Ett skeppsbrott

inträffade igår vid half 8-tiden omkriag 300 fot utanför stranden strax norr om Visby fattighus.
Vid half 7-tiden på f. m. syntes under den då rådande nord nordvestliga stormen ett fartyg strax norr om Visby seglande söderut. Kommet utanför Visby hissade det lotsflagg, hvarvid en lotsbåt utgick härifrån. Då sjön gick allt för hög, ansågo sig lotsarne ej kunna gå ombord på fartyget, utan tillropade besättningen tillsätta mer segel (endast nedre märsseglet var då uppe), då lotsarne ansågo att fartyget skulle kuana inlöpa i hamnen. Å fartyget sökte man då få upp gaffelfocken. Innan detta lyckats, dref fartyget allt mer mot land söderut, hvarför tvänne ankare kastades. Inom kort ryckte dock de väldiga sjöarae loss ankarne, hvarefter fartyget kastades upp på hällarne utanför fattighuset på ungefär fem fots vatten, der det blef stående med aktern norrut häftigt vaggande fram och åter.
Ryktet om ett fartygs strandning spred sig inom kort i staden, hvarifrån flere hundra personer skyndsamt begåfvo sig södernt för at åskåda det grundstötta fartyget.
En mindre båt, som låg ett stycke söderut vid Kopparsviksstranden, bars hastigt fram till kusten midt framför fartyget. I nämda båt gingo lotskapten Berggren, laxfiskare Olsson och en sjöman ombord samt rodde ut mot fartyget. Det var en ingalunda lätt färd bland bränningarne och båten fyldes till hälften af vatten. Slutligen lyckades man uppnå fartyget, som befans vara skoneren Anna Margret, hemma i Väddö i Roslagen och förd af kapten Andersson. Besättningen utgjordes af två man, hvarjämte kaptenens 20-åriga dotter medföljde. Laxfiskaren Olsson gick ombord &å skonaren för att vara besättningen behjelplig med fastgörandet af den tross med korg, hvilken man strax förut lyckats få ombord medels raketapparaten, som tvänne gånger förgäfves. sökt kasta en lina tili fartyget. Båten hade emellertid återvändt tillland med lotskaptenen och den ofvannämde sjömannen. Räddningsförsöken af besättningen vidtogo nu. Trossen fastgjordes nu i stormasten, men kunde ej hållas jämt spänd till följd af fartygets svåra vaggning. Den omnämda flickan tog först plats i korgen, hvarefter man började hala denna mot land. Det var en egen sya att åse. Än höjde sig korgen öfver vattnet, än sänkte den sig vid fartygets rullning mot landsidan bland de fräsande bränningarne, hvarvid vågorna fullständigt slogo öfver korgen med den deri sit tande flickan. Då korgen kommit något mer än halfvägs mot lånd, trasslade trossen in sig bland stenarne, hvarvid korgen sjönk ned i vågorna. En säker död syntes förestå den unga flickan. Bokbandlare Vilhelm Nyberg sprang då behjertadt ut bland de vräkande vågorna. En gång föll han omkull, reste sig dock åter hastigt och forsatte sin vådliga färd ut mot den stackars flickan, som nu syntes med hela kroppen ofvanför knäna kastas omkring den fram och åter bland bränningarne vräkande korgen, i hvilken hon dock lyckades qvarhålla sig med benen. Hr Nyberg h+de nu kommit fram till henne, då vattnet gick honom till halsen, grep henne om lifvet och vände så åter mot land. Han möttes då strax af styrmannen å hertigens af Sutherland jakt, hvilka derpå med förenade krafter buro i land den sanslösa flickan, ur hvars mun vatten rann i strömmar. Flickan fördes derp& in till grosshandlare Carlsson, der hon efter erhållen vård snart åter. repade sig och befans vara oskadad.
Då någon räddning af manskapet med korgen nu var omöjliggjord, steg den eogelske styrmannen med tre af sina matroser raskt i den nämda båten och rodde ut till fartyget, hvarifrån de lyckligt förde i land kaptanen, de två besättningsmännen och laxfiskare Olsson.
Bokhandlare Nyberg och den engelske styrmannen förtjena allt erkännande, äfven ett offentligt, för sitt modiga uppträdande vid denna strandning.
I går på aftooen hämtades i land en del klädespersedlar och skeppshandlingarne från fartyget, som nu af den ännu ihållande stormen kastats några fot närmare land och nu ligger på ena sidan med masterna efter vattenytan mot land. Bottnen och ena sidan hafva delvis bräckts sönder, hvadan fartyget är fullständigt vrak.
Fartyget, som 3 dennes seglade från Hernösapd hit i barlast för att här lasta hö på Hernösand, är tio år gammalt och försäkradt för fyra tusen kronor. Kapten Andersson är själf ägare af hälften fartyget med tvänne Roslagsbor som med delägare.

Gotlands Allehanda
Fredagen 12 Augusti 1887
N:r 64

Bil kolliderade med russ.

