Vintern
innevarande år har, så att säga, på senare tiden varit utmärkt på södra Gotland, ty att ett det förträffligaste slädföre varit rådande, hvilket ej med så litet snö på många år varit förhållandet i denna trakt af länet, Också har landtmannen i körselväg fått uträtta mycket både med hemforsling af bränsle och stängsel m. m. Temperaturen har dock varit ombytlig med lindrig frost och blidväder; största kölden var 28 Januari, då den uppgick till omkr. 6—8 grader Celsius. Någon hafsis har här ej i pämnvärd mån förekommit; deremot äro myrar och smärre vattendrag allestädes isbelagda. Väderleken 25 Januari (Pålsdagen) emotses alltid med ett visst intresse af en del utaf allmogen, ty denna dags väderlek, så påstå de, innebär ett säkert förebådande tecken på den kommande sommarens väderleksförhållanden, Det säges nämligen, att om solen denna dag skiner klart på förmiddagen och det blir mulet eftermiddagen, blifver det torr försommar och våt eftersommar, eller i motsatt fall: är det omväxlande solsken och mulet, ja blott solen skiner fram så länge att man kan sadla en bäst, och dertill behöfs för en i yrket öfvad väl ej mer än omkring 5 minuter, erhåller man ett godt skördeår, och väderleken blir i allo gynsam. Såsom »Pål» i år tedde sig torde vi, om dessa förutsägelser bålla streck, få vänta oss en någorlunda våt sommar, ty solen såg man knapt nog en skymt af sagde dag, utan var det mulet och på e. m. föll regnblandad snö.
Hastigt dödsfall.
En bondson från Fardhem afled häromdagen efter blott några timmars föregående sjukdom. Misstankar lära, om man får tro ryktet, förefinnas at: den aflidne genom egen medverkan ljutit döden.
Höken,
denna rapphönsens värsta fiende, har under snöperioden skördat många offer af dessa ut: märkta fåglar. Jag har sjelf varit i tillfälle att se, hurusom denna roffågel, tvänne särskilda gånger under sistförflutna månad, kilat ned i rapphönsflocken, der den legat på den snöbetäckta marken, och fåvgat ett byte. Under vinterns lopp har här äfven varit särdeles godt om både hök och större roffåglar, och vore det önskvärdt att alla jagtvänner mera beflitade sig om utrotande af dessa roffåglar, än hvad verkligen nu är fallet. På tal om roffåglar och hvad de fånga och bortföra som sitt byte, kan jag meddela en händelse, som blifvit mig berättad af en fullt trovärdig person: En större örn hade för en tid sedan bygt sitt bo i en stor fura i trakten af Hamra socken, och då många af landtmännen blefvo bestulna på dem tillhöriga lamungar, företog man sig en vacker dag att afhugga furav, ty den var af en ansenlig höjd och så fri från grenar att det var omöjligt för någon att uppklättra i densamma. Hvad man nu i örnboet fick se, hade man dock icke väntat sig; der fans utom 2 glupska ungar, tillhöriga boets ägare, äfven nio stycken lamtiska kVära alla inelfver voro uttagna, samt 15 stycken fiskar (Id) fallkomligt uppfläckta och torkade. Huruvida örnen här sjelf varit fiskare, eller han nappat dem från någon fiskare, kan jag ej afgöra!
Vid Gotlands södra häradsrätts
första sammantäde å vårtinget handlades ett från ett föregående sammanträde uppskjutet mål af ganska egendendomlig natur. En person från Lye hade nämligen instämt en hemmansägare från Hafdhem med yrkande att erhålla ersättning med 130 kronor för en käranden tillhörig tjur, hvilken dött på elfte dygnet efter det denne blifvit af svaranden kastrerad. Svaranden bestred krafvet på den grund, att han blifvit af käranden ombedd att verkställa det ifrågavarande uppdraget, dervid han ej på något sätt iklädt sig något ansvar för kreaturet. Käranden företeddeintyg af vederbörande veterinär, att tjuren dött af kastrerandet, och ansåg, att sv. vore dertill vållande. För mera bevisnings förebringande erhölls uppskof, men parterna funno för godt att sedermera träffa förlikning på sådant sätt att svaranden betalade till kär. 63 kr. och fick äfven kär. behålla det döda djuret. Jag har velat offentliggöra detta af den orsak att på många ställen inträffar alldeles likartadt förbållande, och vore det derför bäst att i sådana fall anlita veterinären.
