anlände hit i dag med Tjelvar 6 medlemmar, häradshöfding C. Sundin, hofjägmästare H. af Petersens, kommendörkapten G. Heijkenskjöld, löjtnant K. Montgomery, brukspatron Olsson från Riddarhyttan och jägmästar E. von Eckerman. Om torsdag hitväntas grosshandlaren R. Francke och f. d. kommendör L. G. S. Pantzerhielm. Sällskapet, som medför 5 jagthundar, afreste kl. 9 till Sanda, der högqvarter kommer att tagas. Till fredags middag kommer jagten att sträcka sig öfver Mästerbys, Sandas och Vestergarns marker, hvarefter klubben begifver sig ut till Karlsöarne, der åtskilliga nya medlemmar väntas skola inträffa.
Gotlands Allehanda. Måndagen 19 September 1887. N:r 75.
Södra Gotland, 15 Maj. En olyckshändelse timade häromdagen hos en hemmansägare i Vamlingbo, då dennes dotter, en 1 års gammal flicka, med en käpp kullstjelpte en kokande kaffepanna, med den påföljd att belainnehållet öfverspolade den lilla och skållade både ansigtet och en stor del af kroppen. En gumma, flickans farmoder, som vid tillfället var ensam hemma, hade på ett ögonblick någon syeselsättning vid bordet, hvadan hon ej observerade flickan, förrän olyckan inträffat. Någon fara för lifvet lär dock, såvidt mig är bekant, dock icke för närvarande förefinnas. Sens moral: Se noga efter barnen!
Ur djurens lif. En landtbrukare hade tvänne får, som hel nyligen på en och samma tid framfödde hvar sitt lam, dervid det egendomliga inträffade, att. den ena tackan, utom sitt eget, äfven öfvertog den andra tackans unge, och delade moderskärleken mellan dem bägge, der de nu trifvas förträtfligt. På ett annat ställe inträffade äfven ett ganska säreget fall. En tacka, som en natt ibland de öfriga gårdens lam framfödde en unge, vardt af en annan, som ävnpu icke fått någon sådan, beröfvad densamma, och detta utan att man ens anade rätta förhållandet. Ungen diade den orätta modren, men fick dock icke den näring han behöfde, hvadan han dog omkring 14 dagar efter födseln. En vecka derefter framfödde denna tacka sitt eget lam, som trifdes och erhöll den välbehöfliga modersmjölken.
Ett helt tjog »tumlare» eller s. k. Marsvin iakttogs i förgår af ett par fiskare, som voro sysselsatta med utläggning af torskanglar på vestra kusten i trakten af Hoburg. De syntes i omedelbar närhet af båten lustigt tumla om med hvarandra. Gamla fiskare påstå, att en sådan företeelse bådar storm, och det slog också verkligen in, ty igår hade vi skarp nordostlig blåst. Att de visat sig i så stort sällskap, lär dock, så vidt någon kan minnas, ej förut varit fallet.
Från sjön. För motvind inkommo igår tvänne fartyg, som lagt sig till ankar på vestra kusten utanför Vamlingbo; de qvarligga ännu när detta skrifves. — En monitor syntes långt till sjös för några dagar sedan på väg norrut. — En ångare, bogserande en mudderpråm, passerade härförbi Hoburg i måndags, styrande kurs söderut. Bergvingsångaren Neptuu bar nu utbogserat den i Burgsviks hamn förankrade haveristen »Martha Birnie» till trakten af Sundre, hvarefter skeppet sedan ensamt fortsatte resan till destinationsorten, Sundsvall.
Vårsådden är nu till större delen afslutad å söder. Mångenstädes är kornet redan uppkommet ur jorden för åtta dagar sedan. Btebrodden har denna vår till följd af den kyliga väderleken blifvit mycket illa åtgången, men repar sig nog, om vi blott få varmt. Nattkylan har dock numera försvunnit; och i dag råder stark tjocka härstädes.
Dyra lån. För lån af spanmål i Vamlingbo kyrko- och sockenmagasin erlägges icke mindre än 10 säger tio procents ränta. En och annan af kommunens medlemmar lär vara betänkt på att vid en blifvande stämma framlägga förslag om nedsättning af denna ränta, såsom man af tidningarna sett att man ne i flere andra socknar, der likväl räntan blott varit 8 proc, Nu i dessa skrala tider skulle sådant af många emottagas med glädje.