Några russ, som lurat sig ut ur en fålla vid Skrubbs, ställde vid 18-tiden på torsdagskvällen till med ett olyckstillbud.
En personbil på Hejdebyväg körande i riktning mot Visby stötte vid 18-tideh ihop med det ena av två russ, som befann sig på vänstra körbanan några hundra m från vägskälet med Endreväg.
Bilföraren bromsade in så mycket han förmådde men kunde inte undvika kollisionen. Det ena russet fick kraftiga utgjutningar på ena länden medan det andra kom undan. Bilen fick diverse plåtskador.
Tre russ hade på torsdagsmorgonen släppts ut i en fålla på 22 tnld. vid Skrubbs. De tyckte dock inte Utrymmet räckte utan gav sig ut på luffen. Det var två av dessa sorn bilföraren råkade på. Det russet som inte skadades försvann snabbt in i skogen.
Vid olyckstillfället låg dimbankar här och var över vägen vilket medverkade till att hästarna icke upptäcktes i tid.
Efter ett intensivt spaningsarbete under fredagen har nu manskapet från djurstallarna vid Skrubbs lyckats få fatt på två av de skogsruss som under torsdagen påkördes. Det ena russet som var mindre skadat fick man fatt i redan på torsdagskvällen, medan den andra baggen anträffades först på fredagen vid 11tiden. Den hade då förflyttat sig 500 meter från kollisionsplatsen och hade ena benet av. Den måste givetvis nedslaktas omgående.
Man är vid Skrubbs mycket förvånad över att inte polisen sökte infånga det skadade djuret i stället för att inrikta sig på mätningar ute på olycksplatsen. Djuret hade givetvis under den långa natten utsatts för mycket svåra lidanden. Den tredje baggen har ännu på fredagsmiddagen inte kunnat återfinnas.
Det russ som måste slaktas var Missi, medan Friskus är skadat. Det försvunna russet är Fidrack.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.

3-årig Tingstädepojke dödad i trafikolycka.

Treåriga Krister Olofsson, son till mejerist Edvin Olofsson o. hans maka Anna-Greta, dödades vid en tragisk trafikolycka mitt för Tingstäde mejeri på fredagsförmiddagen.
Modern till den lille höll just på att tillsammans med några andra husmödrar från grannlaget köpa fisk från en fiskbil då olyckan inträffade. Modern såg plötsligt att lille Krister var på väg springande ut mot vägen, hon observerade samtidigt att en bil närmade sig från Visbyhållet och därför vinkade hon åt grabben att stanna. Denne lydde, men när bilen passerat fortsatte han på väg ut till modern. Ingen hade då observerat att det kom en bil även ifrån andra hållet.
Denna bil kolliderade nu med pojken som kastades i gatan och föstes före bilen innan den hann stanna.
Pojken fick svåra skallskador och fördes omedelbart i en privatbil mot lasarettet. I Bro mötte den larmade ambulansen och övertog transporten till lasarettet, men vid framkomsten var pojken död.
Föraren i olycksbilen uppger att han höll ca 40 km.
Den så tragiskt omkomne var enda barnet i familjen.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.

Gotlänning trafikdödad i Nynäshamn.

Vid en trafikolycka mellan Nynäshamn och Södertälje dödades på torsdagseftermiddagen 33-årige Bengt Larsson, född vid Västringe i Etelhem. Larsson åkte som passagerare på en mc förd av en annan gotlänning, Lennart Stenström, från Stånga.
De båda männen hade en fridag och skulle utnyttja denna för en utflykt till Stockholm och Södertälje. Farten drevs upp ganska högt och i en kurva vid Ösmo förlorade föraren herraväldet över cykeln som kom för långt ut på vägkanten vilken brast och fordonet skar ner med en vådlig vurpa som följd.
Båda fördes i ambulans till Södertälje lasarett där man endast kunde konstatera att Bengt Larsson var död. Stenström, som hade störthjälm, kom undan med en ordentlig hjärnskakning och några smärre blessyrer. Det är utan tvekan störthjälmen som har räddat honom.
Från början var det meningen att en annan man skulle följa med Stenström på utflykten, men då han fick förhinder följde Larsson med i stället.

Den omkomne Bengt Larsson var son till framlidne lantbrukaren Ivar Larsson och hans maka Nanny, Vestringe i Etelhem. Bengt Larsson var sedan flera år anställd vid oljeraffinaderiet i Nynäshamn.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.

Från landsbygden.

Lärbro, 3 Aug.
I söndags sågs ett rådjur helt lugnt gå och »beta» tillsammans med ägarens af Angelbos gård nötkreatur i den s. k. »Nysan».
Skrämd at ett par i närheten samtalande personer sprang rådjuret åt skogen.

En olyckshändelse
med dödlig utgång inträffade för några dar se\’n vid Barshage i Othem, En arbetare från Hangvar, som skulle deltaga i slåttern å nyssnämde gård, hade qvällen förut gått upp på höskullen för att taga sitt nattlogi, men råkade, obekant med stället som han var, ramla ned genom luckan till logevinden, dervid han skadade så illa, att han efter några timmar afled.

