utbröt vid 11-tiden i en lägenhet i s. k. Oskarssalen vid Mellangatan, men släcktes genast af tillstädeskommen skorstensfejare.
Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Mars 1888
N:r 20
Innehåller allt om olyckor på Gotland.
utbröt vid 11-tiden i en lägenhet i s. k. Oskarssalen vid Mellangatan, men släcktes genast af tillstädeskommen skorstensfejare.
Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Mars 1888
N:r 20
Wamlingbo, 5 Mars.
En åtgärd, som af de kyrkobesökande emot tagits med särskild tillfredsställelse, har kyrkoherden i denna socken vidtagit, nämligen
Passionspredikningarnes
hållande i skolsalen. Under den nu rådande ganska skarpa kölden, torde detta tillvägagående mana till efterföljd flerstädes.
Snöyran 3 Mars.
All samfärdsel, likaså alla utomhus förefallande göromål måste formligen inställas. Stormen, som vid middagstiden uppnådde en orkanlik styrka, sopade snön i drifvor af flere famnars höjd å flere ställen, och de landtman, hvilka det ålåg att hålla landsvägen öppen för dem som af nödvändighet måste färdas, hade en ej afundsvard sysselsättning, då de, bokstalligan förvandlades till lefvande isstoder, måste i det förfärliga ovädret traska öfver åker och äng, för att utstaka s. k. bivägar, der snön å landsvägen ej till följd af sin myckenhet kunde undanskottas. Fram emot qvällen bedarrade dock vädret något, under det termometern sjönk allt mer och mer, tills den på natten visade 11-12 gr. Cels. under fryspunkten. — Å utgöra kusten, från Hoburg och norrut, har ganska mycket is lagt sig å sjön, ända ut till omkring 16-20 famnars djup, öfver 1/2 mil från land.
För den väldiga snömassan och den stränga kölden infann sig i söndags blott en åhörare i Sundre kyrka, och derför vardt ingen gudstjenst förrättad, utan presten måste resa hem med oförrättadt ärende. I Vamlingbo kyrka infann sig blott tre qvinnor och några män.
Flere ångare,
ha under den sist förflutna veckan synts trafikera Östersjön, de fleste å östra kusten af ön. I onsdags åtta dagar sen, inkom i Stockviken för att kola och proviantera en göteborgsångare, hvilken var lastad med sill och destinerad till Libau. På lördagsmorgonen afgick den åter med lots från Faludden ombord, och då hade försök att landsätta lotsen, till följd af påtrångande drifis, syntes fruktlöst, måste denne, som var åtföljd af en kamrat, medföljde på fordas. Fartyget angjorde sedermera för storm Visby, derifrån de bägge gotlandsmännen fortsatte resan åt hemmet.
Illa skadad
i ena foten blef en arbetare från en närgränsade socken för en liten tid sedan, då yxan slant med den olyckliga påföljd att foten nära nog klöfs midt itu från tårna och till vristen. Genom en skyndsam och omsorgsfull behandling har det gapande såret, som nåste sys tillsamman, så småningom läkts, så att mannen numera är utan all fara.
Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Mars 1888
N:r 20
Rone, 5 Mars.
Ett oväder,
hvars make man icke i mannaminne härstädes skådat drog i lördags fram öfver våra kuster. På morgonen var vinden O. men öfvergick sedermera till NO och på e. m. till full Nord under orkanlik storm och förfärlig snöyra. I hus, stall, lador, vind ja i sjelfva boningsrummen pressades snön in genom de minsta springor af det starka lufttrycket. Vägarne voro ofarbara och omöjliga att hålla öppna. Postbudet från Hemse måste öfvar natten qvarstanna på Ronehamn till påföljande söndag. Åkande måste taga in hvar de kunde och man berättar om personer, som kommit vilse, hvilket dock ej är bekrättadt eller närmare kändt då detta skrifves. Rapphönsen kommo in under boningshusen.