Lärbro, 14 Maj. Eldsvåda. I måndags nedbrann för arbetskarlen Nordahl, Vägome i Lärbro, hans bostad jämte hela deri befintliga lösegendomen. Blott några skjortor och litet mjöl hann man rädda. Elden, som under husfolkets trånvaro på arbete, utbröt vid 2-tiden på e.m., märktes först af en åkande, då dörrarne måste sprängas upp, ehuru för sent för att kuona släckas. Orsaken till eldens uppkomst är okänd. Ingenting var brandföreäkradt. En lista är utsänd för insamlande af bidrag åt dem, som så hastigt blefvo husvilla.
Ejsta, 13 Maj. En tröst i sorgen bereddes oss i onsdags 12 dennes då vid Kronvalls fiskläge liket efter den vid återfärd från L:a Karl ö 4 Mars vådligen om komne hemmansägaren Olof Jacob Edvard Jakobsson, Hägur i Ejsta, hittades flytande på hafsytan af Jakob Jakobsson, Bjerges, ungefir på det ställe der kantringen skedde. Den sorgligt omkomne har i nära 10 veckor legat i hafvet, men var ännu vid påträffandet lätt att igenkänna. Kläderna befannos oskadade, men deremot var det ena ögat skadadt och försvunnet.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 18 Maj 1886 N:r 40.
Sistlidne torsdags förmiddag omkring kl. 10 begåfvo sig hommansägarne Olof Hansson, Bjerges, Olof Jakobsson, Hägur, och Jakob Pettersson, Bopparfse, åtföljde af arbetaren Lars Petterssoa och drängen Lars Olsson vid Bjerges, alla i Ejsta, samtlige sjödugliga, ordentliga, försigtiga och lugna personer, i storbåt till Lilla Karlsö, medförande foder till ägarnes derute vistande får, såsom de förut plägat göra vintertid, särdeles då snö fallit i större mängd i förening med uthållig köld. Resan var utan besvärlig heter, tills de på återvändandet hade en tjugu alnar igen till landningsstället i Kronvall. Komne så nära land vid nämda hamn, livarest under deras utfärd samlat sig en större mängd ismörja, ty vinden hade nu sprungit om från nordost till nordvest, dref båten, hvarå seglen då voro nedtagaa, till följd deraf att roddarne ej förmåide manövrera densamma, redlös åt söder eller något ut från land, hvarigenom han, utsatt för svårare sjögåug med täta brottsjöar, fyldes med ismörja och kantrade, dervid hela besättningen kom isjön. Olof Jakobsson och Lars Pettersson ströko under båten; O!of Hansson, Lars Olsson och J. Pettersson arbetade sig åt land och upphunno det med knapp nöd. Bäten hade unader tiden kommit på kölen igen och L. Pettersson på något sätt i densamma. Båten kommer närmare land och L. Pottersson kastar sig ur för att söka nå landbacken, äfvea han. Men krafterna sveko honom, äfven af den orsak att han slagit sig vid båtens kantring. Då begifva sig Jakob Pettersson och Lars Olsson, fast redan matte nog, emot kamraten. Och det lyckas med L. Pottersson. Men ej så med de tvänne återstående kamraterna Hansson och Jakobsson. De voro redan försvunne. De hade redan kämpat ut och funnit en gemensam graf på hafvets botten. Deras lik hafva icke återfunnits, då detta skrifves. För J. Pettersson och I:. Olsson återstod nu ännu svårigheten att kunna föra L. Pettersson, som var västan halfdöd, till närmaste gård. De bida kamraterna förmådde verkligen att förhjelpa honom, våt och tung som ban var, till Tomsarfve, som ligger 1/4 mil från Kronvall, och der all möjlig vård och skötsel egnades de trenne, som på så kort tid fått utstå så mycket. De så sorgligt omkomne, Olof Hansson 54 år gammal och Olof Jakobsson nära 27 år, aktningsvärda och redbara personer, sörjas och saknas derför så mycket mera, icke allenast af efterlefvande enkor, barn och anhöriga, utan äfven af en stor vänkrets.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 9 Mars 1886 N:r 20.
