Genom drunkning

i Visby hamna omkom juldagen på qvällen rorgängaren på ångfartyget »Klintehamn» Karl Lindbom.
Lindbom, som i sällskap med matrosen August Andersson strax efter klockan åtta på qvillen var på väg ned till ångaren, råkade att snafva på en öfver kajen gående jernketting, som låg nägra få fot från »Klintehamns» akterstäf, samt föll ned i sjön. Hans kamrat, som vid tillfället befann sig vid det midt emot liggande magasinet, hörde ett plumpsande i vattnet och skyndade genast fram, då han varseblef Lindbom flytande men med hufvudet under vattnet. På Anderssons rop kommo maskinisten och andre styrmannen på ångaren strax till stället. Den sistnämde halade sig ögonblickligen ned på en ketting och lyckades med sina ben omfatta Lindboms kropp, som han såmedels höll i vattenytan, tills man efter några minuter huonit anskaffa en båt och deri upptaga Lindbom, som redan befans vara död. Skyndsamt fördes den liflösa kroppen ombord å ångaren, der man på allt sätt sökte återväcka lifsgnistan. Doktor Björkman genast eftersänd, ankom inom kort och fortsatte en god stund med försöken att få lif i den drunknade men förgäfves.
Lindbom, som i sexton år tjenstgjort på ångtartygsbolaget »Gotlands» bätar och sedan 24 sistl. November å »Klintehamn» såsom lots och rorgängare, var 58 år gammal och med familj bosatt vid Dalarö. Han var känd såsom en ovanligt duglig sjöman. Hans lik medföljde i lördags »Klintehamn» för att aflemnas vid hans hemort.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 December 1885
N:r 104.

Brandsignaler

ljödo härstädes strax före klockan fem i tisdags afton; efter femte klämtslaget hördes ett kanonskott och inom några sekunder åter ett. Det befans att skorstenseld utbrutit i den mindre bygnaden å högre flickskolans tomt vid Späcksrum. En myckenhit folk strömmade till och brandkåren var just i ba redskap att utrycka med sprutorna, då man fick visshet om att all fara redan var öfverstånden. Elden såg dock utatt vara af ganska hotande beskaffenhet; en väldig eldqvast stod högt öfver skorstenen och gnistorna foro vida omkring. En mindre slangspruta, placerad å Späcksrum, nådde med sin vattenstråle upp till skorstenen och släckte inom några minuter elden, hvarefter tjocka rökmoln bolmade fram.
Den elektriska ledningen till kanonerna gjorde denna gång sin tjenst.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 24 December 1885
N:r 103.

Nära att drunkna

vid Herrvik på östra Gotland voro i början af förra veckan 4 ryssar. Förloppet dervid var följande: En med aspvirke lastad slättoppad skonert hemmahörande i Reval och på väg till Köbenhavn inkom utan lots till Sandviken, der den lyckades komma till ankars. Stormen tilltog allt mer och mer, så att slutligen den ena ankarkettingen sprang, hvarför skonerten måste sätta till segel och söka skydd vid Herrvik, dit den ock lyckligen inkom. Fartyget hade antagligen länge legat i sjön, ty en del proviant hade tagit slut, och för att förskaffa sig ny sådan begåfvo sig fyra man i fartygets båt till land, qvarlemnande ombord endast kockspojken. Sedan de vid det 1/2 mil från landningsstället belägna Katthammarsvik, efter flere svårigheter, fått hvad de behöfde (de talade nämligen endast estländska), begåfvo de sig iväg ut till fartyget, men under tiden hade stormen tilltagit, så att båten vattenfyldes och endast med knapp nöd lyckades de uppnå land, der de ombändertogos och herbergerades af lotsarne. Under tiden fick fartyget ligga vaktadt af pojken ensam.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 December 1885
N:r 100.

