Etikett: Olyckshändelse

Innehåller allt om olyckor på Gotland.

Publicerat

Från landsbygden.

Sundre, 27 April.
Ett ryskt pansarfartyg
sades det stora örlogsskepp vara, som söndagsmorgonen, 18 dennes, loverade härutanför.
Denna väldiga fregatt, hvars kurs var NNO, anlöpte kusten mycket nära, och väl förbikommen det för skepp:brott så sorglig. ryktbara »flygaregrundet» (flyto-barshageref) möttes det af ångf. Klistehamn, som då var på resa mellan Rouebamn och Burgsvik. Nu hördes väldiga kavonskott ljuda från fregatten, hvilken omedelbart derefter »backade». Kursen ändrades derpå till SO, hvilken kurs ock vibehölls, så länge vi kunde se fartyget. Fregatten förde hela tilen flagg under gaffeln; en signal till Hoburga fyr, hv.rs personal vet berätta att fartyget var ryskt.

Strömmingfisket.
Här på södra Gotland har man nu några dagar varit sysselsatt med strömmingfiske, och det kan i allmänhet icke sägas annat än detta arbete har lönat sig; ty dethar gifvits 40—50 valar på hvarje båt. Denna vara har också nu längre tid mycket efterfrågats, hvarför prisen derå äro ganska höga; det har t. o. m. begärts 80 öre för val, d. v. s. 1 öre för hvarje strömming. — I brist på annat krafvfoder till kreaturen, har all fjorgammal strömming — utfodringssill — å härvarande handelsplatser haft stor åtgång och nu, då äfven denna vara är slut, lära kreaturen tillsvidare få åtnöja sig med bara råghalmen, af hv\’lken senare det äfven lär vara mycket svårt att få köpa, Det finnes personer här, som äro tvungDa att i dagarne föra sina kreatur på betesmark derför att fodertillgången är totalt slut.

Vårsådden
är vidtagen. Landtmannens göromål på åkern har med detta inträdt. Ena stor del af den stora Bonäs-åker är allredan sådd med hafre. Höstsådden repar sig och samtliga rågplantorna sina vissnade hufvuden, De stora höstsådda fälten hafva på senare dagar grönskat betydligt. Allt bär i sig sommarens prägel.

Ett mordmonument
säges det stora och liksom afjättehänder hopkastade stenröse vara, som öiver haf\’såväl som öfver land synes »långa vägar». Detta röse är 19 fot högt, och då dertill kommer den 13 fot höga ås, på hvilken det är beläget, så synes det ifrån närliggande trakter, som ett gammalt och -grått citadell. Detta monument, vid hvars minne rysliga legender äro förknippade, är beläget i den s. k. Nyåkerskog (på gränsen mellan Sundre och Nora i Vamlingbo) och hundratals turister och rerande hafva der gjort besök. Flere gåuger bar man varit betänkt på att rifva-i detta fästningslika stenröse, för att se om några skatter möjligtvis der kunna vara förvarade; men jordägarne hafva ej dertill lemnat sitt bifall. Till legenden härom vill jag en anvan gång återkomma.

Många Dalsländingar
haiva nyss ivflyttat till Sundra, der de äro arbetare på f. d. Hallströmska ägendomarne, De inflyttade Dalsländingsrna\’ äro arbetsförmannen Alfr. Johanssons anhöriga. Inalles äro öfver fjugu fastländingar boende inom derna lilla socken.

Under s. k. varpkastning
tilldrog sig för en tid tillbaka följande sorgliga händelse: En oförsigtig ynglipg råkade med sin varpsten träffa en annan yngling i hufvudet — midt öfver hjernan — med den ödesdigra påföljd, att öfre hufvadskålen krossades, hvarvid blod i myckenhet störtade ut ur det förfärligt gapande såret och följaktligen öfversköljde den olyckliges kläder, som nu liflös bars in till Tomase i Sundre. Det stora såret har så småningom läkts, och nu är patienten utan fara.

Stenvastbygge
har — ifall det kan roa läsaren veta — under denna vinter varit Sundrebornas alldagliga sysselsättning. Huru skönt det vittnar om idoghet att nu kasta en blick öfver de tusentals stenmurar, som under vintern blifvit uppförda.

