Etikett: Brott

Visar brott på Gotland.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Med f. fältmusikanten Karl Johan Fedder, hvilken 16 dennes häktades såsom misstänkt för stöld af en silfvergaffel, hölls i förgår å länsfängelset förnyad ransakning. Den poliskonstapel, som anhöll Fedder och bad honom medfölja till vaktkontoret, hördes såsom vittne och berättade, att Fedder sagt sig ej kunna förstå hvad stadsfiskalen ville honom; under vägen till vaktkontoret sporde Fedder, om det. var fråga om silfvergaffeln, hvilken han sade sig hafva hittat på ett uppgifvet ställe.
Då konstapeln derpå frågade; hvarför Fedder ej anmält för polisen, att han hittat gaffeln, svarade F., att han ansåg sig ej behöfva anmila det. Fedder yrkade ansvar å dåvarande t. f. stadsfiskalen för olaga häktning, å poliskonstapeln Nilsson, hvilken skulle hafva misshandlat honom, och å målsegaren, fröken Löfvenberg, hvilken såsom hafvande fört tvetalan han ansåg böra förklaras sin talan förlustig. Åklagaren yrkade antingen ansvar å Fedder för stöld eller, om domstolen ej ansåge sig kunna döma honom skyldig härtill, att Fedder måtte fällas till straff, derför att han innehaft silfvergaffeln utan att kunna visa laga åtkomst. Målet öfverlemnades derpå såväl af åklagaren och målsegaren som af Fedder till domstolens pröfning. Efter euskild öfverläggning afkuunade rätten det utslag, att Fedder mot sitt enständiga nekande ej kunde dömas till ansvar för stöld, men då styrkt blifvit, att han innehaft gaffeln utan att kunna förete laga åtkomst, dömdes han, som förut tvänne gånger varit straffad för stöld, till tio månaders straffarbete och fem års förlust af medborgerligt förtroende utöfver strafftiden.
Fedder, som under tårar åhörde sin dom, är född 1834 i Visby, tjenstgjorde från 12:te till 36:te ”året såsom fältmusikant, hvarefter han försörjt sig med tillfälligt arbete. F. gifte sig 1859 och har nå tre barn. Åren 1869 och 1874 har han straffats för stöld.
Fedder har sedan i fängelset erkänt, att han begått den ifrågavarande stölden.

Med den vildsinte f. straffången Vilhelm Petter Engström, som 14 deunes uppförde sig på ett våldsamt och rått sätt inför domstolen, hölls i förgår å länsfängelset ransakning. Tvänne vittnen intygade, att Eugström med grofva smädelser utfarit mot en af rättens medlemmar, hvilken han äfven hotade att »klämma till»; att E. på ett oskickligt sätt uppträdt mot domstolen i dess helhet och att E. med knuten hand och höjd fot samt i råa ordalag hotat att märka vid rätten uppvaktande stadsfiskalen samt slutligen att E. tilldelat en i tjenstutöfning stadd stadsbetjent ett slag i ansigtet. Engström erkände vittnesmålens riktighet. Han sade sig hafva handlat af öfverilning, upprörd som han varfgaf det honom ådömda straffet, då han visste sig vara oskyldig. Han föreföll ödmjuk och ångerfull samt utbrast flere gånger i gråt. Med en poliskonstapel på hvar sin sida samt fängelsevaktmästaren och en beväpnad fångknekt bakom : sig (hvarförutom äfven tvänne andra poliskonstaplar voro närvarande) fann han denna gång för godt att iakttaga fallkomlig stillhet. Rättens ordförande riktade några varnande och tröstande ord till den fångne, som sade sig hafva förlorat allt hopp för framtiden. Efter enskild öfverläggning förklarade rätten Engström vara skyldig till ausvar för vanvördigt beteende inför domstolen, för att han burit våld på en tjenstgörande stadsbetjent och för att han utfarit i hotelser och oqvädinsord mot stadsfiskalen; angående hans hotelser och smädelser mot en af rättens ledamöter hade Svea hofrätt att afkunna dom, hvadan målet hänsköts till hofrättens behandling. Engström förklarade sig nöjd.

Hemmansegaren A. Svenson från Tocketorp i Kalmar län, hvilken icke blott förledt utan jämväl biträdt sina myndlingar, tvänne bröder, vid föröfvandet af flere stölder, har nyligen häktats.

