Etikett: Självmord

Självmord på Gotland.

Publicerat

Sjelfmord

medels hängning begick 4 Juli husbondehustrun Magd. Marg. Elisabet Christofferson vid Stora Klintegårda i Veskinda, Hon hade de två senaste åren varit svagsint och under sommaren 1890 åtnjutit vård å Visby hospital, men derifrån utskrifvits obotad. Hon hade sedan vårdats i hemmet och derunder flere gånger yttrat leda vid lifvet. Någon osämja makarne emellan hade icke rådt.
Två döttrar berättade vid polisförhör om tilldragelsen, att hustru C. gått in i ett rum på andra sidan förstugan och att då den ena dottern en kort stund derefter, omkr. 10 minuter, skulle utgå i kammaren för att efterse modren, hade denna hängt en garnhärfva på dörren och sedan lagt sig på knä och instuckit hufvodet i garnhärfvan med strupen liggande öfver densamma och sålunda ljutit döden.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Juli 1891
N:r 103

Publicerat

Försök till sjelfmord

gjordes i går morgse af 39-årige hemmansägaren Oskar Eliasson från Bosarfve i När. Eliasson hade vid 5-tiden gått ut i ladugården för att se om sina kreatur, men då han dröjde ovanligt länge, började hustrun ana oråd, enär mannen flere dagar varit ovanligt tyst och sluten, yttrat bekymmer för sin ekonomiska ställning samt häntydt på att han icke hade många dagar qvar att lefva. Man gick alltså ut i ladugårder, der man snart upptäckte blodstänk. Då man kommit upp på loftet, fans Eliasson der. Han hade formligen borrat ned sig i höet, sedan han med en knif skurit sig ett djupt sår i halsen mellan struphufvudet och tungbenet.
Så fort sig göra lät fördes Eliasson till provinsialläkaren i Hemse, der såret tillfälligtvis förbands, hvarpå han i natt inkom till härvarande Iasarett. Såret är sannolikt icke lifsfarligt.
Eliasson uppgifver att genomgångna sorger och bekymmer varit vållande till det hemska försöket.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 April 1891
N:r 62

Publicerat

Föreskrift af domkapitlet

har kyrkoherde Berglund i Östergarn begärt, hurn han skall förfara med begrafningen af liket efter för några månader sedan drunknade och nu åtsrfunne garfvaren G. J. Gustafsson. Polisundersökning har hållits med anledning af olycksfallet, men dervid har ingenting kunnat utrönas, som talar för att Gustafsson ljutit döden för egen hand.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 26 Mars 1891
N:r 47

Publicerat

Landsbygden.

Akebäck, 11 Mars.
Sjelfmord, Drängen Olof Björkqvist, 19 år gammal, i tjenst hos hemmansäg. Lars Jakobsson, Folkedarfve, påträffades 8 dennes död i en lada med en revolver i ena handen och ett skottsår i högra tinningen samt ett annat längre ned midt öfver kindknotan. Vid förhör om saken upplystes att B. dagen före sjelfmordet fått ett bref, som han strax efter genowläsandet sönderhuggit i små bitar, hvarefter han anhållit om tio kronor för att med anledning af brefvet begifva sig till Visby, der han ock varit synlig rusig, hvaremot han icke synts hemma förr än han död påträffades söndags e. m.
En vid Glammunds tjenande dräng meddelade att B. på fredags qväll kommit till Glammunds och der tillbragt natten, hvarunder ban visat en revolver och vid afskedet på morgonen fullt nykter förklarat, att »nu bär det till evigheten eller förtappelsen». Ryktesvis hade sports att en vid Folkedarfve tillsammans med B. tjenande, enligt uppgift mindre vetande piga, nu tjenande i Hejde, vore hafvande och vore anledning antaga, att B. är fader till hennes foster. Vid undersökning af bitarne efter det sönderbuggaa brefvet påträftades ett frimärke, hvars stämpel tycktes vara Klintehamn, och en bit med ordet »Hejde». Någon anledning antaga att B. omkommit genom annans åverkan finnes icke.

Norra Gotland, 14 Mars.
Lärkor, starar och vildgäss ha synts flerstädes.

Apropå sistnämde slags fåglar vingsköts för ett par år vänd vildgås (hane) vid Myrvälder i Tingstäde. Hon intogs bland gårdens tama gäss, såret läktes snart, me idag lefver hon qvar der, utan att gifva min af att vilja öfvergifva kamraterna. Det är ett ovanligt vackert exemplar, vida mera majestätiskt än tamgåsen. Isynnerhet imponerar den långa, smärta halsen.