Hablingbo, 27 April.
Predikningar.
Första dag påsk vid fyratiden samlades en talrik menniskoskara vid Hemmungs i Hablingbo, för att åbhöra en predikant nämligen: den förut omnämde Bergman från Bjerges i Lau. — Flertalet af Hablingbo och Silte församlingars medlemmar och många från närgränsande socknar anlände och inom kort voro rummen fylda och en stor del måste qvarstå utanför. Bergman är i besittning af en stor talförmåga och väl begåfvad med »andans gåfvor» samt »statskyrklig» och nykterhetsifrare.
Följande dag, andra dag påsk efter den sedvanliga högmässogudstjenstens slut härstädes uppträdde enligt tillåtelse nämde Bergman i Hablingbo kyrka vid femtiden och talade enl. text. i 2:ne timmar för en talrik menniskoskara, som samlat sig både från »när och fjerran». Predikanten hade ett lärorikt och till bjertat gående föredrag.

Hemse, 27 April.
En stor värderik gåfva
i penningar förärades af många kyrkobesökande församlingsmedlemmar i söndags efter slutad gudstjenst i Hemse kyrka åt deras Ke dikobiträde kand. T. Pettersson, som derpå i måvga vackra ord frambar åt församlingsmedlemmerna sin bjertliga tacksamhet. Pettersson har under den tid han tjenstgjort inom församlingen tillvunnit sig ett stort förtroende af det stora antalet kyrbobesökande.

Ett digert snöfall
föll i dag tredje dag påsk vid ostlig vind; å torra platser befans snöns djup &å vissa ställen ända till 4—5 tum. År 1867 omkring 20 Maj var ett dylikt snöfall, Aprilsnö är enligt gamla märken välgöraude, och de äro i många fall ej att förkasta, »Grön jul och hvit påska» säger ordspråket, dessa märken synas hålla streck.

En eldsvåda
förmärktes Qvie i Stånga i måndags, då ettermiddagståget till Hemse passerade förbi Stånga malm. Ena bondgård påstås det skall ha blifvit lågornas rof.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 April 1886
N:r 35.

Publicerat

Ett tillbud

till eldsvåda uppkom i lördags vid Myrvälder i Tingstäde, der eld hade fattat i några på loftet förvarade sängkläder. Elden släcktes snart och skadan vardt högt obetydlig.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 April 1886
N:r 32.

Publicerat

Försäkra hästarne!

I förgår på f. m. råkade tvänne hästar, skrämda af ett par hundar, i sken på stora torget. De i vild fart framrusande hästarne anstälde åtskillig förödelse bland de på norra sidan stående handelsborden. En af hä starne störtade med afbrutet framben och blef på länsveterinärens order genast nedslagtad; den andre skadades ej. Den skadade hästen, som var värd 3 till 4 hundra kronor, var ej försäkrad. Hästarne tillhörde landtbrukare Pettersson, Lillvede i Follingbo.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 April 1886
N:r 29.

Publicerat

Från landsbygden.

Lärbro, 3 April.
Lärbro sparbank.
På senaste kommunalstämman upplästes revisionsberättelse för sparbankens räkenskapsår 1884—1885 och beviljades ansvarsfrihet för räkenskaperna under berörda tid. — Det kan kanske ej vara utan intresse att här framlägga de siffror, som då företeddes.
Sparbankens rörelse under detta räkenskapsår gestaltar sig sålunda: Insatts 8,363:28; uttagits 10,541:53; utlånts 14,372; inbetalta lån 11,0\’9:37; upplupna räntor & insatta medel 2,963:66; räntor å utlånta medel 8,883:09; omkostnader under året 147:07; räntevinst (förtjenst) 900:90.
Af ofvanstående får man en erinran om de dåliga tiderna, i det att från banken under året uttagits öfver 2,000 kr. mera än som under samma tid insatts; äfven de utlånta medlen öfverstiga de inbetalda med öfver 3,000 kr.
Sparbankens bokslut för 85 ter sig sålunda i sammandrag: Tillgångar 71,246:64; skulder 65,196:76; alltså ett öfverskott af (i egendom 600 kr. och i reseryfond 5,449:88) tillsammans 6,049:88. Det har varit med lugna steg, som denna inrättning uppnått sin nuvarande ställning. Att under dess tillvaro ingen nämnvärd förlust drabbat banken, torde få tillskrifvas styrelsens försigtighet och beräkning. Lönen för dess sträfvan har ej häller uteblifvit, utan visat sig i det odelade förtroende och tillit, som denna bank rönt ej blott af kommunen utan äfven af närgränsande socknar.