Bfter Hågra korta ströftåg på Gotland har mången turist — såsom man hört — ansett sig kunna beteckna det gotländska iandskapets lynne såsom enformigt, entonigt, enahanda och på sin höjd såsom mildv täckt och vänligt. Men dermed hafv; desse turister också röjt sin fullständiga obekantskap med öns strandpartier, som dock utgöra en betydlig del af den snala öns hela område och som erbju da tarika, för djerf, vild och frisk skönhet högligen utmärkta landskaps-taflor. De, som om vår ö yttrat ofvan anförda döme, hafva icke skådat Hoburgen, icke ????rgarns-berget, icke Lauters pyntar ???? Fårö), icke Röfvar Liljas håla vid ????klint, icke Solberget vid Slitehamn, ???? för öfrigt icke de andra oräkneliga grupperna. af stenjättar (eller raukar), hvilkas väldiga gestalter på stränderna stå såsom härdade, men i mångtusen-årig strid med hafvets böljor illa åtgångna och svårt stympade skyltvakter. Och framför allt — de hafva icke skådat de båda gotländska sido-öarna, Stora och Lilla Karls-ö — dessa i fallaste mening pittoreska klipp-öar, belägna vester om och nära till det gotländska fastlandet, vidpass 4 1/2 mil söder ut från Visby. Enhvar af dessa öar bildar en hög och skoglös bergslätt: blott på några smala strandremsor finner man af naturen anlagda, förtjusande små trädgårdar med yppig grönska och lummiga löfträd. Dessa öar äro bebodda endast af vilda, för sitt läckra kött vidtberömda får i hundradetal, af larmande sjöfågel i tnsendetal, och dessutom af en ännu föga betydlig koloni af skygga harar. Åt geologen (som studerar jordskorpans daning), åt botanisten (som älskar blommornas fagra verld), åt zoologen (som egnar sin forskning åt djurens lif) bjuda dessa öar rika håfvor, åt jägaren bjuda de ännu rikare, men åt målaren de allra rikaste. Det är de tvärt afhuggna stränderna — de här och hvar öfver vattnet dristigt hängande klipporna med deras sönderslitna konturer — de genombrutna bergväggarna — de stupande stalpen — de fantastiska stengestalterna — de oräkneliga, stundom väldigt djupa grottorna, som äro fårens nattherbergen och som (i förbigående sagdt) gömma i sitt inre så rika lager af yppersta >guano», att dessa skulle kunna åt hela socknars åkertegar förläna egyptisk fruktbarhet — vidare : de kringslungade; af förstenade vattendjur bildade, färgrika marmorblocken — de hit och dit lutande, stundom finslipade kalkstens-ytorna — allt detta, omgifvet af det än mildt glittrande, än vildt skummande hafvet, skänker här åt vandraren eller klättraren talrika öfverraskande, hänförande eller rent af öfverväldigande taflor. Till den forna hansestaden på Gotland färdas mången, för att se ruiner af vackra menniskoverk, hvilka dock hafva endast fem eller sex århundradens ålder; men på dessa öar finner man ruiner af naturens, i en oberäknelig forntid skapade, vida väldigare verk — ståtliga, fästnings-lika bergmassor, mot hvilka hafvet har kanske i tusen sinom tusende år lupit till storms, och hvilka det ibärdigt har underminerat och delvis söndersprängt. Den af professor A. T. Gellerstedt tecknade tafla, som pryder detta blad, visaren del af Stora Karlsö’s yttre gestalt: man ser här den s. k. Norderhamn med sina talrika fiskarebodar, och längst bort den med sin öfra del långt framspringande udde, som fått det betecknande namnet »Utfall». Bland öfriga märkliga partier på denna ö må nämnas: »Hässleby-lada», liknande en hög, smal port och formad af en grof, lutande pelare, som upptill, liksom en kontrefort, stödjer berget; — »Stornasar», en, liksom »Utfall», utskjutande klippa, liknande en ofantligt stor näsa (hvaraf också dess namn); — »Tjufhålet», ett stort rum inne i berget, der utrymme finnes för några hundra man, och dit man endast kan komma på den vådligaste stig; — »Rindhålet», en af rind (murgrön) rikt och vackert dekorerad fördjupning uppe i en, nära ett par hundra fot hög vägg, vid hvars fot vågorna bryta sig; — »Spang-ände», i öns nordöstra hörn, en hög och starkt framspringande udde, m. fl., som det här icke är möjligt att ens i korthet omtala. Ingen mensklig odling har någonsin blomstrat på dessa öar — åtminstone finnas icke här några af menniskohand uppförda minnesmärken, vittnande om fredliga eller krigiska värf. Dock