Ej mindre än 30 läsbarn besöka innevarande års nattvardsskola i Stenkyrka pastorat, 17 från Stenkyrka, 13 från Tingstäde.

Stölder igen. Tre särskilda inbrottsstölder ha sedan vårt sista bref skrefs begåtts härstädes. På 2 ställen vid Moos, der som vanligt fisk och potatis annekterades och hos en hustru midt i Stenkyrke socken, hvilkens man vistas å Furillen, Här gjordes inbrott i källaren, men som det snöat under natten ringade man spåren, som förde till en mycket ökänd person, hvilken är starkt misstänkt att ha föröfrat åtminstone de fleste af å sista tiden här begångna stölder. Af fruktan för hämd lär dock ej anmälan gjorts om stölden, en sak, som naturligtvis förvärrar i hög grad den redan förut oangenäma saken. Samma person var det som för en tid sedan så ogästvänligt bemöttes i Lummelunda. Han är aldrig ute om dagarne, blott om nätterna, arbetar veterligen ej och existerar ändå. Sannerligen vore det tid att kommunslordf. tog saken om hand, då inga målsägare göra det. Osäkerheten här är ej vidare treflig och åtminstone kuude en polisundersökning ej skada. Sorgligt nog måste flere personer vara i »nattverksamhet» då partierna af stulet i flesta fall äro för stora för en enda, och ändå sorgligare är, att man måste befara tjufgodsköpare, enär det stulna är allt för mycket för en eller ett par personers behof.

Torskfisket har på sista tiden, ja hela året för resten, varit det mest lönande i mannaminne. Fångsten har ibland varit tusentals kilo om dagen.

Rone, 13 Mars.
En olycka, som nu i veckan och de senaste dagarne sorgligt berört granuskapet här, är att en ung husbondeson blifvit hvad man kallar mindre vetande — men detta är för litet sagdt, ty ynglingen (öfver 20 år gammal) är mycket oregerlig. Så ville han härom qvällen sent som det var ha en bäst och vagn och resa »sta och fria» som han sade, När detta af busfolket afstyrdes, blef han ond och vild, hvarför ock husbonden i huset med hugg och slag öfverfölls af honom och måste värja sig hos grannarne. Sedan sprang karlen istrumpfötterna och utan tröja från hemmet midt i sena natten — som han sedan sjelf berättade — till Alfva; men anlände lyckligt hem igen tillbaka. Dagen derpå — då man gömt seldonen för honom — sprang han till grannarna och ville låna och när de sade sig ej ha reda på sakerna eller hvad de nu hittade på, så öfverföllos äfren de med slag utan afseende på person. Dagen derpå tog han ut ett par oxar, öste omkring 1 lop hafre i en säck, klöf i raska tag en granstubbe och lade allt samman i vagnen samt körde till bygnaden fram, mengick sedan helt lugnt in för att sätta sig och äta.nMen när detta dröjde allt för länge, satte man in oxarna i stallet. Då visade sig åter mannen beväpnad med en stor yxa, hotande alla. Nu voro goda råd dyra. Dock lyckades man få honom att lägga ifrån sig vapnet, hvarpå man band samman händerna för att göra honom oskadlig. Vakt står hvarje natt och i går var läkaren der från Hemse, Det blir nog ej bra förr än mannen i fråga kommer in på någor lämplig vårdanstalt. (Ealigt senare underrättelser är nu plats beredd på Visby hospital.)

Tillbud till olyckshändelse. Då en häck halm skulle transporteras från en gård härstädes, inträffade den olyckshändelsen att hästarne bletvo rädda och den körande personen kom kull under vagnen, hvarvid hjulen gingo öfver honom. Dock blefvo endast fötterna allvarsamt skadade men ej värre än han kan gå och stå, hvilket rent af kan anses, enligt närvarandes utsago, som ett under.
För ett par veckor sedan skulle en person köra till Hemse, då hästarne plösligt skyggade i diket, hvarvid den ena hästen bröt af sitt ben så att han måste nedslagtas. Den var ej försäkrad, hvadan det för ägaren var en stor förlust.
På tal om försäkring kan nämnas, att många här börja gå in i Gotlands kreatursförsäkringsbolag, oaktadt afgiften ej är så billig. Och flera kommo nog, om premierna nedsattes. Ty att de små sockenföreningarna som här och der uppstått ej mäkta fylla sin uppgift vid inträffande farsot bland djuren, inses nu mer och mer af de fleste, Önskvärdt vore att bolaget äfven garanterade mot brand och åskslag. Derpå beror dess framtid.
I sin qvarn hade en person härom dagen nära på malt stenen ut, som det heter, under de vestliga stormbyarna. Den var allaredan tre tum i lyftning och låg mot gafveln, söndersargande omhöljet, då »pärsen» lyckades hejda qvarnen i farten.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Mars 1891
N:r 43

Publicerat

Sjelfmord.