Till tre månaders fängelse har Göta hofrätt dömt herr Ridderhjerta i Halmstad, emedan han inför rådhusrätten derstädes beskylt landshöfding Leijonancker för falsk edgång och kammarherre Kuylenstjerna för att hafva tillskyndat ett bolag ekonomiska fördelar på bedrägligt sätt. Rådhusrättens dom lydde på 5 månader.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 April 1880
N:r 35

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Olaga utskänkning af maltdrycker. Timmermanshustran Anna Nilsson hade blifvit instämd för ölntskänkning under förbjuden tid, men nekat för att hafva gjort sig dertill skyldig. I går hördes 4 vittnen, hvilka sammanstämmande intygade, att de en natt i sistl. Mars mån. omkr. kl. 12 varit inne i hustru N:s ölförsäljningsställe och der blifvit serverade med en half butelj öl hvardera. Svaranden invände, att lokalen öppnats först efter kl. 12 och att, då ingen paragraf i lagen stadgade hur tidigt lokalen finge öppnas hon icke heller ansåg sig hafva felat, och bestred i detta afseende käromålet, fast likväl icke vittnesberättelserna. Målet öfverlemnades. Utslag annan dag.

Misshandel. Bryggaredrängen Alfred Pettersson var instämd för misshandel 20 Mars å arbet. Karl Söderdahl, dels inne å utskänkningsstä!let nr 1 dels å gatan derutanför, vid middagstiden kl. 1—2. Pettersson nekade. 5 vittnen hördes, af hvilka 2:ne intygade, att Pettersson slagit Söderdahl, 3:ne deremot att Söderdahl slagit Pettersson, och förklarade de 3:e sistnämde, att de icke märkt, att Pettersson först gifvit Söderdahl någotslag. Sedan målet derefter blifvit öfverlemnadt till rättens pröfniug, yrkade åklagaren ansvar å såväl käranden som svaranden. Utslag annan dag.
— Färgaregesällen Nils Angust Pettersson, bryggaredrängen August Nilsson och garfvaregesällen Karl Oskar Fogelmark hade 28 sistl. Febr. å Adelsgatan, medelst sparkningar, slag i ansigtet m. m. illa misshandlat skolynglingen Karl Arvid Vallin. För detta våld dömdes de i går att hvar för sig böta 50 kr. samt dessutom ersätta Vallin för sveda och värk med 50 kr. äfvensom utgifva ersättning till vittnen.
— Sjömannen Karl Alfred Edvard Åberg, tilltalad för att sjömansförhyrningsdagen, 1 sistl. Mars hafva, dels å gatan utanför handl. Emil Gerles gård, dels utanför Österport öfverfallit och slagit husbonden Magnus Gutenberg, Gute i Bäl, hvaraf Gutenberg blifvit så illa sårad, att han måst af fältskär förbindas, efter hvilken förbindning han likväl sedan småningom blifvit återstäld, blef, efter slutad ransakning, genom i går afkunnadt utslag, i brist af bevisning frikänd.

Djurplågeri. Åkaren Kristiernin, tilltalad för djurplågeri, bestående dernti, att han till körslor begagnat en utmager häst, dömdes derför i går att böta 10 kr. och ersätta afbörda vivtnen,

Oloflig grustägt. Åkaren Hiltberg, tilltalad för oloflig grustägt å stadens mark, blef efter hvad i målet förekommit, genom utslag i går frikänd från ansvar.

Testamentsklander. I detlångvariga målet ang. det af uu mera aflidne guldsmeden S. Eskelund 7 Juli 1879 upprättade testamente, å hans hus vid Adelsgatan jämte 8,000 kr. till kakelngnsmakaren K. J. Bergs hustru med förbigående af hans närmaste efterletvande slägtingar, hvilka derför klandrat detsamma och yrkat dess ogillan de på grund deraf att Eskelund vid dess upprättande skalle hafva varit, dels satt under förmyndare, delsicke sinnesredig eller haft förmåga att bedömasina handlingar, afkunnades i går utslag, Derigenom förklarades, att som af vittnesberättelserna under ransakningen förekommit, att Eskelund vid tillfället varit sinnesredig och detta äfven intygats vara förhållandet dagen efter, eller 8 Juli, af den prestman, som då meddelade honom nattvarden, samt hans omyndighetstillstånd icke kunde förhindra honom att förordna om sin egendom, testamentet förklarades giltigt och gällande till afrättelse; men rättegångskostnaderna parterna emellan qvittades.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 27 April 1880
N:r 34

Publicerat

Södra häradsrätten.