finnes det, t. ex. på Stora Karlsö, några ställen och några. namn, som dunkelt erinra om att menniskor här någon tid hafva lefvat, bedt, arbetat och slutat sitt jordiska lif, t. ex. »Altaret» och »Lauphargi» (altarrummet), »Smidgård» (smedernas gård), »Bryggan>», der de, ur de rika marmorbrotten på 12- och 13-hundratalen huggna block, som. man i många : gotländska kyrkor beundrar, utskeppades, samt »Kyrko gården», der mången stenhuggare, efter sitt hårda arbete på den ensliga ön, fick hvila i vigd jord. Men saknas här historiska minnen, så fiones det så mycket mer af sagor och sägner — om röfvare till sjös och till lands, hvilka här i grottorna gömde. sig och sitt stulna gods, om hit bortröfvade jungfrur, om jungfrur, som i hemlig gång under berget och hafvet vandrat ända till det gotländska fastlandet — samt om konung Valdemar Atterdag’s här (år 1361) sjunkna skepp, som hade en del af det rika Visby-byfet om bord, och om konung Eriks af Pommern strandning och underbara räddning (år 1433) någorstädes på stranden af Stora Karls-ö. I den gotländska jagtens historia hafva dessa öar nyligen kommit att intaga ett märkligt rum. År 1880 stiftades nämligen af grefve R. Horn, frih. E. v. Vegesack, herrar P. Lagerberg, W. Wöhler, m. fl, ett bolag, kalladt »Karlsö djurskydds- och jagtförenings bolag», med syfte, såsom bolagets namn antyder, att på dessa öar skydda djurlifvet samt att, i den mån vildstammen medgifver, der årligen och på lämplig tid anställa ordnad jagt. För detta ändamål har bolaget af öarnas ägare, som äro landtbrukare i Ejsta och Fröjel, öfverenskommit om arrende af jagträtten på 50 år; på »Storön» har en hargård blifvit inrättad, sommarbevakning anordnad, ett trähus uppfördt, för att bereda jägarne tak öfver hufvudet och så medelst bespara dem obehagetatt, såsom förut, nödgas ligga i grottor eller i fiskarbodarnas, af flere skäl, otrefliga lafvar. Bolagets syfte är berömvärdt, och man bör nu hoppas, att det varder slut på den olofliga och okynniga både jagt och äggning, som här i långliga tider bedrifvits. Man bör nu hoppas, att dessa härliga öar skola få behålla sitt rika, muntra, susande fågel-lif, och att de mellan klipporna- skuttande hararna skola i fred och ro för tjufskyttar få förkofra sitt menlösa, matnyttiga slägte, samt, i förening med de likaledes matnyttiga, präktiga fårahjordarna, i all framtid få idylliskt lifva den egendomligt storartade, vildsköna lokalen. C. J. Bergman.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 13 Oktober 1885 N:r 82.
hade i fredags årsstämma, som leddes af landshöfding Poignant. Stämman beslöt att nästkommande år i slutet af Juni eller första hälften af Juli skulle ordnas en jagt & sjöfågel med undantag af ejder. HEjdern, som fortfarande sparas helt och hållet, hade nu häckat i omkring 250 bon, af hvilka ungar utkläckts i 85. I år, liksom under föregående år, hade under ett par månader af försommaren en vaktare varit anstäld å den obebodda ön för skyddande af denna fågelart, bland hvilken sjukdom i år tyckes hafva rasat, enär flere vuxna ejdrar träffats döda. Äfven för roffåglar hafva ejdrar fallit offer. Vidare beslöts att aktieteckningen, som hittills uppgått till fom tusen kronor, skulle utsträckas till nio tusen kronor, det högsta belopp bolagsordningen medgifver. Den afgående styrelsen återvaldes. Bo lagets verkställande direktör är fortfarande godsägaren Willy Wöhler. Delägarne i bolaget, hvilka vid middagstiden i fredags ankommo till Stora Karlsö med ångfartyget »Klintehamn», idkade efter stämman klappjagt på hare. I jagten deltogo sjutton personer, bland hvilka hofjägmästare af Petersens, kommendör Pantzarhjelm, grefve Löwen och löjtnant Montgomery, hvilka öfverrest bit. Den egentliga jagtsn ägde rum på lördagsmorgon under den mest gynsamma väderlek; äfven på fredagsafton och söndagsmorgon jagades, ehuru i mindre grad. Sammanlagdt 108 harar utgjorde jagtbytet; ett mindre antal infångades och märktes samt lössläptes derpå för stammens bibehållande. De fyra resande jägarne lemnade Stora Karlsö redan på lördags middag; de öfrige qvarstannade ännu ett dygn på jagtstället.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 25 Augusti 1885 N:r 68.
