Etikett: Brott

Visar brott på Gotland.

Publicerat

Södra häradsrätten

10, 11 och 12 Maj.
Återvinning åt konkursbo. Borgenärerna i rymde husbonden Johan Vimans, Ekeby i Eskelhem, konkurs hade väckt fordringsanspråk mot handlanden Björkegren, Vestergarn, samt mot hemmansegarne Anders Andersson, Unghanse, Gabriel Bolin, Buters och K. J. Söderdahl, Bolex, hvilka tre sistnämde (ej Björkegren såsom förut genom förbiseende nämts) uppburit penningar såsom betalning för sina fordringar af Viman kort före V:s försättande i konkurs hvilka penningar influtit å en af Björkegren hållen auktion å Vimans lösörebo. Genom i målet afkunnadt utslag ålades Björkegren att genast mot qvitto till V:s konkursbo aflemna 300 kronor, jämte 6 procents ränta från 11 November, hvaremot Bolin och Söderdahl ej kunde törbindas att återgälda hvad de fått ar Björkegren, hvilken på Vimans begäran 11 September 1879 sält dennes lösegendom med betalningsanstånd till 11 November samma år, ehuru han haft kännedom om, att Viman, 27 ’Oktober at rätten försatts i konkurs, hvarefter Björkegren likväl af de uppburna auktionsmedien betalt Bolin och Söderdahl å en Vimans gäld till dessa 300 kronor, hvilka det varit Björkegrens lagliga skyldighet att öfverlemna till konkursförvaltningen. Vidare ålades Andersson, som 11 September 1879 fått 100 kronor betaldt för en sin fordran af Viman genom afdrag atinrop å nämda auktion, att åverbetala dessa 100 kronor med 5 procents ränta till konkursboet. Bolin, som samma 11 September ätven godtgjorts för ed fordran af Viman genom att trå öfvertaga en af nämde auktionsföreståndare utfärdad skuldförbindelse å kr. 185,22, förpliktades att antingen till konkursförvaltningen lemna reversen eller ock dess belopp jämte 5 procents ränta. Rättegångskostnaderna ålades Björkegren, Andersson och Bolin, hvilken bäst gälda gitte, att utgifva till sysslomannen i konkursen, hvaremot dessa qvittades mellan sysslomannen och Söderdahl.
— Sysslomänner i rymde husbonden Johan Vimans, Ekeby i Eskelhem, konkurs hade stämt husb. Karl Andersson, Unghanse i Eskelhem, med yrkande att Andersson, som i Visby sålt säd, tillhörig Viman, sedan konkursen ansetts hafva börjat, måtte åläggas ersätta konkursboet för den sålda säden. HEct vittne intygade, att A. sålt omkring 15 tunnor säd i Visby för Vimans räkning och sjelf uppburit penningarne derför. Svaranden bestred käromålet såsom för sent väckt. För vidare bevisnings anskaffande erhölls uppskof med målet till nästa sammanträde.
— Olof Gardell, Ötvide i Eskelhem, var äfven instämd af sysslomännen i samme Vimans konkurs. Gardell hade nämligen, sedan Vimans konkurs ansetts vara borjad, moctagit at Viman såsom betalning för en fordran både säd, släke och penningar. Ett vivtne upplyste, att Gardells kreatur betat å Vimans mark. Svaranden ansäg, att åtalet var för sent väckt, samt sade sig dessutom hafva handlat på god tro. Utslag faller 15 Juli.

Att redovisa och aflemna förmyndaremedel för Emma Vessman, Dypple, förpliktades hemmansegaren Jakob Jakobson, Dypple, svm instämts ar den nye förmyudaren hemmansegaren Karl Viman, Lexarfve i Tofta, som ej kunnat af Jagobson uttå flickans medel, utgörande 300 kronor.

För olaga försäljning af öl och eldfarliga oljor var handlanden Emil Krokstedt, Hallute i När, instämd af allmänna åklagaren. Han erkände, att han haft ölförsäljning men sade sig endast hafva slutsålt handl. Munthes fotogénlager; slutligen erkände han, att han af oförstånd sjelf haft försäljning af sistnämda vara. Utslag faller 15 Juli.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 Maj 1880
N:r 40

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Bondesonen Alfred Johanson-Ekman, som 27 sistl. December stulit klädespersedlar till ett värde af 85 kr. från garfvaren Lundberg i Burgsvik dömdes igår å länstänget at södra häradsrätten till tre månaders straffarbete och två års förlust af medborgerligt förtroende utöfver strafftiden.
Johanson, som under denna och föregående ransakning visade sig ångerfull, samt sade sig at nöd hatva drifvits till stölden, är född 1852 i Klippingsbo i Vissefjerda socken, Södra Möre härad i Kalmar län, der hans föräldrar ännu äro bosatta; fadern är hemmausegaren Joh, Gustaf Hultman.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Maj 1880
N:r 39

Publicerat

Södra häradsrätten.

