhet efter min död) torde, efter det förutnämde redogörelseräkning till styrelsen ingått, utses två revisorer att granska dovationsfondsns förvaltning, räkenskaper och säkerhetshandlingar, samt derom afgifva utlåtande. Revisorernas godtgörelse bestämmes af barnhemsstyrelsen. Varder ej klandertalan emot räkningen instämd till behörig domstol inom sex månader från revisioneutlåtandets datum, anses räkningen godkänd och fri från klander. Revisorerna böra väljas bland på Gotland boende gotländingar.
Nr 7. Skulle kommande krigsoroligheter i Europa föranleda stora hvälfningar, så att, det Gud förbjude, den kära ön Gotland komme nader någon anvan makts välde, än vårt älskade fäderneslands, så är min uttryckliga vilja, att direktionen i samråd med förtroendemännen (såsom barnhemmens kapitalförvaltare) tager siva kraftiga mått och steg för att de kära barnbemmen från ön måtte flyttas i tid till fastlandet, helst till Kalmar län.

Stadgar för Fridtorps Barnhemsstiftelse.
§ 1.
Barnhemsstiftelsan står under beskydd af prins Oskar Bernadotte och efter honom den, som enligt prinsessan Engénies testamente kommer att vara invehafvare af Fridhem eller, under sådan innehafvares minderårighet, dennes målsman.
Hos beskyddaren anmälas val af förtroendemän och af ledamöter i barnhemmens styrelse, så ock frågor som röra stiftelsens stadgar. Underlåta förtroendemännen eller styrelsen att vid inträffande ledighet anställa val af ny ledamot, äger stiftelsens beskyddare att, efter de i § 2 nämda vederbörandes hörande, nya ledamöter i de afgångnas ställe utse.

§ 2.
Konungens befallningsbafvande i Gotlands län eller i det län, dit barnhemmen kunna komma att flyttas, öfvervakar förvaltningen af barnhemestiftelsens ekonomiska angelägenheter.
Biskopen i Visby stift eller i det stift, dit barnhemmen kunna komma att flyttas, är inspektor öfver barnhemmen och äger såsom sådan tillse att deras syftemål, såvidt af styrelsens åtgärder beror, uppfylles; ägande inepektor att i styrelsens öfverläggningar, men ej i besluten deltaga.

§ 3.
Förtroendemännenv, hvilka i enlighet med prinsessan Eugénies testamente omhänderhafva de till stiftelsen donerade fonder, deltaga i förvaltningen af barnhemmens angelägenheter i den mån här nedan säges.

§ 4.
Barnhemmen, ett för gossar och ett för flickor, hafva till syftemål att med Guds nådiga bistånd söka bereda en allvarlig och öm kristlig uppfostran åt så många värnlösa eller vanvårdade friska barp, som hemmens utrymme och tillgångar lämpligen medgifva, samt att, sedan de blifvit konfirmerade, söka åt dem anskaffa sådan anställning, att de såsom nyttiga samhällsmedlemmar sjelfva kunna förvärfva sitt uppehälle. Barnen böra företrädesvis tillhöra det län, der barnhemmen äro belägna.

§ 5.
Nämda syftemål skola barnhemmen söka att på grundvalen af en allvarlig, i nära anslutning till svenska evangelisk-lutherska kyrkans tro och bekännelse stående kristendom vinna genom undervisning, en af goda föredömen stödd fostran och ledning samt kärleksfull omtanke med hänseende till barnens framtid.

§ 6.
Undervisning meddelas i folkskölans läroämnen, i tillämpliga delar på sätt och i ordning gällande stadga angående folkundervisningen i riket föreskrifver; och skall för sådant ändamål vid barnhemmen vara anstäld en lärarinna, som antingen undergått godkänd afgångsexamen vid något statens folkskolelärarinneseminarim eller ock eljes förvärfvat sig och befunnits äga den skicklighet, som för undervisningens meddelande erfordras.
Om och i hvilken mån undervisningen till någon del må bestridas jämväl af någon: eller några af den öfriga vid barnhemmen anstälda personalen, derom äger styrelsen att efter sig företeeude omständigheter bestämma.