Afmejandet af rågen
kålles nu på som bäst här. Höslåttern kan i det närmaste sägas vara slutad.
Den har på många ställen ej lemnat den afkastning, som man tänkte. Så har åtminstone på kronholmen Skenholmen varit förhållandet; 75—80 häckar utgör minskningen i år. Att det för lottägarne af holmen blir dyrt hö, kan man lätt fiona, då t. ex. för 1/4 af en lott betalas omkring 30 kr. Arbetskostnaden går lågt beräknadt till omkring 40 kr. efter 1,50 pr par, och portionen till 1 kr. paret i 8—10 dagar; dertill kommer hemforslandet af höet 11/2 mils väg; samma summarum 73 kr. Valutan derför 2 häckar hö — 50 kr. Hvarje häck går då till 36,50.
Att burgne jordbrukare, hvilket här är fallet, kunna ligga och föröda sin tid å nyssnämde holme ett par veckor, är oförklarligt. Under ogynsamt väder dröjer det ända till 3 veckor, innan elåttern är slutad och höet hemfördt.
—a—

Grötlingbo, 2 Aug.
Åskan
mullrade förliden gårdag vid 6-tiden på morgonen, och från vester börjatle det mörkna tills ett ödgörande regn föll, dock alltför sparsamt.

Höskörden
är lyckligt bergad och rågen börjar skäras. — Den af entomologen Lampa om ock ej först bemärkta dock af honom mycket bekantgjorda hvetemyggan härjar hvetesfälten. Så har eder brefskrifvare på en honom tillhörig åker, som prof på en qvadratfots yta med 40 ax och omkring 30 korn på hvarje, på hvarje ax räknat 4 korn (eller kärnor med de små, gula larverna) förstörda. Ehuru ej särdele3 nedslående sker dock derigenom ett ej obetydligt afbräck i ökningen af detta sädesslag. Nu lyster blott se hvari medlet kommer att bestå att utrota denna iasekt, som folket anser lika med rost.
Bland den mävgd i senare tid uppförda nya folkskolehus i södra tredingen tilldrager sig såväl hvad läge som sjelfva husst och inredningen angår

Grötlingbo folk- och småskolehus
den resandes uppmärksamhet med det vackra läget ej långt från men ej heller alldeles vid den vackra landsvägen söderut till Hoberget. Kanske undantagandes Klinte, Linde och Lärbro skolor torde denna skolgård vara förnämst. Läraren har derstädes fått åt sig uppförd egen vacker villa i en, naturlig park, under en prestgården lydande äng. Lägg dertill församlingens sköna kyrka,som med rätta blifvit kallad >Söderns domkyrka, till hvilken blott en sak fattas — så kan denna socken vara stolt öfver dessa båda offentliga bygnader.

Bland sanningens profeter
här ute i trakten och kanske långt bort är onekligen kyrkoherden i Ejsta kanske den störste i mer än en mening. Hvilken rikdom på träffande bilder, ett vårdadt och på samma gång fängslande språk, allt på tri hand eller utan konsept: alltså en lycklig predikant.

Vacker skörd.
En landtbrukare vid Katlunds i Gröttlingbo har på 4 tunnland erhållit 25 häckar klöfver.
Detta så mycket mera anmärkningsvärdt, som det allmänt klagats att klöfvern ej gått till i år och på vallar, insådda ifjor, lemnat mycket dålig skörd.

Näs, 2 Augusti.
En råbock
var häromdagen synlig vid Drakarfve i Näs. Äfven i Grötlingbo har bocken låtit se sig.

En myrstack,
mätande 6 fot i höjd och.10 fot i omkrets vid marken, fins i en äng härstädes. Den väldige stacken är en riktig »kung» i sitt slag och är värd att beses, der den ligger så fridfullt inbäddad i en skön löfdunge.

Hastigt sjukdomsfall.
En person, som häromdagen var sysselsatt med höslåttern i närheten af sitt hem, träffades af ett slaganfall så häftigt, att han inbars liflös. Personen ifråga lär nu emellertid vara på bättringsvägen.

Strömmingsfisket
här har varit gauska lönande nu. Somliga nätter ha erhållits öfver 100 valar på båt.
Priset har varit 25 öre valen.

Hemse, 7 Augusti.
På torgdagen
här i går var stark tillförsel af kreatur, och omsättningen var tämligen bra, helst på slagtfet nötboskap. Prisen voro i allmänhet låga, de utgjorde för hästar, af hvilka var minsta omsättningen, 100—300 kronor, allt efter beskaffenhet, och för oxar 80—130 samt för kor 40—90 kronor.

Rågskörden
pågår nu som bäst. Den börjades häri måndags och fortgår alla dagar gynnad af vackert väder. Gårdagen hotade dock med svarta moln och åskan lät äfven höra sig, men vi fingo helt obetydligt af regnet, som gick vesterut.