(Af Allehandas referent.)
10, 11 och 12 Maj.
Femte sammanträdet vid södra häradsrätten tog i måndags sin början och afslöts i förgår vid middagstiden. Sexton utslag afkunnades, hvarjämte 45 uppskjutna och omkring 15 nyinstämda mål före kommo till behandling. Landstingsmannavalet, hvarom vi medels telegram meddelade i förra numret, egde rum i måndags på e. m.

För oloflig försäljning af eldfarliga oljor fäldes köpmannen —skräddaren Karl Bergvall i När till 50 kronors böter.

För störande af allmän gudstjenst fäldes hemmansegaren Olof Öman, Pete i Öja, till 50 kronors böter samt ålades utgifva rättegångskostnader med 20 kronor.

Arfstvist. I målet mellan Jakob Niklas Stefanson, Mickels i Vall, kärande, samt A. P.
Björkander, Björksarfve i Björke, svarande, m. fl. angående arfstvist afsades utslag, hvarigenom arfskiftet såsom olagligt förklarades ogildt; och förpliktades Björkander, som haft Johan Petter Adolf Olofssons qvarlåtenskap om händer, att densamma oförminskad till Stefanson genast aflemna; samt ålades svarandena, hvilkendera bäst gälda gitte, ersätta Stefanson rättegångskostnader med kr. 50,50.

Åtskilliga Fröjelbor, hvilkas talan fördes af skolläraren J. N. Bovberg, hade instämt kommissionslandtmätaren J. R. Cedergren angående klander af en haus arvodesräkning. Käromålet ogillades.

Fordringsanspråken af Olof Paulson, Smiss i Gerum, mot Jakob Smitterberg, Hulda i Garda, ogillades, enär Smitterberg emot sitt bestridande ej kunde åläggas att till Paulson öfverlemåa den omtvistade skuldsedeln eller gälda en del af dess bolopp.

För ärekränkning hade arbetaren Nils Nilsson, Butarfve i Lye, yrkat ansvar å hemmansegaren Lars Larsson i Lye, som skulle hafva sagt, att Nilsson stulit trästommen till en spetsglog. Larsson blef emellertid frikänd.

Drängen Per Jakobson i Väte, som ålagts att med edgång fria sig från ett faderskap, uteblef och brast sålunda i edgången.

Skogsåverkan. Per Valgren, Tomsarfve i Hogrän, hade instämt Olof Stenberg, Tsums i Atlingbo, emedan Stenberg, som af Valgren inköpt skog till afverkning, skulle hafva brutit mot kontraktet och afverkat omkring 130 undermåliga träd, hvarför V. begärde 350 kronor i ersättning. Kärandens talan ogillades.

För kontraktsbrott hade godsegaren Julius Zarneckov yrkat ansvar å torparen Jonas Vilhelm Vestmark, hvilken ej skulle hafva fallgjort sina skyldigheter såsom torpare under Suderbys. Genom utslag förpliktades Vestmark att genast afflytta från torpet vid vräknings äfventyr samt att ersätta Zarneckov för underlåtna dagsverken med 1 krona i hvarje vecka från 2 sistl. Februari, tills torpet frånflyttes, och att utgifva rättegångsersättningen med 10 kronor.

Inbrottsstöld. Tjenstedrängen Vilhelm Johanson, Qvie i Väte, var ar allmänna åklagagaren instämd, emedan-han 28 sistl. Mars ur ett skåp hos Olof Tomson, Qvie, stulit en portmonnä med inneliggande 3 Kronor 50 öre samt 1/4 kanna bränvin och ett äpple. Han erkände, att han begått stölden men påstod, att han ej uppbrutit skåpdörren, hvilken dock bar tydliga märken af ett inbrott. Åklagaren yrkade hans inmanande i häkte, hvilket äfven rätten resolverade.
Igår, torsdagen, hölls å länsfängelset fornyad ransakning med Johansson, som då slutligen erkände, att han med en spik uppbrutit låset till skåpet. Johansson, som är helt ung, är född i Madesjö i Kalmar län, hvarifrån han öfverflyttat till Öland samt efter några år derefter hit till Gotland. För J:s prestbetygs anskaffande uppsköts målet till 19 dennes.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Maj 1880
N:r 39

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Häktad. Drängen Vilhelm Jonsson, Qvie i Väte, bördig från Öland, häktades enl. beslut af södra häradsrätten igår såsom misstänkt för inbrottsstöld hos en hans granne och för öfrigt såsom försvarslös.