§ 7.
Barnbemmens närmaste ledning bestrides af en föreståndarinna, som tillika är båda hemmens husmoder. Hon biträles af behöfligt antal tjenarinnor, af hvilka en såsom sköterska vid sgossebarnhemmet, äfvensom af ett manligt biträde, som deltager i gossarnes ledniog såsom slöjdlärare, sköter barnhemmens åkerbruk, ladugård m. m.

§ 8.
För själavården skall, såvidt ske kan, vid barnhemmen vara anstäld en prest, hvilken i så fall bestrider själavården jämväl vid Gotlands läng sjukhem. Hans tjenståligganden vid barnhemmen, hvartill särskildt hörer meddelandet af undervisningen i kristendom uti dervarande skolas högre klasser, bestämmas af styrelsen.

§ 9.
Barnhemmens angelägenheter handhafvas med full beslutanderätt af en styrelee, som Destår af fem ledamöter, tre manliga och två qvinliga. Denna styrelse utser inom sig ordförande, hvilken alltid skall vara en man, äfvensom vice ordiörande, sekreterare och skattmästare; och vid inträffande ledighet kompletterar styrelsen sig sjelf.
Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta behofvet påkallar eller två af styrelsens ledamöter derom göra framställning. Vid styrelsens sammanträden föres protokoll, och är styrelsen beslutmessig när, efter vederligen utfirdad kallelse till sammanträde, två ledamöter jämte ordföranden eller vice ordföranden sig dertill instält.

§ 10.
I November månad hvarje år hafva förtroendemännen att till styrelsen insända uppgift å de medel, som, med iakttagande att, såvidt möjligt är, hvarje år något till reservfond afgättes, kunna vara att tillgå för bestridande af nödiga utgifter för nästföljande år.

§ 11.
Med anledning af den i § 10 nämda uppgift har styrelsen att före utgången af December månad ej mindre upprätta utgiftsstat för nästkommande år, upptagande hvad som som anses erforderligt till löner, underhåll för barnen, bygnader och reparationer m. m., än äfven insända samma utgiftsstat till förtroendemännen, hvilka hafva att deröfver yttrande afgifva. Förtroendemännen äga ock eljest att, på begäran, af styrelsen erhålla upplysningar rörande barnhemmens förvaltning.

§ 12.
Öfver omhänder hafvande medel, för hvilka styrelsens ledamöter äro, en för alla och alla för en, ansvarige, skall styrelsen föra vederbörligen verificerade räkenskaper, hvilka med hvarje kalenderår afslutas. Granskning af räkenskaperna bör genom två af konungens befallningshafvande utsedde revisorer verkställas inom påföljande Mara månads utgång; och äger konungens befallningshafvande meddela ansvarsfrihet eller förordna om åtal mot vederbörande vid laga domstol.

§ 13.
Ifrågakommer åtal mot förtroendemännen för deras förvaltning, tillkommer det konungena befallningshafvande att, efter hemställan barnhemsstiftelsens beskyddare, derom förordna.

§ 14.
Väckes förslag om förändring af dessa stadgar, bör konungens befallnivgshafvandes och inspektora yttrande deröfver ivhämtas, samt frågan derefter af förtroendemännen och styrelsen afgöras; dock att någon ändring ej må vidtagas med afseende å konungens befallningshafvandes eller inspektors genom dessa stadgar bestämda ställning.
Varder ändringsförslag ej antaget såväl af förtroendemännen som af styrelsen, anses frågan hafva förefallit.

Barntemplet »Unga Fridhem»

firade i går sin 7:de årsfest. Festen började med musik samt afsjungande af en sång, hvarefter barnen dansade kring julgranen. Predikant Lekström höll derefter ett tal till barnen, hvarpå dessa satte loge inför allmänheten, då flere nya medlemmar ingingo. Tal till barnen hölls äfven af hr Runsten, barntemplets föreståndare.
Festen, som var besökt af omkring 400 personer, slöts vid 9-tiden.