Nykterhetsmöte
hölls i söndags kl. 4 e.m. i missiopshuset. Till ordf. utsågs O. Nilsson från Rone och till sekreterare J. Romin från Hemss. Derefter höll skoll. Fredin i Linde ett föredrag belysande dryckenskapens uppträdande i des första början samt huru nu staten, kyrkan, skolan och hemmet borde hjelpas åt att motverka dess härjningar. Sedan töretogs diskussion öfver 1:sta och 2:dra frågorna på programmet, hvilka ansågos stå i beröring med hvarandra och derför sammanslogos. De hade följande lydelse: Hvilka uppgifter hafva nykterhetsförenivgar och för öfrigt nykterhetsvänner i allmänhet och är rusdrycksbanteirngens utrotande det enda mål, hvartill nykterhetsvännerna böra sträfva? Diskussionen inleddes utaf ordföranden, hvarefter yttrade sig folkskollärare Lingström från Öfverrum, Hoffman, Hemse, Löfgren, Mästerby, skoll. Fredin, Linde, predikant Elfström och A. Lindgren, Hemse. Nykterhetsvännerna borde icke gå ut på slump. Icke likna vissa föreningar, som ansåge det för dyrbart att arbetarne få en sup, under det man sjelf tog både en och två, utan föregå med absolut afhållsamhet. Uppgifterna voro lösta, då ingen drinkare mera fans i landet, men innan dess borde man söka inverka i hemmet, skolan, kommunen, landstinget, kyrkan och riksdageo. Som passande ombud föreslogs landtbrukaren J. Johansson d. y., Gardarfve i Fardhem, till nu blifvande val af riksdagsman. Mod och tålamod behöfdes, mod att stå och tålamod att hålla ut, äfven om gamla vänner sveko. Det är för öfrigt kärleken till våra medmenniskor, som bör vara driffjedern i nykterhetsarbetet, på samma gång det är af alla största vigt att hvar och en vet och utför de åligganden i denna sak, som komma på bangs lott. Derefter företogs nästa fråga: Är det vid alla tillfällen möjligt vara vänlig mot alla enligt Matt. 5:45 och 1 Kor. 18:4? Häröfver talade landtbr. J. Wessman, Öja, ekollärarne Fredin och Lingström. Frågan hade tillkommit på grund af ett särskildt fall inom Öja blåbandförening, då det vore fråga om att upprätthålla tukt inom föreningarne, hvarför dess besvarande utföll i samma riktning. Det vore möjligt allrahelst, då en fallen skulle upprättas, och icke vore det alltid rätt att tega borgerliga lagen till hjelp.
Mot slutet bestegs talarestolen af arb. Pettersson från Småland (vanligen förut Smålandspelle kallad), som nu blifvit en nykter monniska och med anledning deraf ville tala några varnande ord till de församlade. Derefter talade skoll. Lingström med anslutning till 1 Petr, 5:8, hvarefter hvar och en i goodtemplarnes lokal undfägnades med kaffe, och så var denna dag tillända.

Barlingbo, 4 Aug.
Våldsverk.
För någon tid sedan inkommo ett par oxar, tillhörige en hemmänsägare i Ekeby, genom angränsande ägares bristfälliga stängsel i en Dalhem socken tillhörig beteshage. En pergon, hvara namn nu är kändt, tog sig då det orådet före, att under det han dref oxarne ur hagen med en yxa tillfoga den ene af dem ett flere tum bredt, djupt sår i länden, på samma gång han gaf den andre oxen ett hugg på högra bakfoten, så att han vardt obrukbar till arbete och måste säljas till slagt. Nu frågas: ehuru våldsverkaren förlikt sig med kreaturens ägare, har icke åklagaren både rätt och skyldighet att ingripa?

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 Augusti 1887
N:r 62.

Från landsbygden.

Klintehamn, 30 Juli.
Agronomen- Kihlberg
höll i närvaro af landshöfding Poignant inför ett sextiotal åhörare föredrag i Ejsta skolhus 28 Juli.
Sedan landshöfdingen tillkännagifvit ändamålet med mötet, näml. att rådgöra med jordbrukarne om deras angelägenheter, och hr Kihlberg närmare utvecklat sina kända åsigter om hvad Gotlands jordbrukare hafva att iakttaga, öfvergick föreläsaren till jordbrukarnes räddningsplanka: anläggande af ett ångmejeri i hvarje socken eller pastorat.
Landshöfdingen, agronomen och församlingens kyrkoherde hade på f. m. tillsammans tagit trakten i närmare skärskådande och funnit att eft mejeri för Ejsta och Sproge, anlagdt på gränsen af nämda socknar vid vestra landsvägen, vore alldeles tillräckligt. Herr Kihlberg nämde att utsigt vore för handen, att smör, beredt efter den s. k. ismetoden, inlagdt i lufttäta bleckdosor, liksom anjovis, med fördel kunde sändas på Spanien, derjordbruket i långa tider legat i lägervall, öh der säljas för 2 till 3 kr. skålp. Spaniorerna hafva numera fått bättre smak på smör än sin förr så mycket begagnade olja. Den egentliga afsättningsorten skulle blifva England, der för svenska statens räkning är anstäldt ett ombud, som tillhandagår vid försäljningen af mejerialster.
Landshöfdingen inlade månget uppmuntrande ord till de tillstädesvarande jordbruktarne, hvaraf en del Ejstabor yttrade betänkligheter med afseende på foderodling, ty de naturliga ängarne här hatva ej särdeles stor ytvidd och voro ej af så gifvande beskaffenhet; och då en stor del af deras jord för närvarande låge under laga skifte, hvilket, med afseende å rättegång, ej så snart torde komma att vinna laga kraft, förordade hr Kihlberg, uppå framställning, användandet af grön råg, som borde afbergas i början af Juni månad, eller då axen voro allmänt utkomna, men ej så sent att blomningen redan inträdt eller försiggått, då stänglarne redan blifvit trädartade och förlorat sin närande kraft.
Efter slutad föreläsning och sedan hemmansägaren Mårten Stenström, Botreips, erbjudit ett halft tunnland jord för mejeriets bygnadsplan, skreds till aktieteckning, men för dagen upphans ej mer än fyratiotvå aktiar. De, som hade tecknat, öfverenskommo likväl avt söka verka derhän att efterhand vinna andra för saken intresserade, men för dagen icke närvarande personer, så att full teckniovgt minst 100 aktier å 50 kr., måtte uppnås.