I vildt sken

kommo i fredags middag tvänne hästar, förspända ett vedlass, rasande från öster utför Hästgatan, förbi hörnet vid Telefonkällaren och in på Södra Kyrkogatan rakt mot handlande Måhrbäcks handelslokal. Den ena hästen störtade mot den der befintliga pumpen; den andra, som frigjort sig från äkdonet, rusade genom fönstret fullständigt in i nämda handelsbutik till stor förskräckelse för de i, rummet bredvid varande personer. Man har sällan sett hästar skena med sådan svindlande fart som dessa; de flögo framåt utsträckta som remmar efter marken. Båda hästarne erhöllo åtskilliga skador, dock ej af någon farligare beskaffenhet. Hästarnes ägare Johan Söderström, Vidunge i Dalhem, blef ganska illa klämd mot en vägg.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 December 1885
N:r 100.

Öfver den stormiga resa

skonerten Venus hade att utstå från 23 sistl. Nevember till 7 dennes från Helsingfors aflade dess befälbafvare kapten N. M. Johansson sjöförk!aring igår inför rådhusrätten. Fartyget, hemmahörande i Helsingborg, afgick 23 November från Helsingfors med last af plankor och bräder på Köbenhavn samt öfverfölls 27 November utanför Östergarn af en svår storm, hvarvid fartyget började att läcka. Resan fortsattes under ständig pumpning; under de närmast påföljande dagarne sönderblåste segel, hvarjämte kajutan fyldes med vatten af instörtande stormsjöar och rodret bräcktes. För att rädda last, fartyg och lif beslöts att söka land. Den 7 dennes avkrade fartyget i Noreviken vid Vamlingbo, hvarifrån bergnivgsångaren Hero följande dag inbogserade det till Slite. Sjöförklaringen beedigades af tvänne matroser.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 December 1885
N:r 100.

Drunknad.

Från Vestervik skrifves i lördags: Den förste, som under denna vinoter blifvit ofter för djerfheten att beträda de svaga isar, som vanligen vid ett par graders kyla belägga våra vikar och friskvattensjöar, är 18 årige bagarelärlingen Joha Erik Andersson från Gotland, anstäld hos bagaren Reuterdahl i Vestervik: I sällskap med ett par anlia jämnåringar besökte han sistlidne söndag Qvännaren för att åka skridsko, och ut kommen ett stycke från land, brast isen under honom, hvarvid han ögonblickligen försvann i djupet. En af kamraterna Viktor Hanson, kom äfven i vattnet, men blef upphjelpt af den tredje af sällskapet, i nästan döende tillstånd. Den drunknade gossens lik hittades sistlidne måndag.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 December 1885
N:r 96.

En svår eldsvåda

rasade igår afton vid Karby i Roma, der en by?nad, inrymmande en handelsbod, nedbrann, Omkringliggande träd fattade äfven eld, spridande ett starkt sken omkring trakten.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 December 1885
N:r 96.

Ett tillbud till

eldsvåda yppsde sig i förgår afton vid half 7-tiden i enkan Gardells hus vid Vattugränd i norra delen af staden. Ea del virke, upplagdt invid muren på vindens, hade fattat eld.
Med tillhjelp af polisens slangspruta, som skyndsamt fördes dit, släcktes elden inom kort, så att någon klämtning ej behöfde ega rum.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 24 November 1885
N:r 94.

Från landsbygden.