(12 och 13 April.)
Hör kontraktsbrott hade kapten Sommar instämt rättaren A. Karlson, Klintebys i Klinte, som arrenderar mtl Koparfve af käranden. Svaranden skulle nämligen hafva trausporterat kontraktet på sin son, ej betalt arrendesumman i rätt tid och olofligen afverkat ekvirke. Svaranden bestred stämhingen. Vittnen intygade, att sonen sköter arrendegården och är der boende, men att Karlson sjelf dock då och då ditkommer och ötverser det hela, Karlson sade sig hafva betalt arrendet på så när som 40 kronor, som käranden ej velat mottaga, och att han lemnat käranden 150 kr., hvarpå han ej fått qvitto, samt hade fordringar, hvilkas belopp käranden ej ville godkänna. Uppskof till sjette sammanträdet.

Angående ersättningsmålet mellan enkan Maria Kristina Lindgren och styrelsen för Gotlands jernväg anmäldes, att svaranden i hofrätten öfverklagat häradsrättens utslag, hvadan målet förklarades bero på anmälan.

Å arbetaren Sandgren, Malmunde i Eskelhem, yrkades ansvar af f. hemmansegaren Johan Hinrikson, Mafrids i Vestergarn, emedan Sandgrer nu lagsökt Hinrikson på en revers, som H. betalt men ej återfått. Ett vittne intygade, att H. betalat reverseni vittnets närvaro utan att återfå den; ett annat vittne berättade, avt S. och H. inför vittnet förklarat, att de nu voro qvitt med hvarandra; samt ett tredje vittne, att Sandgren för vittnet erkänt betaluingen.

Sandgren var vid målets ropande ej närvarande och hade förut till kärandeombudet, handl. Björkegren, yttrat, att han ej ämnar bry sig om häradsrätten. Af uppvaktande kronolänsman blef han emellertid enligt rättens beslut inhämtad, då han bestred käromålet.
Käranden yrkade inhibition på utslaget (H:s egendom är redan utmätt för Sandgrens räkning) samt på grund af hvad genom vittnesmålen styrkts Sandgrens inmanande i häkte.
Etter öfverläggning dömde rätten Sandgren att vid Septembersammanträdet med edgång fria sig från åtalet, om han det gitte, samt att 4 veckor före edgångsdagen hos själasörjaren undervisas om edens vigt och betydelse, så ofta Sandgren derull afsjälasörjaren ålades, vid 15 kronors vite, om någon af dessa föreskrifter försammades.
Kärandeombudet berättade, att Sandgren sålt sin lösegendom och ämnar med första resa till Amerika, samt att 5. skulle hafva sagt till en person, att han lagsökt H. för att få respengar till Amerika,

Barnuppfostringsmål. Drängen Jakobson, Bandeluuda, som instämtsaf pigan Anna Lindströmi Burs, med yrkande om barnupptostringsbidrag, anmäldes hafva rest till Amerika.
— Karolina Börjesson, Kakuse i Väte, fordrade af drängen Anton Öman, Garda i Vänge, antingen äktenskap eller 50 kronor årligen såsom uppfostringbidrag till ect barn, till hvilket Öman skulle vara fader, Förut hörda vittnen hafva framkallat minst halt bevisning mot Öman, som dock fortfarade nekade och förklarade sig vilja gå ed. Tvänne nu hörda vittnen kunde ingenting upplysa, För vidare bevisnings förebringande uppsköts målet till Junisammanträdet, då Öman vid vite skulle finna sig.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 April 1880
N:r 33

Publicerat

Norra häradsrätten.

(12 och 13 April.)
Upphördt arrende. I det förut omnämnda målet mot arrendatorn Nils Johansson och hans borgesmän O. Carlsson Smiss i Hörsne och M. Carlsson Vesterbys i Hall, ang. arrendet af kaplansbostället 3/8 mantal Liffride i Anga på 20 års tid, räknad från 1 Maj 1871, arkunnades nu utslag. Johansson, som under senare tiden icke betalt arrende, förklarades förlustig arrenderättigheten; men borgesmännen O. och M. Carlsson, hvilka endast för de 5 första åren iklädt sig borgen, kunde icke fällas att utgifva bristande arrendebelopp.

Skjuten hund. I det af bonden Alfred Hansén i Barlingbo mot inspektoren Schubart å Rosendahl instämda mål, angående en af inspektoren ihjälskjuten Hansén tillhörig god jagthund, för hvilken Hansén fordrat 50 kr. i ersättning, hördes nu ytterligare 2:ne vittnen, hvilka intygade, att Schubart sjelf förliden sommar omtalat, att han »bara med litet salt» skjutit på hunden. Som flera vittnen voro instämda, men uteblefvo, hvarför åklagaren å dem yrkade ansvar, nppsköts målet till 2:dra dagen af tingets 6:te sammanträde, då de uteblifna vittuena skola vid 50 kr:s vite infinna sig vid rätten.

