Etikett: Brott

Wisby Rådstufvu-Rätt den 20 April 1874.

Vi omnämnde i vårt förra lördags nummer, hurusom flera försäljare at öl, porter m. m. blifvit sakförde samt till böter och rättegångskostnader fälde, för det de icke iakttagit livad som finnes föreskrifvft uti då åberopade Kongl. Förordningar. Men dessa föreskrifter uti förevarande fall, äro icke för hvar och en tillgängliga och som de för de allra flesta äro okända, så vilja vi nu i yttersta korthet upplysa om hvad som i berörde hänseende är att iakttaga, neml.: om någon vill till förtäring på stället, vare sig med eller utan mat, försälja öl, dricka, porter, kaffe, chocolad, the eller andra icke spirituösa drycker, göra mån skriftlig anandan derom, på landet hos kommaldnämndens ordförande och länsmannen i orten samt i stad hos magistraten med bifogande af betyg om god frejd jemte uppgift på det ställe der försäljningen skall ega runa. Och skall kommunalnämnden eller magistraten skyndsamt insända ansökningen till Kongl. Maj:ts befallningshafvande med eget utlåtande, huruvida sökanden gikt sig känd för sedlighet och ordentlighet samt i öfrigt anses lämplig att befattningen farestil, hvarefter Kong:s befallningshafrande meddelar beslut om ansökningen bifalles eller icke. (Detta enligt kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning till förtäring på stället at vin, öl, kaffe eller andra icke sprirituösa drycker, dat. den 7 december 1866.)
Den i samma ämne utfärdade k. f. den 22 februari 1874, har ingen annan väsentlig ändring än, att sådan anmälan, som här ofvan finns föreskrifven, skulle ske före utgången af sistnämnde år.
Vi hafva med dessa meddelanden ansett oss böra upplysa den, som deraf är i behof, på det någon förnyad försummelse i detta hänseende icke måtte framkalla ansvar och kostnader.
Äfven till i dag vore flera personer inkallade för att stånda ansvar för likartad förseelse, som den vi förut omnämnt — och deribland hr O. G. Hellgren. De öfrige blefvo bötfälde — men den sistnämnde som vid uppropet framträdde inför dombordet yttrade efter uppläsandet af stänningspåståendet, mycket allvarsamt: Jag har lärt mig att lyda lag, har alltid respekterat den lagliga maktens beslut, och i detta fall torde mitt svar få inskränka sig till företeende af dessa tvenne handlingar.
Hr Hellgren framlemnade då till domstolens ordförande dels ett af Landshöfdingeembetets protokoll af den 4 september 1868, angående tillstånd att utöfva sin då anmälda rörelse och sedermera förflyttning på annat ställe, och dels magistratens här i staden, d. 7 oktober 1872 meddelade resolution, i frågan. Hr Hellgren hade således redan då fullgjort livad honom skulle åligga först inom 1873 års slut. Han blef också ej allenast frikänd från de framstälda ansvarspåståenden utan tilllika tillerkänd ersättning för sin inställelse.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 25 April 1874
N:r 32

Ett högst märkligt mål förekom vid härvarande Rådstufvu Rätt sistl. mån dag, i det jernkramhandlanden V. O. Lindsström till nämnda dag hade verkat sig stämning å skomakaremästaren A. F. Häggström, under yrkande, att af denne utfå ett penningebelopp af 195 rdr, utgörande köpeskillingen för en af Lindsström till kläggstöm försåld symaskin.
Då nu detta mål för handläggning påropades, instälde sig käranden, Lindsström, personligen, men svaranden företräddes af hr Winter, på grund af företedd fullmakt, dervid denne sistnämnde, sedan stämningen i målet blivit för parterne uppläst, företedde först i bestyrkt alskrift en af hr Lindsström algilven räkning å hvilken ifrågavarande symaskin, bland andra persedlar, fans upptagen till ofrannämnda belopp m. m., å hvilken räkning likväl var åtecknad följande betalning:
genom contraräkning 27:25
med mynt 178:80
Wisby den 24 Februari 1873.
V. O. Lindsström.