Sitt ben afbrutet
fick häromdagen en arbetarehustu, då hon gick alldeles ensam bärande endast en kanna mjölk. På vägen måste hon ligga, tills hennes man ändtligen fick höra hennes rop och måste köra henne hem. Läkare tillkallades och benet blef gipsbehandladt eftersom båda läggpiporna voro afbrutna.
Hafsisen
utanför Ronehamn är icke blott gångbar utan äfven körbar. Dagligen forslas släke från holmarne af flere par dragare. Sedan 1881 har isen icke varit spdan.
Rone mejeribolag
hade idag ordinarie bolagsstämma som leddes af handlanden L. Cramér med landtbr. Nils Eneqvist till sekreterare. Styrelsen redogjorde för bolagets ställning 29 sistlidne Februari, hvaraf framgick att bolaget tills dato inköpt 9,263:70 k:r mjölk för kr. 1,654:82 samt afsändt tillsammans 2,308 skålp. smör. Vid mejeriet såldt smör, skum- och kernmjölk belöpre sig till kr. 465:05, hvilket sammanlagdt med hvad man tror sig erhålla för afsändt smör utgör 2,285:33. Derifrån afgår ofanstående summa för inköpt mjölk eller 1,654,82, och några div. andra omkostnader 420;82. I så fall skulle dock uppstå en behållning af något öfver 200 kr. Vid mejeriet hade tillverkats 2,366 skålp. smör hvilket visar att omkr. 3,91 kanna mjölk utgått till hvarje skålp. smör. Härefter föredrogs revisionsberättelsen, som tillstyrkts ansvarsfrihet, hvilket af stämman tacksamt beviljades. Nuvarande styrelse omvaldes för nästa verksamhetsår 1889. — 100 kr. stälde bolaget till denna styrelses förfogande som ersättning åt verketällande direktören för korrespondens och besvär. Af suppleanterna omvaldes de förre med undantag af handl. Fagerberg, i hvars ställe utsågs landtbr.
Karl Norrby, Bölske, Eke. Revisorer blefvo hrr Nils Eneqvist och nämdeman O. N. Bolin. Styrelsen uppmanade alla aktieägare, som icke fullgjort sina amorteringar för halfva December, Januari och Februari månader att desamma ofördröjligen fullgöra med kr. 1,58 för aktie. Frågan om att bygga svinhus, hvartill ritning genom styrelsens försorg inkommit jämte kostnadsförslag slutande på 400 kr., uppsköts till framtiden. Men deremot lemnade stämman styrelsen i uppdrag att genast så fort ske kan låta uppföra en vedbod och skjul för skjutsar. Sedan åtskilliga mindre vigtiga frågor dryftats afelöts stämman sedan fabrikör A. V. Krokstedt och N. O. Nilsson utsetts justera dagens protokoll. Länsmejeristen G. af Wetterstedt har undersökt mjölken. Se här huru ett af hans undersökningsprof taget 23 Januari tar sig ut.
Provets Procent
nummer fett
16 4,06
66 3,28
72 3,90
82 3,28
101 3,73
123 3,11
124 3,11
129 3,80
Som synes äro profven nr 16, 72, 101, 129 de styfvaste.
År 1830
var det påstå de gamle sådan vinter som i år. Mars var ovanlig kall och snörik och April hade starka yrväder så man i Rone kastade snö 16 dagar i denna månad och sista gången 19 April.
Tidig lamning.
Dan 16 Januari erhöll en hemmansägara ett unglam, som nu är krytt och raskt.
Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Mars 1888
N:r 20
efter de i lördags så sorgligt omkomne sjömännen påträffades i går vid 1/2 12 tiden fastfruset i yttre iskanten straxt nedanför Manhem. Det var den döda kroppen efter matrosen Hjalmar Johansson från Karlskrona, anstäld på Poesidon. Kroppen var fullkomligt mjuk, så att kläderna kunde utan besvär aftagas, och fullkomligt oskadad. Endast i pannan syntes skrubbsår.
Liket förvaras i gamla polisvaktkontoret.
Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Mars 1888
N:r 20
Under denna rubrik berättade vi i föregående nr, att 17 årige ynglingen Boberg, son till snickaremästaren Boberg härstädes, blifvit gripen af en haj, under det han badade i Anga hamn å ön Java. — Vi hafva blifvit anmodade att, till fullständigande af denna notis, upplysa, att det bref (hvilket blifvit oss flirevisadt), hvari underrättelsen om Olof Bobergs dödsfall meddelades hans sörjande föräldrar, är skrifvet af en norrman, anställd å samma amerikanska skepp som ynglingen Boberg, och att i detta på svårläst svenska skrifna bref först uppgifves att Olof Boberg blifvit i den öfriga besättningens åsyn gripen af en haj, men sedermera att han drunknat, oaktadt hans kamrater genom nedkastande af trossar gjorde allt för hans räddning. — Genom dessa motsägelser i brefvet till Bobergs föräldrar får man sålunda icke något bestämdt begrepp om den unge sjömannens dödssätt. Förväntad skrifvelse från vederbörande i Boston, dit fartyget afgått, skall troligen lemma fullständig upplysning i den sorgliga saken.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 Maj 1875
N:r 40.
Nio menniskolif spilda.
Första budskapet.
Vi sutto i lugn och ro vid vårt arbete på lördags förmiddagen, då och då helt liknöjdt lyssnande till stormen, som tjöt i knutarna och med blicken följande snön, som hvirflade i yster dans uppåt den gråa, molniga himlen
Då ryckes plötligt dörren upp, en man kommer brådskande in. Han har rock kragen uppslagen, skägget är nedisadt snön täpper nästan till ögonen.
— Vet ni om oyckshändelsen, som nyss timat derute i yttre hamnen? — frågar han.
— Nej, hvad är det?
— Jo, der ligga redan 9 man i de rasande vågorna, stela och döda vid det här laget — besättningskarlar från dykarbåtarne — skulle förtöja en af dem — båten vräktes kull — hela besättningen i vattnet. Det hände alldeles nyas, vid 10-tiden. Det är förfärligt; jag kommer just nu derifrån.
Det dröjde ej många ögonblick, förrän vi voro på väg ned till hamnen. Stormen och snön gjorde det hardt när omöjligt att komma fram. Den ute gingo vågorna skyhöga och dånande — det kokade och fräste.
— Är det der?
— Ja.
Folk började springa nedåt Melanderska badhuset, vadande i drifvorna, kämpande mot blåsten. Vi följde. Här tornade sig sjöarne än mera våldsamt, här var larmet nästan bedöfvande, ju längre bort man kom. Några skäggiga gestalter i sjöstöflar och sydvest stodo, spanande utåt bränningarne. En seppsbåt låg till hälften kullstjelpt på stranden.
— Hvilka äro dessa?
— Jo, de blefo räddade, de ha vadat i land, de speja efter de olycklige kamraterna.
— Huru gick det till?
— Ja, det är ej så godt att säga — vi voro i sista båten — vi skulle hjelpa de andra — en brottsjö slog in — vi lyckades klara oss — de nio blefvo qvar — två båtar — nej, en — jo, de ligga ju der båda två — raska, duktiga karlar — de flyta nog upp längre bort — så vida de ej fastnat i sörjan — låt oss gå söderut…
Det var förvirradt tal, förvirrade svar. Ingen visste besked, alla hade något nytt att berätta. Hvad vi fingo veta, det var, att 4 man från Hermes gått ut med en kabel, som dragit ned båten, 2 andra båtar hade skyndat till dess hjelp, en med 5 man hade kantrat, alla 9 försvunnit i djupet. Men intet redigt svar. Båtarne, de tre hvita skeppsbåtarna, lågo på stranden som stumma vittnen till den fasansfulla olyckan.
Här var nu ingenting att se, inga upplysningar att få. Vi vända åter till staden, trotsande så godt vi kunna ovädret, hvars våldsamhet tyckes tilltaga.