Öfvervåld. Åkaren Qviberg här i staden, som en söndag nere vid Skeppsbron misshandlat ynglingen A. Öllander, dömdes och härför böta 15 kronor.

För uraktlåten anmälan hos magistraten om torsdagens representation å teatern dömdes teaterdirektören och husegarens ombud vid teaterns uthyrning att hvar för sig böta 5 kronor.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 11 Maj 1880
N:r 38

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

För utskänkning af maltdryeker på oloflig tid fäldes timmermanshustrun Anna Nilsson till 30 kronors böter. Hustrun Nilsson, engång förut stämd för samma förseelse, har nu velat försvara sig dermed, att utskänkningen egt ram strax efter midratt.

Bryggaredrängen Alfred Petterson har af åklagaren iustämts, emedan han 20 sistl. Mars skulle hafva misshandlat arbetaren Karl Söderdal dels å utskänkningsstället nr 1 och dels å gatan derutanför. Domstolen dömde igår svaranden till edgång samt lemnades honom betänketid till 5 nästkommande J uli, då han personligen skulle inställa sig och förete intyg från sin själasörjare, att han hos denne undervisats om edens vigt och vådan af mened.

För idkande af äfventyrligt spel hos enkan Anna Nordström vid Skepparegatan hafva af åklagaren instämts stenhbuggaren Karl Laurin, gjuterigesällen Kristoffen Aberg, smederne M, å Åkerberg och K. M. Jonsson, magasinsföreståndaren Hans Hogland, stenbrytaren Svante Erikson samt stationskarlarne P. A. Nilsson, K. G. Svensson och J. Magnusson. Vid målets behandling i går berättade ett vittne, att Laurin och några andra spelat något slags spel medels ritning med krita och att vittnet hört, att enkan Nordström haft lotterier hos sig. Ett annat vittne hade sett svarandena spela kort hos enkan N., hvarvid det spelats om klädespersedlar. Samma vittne intygade äfven, att en jungfru Alette Måhrbeck tillhörig lampa bortlottats hos enkan Nordström. Just då ofvannämda lotteri omtalades, öfverfölls enkan Nordström af en svimning, verklig eller låtsad må lemnas oafgjordt, samt föll baklänges och hamnade i en bakom henne sittande persons knä. Hon infördes derpå i ett närgränsande rum, der hon en stund fick återhämta sans och krafter. Målet öfverlemnades af båda parterna till domstolens pröfning.

För oljud och störande af hemfrid hade åklagaren på angifvelse af husegaren Håkan Nilsson yrkat ansvar å arbetarne Anders Persson och Ernst Hemström samt plåtslagerige sällen Johan Andersson, hvilka 22 sistl. Januari skulle hafva begått hemfridsbrott hos husegaren Nilsson. Någon fällande bevisning har emellertid ej kunnat törebringas, hvadan svarandena i går frikändes.

Efterdyningar af Vestbergska förfalskningarna. Å tvänne kreditiv i riksbankens afdelningskontor och enskilda banken härstädes för nu aflidne handl. K. J. Vestberg, lydande å sammanlagdt 10,000 kronor, hade öfverstelöjtnant af Klint tecknat borgesförbindelse, hvarigenom han efter Vestbergs frånfälle måste till bankerna inbetala nämda summa. Å båda kreditiven fans emellertid äfven Vestbergs systers, enkefru Vahlberg, namn, i god tro bevittnadt af handlandena Gustaf Klintberg och J. Lindbom. Hr af Klint fordrade derpå af fru Vahlberg ersättning för hälften af den erlagda snmman, från hvilken ersättning hon dock af rådhusrätten befriades, enär hon med ed betygade, att hennes namn å båda kreditiven var förfalskadt. Ersättningsanspråken hafva nu af öfverstelöjtnant af Klint vändts mot hrr Klintberg och Lindbom, hvilka hade på god tro bevittnat fru Vahlbergs namn. Käranden ansåg, att de skulle hafva genom ett dylikt beteende orsakat honom den ofvan nämda förlusten, hvarför han yrkade, att de genast, hvem af dem som gitte, måtte åläggas att vid utmätvings äfventyr till honom betala kr. 5,002:02 jämte ränta tills betalning sker, dock med afdrag af den summa, som käranden möjligen kunde utbekomma i Vestbergska konkursmassan. Härå svarades & andra sidan, att hr af Klint skrifvit sitt namn å kreditiven, innan svarandena bevittnat fru Vahlbergs namn (hvilket erkändes af käranden), hvadan de ansågo såsom obefogadt kärandens påstående, att de genom den af dem skrifna namnbevittningen skulle hafva narrat käranden och orsakat honom förluster. WVidare anförde svarandena, att de haft kännedom om, att fru Vahlberg åren 1876 och 1877 skrifvit sin borgen å Vestbergs kreditiv, hvilket fru Vahlberg för dem nyligen erkänt, samt framstälde vidare, att de såsom ej hatvande haft den minsta nytta eller fördel af den ifrågavarande affären måtte frikännas från all betalningsskyldighet, hvarjämte de fordrade ersättning för inställelse och rättegångskostnader. Skulle domstolen döma dem skyldiga att betala, yrkade de, att de måtte åläggas att utgifva betalning hvar för sig. Kärandeombudet vidhöll sina påståenden och öfverlemnade målet, hvari utslag faller 24 dennes.