Fårösund, 8 April.
Fårösund,
som alltsedan midten at Februari varit isbelagdt, har i dag genom en tämligen stark sydostlig vind befriats från sitt kalla täcke. Isen drefs åt Fårölandet och gjorde der icke obetydlig skada på färjebryggan, sönderbröts sedan efter hand och upptornade sig på sina ställen långs med kusten i små hvita högar samt troppade slutligen af till hafs genom sundets norra gatt, till glädje och belåtenhet för en hel mängd godt folk, som med öppet vatten i sundet väntar på arbete, lif och rörelse på platsen. Denna fasta brygga har dock varit till oberäkneligt gagn och under hela gin tillvaro flitigt trafikerats af folk såväl från Fårö som storlandet, hvartill i väsentlig mån bidragit den af ett bolag nybygda ångqvarnen med sin såg, hvilka anläggningar haft liflig tillförsel af både säd och skog.

De befästningsarbeten
vid Fårösund, hvilka icke under gsistl. höst hunno fullbordas, skola nu fortsättas. Det är egentligen det södra batteriet, som synes skola blifva det bufvudsakligaste, hvilket återstår att fullborda, och hvartill under vintern framforslats betydliga massor kalksten och annat bygnadsmaterial. Månge arbetare från skilda håll af ön hafva i dågarne hit anländt för att söka arbetsförtjenst.
Under ingående vecka väntas

briggen Nordenskjöld
och kanonbåten Skagul, hvilka skola medföra flere grofva artilleripjeser för batteriernas bestyckning. För den besvärliga transporten af dessa kanoner från hamnbryggan till batterierna är ackord på förhand uppgjordt med person på platsen.

Den nya bryggan,
som för kronans räkning här är under arbate och på hvilken 15 till 20 man dagligen haft sysselsättning en längre tid, lär skola vara färdig till I Maj. De arbeten, som hittills hunvit utföras, hafva hufvudsakligen bestått af muddring, hvilken, med de enklare bjelpmedel man haft att tillgå, varit mycket arbetsam och tagit tid, synnerligast som allt utföres på det omsorgsfullaste.

Södra Gotland, 3 April.
En tröst i sorgen.
Af de vid »Kronvalls» fiskläge sorgligt omkomne tvänne hemmansägarne hittades onsdagen den 31 Mars liket af den ene Olof Hanssov, Bjerges. Alltsedan den sorgliga tilldragelsen inträffade ha forskningar gjorts i flere dagar af många vänner, men ej lyckats. Msn ofvannämde dag, då liket påträffades, voro endast tvänne personer nedgångna till stranden, deribland den aflidues son, som sjelf var dev förste som träffade sin hädangåovgne faderlik. Af likets långvariga befinnande i hafver kunde ej märkas mera än tväune mindre stötar, en i ansigtet ocn den andra å bakre delen å hutvadet. Kläderna befunnos för öfrigt oskadade. Ifriga forskningar pågå fortfarandefter den änvu i hafvet varande kamraten Olof Jakobsson från Hägur.

Å kommiunalstämmorna
i Mars härute i södret har i desa dagar varit fråga om kommunernas medgifvande till rättighet att i handelsboderna få sälja vin i mindre parti än 10 liter. Från flere håll har det sports att man ej antagit det nya förslaget, utan i stället bestämt sig för det gamla sättet, men med förbud på vissa ställen mot försäljning efter kl. sex lördagsaftnar.

Silte annexförsamling
har bestämt sig för att stundande sommar låta uppföra ett nytt folkskolehus; men »moderförsamlingen» kommer ej att bygga sin nya folkskola förr än sommaren år 1887.