Långsam post.
Alt post från en eller annan mera aflägsen ort understundom behöfver en rundlig tid att komma adressater tillhanda, torde vara många förut bekant; men att post från vår stad, som är belägen 7—8 mil härifrån, behöfver en tid af nitton dygn för att framkomma till bestämmelseorten på södra Gotland låter föga troligt. Så är dock förhållandet, och vore det oss på söder boende särskildt kärkommet, om ej sådant vidare inträffade. Hvems felet är, vill jag ej här påpeka, men skulle detta oftare inträffa, torde en sådan upplysning ej uteblifva, helst då jag med säkerhet vet hvem som bär skulden härtill.
Sudergute.
3 Febr.
Karlsdagen
hade trenne vördige herrar med sina fruar och en hel massa bönder med sina gummor ordnat ett »slädparti» i Hemse, Färden anträddes vid tretiden från »gamla värdshuset» med nära ett tjugutal slädar och raska trafvare. Vägen tozs förbi »nya värdshuset» och förbi Linde kyrka, och sedan Fardhemsvägen åter till Hemse. De glada resenärerna, återkomna till sin utgångspunkt efter exa glad förd, togo in å »värdshuset», der många angenäma timmar tillbragtes med måltid och förfriskningar. Snart började de 3 musikanterna spela upp en »jublande vals» och. sällskapet svängde um med friska tag. Den glada festen slöts ej förr än kl. tre på morgonen, då sällskapet upplöstes åt skilda nåll i den vackra vinternatten.
Vid Alfva ångsåg
råder lif och rörelse. Det goda slädföret har åstadkommit att dervarande sågägare har fått fullt upp ätt göra med att hålla ånga uppe, ty en väldig mängd stockar äro der framtorslade. För några dagar sedan, kunde man under en middagsrast räkna icke mindre än tjugu par dragare derstädes, och fortsättes ännu dagligen med ditforsling. Nämde sågverk kommer fram på våren att flyttas till »Ardre» socken, emedan verkets ägare derstädes köpt ett skogshemman.
Tolf kronor
för ett väl riktadt skott erhöll en jägare vid vestra hafskusten här om dagen. Han begat sig ut för att spana efter en Jösse, men fick från hafvet sigte på en säl på något långt håll från stranden, Vår jägare lade emellertid an och denne hafvets invånare fick dödsstöten hvarefter man lyckades medels båt transportera djuret i land.
Sundre, 2 Febr.
Ett ovanligt naturfenomen
visade sig under några minuter 26 Januari mellan kl. 10—11 e.m. På sydvestra himmelen tätt ofvanför horizonten sågs liksom tvänne blodröda strimmor, der bildande en rät vinkel.
Vinkeln vardt derefter omväxlande trubbig och rät; i hvilken senare ställnirg han varade i flere minuter. Till sist ville det synas, som om vinkeln delade sig vid sin spets och strimmorna frånskildes, hvarefter de allt mer och mer sänkte sig, tills de slutligen försvunno för våra blickar. Himmelen, som för öfrigt var molnhböljd, blef kort derpå klar, och vid midnattstid inträdde en skarp bitande kyla, hvilken senare på morgonen lemnade rum för töväder.
Fynd.