För misshandel å Håkan Nilsson dömdes arbetaren Lars Hesselin till 25 kronors böter och att utgifva ersättning åt i målet hörda vittnen med 5 kronor.

Landthandlaren G. Adolf Hedström dömdes att till sin hyresvärd, arbetaren Fredrik Petterson vid utmätnings äfventyr genast betala ogulden hyra med 17 kronor och att strax afflytta från den af Pettersson förhyrda lägenheten.

Höns- och kapptjufven, husbondesonen Karl Fredrik Martel, född 1861, Ekeby i Eskelhem, fick i dag sin dom, som lydde å 13 månaders straffarbete och fem års förlust af medborgerligt förtroende utöfver strafftiden. Angående af Martell på tvänne ställen och under olika tider föröfvade inbrottsstölder, hvarvid några höns tillgrepos, har förut af södra häradsrätten hållits ransakning, hvarefter målet hänsköts till rådhusrätten, enär Martell på ett bedrägligt sätt tillnarrat sig en hos torghandlaren Tomas Oskar Jakobsson af pigan Hanna Nilsson från Eskelhem pantsatt kappa. Martell erkände sig skyldig.

Såsom försvarslös har ofvannämda pigan Hanna Nilsson från Eskelhem nyligen dömts till fyra månaders allmänt arbete.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 4 Maj 1880
N:r 36

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Med f. fältmusikanten Karl Johan Fedder, hvilken 16 dennes häktades såsom misstänkt för stöld af en silfvergaffel, hölls i förgår å länsfängelset förnyad ransakning. Den poliskonstapel, som anhöll Fedder och bad honom medfölja till vaktkontoret, hördes såsom vittne och berättade, att Fedder sagt sig ej kunna förstå hvad stadsfiskalen ville honom; under vägen till vaktkontoret sporde Fedder, om det. var fråga om silfvergaffeln, hvilken han sade sig hafva hittat på ett uppgifvet ställe.
Då konstapeln derpå frågade; hvarför Fedder ej anmält för polisen, att han hittat gaffeln, svarade F., att han ansåg sig ej behöfva anmila det. Fedder yrkade ansvar å dåvarande t. f. stadsfiskalen för olaga häktning, å poliskonstapeln Nilsson, hvilken skulle hafva misshandlat honom, och å målsegaren, fröken Löfvenberg, hvilken såsom hafvande fört tvetalan han ansåg böra förklaras sin talan förlustig. Åklagaren yrkade antingen ansvar å Fedder för stöld eller, om domstolen ej ansåge sig kunna döma honom skyldig härtill, att Fedder måtte fällas till straff, derför att han innehaft silfvergaffeln utan att kunna visa laga åtkomst. Målet öfverlemnades derpå såväl af åklagaren och målsegaren som af Fedder till domstolens pröfning. Efter euskild öfverläggning afkuunade rätten det utslag, att Fedder mot sitt enständiga nekande ej kunde dömas till ansvar för stöld, men då styrkt blifvit, att han innehaft gaffeln utan att kunna förete laga åtkomst, dömdes han, som förut tvänne gånger varit straffad för stöld, till tio månaders straffarbete och fem års förlust af medborgerligt förtroende utöfver strafftiden.
Fedder, som under tårar åhörde sin dom, är född 1834 i Visby, tjenstgjorde från 12:te till 36:te ”året såsom fältmusikant, hvarefter han försörjt sig med tillfälligt arbete. F. gifte sig 1859 och har nå tre barn. Åren 1869 och 1874 har han straffats för stöld.
Fedder har sedan i fängelset erkänt, att han begått den ifrågavarande stölden.

