Etelhem, 13 Febr.
Skattemötet i Etelhem
11 dennes var efter vanligheten talrikt bosökt af både handlande och kunder, och om det ej var så stor rörelse dem emellan, så var det destomer i den närbeläna paviljongen, ty der fattades ingalunda afnämare. Ea ömklig syn var det att se hur som till exempel tjenare och den fattigå klassen der satte in sina penningar och förde ett mindre ordentligt lefnadssätt.
Mångea är det derför, som vill ha densamma bortskaffad, och önskvärdt vore det om detta svart gick i fullbordan, men det kommer väl iogalunda att gå så lätt, ty det är ännu många som dyrka guden Bachus och dessa vilja naturligtvis på intet vis vara af med sin helgedom. Det bildades visserligen en Biåbandsförening här för ett år sedan, men den har föga uträttat, fast den började med stor fart, ty då skulle nästan hvarenda en ungdom vara med, men när som sommaren kom, då kunde de icke stå emot den förrädiska drycken längre utan då gingo de derifrån igen.
Ett svårt djurplågeri
kan man i dessa dagar få vara vittne till, i fråga om »Skogsrussi». Deras enda föda i denna snövinter är nu endast ljung och ris. När de kunna komma ned åt gårdarne och komma åt gödselhögarne, då ha de riktigt kalas, men det är då endast sällan dekomma bem från skogen, och då äro de helt isbelagda och si förfärliga ut, så att det borde vara på sin plats att få en lag för stäfjandet af detta förfaringssätt.
På tal om djurplågeri, så föröfvas det på måbgahanda sätt. Det var nämligen här i en socken för icke så länge sedan, som några personer voro ute på jagt. Då sköts en and, men fastän den icke dog genast så stack jägaren ned den i väskan ändå. Sedan anden legat sålunda i tre timmar, sökte jägaren döda henne med knif, men fågeln dog icke ändå. I detta sargade tillstånd tillbragte det oskäliga djuret 4 till 5 timmar, innan döden gjorde slut på dess qval, Och detta i dessa folkupplysta tider!
Fårö, 13 Febr.
Penningställningen
är tryckande här såvål som å andra ställen i riket; men icke förty inflöt kronoskatten, som uppbars i förra veckan nästan resttritt, ty Fåröboarna anse de; vara mycket ganant att komma på restlängd, så att deras namn blifva uppräknade från ’predikstolen. Ett förhållan» de som Fåröborna i allmänhet äro missbelåtna med är, att de för att få betala sin skatt måste fara öfver till »storlandet». En del skattskyldige hafva öfver två mil från sina hem till Broa färjbrygga, sedan måste de kosta på sig ???? fram och åter öfver snadet, (när icke »Bore» lagt brygga för dem, som i år inträffats. Väl komne till Fårösund, måste hvar och en för att blifva af med sin skattpenning, gå en half fjerdingsväg till Svux gästgifvaregår. Vore det ej stort skäl i att herrar uppbördsmän (dessa äro två, men de skattskyldige på ön äro omkring trehundra) fore ut på Fårö, och der på ett centralt ställe uppbure skatten? Anses det vara risk för uppbördsmannen att föra pongarne öfver suadet, så kuana desaa inlemnas på Fårö post station.
För att få pongar till skatten och andra utbetalningar, måste skogen anlita:; men tyvärr fins snart ej mera qvar af deu varan än som behöfves till husbehof.
Minga hemmansägare gå ganska strängt åt sin skog, men kommunalnämlen bluadar, då det är sådana hemmansägare som de ej v lja eller våga stöta sig mad. Ett exempal härpå vill jag nämna: För omkr. 16 till 17 år sedan sålde en hemmansägare en skogspark för afverkning, dåvarande kommunalordförande försökte få skogsförbud för nämde hemmansägare, hvilket också lyckades till en del, då det förbjöds att sälja mindre träd än 8 tums diameter vid roten. År 1882 såldes hemmanöt, den nys ägaren sålde första vintern 50 och den andre 100 st. slipers; då började granvarne och kommunalnämden morska sig och hotad2 med att, om skogssköflingen ej upp hörde blaf det anmält till vederbörande, Hösten 1384 såldes hemmanet ånyo medan ägaren, då skogen icke fick anlitas, ej kunde få debet och kredit a’t gå ihop.
Navarande ägaren sålde ur hemminats skog förliden vinter omkriog 1,500 st slipers, flera tolftar sågtimmar ock omkr; 100 famnar ved; i vinter lär huggas återstoden at den användi bara skogen, som fias qrar, så att snart nu hemmanets skog icke fixs större träd än som kan använda till handspakar.
Gotlands Allehanda
Fredagen 17 Februari 1888
N:r 14