Dagen derefter,
Sankt Olofsdagev, reste länets höfding från Kronvall ut på St. Karlsö, hvarest en nämd, utsedd inför Södra häradsrätten, var samlad för att bestämma afgäld m. m. för den jord, som för all framtid blifvit afsöndrad för fyrbåkens och fyrbetjeningens rakning. Nämden afslöt sina förhandlingar vid Bopparfve först på qvällen. Det var ett lif och en rörelse på Karlsö den dagen! Man såg läkare, prester, militärer, artister, jordbrukare, här och hvar i bergsrefvorna, beskådande de allvarliga och öfverraskande bergpartierna. Man saknade icke heller svalkande skugga på den mjuka mossan under de oftast lodräta klippväggarne i närheten af Norderhamn, hvilka stundom äro beklädda med murgröna; ej heller svalkande vatten ur de friska källorna. Färden gynnades af det härligaste väder, och en lätt bris underlättade hemfärden, som ifrån Stora Karlsö till Kronvall icke tarfvade längre tid än 50 minuter.

Stora Karlsö
är nu mera såld af de många gamla intressenterna (med undantag at en enda, som gifvit ett bleklagdt nej) att afträdas i nästa Nov. till jagtbolaget, som äfven är betänkt att försköna ön med plantering af lärkträd. Köpeskillingen bar i år i allmänhet utgått efter 16,000 kr.; taxeringsvärdet är 10,000 kr. Sjelfva själen i förteaget tyckes vara den verksamme godsägaren Willy Wöhler på Klintebys, Några får blifva således från 1 Nov. icke synliga på ön, men deremot så mycket mera af vildt: hare och sjöfågel. Ett stenhuggeri kan möjligtvis komma till ståni derute. Ett sådant var påbörjadt för omkring 20 år tillbaka, men arbetarne funno för godt att, ägarne oåtsporde, nedslagta får, hvarför de först nämde naturligtvis blefvo hastigt och lustigt utdrifne ur paradiset. Det är icke alldeles osannolikt att stenhuggeri under medeltiden bedrifvits derute. Sägnerna veta förtälja att Gotlandskyrkorna fått sitt materiel derifrån, och bland andra den stora och sköna kyrkan i Väte, helt och hållet bygd af huggen och tuktad kalksten, hafvande murar med upphöjda afbildningar: på södra sidan föreställande en vildsvinsjagt och på norra sidan den babyloniska skökan.
En fackman från Stockholm har under sommaren tagit prof såväl af Karlsöstenen som från en, och annan Gotlandskyrkas, Det vore af intresse få veta om likhet förefinnes eller ej.
Slutligen torde ett tidsenligt badhus icke komma att saknas på den vilda, intagande klippan i hafvet, klippan med sin friska sjöluft, hvilken inom kort borde allmänt blifva en behaglig vallfartsort för resande från både när och fjärran.

Friska inbyggare
måtte det väl finnas i Sproge socken, hvars folknummer vid förra årsskiftet uppgick till 360, men hvarest ingen aflidit sedan 11 Mars sistlidet år tills nu för en vecka sedau, då en äldre qvinna afled.

Kornåkrarnas
snart blifvande guldax lofva sina ägare äfven i år en riklig belöning för deras möda och arbete. Således vackert korn i fjor och likaså i år. Det lär höra till sällsyntheterna, att två på hvarandra följande år gifva rika kornskördar. De öfriga sädesslagen, isynnerhet hvetet, hvaraf bär endast litet kan odlas, stå mycket vackra på åkern. Bergningsvädret för såväl det odlade höet som det på de naturliga ägarne har varit ganska gynsamt, och mycket af ängshöet står icke nu under bar himmel. Måtte bergningsvädret blifva lika gynsamt för säden! Värmen är nu nästan tropisk och rotfrukterna behöfva åter mera regn.

Vamlingbo, 28 Juli.
Årets höslåtter
är nu nära nog afslutad härstädes, och har skörden varit någorlunda god om mau undantager en del af de ettåriga klöfver- ooh timotejvallarne, som på de festa ställen varit mycket klena, troligtvis deraf att stark torka rådde förlidet år. Apropå torkan kan sägas att vattenbrist börjar råda på flere ställen i trakten, så att flere måste forsla vatten till både folk och kreatur. Om ej regn snart inträffar, torde det vara fara värdt att åtminstone potatisen deraf kommer att lida väsendtlig skada. — Värmen har somliga dagar varit ganska tryckande, ända till 25 gr. cels. och deröfver, hvilket äfven i sin mån bidrager till att påskynda rågskörden, som pu är alldeles hvitnad på de flesta åkerfälten.
Strömmingsfisket fortfar att vara särdeles givande, både på östra och vestra kusten och har nu priset å denna vara nedgått till 25 öre valen.

