Rätt svårt skadade

blefvo besättningsskarlarne å ångfartyget Tjelvar Löfgren och Hultgren i onsdags vid ångarens utgång ur Stettins hamn. De voro för tillfället sysselsatta vid gångspelet akterut, då den om spelet lagda trossen genom någon fartygets rörelse satte spelet häftigt i gång, hvarvid den å detsamma anbragta jernvefven våldsamt träffade föratnämde Löfgren i underlifvet och Hultgren å ena benet. Efter ångarens hitkomst igår afton fördes de skadade till Visby lasarett, der de för närvarande vårdas. Hultgrens skada består af ett köttsår i knäet och antages ej vara af farlig beskaffeshet. En i Löfgrens västficka liggande metallsnusdosa mottog den svåra stöten af vefven, som annars troligen inträngt i underlifvet; hans tillstånd anses ej vara lifsfarligt.

Gotlands Allehanda
Fredagen 8 Juni 1887
N:r 54.

Slupen Helena

från Burgsvik, som låg till ankars mellan Kastellholmen och Skeppsholmarne i Stockholm, anfölls i måndags så hårdt af stormen, att den kantrade och sjönk ögonblickligen. Emedan ägaren icke har medel att upptaga slnpen och den ligger till hinder för sjöfarten, hafva stadens arbetare fått order att upptaga slupen. Dessa hafva igår börjat att medels pontoner försöka lyfta den.

Gotlands Allehanda
Fredagen 8 Juni 1887
N:r 54.

Sjöolyckor i Sverige 1886.

Endast 170 strandningar och andra sjöolyckor hafva enligt lotsstyrelsens berättelse under år 1886 inträffat vid rikets kuster. Detta är mindre än &r 1885, som å sin sida åter håde att uppvisa en lägre siffra än icke blott de två nästföreg&ående åren, eller 175 mot respektive 214 och 207, utan jämväl än medeltalet för ären 1873 — 1882 eller 195.
Vid granskning af de från lotsbofälet inkomna rapporterna om timade sjöolyckor är påfallande, i huru ringa grad dessa med bestämdhes kunna tillskrifvas stormar.
Endast i 12 fall uppgifves nämligen ensamt storm, i 6 storm jämte tjocka hafva förorsakat strandning af fartyg.
Stormarne under år 1886 hafva hvarken varit många eller vidsträckta. De anmärkningsvärdaste voro dels de nordliga stormar, som. under några dagar imidten af September ströko fram öfver södra delen af Bottenhafvet såmt de sydliga eller vestliga stormar, som i början af December rasade i Kattegat och på de svenska ku sterna förorsakade 7 strandningar, deribland af en svensk farkost, som förgicks med man och allt. Den i öfrigt kända förlusten af menniskolif har utgjort endast 3 personer, af hvilka 2 omkommo, då deras fartyg. en tysk skonert, kantrade i Öresund, och 1. drunknade vid ett svenskt fartygs förlisning i skärgården utanför Haparanda.
Om stormarne icke till synnerligt stor del varit orsak till de år 1886 timade strandningarna, så kunna deremot enligt lotsstyrelsens åsigt icke mindre än 25 af årets samtliga sjöolyckor, eller nära 15 procent derutaf, med bestämdhet tillskrifvas den omständigheter, att vederbörande befälhafvare varit obekant med farvattnet och utprickningen, men icke desto mindre uraktlåtit att anlita biträde af kronolots Änanu flere sjöolyckor torde rätteligen böra tillskrifvas samma orsak, ehuru andra omständigheter uppgifvits hafva bidragit.
Af de fartyg, som under år 1886 drabbades af sjöolyckor, ledo 108 ringa skada, 33 betydlig skada och 29 blefvo vrak. Vid kusten af Bottehafvet och Östersjön till Ölands södra udde timade 83, vid kusten af Gotland 9, vid Östersjökusten från Öland till Falsterbo 25 och i Öresund och vid Vestkusten 53 olyckor.
Olyckor inträffade under alla månader, de flesta, eller 29 och 23, i November och Oktober, de fåtaligaste, eller 4, i Mars. I det första qvartalet inträffada 16, i det andra 39, i det tredje 46 och i det fjerde 69 olyckor.
Med afseende på nationaliteten voro de strandade eller skadade fartygen: svenska 96, norska 21, engelska 20, danska 11, tyska 10, fioska 4, ryska 3, holländska 2, österrikiskt 1, okänd nationalitet 2. Af hela antalet voro 51 ångare, deraf 26 svenska och 18 engelska.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 Juni 1887
N:r 53.