Folk har kommit i rörelse nere vid hamnen, några synas med fladdrande kläder skynda utåt den yttre hamnarmen. Här och der stå grupper med allvarliga ansigten. Allt hade kommit så oväntadt. Har var det möjligt att detta kunnat ske nästan midt inne i hamnen? Det är oförklarligt för hvar och en som ej känner terrängen och vet kvad en nordostlig storm vill säga. All möjlig hjelp hade lemnats. Intet mera hade kunnat göras. Man blickar utåt hafvet. Det har intet förbarmande.
Arma qvinna!
Derborta bland drifvorna midt framför gamla mekaniska verkstaden står en grupp af karlar och qvinnor. Något ovanligt är der på färde. Då och då tränger ett undertryckt rop till våra öron. Vi gå närmare. Se, midt i gruppen står en ung qvinna. Hon har endast en schal knuten kring hufvudet, håret fladdrar för vinden. Hon gråter, men tårarna stelna till is, hon vrider händerna i förtviflan. Man håller henne fast. Hon vill slita sig lös.
— Nej, låt mig gå! skriker hon, och ögonen blicka förtvifladt på de kringstående. Säg mig, om han är räddad! Jaså, är han verkligen död! Hvarför skall jag då längre lefva! Nej, släpp mig, säger jag! Jag vill ditut! Ni ha ej rättighet att hindra mig! Han är min man. Jag vill!
En maka, som förlorat sitt stöd!
Hon gör våldsamma ansträngningar för att befria sig från vänligt hårda händer. Modern, en grånad qvinna, söker trösta henne, ber henne, besvär henne! Brodern, nästan en pilt, håller henne fast under tårade rop af, »Nej du, får inte gå, du får inte gå.»
Men hon är stark, hon sliter sig lös, och ilar utåt hamnarmen. Åter fasttages hon och föres bort med våld. Klagoropen ljuda så ängsligt förtvifladt genom stormen.
— Han är borta! Han är borta!
Arma qvinna!
Två lik.
Alltjämt går folk sökande utefter stranden. Stormen fortfar, klockan blir bortåt 2. Se der! Der bäras tvänne kroppar i land af vågorna. De fattas af seniga, påpassliga händer, dragas upp på stranden. De äro stela som is. Ögonen ligga slutna. Ansigtet är uppsväldt och blåsprängdt. Bloden lefrad, skägget endast långa klara, genomskinligt röda istappar. Händerna krampaktigt slutna, hufvudet sönderslaget. Det är två präktiga sjömän. Deras namn äro Tuteson och Korall.
I bårhuset.
Det är i det gamla polisvaktkontoret. Det är söndagsmiddag. En skara sysslolöst folk står derutanför. Derinne ligga de funna liken. Ännu ett har kastats upp på morgonen. Engström hette denne, i lifstiden, gotländing.
Nu ligga de, höljda af hvita lakan i sina trånga kistor. De blodsprängda hufvudena äro bakåtlutade, skägg och hår hoptofvade: Kläderna hafva sprättats af dem. Kropparne äro utan en skråma, bleka med svällande blå ådror. Engström, det var nästan en jätte. Kistan räcker ej till för honom. Han ligger med fötterna utom densamma.
Folket går stilla omkring derinne. Det är alltid tyst, der döden herskar. Man känner sig så underlig till mods. I dag röd, i morgon död!
Månne de skola samlas flere här? Skall hafvet gifva igen hela sitt rof.
Huru har olyckshändelsen tillgått?
Under den första förvirringen var det omöjligt att samla några tillförlitliga underrättelser om, huru det egentligen tillgått vid olyckshändelsen. Hvarje ny person man träffade hade en ny tydning åt tilldragelsen. Nu, då sinnena något lugnats då man hunnit sansa sig efter häpnaden och förskräckelsen, föreligga följande — som vi tro — fullt tillförlitliga underrättelser.