Arbetaren Lars Magnus Tillberg, Sorby i Stenkyrka påträffades i onsdags död i en vattenbrya under Björkume hemman.
För ett par månader sedan dog hans hustru, som varit sängliggande i flere år. Gubben sörjde mycket förlusten af hustrun och är orsaken till sjelfmordet att söka häri. Sjelfspillingen var 74 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Juni 1890
N:r 91

Publicerat

En sjelfspilling.

Snickaren Johan August Pettersson, 53 år gammal, hade på senaste tiden nära nog icke gjort annat än gått och supit. I måndags och tisdags hade han ingenting mer att få bränvin för, hvarför han gjorde anstalt om att få sälja sina verktyg. Dels under ruset, men mest under de halfnyktra mellanstunderna fann han, att han gjort lifvet odrägligt för sig och yttrade flere gåoger att ban snart skalle sluta det. På måndagen, då han gick ut, stoppade han ett rep på sig, var uppe och sade farväl af sin husvärd, hvarför dennes hustru uppmanade Petterssons hustru att se efter mannen. Men hon genmälte att Pettersson så ofta hotat att taga lifvet af sig att hon icke längre trodde på dessa hotelser. Emellertid vågade hon ej ligga hemma natten till tisdagen.
Tisdagen var mannen ute i staden, kom hem vid ½ 11-tiden på aftonen samt lade sig till sängs, utan att han och hustrun taladesvid. Vid ½ 6-tiden på onsdagsmorgonen begaf han sig ut och var synlig i staden ända till fram på förmiddagen. De som då träffade honom, säga, att han ej var berusad.
Vid 3-tiden på e.m. skulle några pojkar ut till S:t Göran för att fösa hem några kreatur. Dessa upptäckte då en karl hängande i en liten ask vid östra knuten af S:t Göran. De igenkände Pettersson, samt skyndade naturligtvis till staden och berättade det för hustrun och grannarne och snart var en riktig folkström på väg dit ut för att beskåda sjelfspillingen.
Först strax efter ½ 5 fick man på polisvaktkontoret reda på hvad som skett, hvarpå konstapel Nilsson genast begaf sig dit ut. Pettersson hängde då fortfarande qvar i en rännsnara ej högre från marken än att han måst böja sig på knä för att få snaran att strypa till. Han skars genast ner samt var då redan kall och styf.
På anskaffad kärra fördes han till gamla polisvaktkontoret. Läkare förklarade att han hängt minst ett par timmar innan han skars ned.
— I går skulle en arbetare till att hänga sig ute på gamla kyrkogården. Han öfverraskades dock af ankommande personer och hindrades från sitt hemska förehafvande.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 6 Juni 1890
N:r 85