Med den vildsinte f. straffången Vilhelm Petter Engström, som 14 deunes uppförde sig på ett våldsamt och rått sätt inför domstolen, hölls i förgår å länsfängelset ransakning. Tvänne vittnen intygade, att Eugström med grofva smädelser utfarit mot en af rättens medlemmar, hvilken han äfven hotade att »klämma till»; att E. på ett oskickligt sätt uppträdt mot domstolen i dess helhet och att E. med knuten hand och höjd fot samt i råa ordalag hotat att märka vid rätten uppvaktande stadsfiskalen samt slutligen att E. tilldelat en i tjenstutöfning stadd stadsbetjent ett slag i ansigtet. Engström erkände vittnesmålens riktighet. Han sade sig hafva handlat af öfverilning, upprörd som han varfgaf det honom ådömda straffet, då han visste sig vara oskyldig. Han föreföll ödmjuk och ångerfull samt utbrast flere gånger i gråt. Med en poliskonstapel på hvar sin sida samt fängelsevaktmästaren och en beväpnad fångknekt bakom : sig (hvarförutom äfven tvänne andra poliskonstaplar voro närvarande) fann han denna gång för godt att iakttaga fallkomlig stillhet. Rättens ordförande riktade några varnande och tröstande ord till den fångne, som sade sig hafva förlorat allt hopp för framtiden. Efter enskild öfverläggning förklarade rätten Engström vara skyldig till ausvar för vanvördigt beteende inför domstolen, för att han burit våld på en tjenstgörande stadsbetjent och för att han utfarit i hotelser och oqvädinsord mot stadsfiskalen; angående hans hotelser och smädelser mot en af rättens ledamöter hade Svea hofrätt att afkunna dom, hvadan målet hänsköts till hofrättens behandling. Engström förklarade sig nöjd.

Hemmansegaren A. Svenson från Tocketorp i Kalmar län, hvilken icke blott förledt utan jämväl biträdt sina myndlingar, tvänne bröder, vid föröfvandet af flere stölder, har nyligen häktats.

Till tre månaders fängelse har Göta hofrätt dömt herr Ridderhjerta i Halmstad, emedan han inför rådhusrätten derstädes beskylt landshöfding Leijonancker för falsk edgång och kammarherre Kuylenstjerna för att hafva tillskyndat ett bolag ekonomiska fördelar på bedrägligt sätt. Rådhusrättens dom lydde på 5 månader.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 April 1880
N:r 35

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Olaga utskänkning af maltdrycker. Timmermanshustran Anna Nilsson hade blifvit instämd för ölntskänkning under förbjuden tid, men nekat för att hafva gjort sig dertill skyldig. I går hördes 4 vittnen, hvilka sammanstämmande intygade, att de en natt i sistl. Mars mån. omkr. kl. 12 varit inne i hustru N:s ölförsäljningsställe och der blifvit serverade med en half butelj öl hvardera. Svaranden invände, att lokalen öppnats först efter kl. 12 och att, då ingen paragraf i lagen stadgade hur tidigt lokalen finge öppnas hon icke heller ansåg sig hafva felat, och bestred i detta afseende käromålet, fast likväl icke vittnesberättelserna. Målet öfverlemnades. Utslag annan dag.

Misshandel. Bryggaredrängen Alfred Pettersson var instämd för misshandel 20 Mars å arbet. Karl Söderdahl, dels inne å utskänkningsstä!let nr 1 dels å gatan derutanför, vid middagstiden kl. 1—2. Pettersson nekade. 5 vittnen hördes, af hvilka 2:ne intygade, att Pettersson slagit Söderdahl, 3:ne deremot att Söderdahl slagit Pettersson, och förklarade de 3:e sistnämde, att de icke märkt, att Pettersson först gifvit Söderdahl någotslag. Sedan målet derefter blifvit öfverlemnadt till rättens pröfniug, yrkade åklagaren ansvar å såväl käranden som svaranden. Utslag annan dag.
— Färgaregesällen Nils Angust Pettersson, bryggaredrängen August Nilsson och garfvaregesällen Karl Oskar Fogelmark hade 28 sistl. Febr. å Adelsgatan, medelst sparkningar, slag i ansigtet m. m. illa misshandlat skolynglingen Karl Arvid Vallin. För detta våld dömdes de i går att hvar för sig böta 50 kr. samt dessutom ersätta Vallin för sveda och värk med 50 kr. äfvensom utgifva ersättning till vittnen.
— Sjömannen Karl Alfred Edvard Åberg, tilltalad för att sjömansförhyrningsdagen, 1 sistl. Mars hafva, dels å gatan utanför handl. Emil Gerles gård, dels utanför Österport öfverfallit och slagit husbonden Magnus Gutenberg, Gute i Bäl, hvaraf Gutenberg blifvit så illa sårad, att han måst af fältskär förbindas, efter hvilken förbindning han likväl sedan småningom blifvit återstäld, blef, efter slutad ransakning, genom i går afkunnadt utslag, i brist af bevisning frikänd.