Dryg dagspenning.
Under det engelska ångaren »Nicosian» stod på grund å Hoburgs ref var en hemmansägare behjelplig med lossandet af stendkolslasten (den ende anbetare från land) i något öfver ett dygn. Han erhöll för detta arbete icke mindre än 1 pund sterling (ungefär lika med 18 kr. i svenskt mynt), hvilket kan sägas vara ganska hederlig betalning.

Ett olycksfall
å en tjur timade häromdagen vid Tuna gård i Vamlingbo. Ett ungsto som gick på bete i sällskap med tjuren tog sig nämligen det orådet före att under häftigt springande förfölja denne, tills han omsider stördade till marken och dog. Som djuret ej var försäkradt drabbades ägaren här af en ganska känbar förlust, alldenstund det måste nedgräfvas.
Åter en påminnelse ati försäkra kreaturen.

Rådjuren
ha ov äfven förirrat sig ut i sjelfva södret. Då häromdagen en person från Hamra färdades vägen åt Öja, varseblef hau ett dylikt djur (antagligen en bock) helt lugnt spatsera brevid landsvägen i diket; men då vår man var på ett kort afstånd, fann den sällsynte gästen för godt att hoppa öfver närmaste gärdesgård- och med snabb fart begifva sig till skogs. Ett par dagar derefter, då en qvinna från samma socken var sysselsatt i en åker med ränsning af potatis, varseblef hon ett dylikt djur (efter beskrifning troligen en rådjurshona) i sakta mak hoppa in i ett strax bredvid varande kornland. Qvinnan, som ej kuude begripa hvad det var för ett otyg som befaun sig i åkern, fattade dock mod och affärdade detsamma medels stojande och hyssjande, då det kilade rakt undan. Hemkommen berättade hon för sina grannqvinnor den egendomliga synen, då en s. k. klok gumma» helt naivt förklarade att hin håle sjelf i bockskepnad visat sig för henne i åkern. Naturligtvis blefvo de sedermera upplysta om de stora misstaget af andra klokare personer.

Gotlands Allehanda
Måndagen 1 Augusti 1887
N:r 61.

I svindlande fart

kommo i dag vid 10-tiden på f.m. ett par hästar, förspända ett vedlass, från södra torget utför slottsbacken rusande mot hörnet af Björkanderska magasinet vid Mellangatan. Hästarne, som kördes af ägaren hemmansägare L. P. Lindby, Nybjera i Hörsne, skrämdes vid öfre ändan af slottsbacken af ett från vagnen å tistelstången nedfallande hästtäcke, hvarvid de genast föllo i skarpt sken. Körsvennen, som gick bredvid vagnen, släpade med ett stycke af backen. Mot hörnväggen af ofvannämda magasin störtade hästarne med sådan kraft, att tistelstången gick genom väggens murbruk och en del reveteringsspjälor, hvarjämte den ene hästan körde hufvudet och bogen mot väggen, så att murbruket lossnade och väggen öfverhöljdes af blod och skinnbitar. Båda hästarne föllo genast till marken. Vagnen kastades omknll och selen sönderslets i små bitar.
Länsveterinären, som på anmodan inom kort ankom till stället, förordnade att den mest skadade hästen, som redan var half död, genast skulle nedstickas. Den andre hästen, som blödde ur sår å bogen, var äfven skadad, dock ej lifsfarligt.
Ägaren gör en stor förlust genom olycksfallet, enär hästarne voro oförsäkrade. Den dödade hästen, som var sju år gammal, sålde han till en slagtare för tolf kronor.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 Juni 1887
N:r 58.

Från landsbygden.

Hemse, 18 Juli.
Åskluft
med tryckande värme har nu de ssnaste dagarne varit rådande. Gårdagen inträdde dock annan temperatur, med mera svalka, då ett välgörande regn föll; välgörande isynnerhet för de afslagna fodervallarne, som i år troligen komma att gifva en lika god andra, som första skörd. Äfven för vårsäden i allmänhet och potatisen i syunerhet kommer det att verka godt. Hvad vårsäden beträffar, så såg den dessförinnan ganska lofvande ut och den har flerestädes skjutit rätt betydligt på strået, ändå till 5 fot och derutöfver, så att man kan binda henne i »skupar».

Andungsjagten
har i år bedrifvits med mindre vanlig ifver, hvilket är beroende af att den lemnat klena resultat; dertill har nog också det myckna vattnet, som i år finnes i myrarne, batydligt bidragit. Vissa år slår dock andungsjagten bättre ut, ty en skytt kan då på några timmar fånga ända till ett 50-tal andungar, under förutsättning af en skicklig hund.

Näs, 15 Juli.
Skörden
i år tycks blifva god i våra trakter. Höst, hvilket man uu håller på attafmeja, står ganska vackert och kommer att lemna god skörd, om det blir godt bergadt.
Rågen ser någorlunda bra ut, bättre än man vågade hoppas i höstas, ty den blefsentsådd.
Den börjar redan hvitna, bebådande skördetidens ankomst.
Hvetet står ovanligt vackert härstädes och lofvar god skörd. Man kan icke i mannaminne ihågkomma den bättre än hvad den nu är.
Äfven koru ock hafreselofvande ut. Likaså rotfrukterna.