Publicerat

Ett språng från vågbrytaren

blef annandagen på f. m. slutet på en äktenskapstragedi härstädes, i det gevärsmeden Klas August Andersson då gjorde slut på sitt lif genom att hoppa i sjön.
Andersson hade en längre tid lefvat i oenighet med sin hustru, hvartill svartsjuka lär varit första upphofvet. Han hade ofta misshandlat henne, så att hon flere gånger måst taga sin tillflykt till stadsfiskalen med klagomål. Äfven af presterskapet hade makarne erhällit varningar. För omkring ett år sedan reste hustru Andersson tilt Stettin i afsigt att öfvergifva mannen, men kom dock snart tillbaka.
Förhållandet makarne emellan blef allt värre. Mannen fortfor att under rusets inflytande misshandla henne. Slutligen för några dagar sedan uttog hon stämning på mannen till härvarande rådhusrätt med yrkan om äktenskapsskilnad.
Målet skulle ha förekommit igår.
Sedan detta var gjordt vågade hustrun ej längre stanna i hemmet, utan begaf sig långfredagsmorgonen jämte sina 2 barn ut till slägtingar vid Österby. Andersson sökte under fredagen och lördagen skaffa sig en sakförare, men då detta ej lyckades, hade han blifvit ytters ursinnig samt yttrat att han aldrig skulle stå inför rådhusrättens skrank.
På lördags f. m. köpte han en revolver jämte patroner och hade till personer yttrat att hans mening var att mörda hustrun. Om denna mannens afsigt underrättades hustrun, hvilken då ej längre vågade stanna i sitt tillfälliga hem vid Österby, utan påskdagsmorgonen kl. 6 med sina barn begaf sig ut i skogen.
På f. m. kom Andersson åkande ut till Österby, men då han erfor att hustrun ej stod att träffa, vände han åter och inkom till staden vid 6-tiden på söndagsqvällen — Tillsammans med en bekant dracks senare på aftonen åtskillig spirituosa hemma hos Andersson.
På annandagsmorgonen hade Andersson sändt bud på snickare Tiljander, i hvars hus kan bodde, sagt sig vara sjuk och bedt honom hämta en prest. Tiljander hade dock sökt tala förnuft med honom och fick honom slutligen att följa med upp till sin bostad der kaffe dracks och frukost åts. Vid 11-tiden lemnade Andersson Tiljanders bostad, hvarvid Andersson ej var det ringaste rusig, samt gick att söka en f. d. betjent Nilsson, i hvars sällskap han begifvit sig nedåt hamnen och in till värdshusidkaren P. F. Andersson. — Derifrån hade Andersson och Nilsson gått utåt hamnen förbi kasernen, men der hade Nilsson stannat för att samtala med några bekanta, då Andersson ensam gått ut på vågbrytaren.
Utkommen dit hade han gått några slag fram och tillbaka, hvarpå han plötsligt störtat sig i vatthet.
Huru härvid tillgått äfvensom hvad som inträffade under den döda kroppens upptagande, framgår af det förhör, som i dag inför stadsfiskalen hållits med maskinisten Lindström och fiskaren Nygren.
Maskinisten F. A. Lindström å »Tjelvar» hade kommit från Sofia och gått genom badhusparken söder om badbuset, då han plötsligt fick se en karl med armarne sträckta öfver hufvudet störta sig framstupa i vattnet ut från pirbufvudet. Han hade kastat sig utåt sjön, Hr Lindströms hustru som var i mannens sällskap, hade en stund sett mannen gt fram och tillbaka på vågbrytaren, Hr Lindström hade hört honom ropa två gånger, då han genast sprang ned till bryggan för om Sofia, fick fatt i fiskaren Nygrens båt, hvari ban jämte Nygren och ett par andra personer genast rodde ut åt det håll der mannen försvunnit. Då de fraamkommo var han sjunken, ungefär 3 famnar från vågbrytaren. På fråga om Lindström ansåg, att Andersson fallit i af våda, svarade han, att det ej så såg ut, euvär han gifvit sig fart.
Innan de med båten nådde honom, hade bud sändts till briggen Norrbotten för att få låna en båtshake. Befälhafvaren på Norrbotten hade först förgäfves sökt få fatt i Andersson med båtshaken från vågbrytaren, men nådde honom ej. Så snart de fyra i båten fingo syn på kroppen, som låg under vattnet, hakades båtshaken fast i kläderna och Andersson drogs upp, men kunde ej halas upp i båten genast utan bands en näsduk om munnen på honom, När han sedau kom in i båten lades han på en toft och rullades, då mycken fradga kom ur mun och näsa.
Eftersänd läkare hade emellertid efter en 10 minuter ankommit och började genast arbeta med kroppen, som vid upptagandet i vattnet syntes utan alla tecken till lif.
Fiskaren Nygren hade ej sett, när Andersson föll i, men varit med och tagit upp honom jämte Lindström, arbetaren Palmgren och en obekant sjöman, och hade dervid tillgått, så som hr Lindström berättat.
Så snart de fyra männen fått Andersson i land vid bryggan i inre hamnen, begynte de mest energiska ansträngningar för att om möjligt få lif i kroppen, men den var och förblef ett lik. Revolvern hade han i fickan. I anskaffad skjuts fördes den döde till sitt hem.
Att Anderssons förtviflade gerning var öfverlagd, framgår deraf att han, som nämts, till flere personer yttrat att han ej skulle upplefva rättegångsdagen. Snickare Tiljander hade han bedt »taga vara på Albin», Anderssons ena barn, samt sagt »att om söndag skall du vara snäll och ställa till en hederlig begrafning efter mig». Ölutköraren Krusell hade äfven inbjudits till begrafningen.
Andersson, hvilken för en del år sedan hitkom som sjukvårdssoldat, var född 1851 i Jönköpings län samt hade varit gift i 8 eller 9 år.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 April 1890
N:r 53

Publicerat

Trött på lifvet.