Hermes kapten berättar:
Det var i lördags kl. 10 förmiddagen då förste styrman G. Blombergsson varskodde mig, att babords för-virerope sprungit. Jag gick då upp på däck för att se efter, om sjön gick mycket svår. Vinden blåste visserligen häftigt från nordost, men då jag såg, att sjön ej erbjöd någon fara, gaf jag befallning att man skulle sätta ut en ny förtöjning till yttersta moringen, der Poseidon redan var förtöjd. För att det skulle gå lättare sköts trossen i båten, som skulle användas, medan den ännu låg i däfvertarne. Styrmannen gaf nu befallning åt andre dykaren P. A. Johansson, timmermannen Timofejus, matrosen Gustaf Korall och arbetaren Rudolf Mårbeck, hvilken för tillfället tjenstgjorde ombord i stället för en permitterad karl, att verkställa för töjningen. Båten svängde nu ned en 3-4 famnar till Poseidons virerope, längs hvilken de sedan skulle hala sig ut till moringen. Meningen var att de skulle väntat, tills vireropen blifvit släckt, men de halade ut genast, linan sträcktes plötsligt och tryckte ned båten, som tog in vatten. Förskräckta skyndade karlarna akter öfver, båten kom i marvatten. Timofejus och andre dykaren blefvo qvar i densamma, medan de andra, som kommit ut i sjön, fingo fatt i hvar sin åra, på hvilka de började drifva utåt.
Genast detta varseblefe från Hermes, gjordes en annan båt klar för att skynda till de nödstäldes hjelp. Den bemannades med 5 karlar och styrmannen. Äfven från Poseidon hade båt firats och som den hade god vind på grund af ångarens läge hann den före Hermes båt och passerade vireropen, hvarvid Timofejns och dykaren hoppade ombord och de två andra bergades. En lodlina hade förut tillkastate de nödstälde och från piren langades ut bojar, men aggan förde bort dem. Under tiden hade läkare efterskickats för att vara till hands, när de fyra komme ombord.
Men när dessa bergades, hade Poseidons båt förlorat 2 af sina 4 åror, hvadan dess besättning ej förmådde stäfva mot sjön. Man skrek då öfver till Hermen båt och begärde bogsering, ja, en af karlarna, en dykare Bark, stod redan med en fånglina färdig att kasta. Men Hermen båt drefs oemotståndligt mot land, det var ej att tänka på att kunna hjelpa, endast att försöka stäfva mot sjön. I detsamma kommer en våg, vräker ikull Poseidons båt med de 9; de försvinna i bränningerne och synas ej mera. Endast Bark håller sig ett ögonblick uppe. Så försvinner äfven han. Den tredje båten hade under tiden nått närmare stranden och då den kommit tillräckligt nära, hoppade dess besättning i sjön och vadade i land. Allt hade gått på 20 minuter.
Poseidons kapten berättar:
Jag var sysselsatt i salongen med skrifning, då jag vid pass kl. 10,30 f. m. hörde folket springa och ropa på däck. Jag skyndade genast upp och observenade då en båt vattenfyld med 4 man uti (Hermes båt). Förste styrman Rosberg jämte besättning voro sysselsatta akterut, då de uppmärksamgjordes af en utal Belos\’ besättning, att Harmas båt med 4 man låg vattenfyld vid en af yttre hamnens bojar. Styrmannen klargjorda genast dykarbåten, hvilken var den fortast tillgängliga. Jag kom tids nog upp att se båten väl bemannad med 5 man. Dessa voro dykarna Bark och Tureson, matroserna Ekberg och Johansson jämte dykaren Engström, hvilken af en oförklarlig tillfällighet kommit öfver från ett närliggande magasin, der han arbetade. Jag försåg äfven båten, med tillräckligt af åror och tullar.
Båten rodde genast till de nödstälde tillsammans med Harmas\’ dykarebåt, men Poaeidons båt kom först till de nödstaldes hjelp och upptog dem. Under tiden hade de drifvit ut, så att aggan från vågbrytarans södra knut hade fått makt med bå.tarne. Vi hade utkastat lif bojar med ändar på från vågbrytaren, hvilket dock visade sig fruktlöst. Då båtarna ej förmådde ro opp, höllo de otal mot stranden. Ett brott kom olyckligtvis och kastade Poseidons båt tvärs och i nästa brott försvann båten, hvaremot Hermes båt med 6 man räddade sig öfver brotten. Restbesättningen från båtarna var förut sänd öfver till andra sidan att vara behjelplig. Vid framkomsten söder om badhuset låg Poseidons båt landdrifven, vattenfyld utan folk. Folk sändes längst med stränderna att se efter om någon af de förolyckade kunde observeras, man hittade först inemot 2-tiden liken af matroserna Korall från Harmas och Tureson från Poseidon. Under olyckshändelsen rådde nordnordost storm. Moringen, till hvilken första båten skulle, ligger högst 50 famnar inåt från yttre hamnarmen.