Södra Gotland, 15 Juli.
Strömmingsfisket
har under denna vecka varit mycket gifvande särskildt på vestra kusten af sydligaste Gotland. På ett båtlag har till och med på en natt fångats ej mindre än 170 valar på s. k. vrakfiske, och det är vackert så, helst som strömmingen är af utmärktaste beskaffenhet.
ge har å denna vara varit 33—38 öre valen.

Fartygsstrandning.
Under svår tjocka strandade gistl. torsdags morgon vid 7-tiden, i närheten af Hoburgs ref, engelska ångaren »Nicosian» från Leith, lastad med stenkol. Dykeribolaget Neptunas ångare »Hermes» ankom samma dags eftermiddag till. strandningsstället, men har, när detta skrifves, ännu icke fått öfvertaga bergningsarbetet. Ryktet vill veta att samma ångbåt har grundstött för omkring 10 måna der sedan någonstädes, då »Hermes» flottagit densamma, för ett pris af — som det säges — 54,000 kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1887
N:r 57.

Ångfartyget Gotland grundstötte

i lördags morgse kl. 5,25 på sin resa från Stockholm hit till Visby omkring 300 fot från land strax norr om Snäckgärdet.
Af ett ögonvittne skildras händelsen sålunda: Vädret hade på natten varit ganska lugnt och klart ända tills på morgonen kl. 4, då en intensiv tjocka började lägga sig öfver hela hafvet. Då kaptenen kl. 1/2 5 tog vakten på däck, blef dimman mera inetnsiv än förut och detta sista var förhållandet ju mera vi nalkades målet för vår resa.
Vid femtiden började ånghvisslan låta höra sig och farten saktades något. Något tecken af land lät ännu ej höra af sig, ehuru hvar och en väl visste, att man borde vara högst en timmes väg sjöledes från Visby.
Klockan hade emellertid blifvit en qvart öfver fem, då farten ytterligare saktades och ånghvisslan oftare än förut ljöd; nu var dimman så tjock, att man ej kunde se ens femtio alnar från fartyget. Maskinen hade stannat och båten gick med egen fart, då kommando gafs att öka något. Men strax derpå ljöd det »stopp!» Jag befann mig på akterdäck och sprang upp på kommandobryggan, der kaptenen befann sig; rätt förut (och nu äfven på sidorna) syntes det blågröna skimret af sjöbotten, så kändes tvänne stötar, sakta och varligt, derpå blef det stilla. Båten hade stött på grund — men hvar?
Det var nu en omöjlighet att bestämma, ty land syntes ej . . . Jo, vänta, nu lättar dimman och se der, femtio famnar från oss, skymta några stenar fram. Men dessa kunna ju lika väl vara liggande utanför Stenkyrka som Norderstrand. Således: vi få vänta, dimman lättar väl mera.
Och nu börjades ombord på båten ett vidlyftigt arbete, för att, om möjligt, få den med egen kraft flott. Den ena af räddningsbåtarne lösgjordes (ett arbete, hvilket inom parentes sagdt visade sig vara svårt, då den för det första var belamrad med en massa lösa saker, half med regnvatten, hvilket måste tappas ur, och vidare fastbeckad vid sina stöd) några man stego ned deri, ett varpankare lades ut, dess tross stacks tvärt öfver däck till vinschen och så försöktes backoingen. Men trossen sprang, dock lyckligtvis i sjön.
Det hade emellertid blifvit allt mera klart, solen tittade fram och nu fingo vi reda på, att vi lågo utanför Snäckgärdet, femtio famnar från land och omgifna af svarta gråstenar.
Sedan ytterligare backningsförsök gjorts, afskickades emellertid en man till Visby efter hjelp ;derpå fortsattes med att lägga ut babords ankare, fästa en ketting i det, och med både vinsch och maskin få båten flott, men allt visade sig fruktlöst. Efter att ytterligare hafva lättat fören genom att transportera alla kettingar från boxarne och akter öfver anstäldes nya försök, hvilka dock alla visade sig lika fruktlösa.
Ändtligen började båtar anlända och samtidigt dermed kommo äfven vagnar från staden för att afhämta post och passagerare — de senares landsättning var ett stycke komik midt i tragedien, ty en del hade ett förfärligt besvär med att först komma i båten, men ännu värre att komma ur densamma, då de ändtligen voro i land.
— För öfrigt var komiken i gång hela morgonen af den orsak, att kaptenen ville hafva fartyget i vaggning och detta kunde ej gerna gå för sig med mindre, än att alla passagerarne skulle springa från den ena sidan till den andra på akterdäck. Och der sprungo midt emellan allt fraktgods gubbar och gummor, fickor och ynglingar, under det att kaptenen på kommandobryggan ropade: »ett, tu och tre!» Alla voro lika ifriga i sina bemödanden och jag såg en femtio års gumma hoppa öfver en korg som en ung flicka. Bland herrarne utmärkte sig särskildt en tysk med sitt: »tjol» och »ein gang till!» Efter fyra timmar, vid 10-tiden, fingo vi emellertid alla lemna båten och anlände efter hand till Visby — landvägen, ett förhållande, som troligen är sällsynt, då man kommer från Stockholm.