Trävaruhandlanden Herman Calissendorff, boende i nr 13 Sturegatan, har tagit sig af daga i sin bostad, antagligen i lördags. Då hans fru, som förgäfves väntat mannen ut till familjens sommarboning å Lidingön, i söndags kom in till staden, fann hon honom liggande i sängen, kall och stel, med den afskjutna revolvern bredvid sig. Ingen hade förut minsta aning om hvad som händt. Anledningen till det förtviflade beslutet är ännu okänd. Den aflidne var född i Visby 1851.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 7 Augusti 1889
N:r 89

Publicerat

Sjelfmord

medels hängning begick för någoa tid sedan f. hemmansägaren, undantagsmannen Jakob Persson, Hägvide i Boge, hvilken gård nu äges af den dödes måg Petter Nilsson.
För 8 år sedan hade denne öfvertagit hemmanet, som utgör 3/16 mantal. Dagen före sjelfmordet hade Nilsson kl. 9 f. m. begifvit sig ut till en hage för att laga en gärdesgård sedan han öfverenskommit med svärfadern att denne skulle vara behjelplig vid arbetet, sedan han fodrat kreaturen. Då Nilsson hemkommit vid 2-tiden hade han ej träffat gubben, hvadan han antagit, att denne begifvit sig åt hagen. När han emellertid ej heller anträffades der, började Nilsson ana oråd, företog undersökning hemma och fann då Persson hängande död utefter ena logväggen. Nilsson antog att sedan Persson gifvit kreaturen foder och nedkastat halm till dem, han föröfvat gerningen.
Enligt allas samstämmiga berättelser hade förhållandet mellan de unga och gamla varit godt. Persson hade dock varit underlig till mods sypnerligast sedan 18 Mars, då hans hustru brutit sin ena fot. Han yttrade då lifsleda samt tyckte det vara tråkigt att ligga mågen till last.
Boet är välbergadt och skuldfritt.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Maj 1889
N:r 59

Publicerat

Från landsbygden.

Fårö, 17 Febr.
Ett sjelfmord
har blifvit begånget här på ön. Skräddaren Johan Stenholm försvann, från. sitt hem vid Landsnäsa gård härstädes i tiedagsafton. Han spårades i Onsdags ner till iskanten i Fårösunds norra gatt, samt hittades omkr, 10 Hur ute i sjön. — Anledningen till sjeltmordet vet man ej bestämdt. I lördagsnatt hade han ensam nedslagtat deras enda ko, antagligen i någon öfverilning eller sinnesrubbning, och tros det att han kommit att ångra sitt tilltag samt af bekymmer deröfver tagit sig bjelf afdaga. . Han var en omkring 60 års man, känd Som en arbetsam och ordentlig person i temligen goda ekonomiska omständigheter; efterlemnar hustru men inga barn.
I dag valdes här på

extra kommunalstämma
löjtnanten L. von Scheven, Lauters, till ordförande i Fårö sockens kommunalnämd och till vies ordförande hr Mikael J. Ekström i Gåsemora.

Mycken snö
har här fallit som genom stormen hopat sig i qvierna , så at nya vintervägar måst utstakas ötver trädgårdar, ängar, åkrar och hagmark, tills väderleken blir stadigare och de rätta vägarne hiona uppkastas.
Öfver Fårösund köres med en häst, men isen är mycket svag.

Vesterhejde, 18 Febr.
Gotland kommer icke att mista sin prins, om än sin hertig.
Enligt trovärdig meddelare lär prinsessan Engenie hafva testamenterat sitt kära Fridhem på Gotland till prins Oskar och hans snart blifvande gemål, hvadan testamentstagarne, efter den högsinnade gifvarinnans dagar, — och kanske dessförinnan någon gång såsom gäster, — komma att göra sommarturer till vår ö, hvarest de säkerligen blifva lika mycket välkomna som den första bebyggarinnan i skogsbrynet vid Högklints närhet.