Tjenstehjonslön. Drängen Kristian Hansson från Anga hade utverkat stämning å husbonden Johan Hammarberg Lina i Hörsne, under yrkande om utbekommande af tjenstehjonslön, 108 kr., för år 1879. Hammarberg, häröfver hörd, bestred käromålet, såsom i allo obefogadt, under påstående, att drängen icke varit i tjenst hos honom, icke heller varit ho& honom »laga stadd», samt yrkade för bevis till motsatsen, att »motbok» och »städselbevis» skulle företes. Som sådant nu icke kunde företes eller bevisning eljes förebringas, uppsköts målet.

Lindgren—Åsbergska skogsmålet. Å förre färgeri-fabrikören G. Åsberg, vid Hästnäs hade byggmästaren H. J. Lindgren utverkat stämning, under påstående om Åsbergs förpliktande att till Lindgren utlemna den derstädes afverkade skog, hvilken Lindgren köpt, samt ersätta Lindgren den förlust han under tiden lidit derigenom, att den försålda och afverkade skogen å stället qvarhållits. Käromålet bestreds och måste uppskjutas tillsvidare samt förklarades vara beroende på vidare anmälan.

Olaga bränvinsförsäljning. Efter skriftlig angifvelse af H. Nilsson i Anga hade J. Jakobsson Österby derstädes blifvit af allm. åklagaren instämd tör olaga bränvinsförsiäljning.
Jakobsson nekade för att hafva idkat sådan, Angifvaren, tillfrågad, påstod, att han »aldrig angifvit», men att han lofvat Karl Lindstedt och Fredrik Alfvegren i Ahla, att de för den skriftliga angifvelsen skulle få »begagna hans namn», om de hade full bevisning. Medgaf likväl derefter, att han, på Alfvegrens begäran, sjelf tecknat sitt namn under angifvelsen Någon bevisning kunde icke förebringas. Målet öfverlemnades.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 April 1880
N:r 33

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

För idkande af äfventyrligt spel hos enkan Anna Nordström vid Skeppargatan yrkades af åklagaren ansvar å stenhuggaren Karl Laurin, gjuterigesällen Kristoffer Åberg, smederna M. P. Åkerberg och K. M. Jonsson, magasinsföreståndare Hans Hogland, stenbrytaren Svante Erikson samt stationskarlarne P. A. Nilsson, K. G. Svensson och J. Magnusson. Fem vittnen hördes, af hvilka tvänne, som voro nattpoliser, berättade, att de på stadsfiskalens befallning åtföljt honom natten till 8 sistl. Mars till enkan Anna Nordströms bostad; att de der funnit ofvannämde nio personer sittande omkring ett bord, på hvilket penningar och en killelek lågo, samt att Laurin haft ett uttryck, som kunde anses såsom oqvädinsord, Vidare intygade ett af dessa vittnen, att någon af sällskapet sagt, att de äfven spelat om andra saker än pengar. Af tvänne andra vittnen, som bo i närheten af enkan Nordström, berättadés, attdansnöjen och lotteri flere gånger både detta och föregående år egt rum hos enkan Nordström, hvarvid grannarne aldrig fått någon nattro, enär buller och stoj alltid då varit rådande på dessa tillställningar. Stenhuggaren Laurin upplyste derpå, att en jungfru Måhrbeck en gång haft lotteri hos enkan Nordström. Vidare berättade samma vittnen, att enkan Nordström försäljer kaffe m. m. i sin bostad. För vidare bevisnings anskaffande begärde och erhöll åklagaren, mot svarandenas bestridande, uppskof med målet.

Ynglingen J. J. Fohlin dömdes att böta för fylleri 5 kronor och för förolämpning 5 kronor.

För misshandel å hemmansegaren Jakob Frendin, Bara i Etelhem, hade åklagaren på angifvelse af F. instämt timmermannen Jakob Ekström. Under målets utredning har dock bevisats, att Frendin tvärtom misshandlat Ekström, för hvilket ätvensom för falsk angifvelse åklagaren yrkat ansvar å Frendin. Genom utslag igår frikändes Ekström från allt ansvar, hvaremot Frendin dömdes att böta för misshandel 10 kronor och tör falsk angifvelse 10 kronor samt utgifva ersättningtill Ekström och i målet afhörda vittnen.