Var försigtig vid behandling af främmande kreatur!

Af skrämsel spetsad sig nyligen ett stokreatur på ett staket å Slite. En på platsen boande hade för ett tillfälligt ändamål lånat djuret af ägarens son, ett skolbarn, som åkande kommit ned till hamnen uppifrån socknen och endast motvilligt lemnade det i annans händer. Då den, som lånat djuret, skulle vattna detsamma, skyggade det upp på närståenda staket, sönderref bukhinnan, afbröt ett par staketspjelor och sprang ett stycke, innan det störtade. Förlusten är för ägaren mycket känbar, då det var hang enda häst.

Gotlands Allehanda
Fredagen 1 Juni 1887
N:r 52.

Från landsbygden.

Lojsta, 25 Juni.
Åskslag.
Under det häftiga åskvädret i måndags slog åskan ned hos kyrkvärden Lars Pettersson, Båtels i Lojsta, uti norra ändan af manbygnaden, följande utefter och förstörande kaminröret samt förorsakande ett sådant lufttryck uti rummet, att glaset i dervarande fyra fönsterfack helt förstördes. Någon vidare skada skedde ej. Vid tillfället befann sig hustrun ensam hemma, hvilken, vaken, hörde den häftiga åskknallen och det derpå följande bullret i angränsande rum, samt med full besinning gick att efterse, hvad som var å färde.
Huru besynnerligt åskstrålen understundem banar sig väg, derpå kan exempelvis anföras följande tilldragelse, hvilken ej förut varit omnämd i eder tidning: För några år sedan slog åskan ned i Liade kyrktorn, förstörde spiran och söndersplittrade trenne af tornets åtta sidor, afref murbruket å tornbygnadens södra sida, inträngde sedan genom ett hål å tornbygnaden i trappuppgången, afref kalken och murbruket långs väggarne derstädes samt i »ringkammaren», hvarefter strålen vidare fortsatte vägen in i kyrkan genom den öppna dörren, borttog förtenningen å endast en pipa å orgelns fasad samt splittrade sönder en stödjepelare under orgelläktaren — allt detta utan att å något ställe antända.

Lojsta socken
så afskildt liggande och föga besökt under denna kalla årstiden, har dock under sommaren en vacker, storartad natur att bjuda på, hvilken ock ditlockar en mängd resande trots de dåliga vägarne. Inom socknen finnas ej mindre än åtta större och mindre träsk, många skogbevuxna höjder och vackra ängar, hvaribland den under anaexen hörande > Ekängen> förtjenar att särskildt omnämnas. Det vackraste partiet i denna vilda naturtafla är onekligen trakten omkring det mellan Lojsta och Stånga socknar liggande så kallade »Stånga slott», beläget i en vild naturs sköte midt inne i djupa skogen, vida afskildt å alla sidor från odlingen och menniskoboningarna. Der omväxla med hvarandra höga löf- och barrbeklädda kullar, vackra sjöar, blomsterrika ängar och myrar — ett stycke schweitzerland inkastadt midt inne i djupa skogen.
Ofvanpå den. högsta kullen samt uti den på andra sidan om den smala skogsvägen liggande »Qvie-äng, synas ännu tydliga märken efter befästningar — höga jordvallar och djupa grafvar. Der fiovas också i rik mängd sällsynta rara växter, hvarför äfven en skara botanister årligen förirra sig till denna aflägsna vrå af verlden.
Att döma efter antalet föreningsmedlemmar tyckes