Hvilka äro de döde?
De så sorgligt omkomne sjömännen af de 15 som gingo ut, voro alltså 9, nämligen:
Från Hermes: andre dykaren P. A. Johansson från Kalmar, gift;
ryske matrosen G. Timofejus från Vindau, ogift;
ryske matrosen Gustaf Korell från Dagö, ogift;
arbetaren Rudolf Måhrbeck född 1864 i Visby, ogift.
Från Poseidon: förste dykaren F. E. Bark, tjenstgörande 2:e styrman, född i Karlskrona 1857, men kyrkoskrifven i Vårdtorp, Kalmar län, gift;
dykaren O. J. Tureson, född och kyrkoskrifven i Karlskrona, 1845, gift;
matrosen Valfrid Ekberg, född och kyrkoskrifven i Visby år 1858, gift;
matrosen H. F. Johansson, född och kyrkoskrifven i Karlskrona 1860, ogift, samt
dykaren Fredrik Engström, född å Fårö 1862, men bosatt i Visby, gift;
Alltså fem enkor och många faderlösa, som sörja de så hastigt bortryckta.
Ett par trovärdiga personer påstå sig gång efter annnan ha sett de olyckliges kroppar — åtminstone 5 — då och då slungas fram och tillbaka på vågtopparne.
Man antager att de nio männen i detsamma de drogos ned i djupet, slogos mot den på detta ställe steniga, ej synnerligen djupt liggande bottnen, så att de genast dogo. Derför talar den omständigheten, att ett par af de återfunna äro illa sönderslagna i hufvudet.
Som något egendomligt må, omnämnas, att Engström, hvilken hade permission och var på arbete i ett närliggande magasin endast för ett ögonblick kommit ombord på Poseidon för att hämta litet trippel. Just då sattes räddningsbåten ut, och en käck, hurtig natur, som han var, tvekade han ej ett ögonblick att genast frivilligt skynda till de nödstälde kamraternas hjelp. Han fick lönen för sitt uppoffrande mod.
Åtta dagar i går hade Tureson och Bark erhållit ett dödsbud. De hade under skridskoåkning i inre hamnen gått ned sig båda två och drogos nästan liflösa upp ur det våta elementet.
Den här gången skulle de ej slippa undan.
När detta skrifves, har ännu ej någon mer af de förolyckade påträffats trots ifriga spaningar både under gårdagen och i dag.
Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19
Tillkännagifves att min ömt innerligt älskade make sjömannen Johan Niklas Walfrid Ekberg, född den 30 Sept. 1858, vådligen omkom genom drunkning i Visby hamn lördagen den 3 Mars 1888; djupt sörjd och saknad af maka, moder, broder, slägt och många vänner.
Maria Ekberg, född Rohmqvist.
Sv. Ps. 484 v. 3.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19
allarmeraden midt under djupaste stillheten natten mellan lördagen och söndagen. Vid 1/4 2-tiden märkte en person, som gick Tranhusgatan fram åt norr, att eld syntes genom fönstret på nedre botten af ett litet hus, liggande midt emot Botaniska trädgården och tillhörigt sällskapet D. B. V., som upplåtit det till något slags slöjdbod åt trädgårdsmästare May. Rapport sändes till vaktkontoret, hvarifrån klämtningen genast började med den elektriska apparaten och sedan fortsattes från domkyrkan. Något folk hade emellertid samlats med vattenhinkar, och medels något snö släcktes elden, som fattat i en trälåda, hvilken nästan uppbrunnit, och spridt sig till ett par byxor hvilka hängde på ett bredvid stående skåp. Någon större låga hann aldrig uppkomma, och endast taket i rummet och skåpet hade blifvit svedda.