Olaga utskänkning af maltdrycker. För denna förseelse var hustru Anna Nilsson, som har en utskänkningsrättighet vid Adelsgatan, anklagad. Genom egen bekännelse och afgifna vittnesmål har anklagelsen styrkts. Hon fäldes igår att böta 15 kronor, enär hon på otillåten tid utskänkt maltdrycker.
— Hustrun Johanna Andersson och bryggaren Vedin, för hvars utskänkningsställe nr 26 i Klinterotens 3 qvarter hustru Andersson är förestånderska, voro likaledes instämda för utskänkning på otillåten tid. Härför dömdes hustru Andersson till 15 kronors böter, hvaremot hr Vedin såsom ej hafvande haft kännedom om, den olaga utskänkningen frikändes.

Slagtaren A. J. Pettersson fäldes till 15 kronors böter för begagnande af ep ej lagligen omjnsterad besman och till 10 kronors böter, derför att han med våld återtagit besmannen, som af en poliskonstapel insatts i våghuset, hvarjämte han ålades utgifva vittnesersättningar.

För öfverdådigt körande, fylleri och oljud dömdes arbetaren Enock Stenström, Broväg, till 25 kronors böter samt att utgifva vittnesersättningar.

Misshandel och fylleri. Muraren Jakob Rosenlund, dennes hustru och utskänkningsförestånderskan Ida Frisk, som varit i kalabalik med hvarandra 7 sistl. Januari å utskänkningsstället vid Adelsgatan, hafva länge tvistat inför rådhusrätten, hvarvid ex mängd vittnen hörts. Genom utslag igår dömdes muraren Rosenlund att böta för misshandel 10 kronor och för fylleri 5 kronor samt Ida Frisk till 10 kronors böter för misshandel, hvaremot hustru Rosenlund frikändes från ansvar.

För oloflig bränvinsförsäljning yrkade åklagaren ansvar å husbonden Johan Johanson, Långgute i Vesterhejde, hvilken 12 sistl. Januari här i staden skulle hafva sålt en fjerdedels kanna bränvin. Tvänne vittnen styrkte anklagelsen. Svaranden, som uppträdde genom ombud, nekade. För att styrka att Johanson en gång förut varit straffad för enahanda förseelse begärde och erhöll åklagaren uppskof.

För djurplågeri yrkade åklagaren ansvar å åkaren Christiernin. Tvänne vittnen intygade, att en C. tillhörig häst, som varit mycket mager och haft skafsår å sidan, begagnats till körslor, hvarjämte de berättade, att C:s son ofta kört på det mest öfverdådiga sätt och slagit ohyggligt med piskan, så att hästarne fallit till marken. Utslag annan gång.

Såsom misstänkt för stöld af en silfvergaffel häktades härstädes i fredagsafton f. fältmusikanten Karl Fedder, som förut tvänne gånger varit straffad för stöld.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 April 1880
N:r 32

Publicerat

Södra häradsrätten.

(12 och 13 April.)
Återvinning åt konkursbo. Kronolänsman J. Smedberg och landtbrukaren Johan Hägg, Hägvald i Gerum, yrkade såsom sysslomän i Tomas Hallgrens konkurs, att ett mellan Hallgren och handlanden Joh. Bokström i Hemse 5 sistl. Januari ingånget köp måtte återgå. Summan var omkring 800 kronor och Hallgrens konkurs började i medlet af Januari. Kärandena påstodo, att köpet egentligen var en lösegendomsliqvid för en Hallgrens skuld till Bokström. Svaranden sade deremot, att varorna köpts för kontanta penningar och ej voro qvittning för fordran. Det upplystes, att en af Hallgren till Bokström utfärdad förbindelse på ett i det allra närmaste lika belopp, hvartill lösegendomsköpet uppgick, lemnats af Bokström till en bokhållare Lysholm till inkassering, och att Bokström sagt till Lysholm strax sedan lösegendomsköpet egt rum: Passa nu på och få pengar ar Hallgren. Kärandena ansågo, att svarandens beteende endast var att på omvägar få sin fordran betäckt.
För vidare bevisning begärdes och erhölls uppskof.

För kontraktsbrott hade godsegaren Julius Zarneckow, Suderbysi Vesterhejde, instämtjtorparen Jonas Vilhelm Vestmark, hvilken ej skulle hafva fullgjort sina skyldigheter såsom torpare under Suderbys. Vestmark erkände, att han på senaste tiden ej kunnat utgöra alla dagsverkena, emedan käranden bortfraktat all hans råg.