Djurplågeri. Åkaren Kristiernin, tilltalad för djurplågeri, bestående dernti, att han till körslor begagnat en utmager häst, dömdes derför i går att böta 10 kr. och ersätta afbörda vivtnen,

Oloflig grustägt. Åkaren Hiltberg, tilltalad för oloflig grustägt å stadens mark, blef efter hvad i målet förekommit, genom utslag i går frikänd från ansvar.

Testamentsklander. I detlångvariga målet ang. det af uu mera aflidne guldsmeden S. Eskelund 7 Juli 1879 upprättade testamente, å hans hus vid Adelsgatan jämte 8,000 kr. till kakelngnsmakaren K. J. Bergs hustru med förbigående af hans närmaste efterletvande slägtingar, hvilka derför klandrat detsamma och yrkat dess ogillan de på grund deraf att Eskelund vid dess upprättande skalle hafva varit, dels satt under förmyndare, delsicke sinnesredig eller haft förmåga att bedömasina handlingar, afkunnades i går utslag, Derigenom förklarades, att som af vittnesberättelserna under ransakningen förekommit, att Eskelund vid tillfället varit sinnesredig och detta äfven intygats vara förhållandet dagen efter, eller 8 Juli, af den prestman, som då meddelade honom nattvarden, samt hans omyndighetstillstånd icke kunde förhindra honom att förordna om sin egendom, testamentet förklarades giltigt och gällande till afrättelse; men rättegångskostnaderna parterna emellan qvittades.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 27 April 1880
N:r 34

Publicerat

Södra häradsrätten.

(12 och 13 April.)
Hör kontraktsbrott hade kapten Sommar instämt rättaren A. Karlson, Klintebys i Klinte, som arrenderar mtl Koparfve af käranden. Svaranden skulle nämligen hafva trausporterat kontraktet på sin son, ej betalt arrendesumman i rätt tid och olofligen afverkat ekvirke. Svaranden bestred stämhingen. Vittnen intygade, att sonen sköter arrendegården och är der boende, men att Karlson sjelf dock då och då ditkommer och ötverser det hela, Karlson sade sig hafva betalt arrendet på så när som 40 kronor, som käranden ej velat mottaga, och att han lemnat käranden 150 kr., hvarpå han ej fått qvitto, samt hade fordringar, hvilkas belopp käranden ej ville godkänna. Uppskof till sjette sammanträdet.

Angående ersättningsmålet mellan enkan Maria Kristina Lindgren och styrelsen för Gotlands jernväg anmäldes, att svaranden i hofrätten öfverklagat häradsrättens utslag, hvadan målet förklarades bero på anmälan.

Å arbetaren Sandgren, Malmunde i Eskelhem, yrkades ansvar af f. hemmansegaren Johan Hinrikson, Mafrids i Vestergarn, emedan Sandgrer nu lagsökt Hinrikson på en revers, som H. betalt men ej återfått. Ett vittne intygade, att H. betalat reverseni vittnets närvaro utan att återfå den; ett annat vittne berättade, avt S. och H. inför vittnet förklarat, att de nu voro qvitt med hvarandra; samt ett tredje vittne, att Sandgren för vittnet erkänt betaluingen.

Sandgren var vid målets ropande ej närvarande och hade förut till kärandeombudet, handl. Björkegren, yttrat, att han ej ämnar bry sig om häradsrätten. Af uppvaktande kronolänsman blef han emellertid enligt rättens beslut inhämtad, då han bestred käromålet.
Käranden yrkade inhibition på utslaget (H:s egendom är redan utmätt för Sandgrens räkning) samt på grund af hvad genom vittnesmålen styrkts Sandgrens inmanande i häkte.
Etter öfverläggning dömde rätten Sandgren att vid Septembersammanträdet med edgång fria sig från åtalet, om han det gitte, samt att 4 veckor före edgångsdagen hos själasörjaren undervisas om edens vigt och betydelse, så ofta Sandgren derull afsjälasörjaren ålades, vid 15 kronors vite, om någon af dessa föreskrifter försammades.
Kärandeombudet berättade, att Sandgren sålt sin lösegendom och ämnar med första resa till Amerika, samt att 5. skulle hafva sagt till en person, att han lagsökt H. för att få respengar till Amerika,