Ejsta, 17 Febr.
Skogsköp ock afverkning
Landtbrukaren Adolf Kolmodin, Tjängdarfve i Sproge, som för några år sedan tillhandlade sig en ångsåg, har nyligen med hemmansägaren Johan Matsson, Kruse i samma socken, afslutat köp af ståndskog växande å omkring 10 tunl. till värde af 6,000 kronor.
Handlanden Karl Smitterbe:g å Klintehamn och hemmansägaren O. Cedergren, Bopparfve, hvilka äga en gemensam ångsåg vid sist nämda gård, hafva af hemmanägaren Karl Hultberg, Mellings, köpt ståndskog på gränsen af Ejsta och Levide för 2,300 kronor.
Hemmansägaren O. Pettersson i Lerdarfve m. fl. hatva af hemmnnsägaren J. Jakosson i Uggårds tillhandlat sig skog för 1,000 kronor.
Afverkningen och forslingen häraf pågå nu som bäst i långa banor under för sådant ändamål nu gynnsam vinter.

Mejerifrågan i Ejsta.
Kyrkoherden Altvegren hads till i torsdags e. m. kallat vederbörande inom Ejsta och Sproge till sammauträde i Ejsta skolhus på det att ett afgörande måtte ske, huruvida ett mejeri inom pastoratet skulle komma till stånd eller icke.
Sedan protokollet fråa ett föregående tillfälle blifvit uppläst och lemnats utan anmärkning, och ur hvilket framgick att endast sjuttiofem aktier blifvit tecknade, men ej flere kunnat anskaffas, upplystes, det en stor del af Ejsta socken, den vestra, ännu låge under laga skifte, och på grund deraf ett ordnadt jordbruk ej ännu på länge der kunde påräknas; att den östra delen af socknen låge mejeriet i Levide mycket nära och att der mjölken med fördel kunde få afyttras; att Sproge sockenmän väl icke kunde med fördel transportera sin mjölk så långt som till Levide, men ägaren at Tjängdarfve, hr A. Kolmodin, hade erbjudit sig att utan gengäld upplåta sitt gamla mejeri, med tillbehör, med skyldighet för dem, som kunde vara intresserade för saken inköpa en separator.
Sedan allt detta tagits i betraktande beslöts uppå framställning att något ångmejeri inom Ejsta pastorat icke skulle anläggas för närvarande.

Mellersta Gotland, 18 Febr.
Ehuru för några år sedan en behjertansvärd uppsats om

Rapphönsens skydd
af en af det nyttiga villebrådets mest nitiske beskyddare var införd i Gotlands Allehanda och blef väl beaktad af allmogen, vågar jag dock komma med en begären till våra jägare och landtmän, att en hvar i sin stad efter sin förmåga måtte bringa de små rödkullorna den hjelp, som de utan någon synnerlig tidspillan kunna tillskyoda dem. Snön ligger nu djup på fälten, ehuru jämförelsevis ännu lös, så att de småttingarna förmå krafsa sig ner till brodden; men skulle ett töväder med påföljande köld inträffa, då blir det för de s’nå varelserna svårt, ja kanske omöjligt att genomtränga skaren för att nå sin föda och stilla hungern. Att vid boningsbusen och !ladugårdarne utströ säd för rapphönsen och sålunda vänja dem att der infinna sig är nog en vacker bavdling, men icke särdeles rådligt, emedan den falske: misse kan få sigte på dem. Bäst är är att ute på åkerfälten skotta undan snön från brodden på några qvadratsalnars vidd samt till skydd mot roffåglarne nedsticka några små tallgrenar vid detta ställe; rapphönsen infinna sig snart och må bra. Den på stället qvarlemnade snön smälter något af rappbönsens kroppsvärme samt fryser pånatten, hvarför en ny fläck påföljande dag bör öppnas och tallqvistar kringsättas. Kråkorna infiona sig ofta och oroa rapphönsen, men några bösskott ibland äro merendels tillräckliga att afhålla dem från den platsen.
En och anvan invänder kanske, att rapphönsen skada fälten genom att afäta brodden, men det är noga utforskadt, att skadan blir så ringa och mångfaldt uppväges af den nytta, de tillfoga landtmannen genom bortplockandet af myriader små skadedjur från sädesfälten. Jag har sjelf på många ställen befriat brodden helt och hållet från snö och låtit rapphönsen äta så rent, att ej en grön nacke synts till samt derefter nedsatt käppar vid dessa ställen för att förvissa mig, om skadan kunde blifva särdeles stor; men då skördetiden kom, befunnos dessa afbetade ställen bära den vackraste säd. Jag är ej den ende och förste, som gjort detta försök.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15