Förutfående af förmyndaremedel hade hemmansegaren Karl Viman, Lexarfve i Tofta, instämt hemmansegaren Jakob Jakobson, Dyple i Tofta. Jakobson, som förut varit förmyndare för Emma Vestman, innehade ännu 298 kronor af hennes medel, hvilka den nya förmyndaren Viman ej kunnat utfå af Jakobson.
Svaranden var ej närvarande. Han bötfäldes för uteblifvande och ålades vid 25 kronors vite att komma tillstädes vid målets nästa behandling. Emellertid lär han inom kort afresa till Amerika.

I ett skuldfordringsmål mellan Duses sterbhusdelegare och Magnus Karlson, Klinte, hördes ett vittne, som berättade, att Karlsons hustru sagt, att hon ej vore skyldig så mycket som räkningen utvisade. Svaranden sade sig vara ingenting skyldig. Handlanden Johan Bokström åberopades at kärandeparten som vittne och framträdde äfven för att gå vittneseden, men blef efter att på fråga hafva förklarat sig kunna hafva nytta eller skada af m ålets utgång, af domstolen förklarad jäfvig.

Tertialtionden i Silte hade kyrkoherde Hanffman 31 Mars 1879 för 700 kronor öfverlåtit till handlanden Johan Bokström, hvilken genom fullmakt af Hauffinan erhöll rättighet att uppbära den. Sysslomännen i Hanftmans konkurs, som i målet voro svarande, ansågo emellertid, att käranden ej hade bättre rätt än andra opririoterade fordringsegare samt att tionden först i Februari 1880 hade varit att uppbära. Uppskot med målet begärdes och erhölls till sjette sammanträdet.

Arrendatorn Dahlqvist i Lefvide prestgård var instämd af Lars Johan Sundvall och Jakob Larsson, emedan Dahlqvist, som innehar förmyndaremedel, skulle hafva sålt all sin lösegendom och ämna sig till Amerika. Dahlqvist entledigades och ny förmyndare förordnades.

Drängen Vilhelm Nyman, Lefvide, fordrade ersättning af hemmansegaren N. P. Lindström, Lefvide, derför att L. vägrat att taga N. i tjenst, oaktadt N. fått städselafL. Svaranden upplyste, att han aldrig gifvit Ny.san någon städsel utan lofvat att taga honom i tjenst, om han uppförde sig nyktert; N. hade emellertid ej varit nykter, hvarför L. ej ville ha honom hos sig. Nyman sade sig aldrig hafva haft någon oriofssedel och då domaren frågade om orsaken dertill, svarade Nyman: »Det är vår Herres skull», för hvilket uttryck han skarpt tillrättavisades af domaren. Utslag vid sjette sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 April 1880
N:r 32

Publicerat

Södra häradsrätten.

(12 och 13 April.)
Af de vid detta sammanträde till ett antal af omkring 50 förekommande mål voro endast tvänne brottmål. Omkring 10 af de civila målen anmäldes såsom förlikta.

För felaktig redovisning af förmyndaremedel var husbonden Olof Larsson i Mästerby instämd af sin måg husbonden Karl Johanson i Sjonhem, enär Larsson, som efter sin hustrns död varit förmyndare för sia dottér, sedan gift med kärawnlen, värderat årliga afkastningen af en dottern tillhörig hemmansdel för lågt Hill 10 kronor, då käranden ville hafva 71 kronor) och ej förvaltat medlen på bästa sätt samt upptagit bröllopskostnaderna för högt (till 200 kronor) m.m., m.m. Efter åtskilliga jämkningar parterna emellan öfverlemnades målet till rätten, som meddelar utslag vid Junisammanträdet.