Barnuppfostringsmål. Drängen Jakobson, Bandeluuda, som instämtsaf pigan Anna Lindströmi Burs, med yrkande om barnupptostringsbidrag, anmäldes hafva rest till Amerika.
— Karolina Börjesson, Kakuse i Väte, fordrade af drängen Anton Öman, Garda i Vänge, antingen äktenskap eller 50 kronor årligen såsom uppfostringbidrag till ect barn, till hvilket Öman skulle vara fader, Förut hörda vittnen hafva framkallat minst halt bevisning mot Öman, som dock fortfarade nekade och förklarade sig vilja gå ed. Tvänne nu hörda vittnen kunde ingenting upplysa, För vidare bevisnings förebringande uppsköts målet till Junisammanträdet, då Öman vid vite skulle finna sig.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 April 1880
N:r 33

Publicerat

Norra häradsrätten.

(12 och 13 April.)
Upphördt arrende. I det förut omnämnda målet mot arrendatorn Nils Johansson och hans borgesmän O. Carlsson Smiss i Hörsne och M. Carlsson Vesterbys i Hall, ang. arrendet af kaplansbostället 3/8 mantal Liffride i Anga på 20 års tid, räknad från 1 Maj 1871, arkunnades nu utslag. Johansson, som under senare tiden icke betalt arrende, förklarades förlustig arrenderättigheten; men borgesmännen O. och M. Carlsson, hvilka endast för de 5 första åren iklädt sig borgen, kunde icke fällas att utgifva bristande arrendebelopp.

Skjuten hund. I det af bonden Alfred Hansén i Barlingbo mot inspektoren Schubart å Rosendahl instämda mål, angående en af inspektoren ihjälskjuten Hansén tillhörig god jagthund, för hvilken Hansén fordrat 50 kr. i ersättning, hördes nu ytterligare 2:ne vittnen, hvilka intygade, att Schubart sjelf förliden sommar omtalat, att han »bara med litet salt» skjutit på hunden. Som flera vittnen voro instämda, men uteblefvo, hvarför åklagaren å dem yrkade ansvar, nppsköts målet till 2:dra dagen af tingets 6:te sammanträde, då de uteblifna vittuena skola vid 50 kr:s vite infinna sig vid rätten.

Tjenstehjonslön. Drängen Kristian Hansson från Anga hade utverkat stämning å husbonden Johan Hammarberg Lina i Hörsne, under yrkande om utbekommande af tjenstehjonslön, 108 kr., för år 1879. Hammarberg, häröfver hörd, bestred käromålet, såsom i allo obefogadt, under påstående, att drängen icke varit i tjenst hos honom, icke heller varit ho& honom »laga stadd», samt yrkade för bevis till motsatsen, att »motbok» och »städselbevis» skulle företes. Som sådant nu icke kunde företes eller bevisning eljes förebringas, uppsköts målet.

Lindgren—Åsbergska skogsmålet. Å förre färgeri-fabrikören G. Åsberg, vid Hästnäs hade byggmästaren H. J. Lindgren utverkat stämning, under påstående om Åsbergs förpliktande att till Lindgren utlemna den derstädes afverkade skog, hvilken Lindgren köpt, samt ersätta Lindgren den förlust han under tiden lidit derigenom, att den försålda och afverkade skogen å stället qvarhållits. Käromålet bestreds och måste uppskjutas tillsvidare samt förklarades vara beroende på vidare anmälan.

Olaga bränvinsförsäljning. Efter skriftlig angifvelse af H. Nilsson i Anga hade J. Jakobsson Österby derstädes blifvit af allm. åklagaren instämd tör olaga bränvinsförsiäljning.
Jakobsson nekade för att hafva idkat sådan, Angifvaren, tillfrågad, påstod, att han »aldrig angifvit», men att han lofvat Karl Lindstedt och Fredrik Alfvegren i Ahla, att de för den skriftliga angifvelsen skulle få »begagna hans namn», om de hade full bevisning. Medgaf likväl derefter, att han, på Alfvegrens begäran, sjelf tecknat sitt namn under angifvelsen Någon bevisning kunde icke förebringas. Målet öfverlemnades.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 April 1880
N:r 33

