Sistlidne torsdags förmiddag omkring kl. 10 begåfvo sig hommansägarne Olof Hansson, Bjerges, Olof Jakobsson, Hägur, och Jakob Pettersson, Bopparfse, åtföljde af arbetaren Lars Petterssoa och drängen Lars Olsson vid Bjerges, alla i Ejsta, samtlige sjödugliga, ordentliga, försigtiga och lugna personer, i storbåt till Lilla Karlsö, medförande foder till ägarnes derute vistande får, såsom de förut plägat göra vintertid, särdeles då snö fallit i större mängd i förening med uthållig köld. Resan var utan besvärlig heter, tills de på återvändandet hade en tjugu alnar igen till landningsstället i Kronvall. Komne så nära land vid nämda hamn, livarest under deras utfärd samlat sig en större mängd ismörja, ty vinden hade nu sprungit om från nordost till nordvest, dref båten, hvarå seglen då voro nedtagaa, till följd deraf att roddarne ej förmåide manövrera densamma, redlös åt söder eller något ut från land, hvarigenom han, utsatt för svårare sjögåug med täta brottsjöar, fyldes med ismörja och kantrade, dervid hela besättningen kom isjön. Olof Jakobsson och Lars Pettersson ströko under båten; O!of Hansson, Lars Olsson och J. Pettersson arbetade sig åt land och upphunno det med knapp nöd. Bäten hade unader tiden kommit på kölen igen och L. Pettersson på något sätt i densamma. Båten kommer närmare land och L. Pottersson kastar sig ur för att söka nå landbacken, äfvea han. Men krafterna sveko honom, äfven af den orsak att han slagit sig vid båtens kantring. Då begifva sig Jakob Pettersson och Lars Olsson, fast redan matte nog, emot kamraten. Och det lyckas med L. Pottersson. Men ej så med de tvänne återstående kamraterna Hansson och Jakobsson. De voro redan försvunne. De hade redan kämpat ut och funnit en gemensam graf på hafvets botten. Deras lik hafva icke återfunnits, då detta skrifves. För J. Pettersson och I:. Olsson återstod nu ännu svårigheten att kunna föra L. Pettersson, som var västan halfdöd, till närmaste gård. De bida kamraterna förmådde verkligen att förhjelpa honom, våt och tung som ban var, till Tomsarfve, som ligger 1/4 mil från Kronvall, och der all möjlig vård och skötsel egnades de trenne, som på så kort tid fått utstå så mycket.
De så sorgligt omkomne, Olof Hansson 54 år gammal och Olof Jakobsson nära 27 år, aktningsvärda och redbara personer, sörjas och saknas derför så mycket mera, icke allenast af efterlefvande enkor, barn och anhöriga, utan äfven af en stor vänkrets.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 Mars 1886
N:r 20.