Det märkliga trolofningsmålet anmäldes inför domstolen såsom förlikt, i det att den 23årige ynglingen Olof Niklas Olofson Vislanders, Smiss i Garda, förmyndare hemmansegaren Olof Berggren, Hexarfvei Fardhem, öfverlemnat till svaranden, husbonden Fredrik Jonasson, Bjers i Löjsta, 210 kronor mot vilkor att ynglingens trolofning med Bjersens sextonåriga doiter Kristina Fredrika Laurentia återgår och att ynglingens skuldförbindelse till Bjersen återlemnas. Vi hafva förut meddelat, huru köpmannamessigt Jonasson behandlat sin unga dutter, men för ett ännu sämre beteende, som var afsedt att bestämdt försäkra honom om Vislanders penningar, ryggade han ej tillbaka. Han hembjöd nämligen 6 sistl. Mars den under förmyndare satte ynglingen till sig och lyckades äfven öfvertala honom att qvardröja öfver natten. Han satte då skoningslöst utan att fästa det minsta åfseende vid sin dotters heder sin skändliga plan i verket samt skaffade äfven tvänne vittnen till den skamlösa tillställningen för att hafva allt riktigt väl bestäldt. Till kyrkorådet i Löjsta inkom emellertid en skrifvelse om Jonassons ohyggliga beteende, hvilket hade till följd, att mannen inkallades inför kyrkorådet samt erhöll varning och tillrättavisning, hvarvid ordförande framhöll det ausvar, som drabbar hvar och en, som lägger hyende för sedeslöshet, hvilket ansvar blir så mycket större för föräldrar, som för en lumpen penningvinst sjelfva föra sina barn på orätta vägar.

För ärerörig beskyllning yrkade Karl Johan Andersson, Klintebys i Klinte, ansvar å rättaren Anders Karlson i Klinte. Svaranden, som ej var närvarande, skulle hafva kallat käranden tjaf och påstått, att A. suttit på Långholmen. För uteblifvande fäldes Karlson till böter samt ålades att vid 15 kronors vite komma tillstädes vid sjette sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 April 1880
N:r 31

Publicerat

Norra häradsrätten.

(12 April.)
Ackord i konkurs. Hemmansegaren Johan Stenström Hallgårds i Östergarn hade i sin konkurs gjort sina kreditorer ackordsförslag om 331 proc., hvilket blitvit antaget och nu faststäldt.

Misshandel. Husbonden J. Laurin Gurfiles i Ala hade för en tid sedan medels slag m. m. misshandlat arb. Jakob Bergström. Han dömdes nu derför att böta 25 kr. samt ersätta rättegångskostnaden med 30 kronor.

Djurplågeri. Arbetaren Olof Jakobsson å Fårö hade blifvit ivstämd för djurplågeri, bestående deruti; att han till körslor ochi åkern begagnat en dragoxe, som hade en stor svulst på magen samt, då oxen hade svårt att gå fram, med piska slagit för att drifva fram honom. Då målet till handling påropades hade Jakobsson icke funnit för godt att infinna sig, hvarför han måste hämtas till tinget, till ett följande sammanträde, då han erkände, att han begagnat och behandlat oxen på sätt uppgifvet blifvit, men nekade för att hafva visat »uppenbar grymhet» mot honom. Han dömdes nu för djurplågeri böta 30 kr. samt ersätta hämtningskostnaden till tinget med 22 kr. 50 öre.

Oloflig ölförsäljning. Karolina Pettersson vid. Fårösund hade, utan föregående anmälan idkat ölförsäljmng derstädes samt dömdes att derför böta 30 kronor.

Fylleri, hemfridsbrott m. m. Drängen A. Johansson hade i Sept. 1878, under fylleri, svordom, m. m. inträngt i enkan Katrina Fohlins bostad å Bläsnungs i Veskinde socken, sönderslagit en kammardörr, missshandlat enk. Fohlin och hennes dotter Julia, hvilken sistnämda han fatta om strupen och hotat med döden. Han dömdes nu att böta för misshandeln, sammanlagdt 90 kr., samt för hemfridsbrott 20 kronor.

Olaga bränvinsutskänkning. Klas Klasson Hangre i Gothem, förut dömd för olaga bränvinsutskning, hade för a:dra resan sådan utskänkning blifvit instämd. Sedan Klasson medgifvit, att han utminuterat bränvin äfvensom att han förut blifvit pliktfäld för 1:sta resan sådan handel, dömdes han nu för 2:dra resan olaga bränvinsutskänkning att böta 100 kr. samt erlägga utskänkningsafgift 60 kronor.

Upphäfvande af testamente. Hans Norrby Källstäde i Hangvahr hade år 1875 upprättat ett testamente om lösegendom och pengar, till förmån för makarna Johan och Fredrika Nordin. Hustru Elisaseth Norrby hade likväl icke varit med om eller gifvit sitt bifall till upprättande af detta testamente, hvarför how efter mannens död förklarade sig missnöjd dermed och yrkade upphäfvande af detsamma, hvad hennes, enkan Norrbyss giftorätt i boet beträffade, samt instämde derför makarna Nor din till häradsrätten, der desse icke ville medgifva någon förändring af testamentets innehåll och yrkade att få utbekomma all lösegendom och pengar, som deruti upptagits. Enkan Norrby åter, som icke gifvit sitt bifall till testamentets upprättande, yrkade fortfarande endast, att hennes giftorätt i boet derifrån skulle undantagas. Denna hennes begäran blef af häradsrätten genom nu afkunnadt utslag bifallen och testalnentet således delvis upphäfdt.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 April 1880
N:r 31

Publicerat

Fånge hotande öfverfalla rätten.