Egendomligt straffad.
En f. d. båtsman hade begifvit sig åkande till hamnen och krogen. Båtemannen fick der, enligt vanan, för mycket eldvatten och blef svag, men hans stackars magra kamp ingenting annat än s. k. långhafre och förfrusna lemmar. Efter lång väntan för hästen, som i verkligheten tyckte bättre om att få stå stilla, hade kölden och hungern blott icke varit så plågsamma, kommer den alldagliga plågoanden ändtligen ut på skjutsen. Vår man faller i släden och — somnar. Några bebjertade förbiresande varseblifva skådespelet, stiga at sina fordon, binda båtsmannen på åkdonet (på det han ej skulle falla af och omkomma), samt sätta hästen i gång åt hemmet. Först hade de gode männen likväl skrifvit på en papperslapp, som de fastsatt på den sofvandes bröst: »ingen må lösa innehafvaren, som är en djurplågare». Men hästen går in på en köpmansgård, troligen i den tanken att här hitta något höstrå eller få en dryck vatten af någon barmhertig menniska. Här förhjelper man djuret vidare, med sin innehafvande last, på hemvägen. Kommen till nästgränsande socken, mötes en gumma, som icke kunde läsa skrifvet. Hon löser båtsmannen till händer och fötter. Och nu kunde båtsmannen ånyo fortsätta med sitt gamla handtverk, nämligen att handtera piska på barbariskt vis.

En olyckshändelse
inträffade månd. 5 April kl. 5 vid den vid »Nisseviken» varande klingsågen, i det att hemmansägaren Klas Lindqvist, Nisse, som var anstäld vid »klingan», råkade ut för det missödet att under sågningen få högra handen helt och hållet genomsågad. af klingan på det sätt, att de tvänne främre fingrarne och tummen samt den främre delen af handleden bortskuros och pulsådern m. fl. ådror derigenom kommo i stark blödnivg, hvarför förbindning genast måste verkställas. Den sårade forslades så fort sig göra lät till läkaren i Hemse, som rådde honom att inresa till Visby lasarett, hvarför extra tåg bestäldes. Den sårade har vid olyckstillfället lidit svår blodförlust.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 6 April 1886
N:r 28.

Publicerat

Eld utbröt i tisdags afton

vid 3-tiden i en vid Gute i Bäl belägen manbygnad, tillhörig arbetaren Karl Bergström, som ensam bebodde huset, hvilket fullständigt nedbrann. Ingen upplysning har kun: nat vinnas huru elden uppkommit. Bergström hade före klockan sju på f.m. bortgått på arbete hos hemmansägaren M. J. Gutenberg, der han vistats, tills branden inträffade. Byggnaden var försäkrad för ett hundra kronor; den uppbrunna lösegen domen var deremot oförsäkrad.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Mars 1886
N:r 25.

Publicerat

En skorstenseld

af ganska svår beskaffenhet ägde run i söndags afton vid half 7- tiden i Hesselinska gården vid Nikolaigatan. hh väldig eldqvast höjde sig en god stud öfver skorstenen samt kastade ganska ånga stycken gnistor omkring sig. Elen släcktes\’sk småningom med grannarn«s tillhjelp.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 Mars 1886
N:r 22.

Publicerat

Åter två hafvets offer.

Sistlidne torsdags förmiddag omkring kl. 10 begåfvo sig hommansägarne Olof Hansson, Bjerges, Olof Jakobsson, Hägur, och Jakob Pettersson, Bopparfse, åtföljde af arbetaren Lars Petterssoa och drängen Lars Olsson vid Bjerges, alla i Ejsta, samtlige sjödugliga, ordentliga, försigtiga och lugna personer, i storbåt till Lilla Karlsö, medförande foder till ägarnes derute vistande får, såsom de förut plägat göra vintertid, särdeles då snö fallit i större mängd i förening med uthållig köld. Resan var utan besvärlig heter, tills de på återvändandet hade en tjugu alnar igen till landningsstället i Kronvall. Komne så nära land vid nämda hamn, livarest under deras utfärd samlat sig en större mängd ismörja, ty vinden hade nu sprungit om från nordost till nordvest, dref båten, hvarå seglen då voro nedtagaa, till följd deraf att roddarne ej förmåide manövrera densamma, redlös åt söder eller något ut från land, hvarigenom han, utsatt för svårare sjögåug med täta brottsjöar, fyldes med ismörja och kantrade, dervid hela besättningen kom isjön. Olof Jakobsson och Lars Pettersson ströko under båten; O!of Hansson, Lars Olsson och J. Pettersson arbetade sig åt land och upphunno det med knapp nöd. Bäten hade unader tiden kommit på kölen igen och L. Pettersson på något sätt i densamma. Båten kommer närmare land och L. Pottersson kastar sig ur för att söka nå landbacken, äfvea han. Men krafterna sveko honom, äfven af den orsak att han slagit sig vid båtens kantring. Då begifva sig Jakob Pettersson och Lars Olsson, fast redan matte nog, emot kamraten. Och det lyckas med L. Pottersson. Men ej så med de tvänne återstående kamraterna Hansson och Jakobsson. De voro redan försvunne. De hade redan kämpat ut och funnit en gemensam graf på hafvets botten. Deras lik hafva icke återfunnits, då detta skrifves. För J. Pettersson och I:. Olsson återstod nu ännu svårigheten att kunna föra L. Pettersson, som var västan halfdöd, till närmaste gård. De bida kamraterna förmådde verkligen att förhjelpa honom, våt och tung som ban var, till Tomsarfve, som ligger 1/4 mil från Kronvall, och der all möjlig vård och skötsel egnades de trenne, som på så kort tid fått utstå så mycket.
De så sorgligt omkomne, Olof Hansson 54 år gammal och Olof Jakobsson nära 27 år, aktningsvärda och redbara personer, sörjas och saknas derför så mycket mera, icke allenast af efterlefvande enkor, barn och anhöriga, utan äfven af en stor vänkrets.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 Mars 1886
N:r 20.