Under år 1881 har granskning och komplettering af sjömätningskartorna öfver ön fortsatts från Hoburg till Karlsöarne, hvarjämte lodningar till sjös utanför denna kustdel utförts öfver en areal af 100 geografiska qvadratmil.
Gotlands Allehanda Lördagen den 31 December 1881 N:r 104
Den 26 juli 1902 kunde Gotlänningen meddela, att den ytterst rara ormbunken Scolopendrium officinale höll på att dö ut på Lilla Karlsö. En besökare hade efter en livsfarlig klättring upp i en klippskreva lyckats komma över två exemplar av ormbunken. Ett lämnade han kvar, och på grund av den svåråtkomliga växtplatsen hoppades man att det skulle få fortleva och undgå herrar botanisters uppmärksam-. het, helst som ormbunken i fråga sannolikt inte fanns på något annat ställe på ön. En konflikt inom godtemplarrörelsen, som på sin tid väckte stort uppseende, avhandlas i ett par längre artiklar i Gotl. under juli och augusti 1902, och dessutom ger även annons-och insändarspalterna bidrag till belysning av konflikten. En dag kunde man sålunda läsa i tidningen, att nationalgodternplarlogerna S:t Olof, Hoppets Här, Oskars Minne och Fridsförbundet efter en summarisk »rättegång» av nationalrådet förklarats ha förverkat sina charter och sålunda var upplösta och deras egendom indragen. Det betydde enligt artikeln, att »omkring 300 absolut nyktra personer blivit våldsamt skilda från den organisation, vid vilken de anslutit sig för att få ett värn mot spritdryckernas lockelser eller för att bistå de mindre karaktärsfasta i deras strävan att avhålla sig från dessa drycker, och det ordenshus, som de fyra logerna med mycken möda byggt och för vars underhåll de offrat stora summor utan att erhålla ett öres bidrag därtill från nationallogen, har genom samma ukas blivit dem frånhänt …» Samma dag kallades de fyra logernas medlemmar till gemensamt möte i ordenshuset vid Mellangatan för att dryfta den uppkomna situationen, och i en annan annons förklarade distriktsstyrelsen de nämnda logerna för upplösta och förbjöd deras medlemmar att i detta ordenshus »hålla några som helst möten med mindre tillstånd därtill lämnas av vederbörande distriktsstyrelse». I »domen» sades, att ordenshuset upplåtits för varieteartade tillställningar, att sådant som högeligen skadar ordens anseende förekommit under logernas basar (vad som därvidlag åsyftades nämndes dock ej), och att logerna genom sitt handlingssätt förverkat såväl härvarande borgmästares som andra aktningsvärda samhällsmedlemmars förtroende, vilket de förut i hög grad åtnjutit. Isjälva verket var det hela nog dock en av de maktstrider, som nykterhetsrörelsens äldre historia har så många exempel på, skarpa motsättningar mellan de gamla logerna och den nya logen Visborg och framför allt personliga motsättningar. Detta framgår också av en obalanserad insändare av Abel L. Lundborg, som då var distriktsordförande och som tydligen kände sig säker i sadeln efter nationalrådets utslag. De gamla »hickmaniterna» var emellertid situationen vuxna och tappade inte koncepterna. De såg i gamla papper och fann att lagfarten på ordenshuset var skriven i Hickmanska godtemplarordens namn, vilken de fyra logerna först tillhört. Det »förbjudna» mötet samlade fullt hus, och där beslöt man enhälligt att med bibehållande av sina resp. namn och nummer återuppta arbetet i Hickmanska orden samt dymedelst återuppliva denna ordens sedan ett tiotal år nedlagda verksamhet. Så kom det sig att HGTO kom till med både storloge, distriktloge och grundloger uteslutande på Gotland. (I det övriga landet fanns, sedan de Malinska och Hickmanska ordnarna slagits samman, endast IOGT och NGTO.) Äran var räddad, ordenshuset likaså, och tle som försökt binda upp svansen på de gamla »hickmaniterna» stod där med lång näsa. Nu då väldiga turistströmmar årligen drar till fjälls och man kan åka med linbana upp på Äreskutan kan det kanske ha sitt intresse att läsa följande notis från juli 1902: »Kebnekaises topp bestegs den 23 juli av friherre Carl Edvard Fleetwood jämte friherrinna, vilka för en månad sedan firade sitt bröllop i Visby, samt doktor Natte Flygare. Detta är första gången en dam varit uppe på det väldiga bergets topp samt den femte noterade bestigningen av Sveriges högsta bergstopp».
