17 Nov.
Hafvets arbetare
äro mången gång utsatta för svåra faror, ja verkliga, lifsfaror när de — såsom isynnerhet är förhållandet med dem, som idka fiske utanför våra kuster, och som hvilka jag här vill tala något — i en liten öppen båt befiona sig låvgt ute till bafs på de guvgande böljorna för att skaffa sig och de sina nödtorftig föda och näring. Ofta uppstår en fruktansvärd storm, som försätter de stackars fiskarena i en förfärlig belägenhet, och hvarvid ofta händer, att mången familjefader, make och son, får för alltid sluta sina ögon tillsamman, till stor sorg och sakrad för de efterlefvande, som i de flesta fall merändels befiona sig i torftiga omständigheter. Ett sådant fall har äfven för kort tid sedan timat, då trenneraske och sjövane fiskare från Djupdy fiskeläge, hvilka befunno sig ute på strömmingsfiske, omkommo, efterlemnande sörjande hustrur och barn. Af den upplysning, jag erbållit, har jag funnit, att de drunknades båt hittats dagen efter delen af någre fiskare, Jångt ute till rjös på omkring 30 famnars djup, då två bland de omkomne befunnos ligga döda ibåten, som var full med vatten, under det den tredje antagligen blifvit vågornas rof. Troligen har det vid olyckan så tillgått, att båten under färden mot land blifvit fyld af någon s. k. fallsjö, hvarvid denne kantrat. Dock har det lyckats de tvänne att få tag i båten, och, då han af den svåra sjögången åter blifvit vräkt omkring, inpraktisera sig i densamma, der de dock till följd af det myckna vattnet och kölden- blefvo dödens rof; en fasansfulldöd i sanning?
På tal om strömmingeflske kan jag nämna, att det på senare tiden varit särdeles gifvande — ända till 250—300 valar på ett båtlag så att också denna vara sjunkit i pris från 42 till 17 öre valen vid fisklägen. Vid hvarje fiskläge finnes en s. k.
Hamnrätt,
en styrelse, hvilken det åligger att vaka öfver ordning och skick på platsen, och som äfven är bemyndigad att afdöma smärre brott och tvister, som begåtts vid fisklägena. Ett sådant mål förekom häromdagen till afgörande vid Herta fiskläge i Burs socken, med anledning deraf, att trenne fiskare, som sålt ett parti strömming till en person från Silte, falskligen – uppgifvit partiets storlek, hvilket vid skedd omräkning af den sålda strömmingen uppdagades. De brottslige dömdes härför till 2 års förlust af rätttigheten att idka fiske vid fiskläget.
Landsatt sjöman.
Då en fiskarebåt från Kapelle fiskläge måndagen 9 Nov. utgick på driffiske. anropades den af befälhafvaren på ett norskt barkskepp, hvilken bade en sjuk sjöman ombord. Båtens besättning landsatte nu den sjuke och forslade honom sedan till läkare.
Naturens lek.
Ett får tillhörigt en hemmansägare i Burs socken vardt på våren sjukt och skulle framföda lam, hvilket dock icke lyckades. Nu anlitades en s. k. klok gubbe, som gaf kreaturet. en dosis pulver, hvaraf fostren (de voro tvänne) dogo utan att hafva blifvit förlösta. Man trodde nu, att fåret äfven skulle dö, men så vardt dock ej händelsen, ty det tillfrisknade åter och trifdes efter allt utssende bra – sommaren. Mången förundrade sig att så kunde vara förhål’andet; då icke fåret blifvit förlöst med sina ungar. På hösten nedslagtades det och hvad tror ni väl att man fick se? Jo, båda ungarna liggande i födselgömman, alldeles så som de voro vid det tillföllé qvacksalfvarens medicin förpassat dem ur lifvet, utan någov öfvergång till förruttnelse. Så otroligt än detta låter, lär dat dock vara sanning, ty jag bar sjelf hört lamägaren med egen mun omrala denna tilldragelse, hvarvid han kunde med flere per:oner b visa sanningsenligheten deraf.
Väderleken
är, här detta skrifves, kall och blåsig, frisk nordvestlig vind. Stark frost ha vi haft ett par dagar å rad.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 November 1885
N:r 93.