Publicerat

Från landsbygden.

Vestra Gotland, 2 Mars.
Slädpartier,
förekomma nu tidt och ofta härute på landsbygden. Så hade i om Vestergarns socken alla husbönder med:sina gummor en dag i förra veckan förenat sig om en sådan utflykt, som, gynnad af ett angenämt väder och godt före, vardt. särdeles angenäm. Vägen togs genom Sanda till kyrkovärden Karlsson, Mafrids, der qvällen tillbragtes under gladt och trefligt samspråk.
Tre dagar senare var det ungdomen som på dylikt sätt roade sig.

Ohyggligt att se
var det dop, som vid Valbyters fiskstrand förrättades sistlidne söndag. Från en vid pass 400 fot från stranden belägen bostad ses en liten flock, mest qvinnor och barn, vandra ned till sjöstranden. I spetsen synes mellan tvänne predikanter en 18 års flicka i en så lätt drägt och så föga passande för årstiden, att mången åskådare ryste för den dystra anblicken. Nedkommen till stranden aftager hon ytterligare några klädesplagg och den arma flickan står der utsatt för den skarpa vinterkylan i en drägt, som nära nog anständigheten en; iron mig närmare beskrifva. Så börjas vandringen mellan isbitarne ut i det kalla vattnet; flickan leddes nu af den ene af predikanterna — den andre stannade qvar på stranden — tills vattnet steg nära nog till midjan, och nu måste det arma offret der i vattnet stå stilla en lång stund, medan en bön lästes. Derefter fattar prediganten flickan om midjan och doppar henne under vattenytan hel och hållen. Efter den betan börjades återtåget; men i den kalla vinterdagen dröjde det ej länge förrän de tunna klädesplaggen, som hon hade på sig, voro styffrusna och de nakna lemmarne skälfde af kölden, fastän några tjocka klädesplagg efter uppstigandet kringsveptes henne. Efter -öfversköljningen i det kalla vattnet och den öfverväldigande smärtan deraf föreföll det, som hon kom i ett slags förlamningstillstånd och måste mera bäras än ledas af tvänne personer till närmaste bostad.
Huruvida flickans helsa efter den behandlingen kommer att lida något men, får väl framtiden utvisa; dock lär hon ännu samma afton gått till sitt i närgränsande socken belägna hem.
Temperaturen visade den dagen 4 köldgrader.

Lågt vattenstånd
har det nu varit en längre tid och är ännn, då detta skrifves, så lågt, att några personer knapt minnas att något dylikt förekommit på 80 år. Säkert är emellertid, att det en dag var mer än 3 1/2 fot under vanliga vattenståndet.