Enligt hvad man efter hållet polisförhör antar, har elden uppkommit på det sätt, att en trädgårdselev på lördagseftermiddagen tagit aska ur kakelugnen och lagt den i ofvan nämda trälåda, som så småningom kolats och fattat eld.
Hvarken sprutor eller vattentunnor hunno ankomma till stället, åtminstone icke till kl. 2, då elden för länge sedan var släckt.
Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Februari 1888
N:r 17
Sundre, 22 Febr.
Afliden åldring.
I den höga åldern af nära 96 år afled i förra veckan fattighjonet Anna Kajsa i härvarande fattighus, Oaktadt den höga åldern var hon ända till för kort tid sedan i besittning af både kropps- och själsförmögenheter; höll sig städse snygg och renlig och lagade sjelf den mat som blef buren till henne. På sista tiden blef hon dock behäftad med flere krämpor. Enligt hvad eder meddelare har sig bekant, var hon den äldsta innevånarinnan i såväl patoratet, som flera kyrksocknar på södra landsbygden.
Sin stora brandspruta,
har en socken på söder mycket säkert fövarad både för tjufvar och äfven för den som med hastighet vill hafva henne till hands vid förekommande eldsolyckor. Den befinner sig nämligen inom dubbla lås i en uti kyrkan befintlig s. k. materialbod, och då den skall forslas ut i det fria skola ej mindre än fyra dörrar öppnas, deraf två med lås. Detta ansåg en af kommunens medlemmar vara ett olämpligt förvaringsställe, hvarför han häromdagen vid stämman föreslagit att en lämpligare plats till sprutans förvarande skulle anskaffas, men det mötte motstånd från de flesta stämmoledamöternas sida, hvilka helt enkelt ansågo den nuvarande platsen ändamålsenlig och säker och det skulle kosta för mycket att få en annan plats.
Snöfall
med stark storm ha vi nu haft en tid i förening. Vägar och stigar halva stundom varit ofarbara på långa sträckor, och för snöns undanskottande ha landtmännen mångenstädes flere dagar å rad varit sysselsatta. Till följd häraf ha skogskörslor och dylikt måst inställas på många platser.
Skydda rapphönsen.
Detta är en uppmaning som ej för ofta kan upprepas både till jägare och djurvänner. Här ser man dagligen hela flockar af dessa fåglar, nära nog halfdöda af hunger, krafsa i snön å sädesfälten för att erhålla någon föda, om än aldrig så sparsam. Huru man bör gå tillväga för att hjelpa dem härvid, är förut i denna tidning ofta påpekadt och det är ett nöje att omtala hurusom, då hundratals rapphöns samlat sig å en åker, en barmhertig jägare och landtman der undanskaffat snön å några qvadratfamnars yta, för att förse fåglarna med föda. Skall något göras måste det göras nu.
Egendomlig fångst.
Att fånga kringströfvande kattor på s. k. torskanglar hör nog till ovanligheterna. Detta intraftade dock för kort tid sedan här i trakten, då en fiskare som stält sina anglar, hvarå betet mångenstädes satt qvar, utanför dörren till boningshuset. En katt fick syn på det rara lockbetet och tog det till lifs; men misse blef grymt bedragen, ty helt plötsligt fastnade en krok i halsen, och så bar det i väg med ett förfärligt jamande. Fiskaren begaf sig ut på jagt efter tjufven som med fiskredskapen i släptåg lopp undan allt hvad han förmådde. Omsidor lyckades det vår man att få fast i djuret och sina anglar; men det värsta återstod dock ännu, ty att klorna voro skarpa för katten då kroken skulle ur svalget det fick fiskaren nogsamt erfara.
Olyckshändelse.
En snickarehustru från Vamlingbo råkade i går stjelpa ut en med kokande vatten fyld panna, med den olyckliga påföljd att fötterna erhöllo högst svåra brännskafor. Läkarehjelp måste genast efterskickas till den arma qvinnan, som ett par gånger förut varit utsatt för olyckshändelser.