Gotl. Allehandas referent, som ankom till strandningsstället strax före kl. 10 och stannade ombord å ångaren, tills den blef flott, skildrar förloppet på följande sätt:
En intensiv tjocka och en ovanligt stark strömsättning rådde hela morgonen, hvarför ångaren ett par timmar före grundstötningen gått med endast half maskin. Klockan 5,20 stoppades maskinen och fem minuter derefter rände ångaren upp på ett grund, hvarvid en obetydlig stöt kändes.
Vid genast företagen undersökning befans fartyget vara tätt och utan några skador.
Lasten, som var helt obetydlig, flyttades akterut, dit äfven Ppassagerarne, omkring ett trettiotal, anmodades begifva sig, hvarefter maskinen slogs back. Alla försök att få fartyget flott voro dock förgäfves.
Telegram afsändes derför till Burgsvik efter ångfartyget Klintehamn, som klockan elfva afgick derifrån till strandningsstället, bvarjämte bud till Visby afgick för att afhämta dykare, domkrafter, spiror och trossar.
Bergvingsförsöken fortsattes emellertid under ledning af kapten Smitterberg med all ifver af besättniogen, tull- och lotspersonal samt ankommet arbetsmanskap från staden. Tvänne ankare utfördes på grofva kettingar- med trossar, som fördes långs öfver båten till vinschen, men hade svårt att få fäste på botten. Maskinen backade och alla de ombord varande samlades på akterdäck, hvarefter man genom att-springa från ena till andra sidan af däcket sökte få fartyget i vaggande rörelse. Men allt förgäfves.
Ett 100-tal Personer hade under tiden samlåt sig på stranden, hvarjämte seglare och roddbåtar i mängd svärmade omkring den grundstötte ångaren. Vid 9-tiden började ilandsättningen å ångarens egna båtar af passagerarne. I anseende till det grunda vattnet kunde båtarne emellertid ej framgå till stranden, utan måste ångarens besättning vadande bära i land de fleste. Klockan tolf voro alla passagerare lyckligt i land jämte en del af deras reseeffekter.
Utan att förtröttas arbetade bergningsmanskapet med stigande ifver. Strax efter middagen ankommo i pråmar från staden dykare och bergningsmateriel under ledning aft. f. hamnmästaren. Fartyget undersöktes nu af dykaren, hvarjämte tvänne väldiga spiror nedfördes framför fören, der domkrafterna äfven placerades, Ångaren befans med omkring två fot af fören stå på ett 4 1/2 fots djupt grund (vid ånga rens akter var djupet flere famnar), hvarjämte kölen under fockmasten likaledes hade hängt upp sig på en hällspets; ingen läcka förefans. Efter träget arbete under en timmes tid hade man nu lyckats lyfta fören från grundet, så att dykaren kunde gå under kölen derstädes. Men ännu hängde fartyget fast vid den omnämda hällspetsen. Emellertid gjorde ångaren nu en vridning med fören inåt land, hvarvid antagligen ångaren äfven rycktes något, om ock obetydligt, ned från hällen.
Vid 5 tiden ångade »Klintehamn> intill sin kamrat för att lemna bistånd. En svår tross öfverfördes till »Klintehamn», allt under det bergningsförsöken med forcerad kraft fortsattes från manskapet å den strandade ångaren. Såväl befäl som manskap hyste nämligen god förhoppning att kunna utan ångbåtshjelp lösrycka sin skuta, som nu i hvarje minut syntes färdig att befria sig från grundet. Ett par miouter före half sex var den väldiga kabeln öfverförd till »Klintehamn», som med full maskin satte sig i gång, under det lösryckningsarbetet med feberaktig ifver pågick å »Gotland». Kabeln mellan de båda ångarne sträcktes allt mer och mer. Innan midten af kabeln höjt sig öfver vattnet, flöt »Gotland» ned från grundet under hurrarop.
»Klintehamn» afgick strax åter söderut. En timmes styft arbete återstod ännu på »Gotland» med kettingarnes och ankarnes upphalande m. m., innan ångaren fick styra sin kurs på Visby. Besättningen och det öfriga arbetsmanskapet, som under dagens lopp varit upptagna af det strängaste arbete, förplägades nu rikligen. Kapten Smitterberg lemnade ej en minut sin post såsom ledare af arbetet, hvarvid han hade en kraftig hjelp af styrman Falk, t. f, hamnmästaren samt öfverlotsen och kustsergeanten med deras underlydande.
KI. 7,15 ångade »Gotland» in i Visby hamn, der mottagen af väldiga menniskoskarar.
Sedan dykare ånyo undersökt fartyget och funnit det alldeles oskadadt, afgick »Gotland» till Stockholm strax efter klockan nio på qvällen med lustresande goodtemplare.
Några signalskott från lotsarne hade före grundstötningen ej afhörts å ångaren. Strax efter kl. 1/2 6 aflossades några skott.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1887
N:r 57.

Slupen Helena

från Burgsvik, hvilken såsom förut nämts sjunkit mellan Kastell- och Skeppsholmarne vid Stockholm, har nu upptagits och förts från platsen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 11 Juni 1887
N:r 55.