Norra Gotland, 3 Mars.
Rutekretsen,
som sedan norra tredingen 1884 itudelades, omfattar Fårö, Rute, Hangvar, Lärbro, Othems och Hejnums pastorat, hade sistlidne lördag i Lärbro folkskola, under skollärare O. N. Ljungbergs ordförandeskap, sitt första möte för året. Mötet öppnades med bön, i samband med hvilken hölls den sedvanliga bibelkatekisationen — denna gång öfver Luk. 10: 25—87. Omedelbart derefter behandlades den förelagda uppgiften: satsanalys ur >läseboken>, allt af läraren på stället. Efter att hafva genom på »svarta taflan> uppskrifna enklare satser visat, af hvilka delar en sats består, öfvergick läraren till läseboken, hvarvid särskildt afseende fästes vid satsens hufvuddelar. Vid den härefter företagna granskningen af den sistnämda lektionen leddes samtalet in på frågan, till huru stor omfattning den enkla utbi\’dade satsens behandling bör förekomma i folkskolan, och uttalades härunder något skilda åsigter, i det man å ena sidan ville i folkskolan lemna så mycken tid till detta läroämne, att barnen lärde sig ur enkel text särskilja såväl satsens hufvud- som dess underordnade delar med begagnande af deras latinska bevämningar. En af mötesdeltagarne ansåg sig deremot nödsakad begränsa läroämnet derhän, att man finge nöja sig med, om barnen kunde något så när nöjaktigt särskilja hufvuddelarne från deras bestämningar. Undantagandesnamnen subjekt och predikat kunde hvarje annan benämning saklöst förkastas såsom varande här alldeles obehöfliga.
De på föredragningslistan från föregående möte uppstälda öfverläggningsämnena kommo härefter under diskussion. Första frågan: »Huru kan läraren bäst bevaras från sleatrian?» inleddes af skoll. Mörrby med en kort historik öfver folkskolans utveckling. Genom det ringa intresse, hvarmed folkskolan i början omfattades, och bristande kontro 1 öfver hennes arbete låge frestelserna till hennes lärares förfall i slentrian nära till bands. Med inspektionen och tillgodogörandet af de viskar och råd, som intpektörerna lemna, bar en friskare verksamhet i skolans arbete inträdt. Aficke mindre betydelse för läraren i här ifrågavarande fall vore läraremötena, särskildt kretsför sningarnes möten, der undervisningsprof vore anordnade. Under öfverläggningen frambölls vidare nödvändigheten af lärarens fortsatta studier på egen hand. Önskligt vore derför att hans ekonomiska ställning vore sådan, att han till sitt förfogande ägde härför lämpliga böcker och tidskrifter samt att hans tid och intressen ej behöfde delas på flere för skolan främmande sysslor. En uppriktig föresats att efter bästa förmåga följa den apostoliska uppmaningen: »haf akt uppå dig sjelf!» framhölls slutligen såsom ett bepröfvadt medel mot bevarandet från äfven detta onda. Olver den andra frågan: Huru böra de särskildt rikt begåfvade barnen behandlas? uppstod en kort öfverläggning. Erfarenheten hade visat, att behandlingen af sådana barn vore svår och derför icke alltid lyckats. Genom att forcera ett dylikt barns kunskepsförmåga, i det att läraren läte det ohejdadt tilltredsställa sitt begär efter det kunskapens träd, som stode planteradt på folkskolans mark, hade inom kort ett slags öfvermättnad uppstått; de lofvande förmågor, han mottagit, hade han lemnat från sig såsom vanliga »medelmåttor»; af det uppmärksamma, flitiga barnet hade, genom lärarens frestelse att särskildt framhålla det, snart nog blifvit en utpräglad egoist, den der ej tålde klander eller motsägelse, ej ens af den, som nyss favoriserat honom. pill all den visliga behandling, som här vore af nöden, hörde, att man skänkte barnet ett rättmätigt erkänvande såsom en uppmuntran till fortsatt flitigt bruk af sina gåfvor och anlag, under det att man, så snart en osökt anledning dertill gåfves, påvisade dess ofullkomlighet och brister i såväl den teoretiska förmågan som viljeriktningen, för att bevara det från sjelfbehag och bibehålla det i ödmjäkheten.
Nästa möte beslöt man hålla i Helivi folkskola lördagen 22 Maj, hvarvid till undervisningsämne föreslogs: sol- och månförmörkelser samt ny och nedan. Öfverläggningsämnet skulle blifva: Huru bör uppfostraren behandla barnens hederskänsla (ambition)?