Ett ofrivilligt bad
fick en landtman härom dagen, som färdades med sitt släklass öfver sjöisen ett stycke, då helt plötsligt isen brast och hästar med åkdon och lass störtade i vattnet, som på platsen hade ett djup af 5-6 fot. Bonden var dock nog rådig att genast med sin knif sönderskära seldonen, så att hästarna blefvo befriade från lasset, hvarefter de åter med erhållen hjelp omsider komme upp på isen.
Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Februari 1888
N:r 16
Personalen vid lifräddningsstationerna hafva just ingen lätt plikt att fylla. Detta framgår äfven af följade utdrag af uppsyningsmannens vid Skärsände lifräddningsstation rapport on stationens verksamhet 22-24 sistlidne December, då engelske ångaren »York City» strandat på Salvoren på Gotland.
En timme efter strandningen var lifräddningsbåten i sjön och utgick kl. 1 under VNV. hård bramsegelskultje med öfvergående snöbyar samt uppnådde strandningsstället kl. 2,30 e. m. Emedan fartyget ännu var tätt och dykeribåt väntades, ville besättningen ej lemna detsamma, men lifräddningsbåten höll sig likväl i granskapet under tilltagande bris och sjö, till dess ångarens befälhafvare vid 12-tiden på natten anhöll att bliva satt i land, hvilket ock verkstäldes. Efter 4 timmars rodd inkom räddningsbåten till stationen, då det genomvåta manskapet erhöll 2 timmars permission för att gå hem och ömsa kläder. Vid 6-tiden på morgonen 23 Dec. var manskapet åter samladt för att med stärkta krafter återtaga sitt arbete. Båten utgick å nye mot ångaren, som i daggryningen syntes hafva satt till nödflagg. Samtidigt syntes ångaren »Poseidon» hålla omkring 2 eng. mil öster om Salvoren. Det beslöts nu att söka uppnå »Poseidon» och anmana dels befälhavare att biträda vid bergningen af »York Citys» till 26 man uppgående besättning. Kaptenen på »Poseidon» var villig härtill, men vågade ej närma sig refvet utan lots. En af lifräddningsmanskapet, J. Nordberg, åtog sig att lotsa ångaren, men måste till följd af den höga sjön och ångarens slingringar låta medels en utkastad lina hala sig om bord å denna, hvarefter »Poseidon» med lifräddningsbåten på släp började arbeta sig upp emot refvet. Inom kort måste ångaren dock tillföljd af den intensiva snötjockan ankra i lä under Tornbullshällan. Efter en timme lättade det utges och färden fortsattes, men vid 12-tiden blef snötjockan så tät, att ångaren måste söka skydd och ankra under Skärsände, under det vinden allt jämt tilltog i styrka.
SåA snart snöbyn gått öfver lättades ankar och kurs sattes på den strandade ångaren. Två kabellängder från denna ankrade »Poseidon» och lifbåten gick ned till sidan af »York City». En del af dennes besättning toga om bord i räddningsbåten, en annan del i en af fartygets egna båtar, hvarefter de skeppsbrutna lyckligt fördes ombord å »Poseidon».
Hemfärden blef ej lätt. Vinden, som hastiga kastat om till NV., tilltog i styrka med hög brytande sjö och tät snötjocka. »Poseidon» och lifräddningsbåten satte kurs på Ekeviken, som utan olyckshändelse uppnåddes på aftonen. Roddarne, som iklädda korkbälten suttit i båten under 8 timmar, voro då så nedisade, förfrusna och utmattade att de måste hjelpas i land, lifbältena och kläderna så sammanfrusna, att de måste upptinas och skiljas åt, sedan man kommit till första bygd. Båten med alla inventarier var så nedisad, att tre man hade en dags arbete med att befria den från is, innan den kunde upphalas på land. Den återkom först på julaftonen till båthuset, tämligen illa skadad.
»Detta lifräddningsföretag», slutar rapporten, »har varit det svåraste som utförts sedan lifräddningestationen upprättades».
Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15