Djurskyddsarbetet
inom Fardhems pastorat hafva framtid för sig. Icke mindre än 60 yngre och äldre personer hafva ingått i föreniogen och många, som ej formligen vilja ingå, äro dock varma djurvänner, och utöfva alla dessa ett välgörande inflytande äfven på andra. Att allmänua meningen i orten numera är för och ej mot djurskyddet, ser man ofta bevis på; synnerligen visades detta på ett glädjande sätt för några veckor sedan, En person hade vid vårbruket uppenbarligen öfveransträngt sina ntmagrade kampar, så att de gång efter annan neddignade. Detta vidriga handlingssätt möttes med sådan harm och ovilja från befolkningens sida, att den kristligt sinnade» djurplågaren nödgades upphöra med sitt olofliga handtverk. Ehura ej juridiskt dömd, har han dock af allmänna tänkesättet blifvit moraliskt dömd. Förnågra år tillbaka skulle ej ett sådant fall, liknande det omskrifna, knappast förmått en enda att upplåta sin mun för de värnlösas försvar.

Tillbud till eldsvåda
yppade sig för några dagar sedan vid Petesi Linde, då gnistor från skorstenen å manbygnaden nediöllo och på flere ställen antände taket, som är betäckt med den gamla, eldfarliga klufna spånen. Elden varsnades dock lyckligtvis snart af en förbifarande person och blef derför snart släckt. Om denna person ej händelsevis fått sina ögon riktade på det brinnande taket, hade säkerligen den vackra egendomen inom kort varit lågornas rof och den af brandstodsutgifter förut hårdt betungade föreningen yttreligare fått en extra utgift å 10,000 kronor.

Ejsta, 25 Juni.
En högtidlighet
af allvarligare slag ägde rum Midsommardagen i Ejsta kyrka, som för tillfället var prydd med grönt och blommor och som var till trängsel fyld, ej allenast af pastoratets invånare, utan äfven af många resande från närgränsande socknar, hvartör ett ej så litet antal måste intaga plats på kyrkogården.
Årets nattvardsungdom, trettioåtta till antalet, blef då konfirmerad och aflade sina trohetslöften.
Sedan altartjensten blifvit förrättad af Ejsta och Sproge församlingars kyrkoherde, besteg biskop v. Schéele predikstolen. Hans flärdfria ord gingo helt säkert till bjertat på de flesta af hans åhörare. Man har mer än en gång hört sägas att det är svårt för delärde att tala så enkelt, att folket kan förstå. Kanske är det så, men kanske också icke i viss mening, ty »allt det höga är enkelt, ett barn kan fatta dess mening».
Brefekrifvaren träffade på qvällen gråhårsmän och ynglingar, qvinnor och flickor, således både allvarliga och glada, men alla voro de af en mening om biskopens sätt att predika.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Juni 1887
N:r 51.