Sedan denne räkning blifvit käranden förevisad, förnekade han att af de qvitterade 178 rdr 80 öre halva bekommit mera än 8 rdr 80 öre. De två första siffrorna i summan förnekade han helt och hållet att hafva tecknat såsom qvitto.
Svarande-ombudet, som tycktes beredd på någon likartad invändning var dock i tillfälle att genast förete originslräkningen med derå af Lindsström tecknade utbetalning. Äfven, efter att, som det ville synas, noga hafva granskat originalräkningen, dock med erkännande af sin underskrift, förnekade han att kontant hafva bekommit större belopp än de här ofvan nämnda 8 rdr 80 öre, hvilket förnekande gaf svaranden anledning att till herr Lindsström
framställa den frågan, huruvida näml. han ville anse sitt eget qvittens förfalskadt. På denna fråga gaf han dock blott undvikande svar, och yrkade att Häggström skulle åläggas att personligen svara i målet. hvilket icke heller af svarande ombudet motsades; men meddelade denne, att skomakaren Häggström för närvarande vistades i hurvudstaden för undergående af den kurs, som lär erfordras för att blifva antagen som predikant inom Methodistsamfundet, och att tiden för hans möjliga återkomst till staden vore okänd; så, och då Rätten icke fann skäl att ålägga ex-skomakaren — kanhända blitvande biskopen — personlig inställelse, afsades det beslut att målets vidare handläggning utsattes till den 11 nästa maj, då parterna antingen sjelfva eller genom lagligen befullmäktigade ombud ägde att iaktaga inställelse, käranden beredd att åstadkomma all den bevisning, hvaraf han i målet vill sig begagna.
Vi tillåta oss icke nu ingå i några reflexioner, men skola deremot icke underlåta att med uppmärksamhet följa detta mål till dess slut, och för detsamma fullständigt redogöra.

Vid samma rättegängstillfälle förekom till behandling flera instämde mål med yrkande om ansvar för obehörigt utökande af maltdryckers försäljning.
De blefvo alla fälda till 5 kr. böter jemte rättegångskostnad.
Vi omnämna detta endast såsom varning och ett råd till dem, som hafva sådan försäljning till en om än ringa inkomstkälla, att noga göra sig underrättade om de vilkor som äro stadgade för utöfvande af dylik försäljning, utan att behöfva, såsom nu skett befara något ansvar och på samma gång undvika den förlust, som eljest drabbar dem.
I detta afseende och i välvillig afsigt, vilja vi hänvisa till kungl. förordningen om vilkoren för vin- och maltdryckers försäljning intagen i N:o 71 för år 1866 och de deruti gjorda förändringar uti svensk författningssamling N:o 9 för år 1873.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 18 April 1874
N:r 30

Vid Rådstufvurättens sammanträde å Länets cellfängelse lördagen den 21 Mars fälldes Murarehustrun Ellisaheth Rosenlund, som den 24 och 31 Dec. sistl. år från fiskaren Nygren olofligen tillegnat sig 36 skålp. saltadt fläsk att för 3:dje resan stöld undergå 3 års straffarbete samt att i 8 år vara medborgerligt förtroende förlustig – så ock att utgifva stadgad ersättning till målseganden och anförde vitnen, äfvensom för förfallolös utevaro den 2 Mars böta 2 rdr.

Förre straffången Carl Oskar Fredrik Hultberg hade efter utståndet straff för 3:dje resan stöld i början af sistlidne Januari månad hit återkommit men sedan han den 19 i samma månad å 4 olika ställen här i staden, ånyo föröfvaolofligt tillgrepp; och sedan han samma dag blifvit derför häktad, fälldes han den 21 Mars att för 4:de resan å olika tider och ställes föröfvad stöld hållas till straffarbete i 6 år samt att i 10 år vara medborgerligt förtroende förlustig. — För delaktighet uti dessa Hultbergs olofliga tillgrepp blefvo under handläggningen af ransakningen jemväl under åtal ställde för 4:de resan stöld redan tillförne straffade f. korrektionshjonet Sofia Granström, Lumpsamlaren Magnus Olsson och ogifta Emma Grönqvist, af hvilka Sofia Granström och Olsson blefvo tillsammans fällde, den förra såsom den der 5:te resan stöld föröfvat, till 6 års straffarbete samt 10 års förlust af medhorgerligt förtronde, den sednare åter för 1:sta resan snatteri till 30 rdrs böter, men Emma Grönqvist förklarades i brist af bevis icke kunna åt saken fällas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 April 1874
N:r 25