(12 och 13 April.)
Återvinning åt konkursbo. Kronolänsman J. Smedberg och landtbrukaren Johan Hägg, Hägvald i Gerum, yrkade såsom sysslomän i Tomas Hallgrens konkurs, att ett mellan Hallgren och handlanden Joh. Bokström i Hemse 5 sistl. Januari ingånget köp måtte återgå. Summan var omkring 800 kronor och Hallgrens konkurs började i medlet af Januari. Kärandena påstodo, att köpet egentligen var en lösegendomsliqvid för en Hallgrens skuld till Bokström. Svaranden sade deremot, att varorna köpts för kontanta penningar och ej voro qvittning för fordran. Det upplystes, att en af Hallgren till Bokström utfärdad förbindelse på ett i det allra närmaste lika belopp, hvartill lösegendomsköpet uppgick, lemnats af Bokström till en bokhållare Lysholm till inkassering, och att Bokström sagt till Lysholm strax sedan lösegendomsköpet egt rum: Passa nu på och få pengar ar Hallgren. Kärandena ansågo, att svarandens beteende endast var att på omvägar få sin fordran betäckt.
För vidare bevisning begärdes och erhölls uppskof.
För kontraktsbrott hade godsegaren Julius Zarneckow, Suderbysi Vesterhejde, instämtjtorparen Jonas Vilhelm Vestmark, hvilken ej skulle hafva fullgjort sina skyldigheter såsom torpare under Suderbys. Vestmark erkände, att han på senaste tiden ej kunnat utgöra alla dagsverkena, emedan käranden bortfraktat all hans råg.
Förutfående af förmyndaremedel hade hemmansegaren Karl Viman, Lexarfve i Tofta, instämt hemmansegaren Jakob Jakobson, Dyple i Tofta. Jakobson, som förut varit förmyndare för Emma Vestman, innehade ännu 298 kronor af hennes medel, hvilka den nya förmyndaren Viman ej kunnat utfå af Jakobson.
Svaranden var ej närvarande. Han bötfäldes för uteblifvande och ålades vid 25 kronors vite att komma tillstädes vid målets nästa behandling. Emellertid lär han inom kort afresa till Amerika.
I ett skuldfordringsmål mellan Duses sterbhusdelegare och Magnus Karlson, Klinte, hördes ett vittne, som berättade, att Karlsons hustru sagt, att hon ej vore skyldig så mycket som räkningen utvisade. Svaranden sade sig vara ingenting skyldig. Handlanden Johan Bokström åberopades at kärandeparten som vittne och framträdde äfven för att gå vittneseden, men blef efter att på fråga hafva förklarat sig kunna hafva nytta eller skada af m ålets utgång, af domstolen förklarad jäfvig.
Tertialtionden i Silte hade kyrkoherde Hanffman 31 Mars 1879 för 700 kronor öfverlåtit till handlanden Johan Bokström, hvilken genom fullmakt af Hauffinan erhöll rättighet att uppbära den. Sysslomännen i Hanftmans konkurs, som i målet voro svarande, ansågo emellertid, att käranden ej hade bättre rätt än andra opririoterade fordringsegare samt att tionden först i Februari 1880 hade varit att uppbära. Uppskot med målet begärdes och erhölls till sjette sammanträdet.
Arrendatorn Dahlqvist i Lefvide prestgård var instämd af Lars Johan Sundvall och Jakob Larsson, emedan Dahlqvist, som innehar förmyndaremedel, skulle hafva sålt all sin lösegendom och ämna sig till Amerika. Dahlqvist entledigades och ny förmyndare förordnades.
Drängen Vilhelm Nyman, Lefvide, fordrade ersättning af hemmansegaren N. P. Lindström, Lefvide, derför att L. vägrat att taga N. i tjenst, oaktadt N. fått städselafL. Svaranden upplyste, att han aldrig gifvit Ny.san någon städsel utan lofvat att taga honom i tjenst, om han uppförde sig nyktert; N. hade emellertid ej varit nykter, hvarför L. ej ville ha honom hos sig. Nyman sade sig aldrig hafva haft någon oriofssedel och då domaren frågade om orsaken dertill, svarade Nyman: »Det är vår Herres skull», för hvilket uttryck han skarpt tillrättavisades af domaren. Utslag vid sjette sammanträdet.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 April 1880
N:r 32