Genom drunkning

omkom midsommardagen utanför fiskläget Blåhäll i Tofta arbetskarlen Ferdinand Wickberg från Klintehamn. Nämde Wickberg och sjömannen extra lotsen Anton Petter August Engqvist i Klintehamn afseglade sagda dag vid 8-tiden på morgonen med lustkuttern »Fårösund» från Klintehamn för att begifva sig till Visby. Vid half 9-tiden på qvällen, då de hunnit utanför Blåhäll, hade E. gått ned i skansen för att tillaga mat, som de skulle förtära före ankomsten till Visby, hvarunder W. anmodats sköta rodret. Då E. om en stund tittade upp ur skansen, fann han W. stående med rodret mellan benen, hvarvid E. sagt att detta vore vådligt och bedt W. akta sig för storbommen. W. skulle då luta sig ned, men träffades just i detsamma i högra sidan af storbommen, som med fart gått öfver, så att han föll öfverbord. Kuttern var då omkring 1/4 sjömil söder om Högklint. E. skyndade fram till rodret samt utkastade storskotet, en lifräddningsboj och en lodlina, släpande efter båten. W. var då ej synlig. E. vände derpå båten, då W. vardt synlig plaskande i vattnet och ropande på hjelp. Innan E. hann fram till den nödstälde, som ej kunde simma och var iklädd tjocka kläder, sjönk W. till botten. E. gjorde derpå under en qvarts timmes tid flere slag med båten omkring platsen för olyckshändelsen, hvarvid han upptog W:s mössa, som flöt på vattnet, och de saker han utkastat till W:s räddviog, men såg intet spår af Wickberg. Engqvist fortsatte nu ensam färden till Visby, dit han ankom vid midnattstid.
Syd, sydvestlig vind med jämn bris var rådande på qvällen.
Vid sin ankomst till staden begaf sig Engqvist genast till polisvaktkontoret och anmälde olyckshändelsen.
Wickberg, en medelålders karl, efterlemnar hustru och fyra barn ifattiga omständigheter. Något spår af den drunknade har ännu ej kunnat upptäckas.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Juni 1887
N:r 51.

Från landsbygden.

Sydvestra kusten, 20 Juni.
Ett starkt åskväder
drog i dag på morgonen öfver en del socknar härstädes, efter det att åskan hela föregående natten oupphörligt lät höra sig. Vid 4-tiden i dag, måndagsmorgon, syntes blixtarna skarpa och de väldiga åskknallarne hördes följa kort efter hvarandra, från två håll, vest- och ostligt. Åskvädret tilltog i styrka och vid 1/2 5-tiden hördes tvävne bedöfvande åskknallar och svarta rökmoln syntes uppstiga från en af de nordligare belägna gårdarna i Hablingbo. Ilbud ankom ögonblickligen med hästar och åkdon till spruthuset vid kyrkan att hämta brandspratan och brandmanskap. Stark klämtning företogs, ty åskan hade slagit ned, åstadkommande

eldsvåda
vid Lukase i Hablingbo i en hemmansägaren Lars Olofsson derstädes tillhörig ladugårdssträcka och tröskverk, som antändts och stodo i ljus låga. Åskstrålen nedträngde först genom agtakets norra del (der i logen var förvarad all kör- och SKerbrakerbdakaps som äfven uppbrann) och tycktes sedan hafva fördelat sig eller utgått genom tröskverks- och stallbygnadens takspetsar, ty hela fodertaket brann samtidigt. Stiltjerådde under pågående brand med takresningen; men då taket föll, drefs elden af den starka hettan fram och antände ett boskapshus, tillhörigt herr Köhler, och hvilket låg under vinden.

Släckningsarbetet
pågick oaforutet och vatten hämtades från flere håll till sprutan, som visade sig vara verksam vid släckning af på gården liggande större parti floved och vedhögar, hvari elden starkt rasade af den från agtakets nedstörtade foder, och trämassan. — Silte-sprutan anlände äfven samt en massa folk som vero mycket behjelplige att bidraga till att hejda eldens vidare spridning och framfart. Ett tätt fallande regn underlättade släckningsarbetet, ty hettan kändes ej så stark för manskapet vid sprutan. Då takresningen fallit, släcktes medels sprutorna efter hand neddragna brinnande band och rior, och inom kort voro de brinnande trämassorna neddragna inom murarne och jämnade med marken och syntes man då vara herre öfver elden. Vid 7-tiden bröt fram en skarp nordlig blåst, som skulle om den uppkommit vid brandens början hafva antändt och satt i brand flere gårdar vid Burge och Lukase med der befintliga halmstackar. Manbygnaden med brygghus vid brandstället räddades samt ett mindre småhus med trätak. Afkreatur voro endast ett par dragoxar under tak, hvilka med knapp nöd af en driftig gårdsman och husbonden räddades. Några fjäderfä samt ett får blefvo uppbrända jämte all befintlig bruks och körredskap. Ladugårdsbygnaderna voro ganska lågt försäkrade, dessutom uppbrunno nära 10 kastar floved och 17 tolfter bräder och plankor, hvilka €j voro försäkrade. — Då elden befans i det närmaste släckt, syntes ännu 20 man af brand- och vaktmanskapet närvara vid brandstället samt följande natt, emedan rök uppträngde från grusstenhögarna.