Ett obehagligt uppträde egde i förgår rum efter ransakningen å länsfängelset inför rådhusrätten med f. straffången Vilhelm Petter Engström, hvilken, sedan rättens ordförande uppläst domen, hvarigenom E. dömdes för femte resan stöld till sex års straffarbete, utfor i grofva tillmälen och beskyllningar mot rätten och särskildt en af dess ledamöter, hvilken han äfven med knutna näfvar hotade att »klämma till», Fängelsevaktmästaren kunde ej få bugt med den vildsinte mannen, som under några minuter spelade herre i domsalen, der endast några få åhörare voro tillstädes. Då stadsfiskalen gick fram till honom för att söka skydda rätten från fångens hotel ser, hvilka såsom man väntade i hvarje ögonblick skulle utföras, blef Engström ännu mer ursinnig samt höjde under svordomar och råa uttryck både hand och fot mot fiskalen, som vek undan. Engång lyckades vaktmästaren få honom till dörren, men der vände Engström åter om och gick fram till rättens bord för att fortsätta med sitt hotfulla beteende. Sedan vaktmästaren slutligen medels goda ord och lämpor förmått föra fången ned mot dörren, uttömde han der sin vrede genom att gifva en bredvid stående stadsbetjent ett våldsamt slag på kindbenet. Tuförd i cellen skrek och rasade han såsom en ursinnig. Han lär sedan hafva yttrat, att han nu, när han icke vardt frikänd, ämnar ställa så, att han blir lifstidsfånge. Särskild ransakning lär inom kort komma att hållas med fången angående detta hans beteende inför rätten.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 April 1880
N:r 31

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

För misshandel mot hustru A. Claesson dömdes i går ynglingen J. J. Fohlin att böta 20 kronor.

Slagtaren A. J. Pettersson, som låtit sitt slagtarebord qvarstå på torget sedan mörkret inträdt, fäldes att dertör böta 5 kronor.

Fickstöld. Med f. straffången Vilhelm Petter Engström från Othem, förut dömd för 4:de resan stöld, och nu åter 30 Mars häktad för fickstöld at ett silfver-cylinderar med kedja och nyckel af guld från husb. Jakob Fredin Bara i Etelhem, fortsattes i fredags ransakning. Jakob Fredin, nu tillstädes, tillfrågades, med afseende på fångens vid förra ransakningen gjorda uppgift, att vittnet Amanda Clason skulle hafva stulit klockan af Fredin, förklarade, avt han alldeles icke kände Amanda, och icke kunde derom något säga; vidare, avt han sammanträftat med Engström å »panoraman», der E. hälsat honom såsom bekant, under uppgift, att han, E., vore kopparslagar Hallgrens son; att de derefter följts åt till stadshotellet och förtärt kognak m.m.; att sedan de skiljts åt, Fredin saknat sin klocka och misstänkt E. för tillgrepp af densamma; fången, härom nu tillfrågad, nekade så väl för att hafva varit i sällskap med Fredin som för avt rörat hafva sett eller tillgripit hans hlocka, Förra vittnet Amanda Clason, äfven nu närvarande, förklarade, i afseende på fångens uppgift, att Amanda skulle stulit Fredins klocka, att hon »icke kände Fredin och aldrig i sin tid talat med honom», Några vittnen voro icke till i dag inkallade, hvarför det ansågs nödigt att uppskjuta målet. Mälsegaren Fredin anmälde då, att han stod på resande fot till Amerika och skulle begitva sig härifrån antiugenu på lördag eller söndag samt frågade, om han vid nästa ransakning kunde få hatva ombud samt nu genast återfå sitt ur, hvilket förut blitvit ädagalagdt vara hans eget. Detta beviljades, men åklagaren ville dock, att fången törst skulle erkänna, att uret vore Fredins. Derpå svarade dock fången: »på en sådan dum fraga svarar jag icke». Uret återlemnades dérerter till Fredin, och målet uppsköts, för flera vittnens hörande, till onsdagen 14 April kl. 12.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 13 April 1880
N:r 30