Uader en sten på det ställe i Sundre, som vanligen benämnes »Bassåker», hittade några arbetare nyligen åtskilliga utländska myntsorter, af hvilka några försskrifva sig från fjorton- men de flesta från femton-hundratalet. Do äro alla 9 af koppar eller tenn. På samma ställe och vid samma tillfälle hittades äfven ett rör, liknande munstycket till ett jagthorn eller annat dylikt blåsinstrument. Äfven det är af koppar.
Olyckshändelse.
Man var för några dagar sedan syselsatt med malning i en qvarn, gammal och förfallen. Vädret blåste starkt och qvarnens lopp ökades derigenom betydligt. För att nu förekomma olycka måste man med oxar köra qvarven ur väder, d. v. s. att vingarne kommo i half vind. Denna åtgärd vardt olycksbringande nog (om det var illa kördt eller oxarne sjelfmant gått för nära vingarne vet jag icke), men allt nog en af qvarnvingarne träffade den ene af oxarne i ryggen och dödade honom ögovblickligen. Oxens kropp blef liksom skuren tvärt af.
— Husbondedrängen Lars Larsson Skoga i Sundre råkade förliden vecka att köra omkull med ett stocklass med den påföljd, att ena foten, som kom emellan vagnshjulet och vägen, bokstafligen krossades, Man fruktar för att foten måste aftagas.
Skenande hästar.
Hemmansbrukaren Jakob Petterson, Sallmunds i Hamra, blef för kort tid sedan försatt i en ganska lifsfarlig belägenhet genom skenande hästar. P. skulle nämligen färdas äfver s. k. »skråpis» och af det buller, åkdonet deavid åstadkom, blefvo bästarne förskrämda och började i vild och hejdlös fart ila fram öfver den svaga isen, som bugtade sig under deras fötter. P., som gjorde allt för att hämma och om möjligt återhålla de eldige springarne, blef emot den hårda isen ganska allvarsamt skadad i hufvudet m. fl. ställen. Hästarne blefvo i seldonen snärjda vid en icke långt från stället varande stenmur; men äfven de hade blifvit illa skadade emot den hvassa isen.
Ansenlig »hitta» vid stranden
gjorde en man från Nore i Vamlingbo för en tid sedan. Han uppbergade på en och samma dag trettiofem tolfter eller 420 stycken bräder, hvilka dock voro små och skefkantade och sällan höllo mer än 8 fot i längd. På ett annat ställe har upphittats en alldeles oskadad mansschiffonier eller s. k. dragkista, Dock fianes i den intet spår af hvem hon tillhört. Hon är synbarligen tillverkad i Stockholm, enär »Riddarholm» i stora bokstätver är inbrändt.
Tillbud till eldsvåda.
På ett ställe i Sundre utbröt sent på aftonen 23 Jan. eld i en halmstack, belägen nära intill ett ladugårdshus. Klockan kunde vara vid pass 11 e.m., då man kom i stallet för att fodra kreaturen för natten. Der kände man, att rök strömmade tillmötes och vid öppnandet af en glugg midt emot nämda halmstack instörtade eld och lågor. Skyndsamt öfveröstes balmen med vatten ur en närbelägen brunn. Efter någon stunds arbete lyckades man dämpa elden och slutligen fullkomligt släcka densamma. Hade icke halmstacken varit öfversnöad, hade släckning af elden ej varit möjlig.
Huru elden uppkommit vet man icke; men man antager, att ett oförsigtigt aflossadt skott möjligen dertill varit vållande; ty man hade några ögonblick förut bört smällen från ett gevär. Hvem gernivgsmannen är vet man icke,
Lönande fiske.
Med s. k. torskanglar har man Ian drekusten senaste tiden fångat en rätt ansenlig myckenhet af torsk. Så snart väderleken det tillåtit har man varit ue med sina fiskredszap. Häromdagen lyckades en fiskare fånga 25 tjog stor torsk, hvilket på dena tid måste anses såsom ovanligt.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Februari 1886
N:r 11.