Ett slädparti
var anordnadt bland Hangvarsborna, söndagen 28 sistlidne Februari på e.m., då samtlige slädarne, 18 stycken, samlades vid Qvie och fortsatte körningen landsvägen till Ihre och vidare förbi Onsters-till Sigsarfve, der deltagarae togo in och tillbragte en högst angenäm afton med dans.

Södra Gotland, 3 Mars.
Om fartygs-strandningar.
Sundre och Vamlingbo socknars kustbor hafva ingått på Neptunbolagets ackord — eller rättare kustbornas begäran af Neptunbolaget har af detsamma antagits.
Detsamma är deremot icke fallet med kustborna i Hamra och Öja socknar.

Olycksfall.
Vid en gård i Hamra, har ett kokreatur ljutit döden derigenom att kon hade invecklat och insnärjt sig uti sitt bindsel på så sätt, att framfötterna kommit i bindslet, hvilket gjorde att kreaturet i hängande ställning ljöt en långsam död.

En brefskrifvare
från södra Gotland ville veta, att den kista, om hvilken jag i nr 11 af Gotlands Allehanda talat, ingalunda är upphittad, derför att man ej vet hvem, som varit upphittaren. Här kan upplysningsvis sägas att tullvaktmästaren på Burgsvik verkligen kommit denna kista på allt för tydliga spår, för att kunna säga att fs ej funnits, hvilket man nu med säkeret vet.

Oförutsedt.
Vid Drakarfve i Näs socken skulle man för eh tid sedan slagta ett litet griskreatur. En äldre qvinna och en pojke skulle förrätta slagten. Men grisen hade annorlunda beslutit; han lyckades undkomma sina »bödlar», dermed att han helt lugnt började trafva utåt den då svaga isen på Burgsviks hamn. Gumman och pojken vågade icke följa grisen i spåren och det enda de tyckte sig. kunna uträtta, var att så mildt och kärleksfullt, som möjligt ropa sitt: gysa…gysa…gysa… Grisen, lydande sin sjelfbevarelseinstinkt, lyssnade icke på sina skarprättares formler, utan skyndade allt mer och mer mot gränsen af sitt korta lif och . . . plums! — der låg han | den öppna vaken, der han i stället fick sin bane.

Mejeriet på Burgsvik
drifver nu oafbruten verksamhet. Den stora tillförseln at mjölk och grädde har gjort att både arbetspersonal och materiel måst tillökas. Ända från Hamra och Vamlingbo afyttrar man sin mjölk till Burgsviks mejeri, hvars föreståndare är hr Mertz.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Mars 1886
N:r 19.

Publicerat

Sjömannen Gustaf Jonsson,

bördig från Gotland, jämte fyra andre besättningsmän på Oskarshamnsskeppet »Oskar» omkom hösten 1881, då nämda fartyg öfverseglades af nordamerikanska ångfartyget »E. B. Ward».
På begäran hos utrikesdepartementet af en af de omkomnes enkor erhöll svenska beskickningen i Washington uppdrag att utreda huruvida utsigt kunde finnas att genom process utbekomma ersättning till de omkomnes arfvingar. En amerikansk advokatfirma åtog sig också på egen risk processen mot en viss andel i det möjligen utfallande beloppet. Det amerikanska rederiet dömdes sistlidet år att betala ersättning till arfvingarne, hvilka sammanlagdt erhållit 24,918 kronor 90 öre, se dan de särdeles dryga kostnaderna i målet afdragits.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Mars 1886
N:r 19.

Publicerat

Ångf. Klintehamn

har på sin se naste resa härifrån till Stockholm råkat ut för missödet att tå sin propelleraxsl afslagen, hvarigenom fartyget i röadags stannade på Kanholmsfjärden ett stycke innanför Sandhamn. En del af passagerarne medföljde den för isrännans öppet hållande utkommande bogserångaren in till Stockholm.
Ångaren har i dag hunnit till Vaxholm, der han tills vidare ligger i godt förvar, till lugn för både assuransbolaget och ångbåtsbolaget.
Emellertid vållas härigenom en eller annan veckas afbrott i trafiken för insättande af ny axel. Gynsamt är i alla hänseenden, att detta afbrott inträftar på tid, då trafiken är som minst liflig.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 2 Mars 1886
N:r 18.

Om Oss Drivs med WordPress