21 Juni.
Kornet
ser ovanligt lofvande at, likaledes höskörden och allt hvad växter heter. Den kyliga väderleken åstadkom, att en massa kreatur måste intagas å stall under det hällande regnet.

Vestkinde, 20 Juni.
En liknöjdhet,
och dertill en oförsvarlig sådan, är att en del hundägare trots jagtstadgans förbud låta sina hundar gå lösa i skog och mark under den förbjudna jagttiden. Icke nog med att deanställa skada å fridlyst vildt — hund förföljande hare har uoder de sista veckorna varit synlig — utan de äro dertill en fasa för de betande fåren, bland hvilka de också härstädes austält förödelse. Hvad de arma djuren utaf dessa sina bödlar få utstå kan man göra sig en föreställning om, då de påträffats söndersargade, i döende tillstånd.
Eder\’brefskrifvare har föravledts att omnämna detta, af den anledning att en större fårägare här i socknen för någon tid sedan från preikstolarne i pastoratets kyrkor i detta ämne vädjat till hundägarnes rättskänsla, Och en sådan vädjan torde kavske vara behöflig äfven på andra håll.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 23 Juni 1887
N:r 50.

Högra armen alldeles sönderskjuten

fick pigan Karolina Östervall, i tjenst hos hemmansägare Elias Enström vid Aumunds i Källunge, vid 10-tiden på qvällen 10 dennes genom ett hagelskott, aflossadt af drängen Gustaf Eriksson dersammastädes. Den skadade fördes genast på natten hit till Visby lasarett, der armen följande dag amputerades. Hennes tillstånd är nu jämförelsevis ganska tillfredsställande, så att hon antages inom kort kunna utskrifvas från lasarettet.
Vid hållet polisförhör af länsman Håkansson har ej kunnat utrönas om Eriksson aflossat skottet i afsigt att skada eller af grof vårdslöshet.
Den skadade har å lasarettet berättat, att Eriksson »på skoj» sagt sig vilja skjuta henne, hvarvid han lyft bössan, som han trodde vara oladdad, mot henne. Då han uppmärksamgjordes på att någon knallhatt ej fans å bössan, ditsatte han en sådan och aflossade skottet mot flickan, under det han var i den tron, att bössan ej var laddad.

Gotlands Allehanda
Fredagen 17 Juni 1887
N:r 48.

Från landsbygden.

Burgsvik, 21 Maj.
Olyckshändelse
timade härom dagen, då ena arbetare var sysselsatt med kornstackning. Mannen råkade att släppa hästarne i sken med den sorgliga påföljd, att han fick ena benet afbrutet och blef liggande i redlöst tillstånd. Den sårade måste genast hemforslas och läkare efterskickas. Mannen är något öfver 60 år och befinner sig i små omständigheter.

I vildt sken
råkade häromdagen en gumma att släppa sin enbetsoxe. Hon hade varit i väderqvarnen efter ett mjöllass och på hemvägen gått in på ett ställe och bundit oxen något oförsigtigt. Djuret hade slitit sig löst och i full fart med svansen i vädret fortsatt den återstående vägen, lemnande först efter sig mjölet och sedan halfva vagnen. Gumman, som kom efter med andan i halsen och ropte Kibben, Kibben fick till sist fatt i honom, stående med halfva vagnen och seldonet gsönderslitet.

Arbetet med Hongänna myrs
utdikning, som jag i tidningen förut omnämt, har nu tagit sin början. Ett 90-tals arbetare finnes der hvarje dag och pågår arbetet med stor liflighet.

Gotlands Allehanda
Måndagen 23 Maj 1887
N:r 41.