17 Nov.
Hafvets arbetare
äro mången gång utsatta för svåra faror, ja verkliga, lifsfaror när de — såsom isynnerhet är förhållandet med dem, som idka fiske utanför våra kuster, och som hvilka jag här vill tala något — i en liten öppen båt befiona sig låvgt ute till bafs på de guvgande böljorna för att skaffa sig och de sina nödtorftig föda och näring. Ofta uppstår en fruktansvärd storm, som försätter de stackars fiskarena i en förfärlig belägenhet, och hvarvid ofta händer, att mången familjefader, make och son, får för alltid sluta sina ögon tillsamman, till stor sorg och sakrad för de efterlefvande, som i de flesta fall merändels befiona sig i torftiga omständigheter. Ett sådant fall har äfven för kort tid sedan timat, då trenneraske och sjövane fiskare från Djupdy fiskeläge, hvilka befunno sig ute på strömmingsfiske, omkommo, efterlemnande sörjande hustrur och barn. Af den upplysning, jag erbållit, har jag funnit, att de drunknades båt hittats dagen efter delen af någre fiskare, Jångt ute till rjös på omkring 30 famnars djup, då två bland de omkomne befunnos ligga döda ibåten, som var full med vatten, under det den tredje antagligen blifvit vågornas rof. Troligen har det vid olyckan så tillgått, att båten under färden mot land blifvit fyld af någon s. k. fallsjö, hvarvid denne kantrat. Dock har det lyckats de tvänne att få tag i båten, och, då han af den svåra sjögången åter blifvit vräkt omkring, inpraktisera sig i densamma, der de dock till följd af det myckna vattnet och kölden- blefvo dödens rof; en fasansfulldöd i sanning?
På tal om strömmingeflske kan jag nämna, att det på senare tiden varit särdeles gifvande — ända till 250—300 valar på ett båtlag så att också denna vara sjunkit i pris från 42 till 17 öre valen vid fisklägen. Vid hvarje fiskläge finnes en s. k.

Hamnrätt,
en styrelse, hvilken det åligger att vaka öfver ordning och skick på platsen, och som äfven är bemyndigad att afdöma smärre brott och tvister, som begåtts vid fisklägena. Ett sådant mål förekom häromdagen till afgörande vid Herta fiskläge i Burs socken, med anledning deraf, att trenne fiskare, som sålt ett parti strömming till en person från Silte, falskligen – uppgifvit partiets storlek, hvilket vid skedd omräkning af den sålda strömmingen uppdagades. De brottslige dömdes härför till 2 års förlust af rätttigheten att idka fiske vid fiskläget.

Landsatt sjöman.
Då en fiskarebåt från Kapelle fiskläge måndagen 9 Nov. utgick på driffiske. anropades den af befälhafvaren på ett norskt barkskepp, hvilken bade en sjuk sjöman ombord. Båtens besättning landsatte nu den sjuke och forslade honom sedan till läkare.

Naturens lek.
Ett får tillhörigt en hemmansägare i Burs socken vardt på våren sjukt och skulle framföda lam, hvilket dock icke lyckades. Nu anlitades en s. k. klok gubbe, som gaf kreaturet. en dosis pulver, hvaraf fostren (de voro tvänne) dogo utan att hafva blifvit förlösta. Man trodde nu, att fåret äfven skulle dö, men så vardt dock ej händelsen, ty det tillfrisknade åter och trifdes efter allt utssende bra – sommaren. Mången förundrade sig att så kunde vara förhål\’andet; då icke fåret blifvit förlöst med sina ungar. På hösten nedslagtades det och hvad tror ni väl att man fick se? Jo, båda ungarna liggande i födselgömman, alldeles så som de voro vid det tillföllé qvacksalfvarens medicin förpassat dem ur lifvet, utan någov öfvergång till förruttnelse. Så otroligt än detta låter, lär dat dock vara sanning, ty jag bar sjelf hört lamägaren med egen mun omrala denna tilldragelse, hvarvid han kunde med flere per:oner b visa sanningsenligheten deraf.

Väderleken
är, här detta skrifves, kall och blåsig, frisk nordvestlig vind. Stark frost ha vi haft ett par dagar å rad.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 November 1885
N:r 93.

Dödsfall Carl Olof

Att mitt enda barn Carl Olof född den 19 September 1869, genom olyckshändelse omkom i Stockholms skärgård onsdagen den 4 Nov. 1885, 16 år, I månad och 15 dagar gammal, sörjd och bittert begråten af mig hans fostermoder, får jag härmed tillkännagifva.
Anna Amelung.

Jag skall icke låta dig vara faderlös,
Jag skall taga dig till mig.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 17 November 1885
N:r 92.