Gotland har fått en ordentlig köldknäpp i natt — åtminstone i inlandet, där man från flera platser meddelat, att temperaturen sjunkit under 10-graders-strecket. Kallaste rapporterade temperaturen hade Lärbro med —14 gr., Tingstäde 12,5 och Buttle knappt 11 grader. Vidare uppmättes temperaturen kl. 8 i dag på morgonen till — 8 i Othem o. på Sandön, 7 i Roma, 4 i Visby, 3 i Fårösund, 2 på Karlsöarna och vid Hoburgen samt 1 grad vid Östergarn och på Fårö.
Gotlands Allehanda Måndagen den 16 December 1928 N:r 292
Man hoppas på mera medel till ängsfonden. Visningarna av den utomordentligt vackra färgfilmen från L:a Karlsö som under sommarmånaderna legat nere, kommer nu att återupptagas och startar lördagen den 25 dennes med en föreställning som .börjar kl. 6,30 e. m. i biograflokalen i Tingstäde. Det har under sommarens lopp hopats anbud å visningar från många olika platser på Gotland och även på fastlandet, men stiftelsens funktionärer har beslutat att i första hand visa filmen på de större platser här på Gotland som man under den korta tiden i våras icke hann med att besöka. Man torde senare så långt tiden det medger försöka att visa den i alla de socknar där intresse för saken förefinnes och bristen på el-kraft, eller lokalfrågan ej lägger oöverstigliga hinder i vägen. Som bekant tillfaller nämligen behållningen från visningarna den gotländska naturskyddsfonden som bildades i våras och vars främsta uppgift är att verka för de gotländska lövängarnas bevarande. De hopsamlade fondmedlen belöpa sig nu på 1,200 kr. — en ringa summa i förhållande till arbetsuppgiften. Man hoppas därför, att denna skall mångdubblas. Som tidigare framhållits torde filmen även som skolfilm ha en stor och vacker uppgift att fylla.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 21 september 1943 N:r 217
Rapphöns och fasaner fullständigt fridlysta. Under jaktåret 1943-44 äro rapphöns och fasaner fullständigt fridlysta inom Gotlands län, vilket gäller t. o. m. 30 juni 1944. Ringduva och skogs- (blå) -duva får jagas .1 augusti-31 december. För sädgås, fjällgås och prutgås är jakttiden i hela riket 1 september-29 februari. Jakt på övriga gäss är i hela riket förbjuden under hela året. Jakträttsinnehavare på gotländska fastlandet får dock döda vitkindad gås då så behövs för att förekomma skada på planterade eller besådda fält. Gräsand, beckasiner, tofsvipa, storspov m. fl. andslag få jagas i Gotlands län 16 aug.-15 nov. Ejder och svärta får jagas i Östersjön 1-20 april samt 16 sept.-31 dec. samt vid vatten inne i landet 16 sept.-31 dec. För bergand, knipa, vigg, brunand, sjöorre och alfågel samt storskrake och småskrake är jakttiden i Östersjön 1-20 april samt 1 sept.-31 dec. samt vid vatten inne i landet från gräsandjaktens början på orten till och med 15 november. På Gotland är jakt på alfågel tillåten även under januari utom på Stora och Lilla Karlsö, där jakt är förbjuden hela året. Jakten å vanlig räv är tillåten i Gotlands län hela året. Likaså är jakt på ekorre inom länet tillåten hela året.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 7 juli 1943. N:r 152
This website uses cookies so that we can provide you with the best user experience possible. Cookie information is stored in your browser and performs functions such as recognising you when you return to our website and helping our team to understand which sections of the website you find most interesting and useful.
Strictly Necessary Cookies
Strictly Necessary Cookie should be enabled at all times so that we can save your preferences for cookie settings.
If you disable this cookie, we will not be able to save your preferences. This means that every time you visit this website you will need to enable or disable cookies again.