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

För idkande af äfventyrligt spel hos enkan Anna Nordström vid Skeppargatan yrkades af åklagaren ansvar å stenhuggaren Karl Laurin, gjuterigesällen Kristoffer Åberg, smederna M. P. Åkerberg och K. M. Jonsson, magasinsföreståndare Hans Hogland, stenbrytaren Svante Erikson samt stationskarlarne P. A. Nilsson, K. G. Svensson och J. Magnusson. Fem vittnen hördes, af hvilka tvänne, som voro nattpoliser, berättade, att de på stadsfiskalens befallning åtföljt honom natten till 8 sistl. Mars till enkan Anna Nordströms bostad; att de der funnit ofvannämde nio personer sittande omkring ett bord, på hvilket penningar och en killelek lågo, samt att Laurin haft ett uttryck, som kunde anses såsom oqvädinsord, Vidare intygade ett af dessa vittnen, att någon af sällskapet sagt, att de äfven spelat om andra saker än pengar. Af tvänne andra vittnen, som bo i närheten af enkan Nordström, berättadés, attdansnöjen och lotteri flere gånger både detta och föregående år egt rum hos enkan Nordström, hvarvid grannarne aldrig fått någon nattro, enär buller och stoj alltid då varit rådande på dessa tillställningar. Stenhuggaren Laurin upplyste derpå, att en jungfru Måhrbeck en gång haft lotteri hos enkan Nordström. Vidare berättade samma vittnen, att enkan Nordström försäljer kaffe m. m. i sin bostad. För vidare bevisnings anskaffande begärde och erhöll åklagaren, mot svarandenas bestridande, uppskof med målet.

Ynglingen J. J. Fohlin dömdes att böta för fylleri 5 kronor och för förolämpning 5 kronor.

För misshandel å hemmansegaren Jakob Frendin, Bara i Etelhem, hade åklagaren på angifvelse af F. instämt timmermannen Jakob Ekström. Under målets utredning har dock bevisats, att Frendin tvärtom misshandlat Ekström, för hvilket ätvensom för falsk angifvelse åklagaren yrkat ansvar å Frendin. Genom utslag igår frikändes Ekström från allt ansvar, hvaremot Frendin dömdes att böta för misshandel 10 kronor och tör falsk angifvelse 10 kronor samt utgifva ersättningtill Ekström och i målet afhörda vittnen.

Olaga utskänkning af maltdrycker. För denna förseelse var hustru Anna Nilsson, som har en utskänkningsrättighet vid Adelsgatan, anklagad. Genom egen bekännelse och afgifna vittnesmål har anklagelsen styrkts. Hon fäldes igår att böta 15 kronor, enär hon på otillåten tid utskänkt maltdrycker.
— Hustrun Johanna Andersson och bryggaren Vedin, för hvars utskänkningsställe nr 26 i Klinterotens 3 qvarter hustru Andersson är förestånderska, voro likaledes instämda för utskänkning på otillåten tid. Härför dömdes hustru Andersson till 15 kronors böter, hvaremot hr Vedin såsom ej hafvande haft kännedom om, den olaga utskänkningen frikändes.

Slagtaren A. J. Pettersson fäldes till 15 kronors böter för begagnande af ep ej lagligen omjnsterad besman och till 10 kronors böter, derför att han med våld återtagit besmannen, som af en poliskonstapel insatts i våghuset, hvarjämte han ålades utgifva vittnesersättningar.

För öfverdådigt körande, fylleri och oljud dömdes arbetaren Enock Stenström, Broväg, till 25 kronors böter samt att utgifva vittnesersättningar.

Misshandel och fylleri. Muraren Jakob Rosenlund, dennes hustru och utskänkningsförestånderskan Ida Frisk, som varit i kalabalik med hvarandra 7 sistl. Januari å utskänkningsstället vid Adelsgatan, hafva länge tvistat inför rådhusrätten, hvarvid ex mängd vittnen hörts. Genom utslag igår dömdes muraren Rosenlund att böta för misshandel 10 kronor och för fylleri 5 kronor samt Ida Frisk till 10 kronors böter för misshandel, hvaremot hustru Rosenlund frikändes från ansvar.

För oloflig bränvinsförsäljning yrkade åklagaren ansvar å husbonden Johan Johanson, Långgute i Vesterhejde, hvilken 12 sistl. Januari här i staden skulle hafva sålt en fjerdedels kanna bränvin. Tvänne vittnen styrkte anklagelsen. Svaranden, som uppträdde genom ombud, nekade. För att styrka att Johanson en gång förut varit straffad för enahanda förseelse begärde och erhöll åklagaren uppskof.

För djurplågeri yrkade åklagaren ansvar å åkaren Christiernin. Tvänne vittnen intygade, att en C. tillhörig häst, som varit mycket mager och haft skafsår å sidan, begagnats till körslor, hvarjämte de berättade, att C:s son ofta kört på det mest öfverdådiga sätt och slagit ohyggligt med piskan, så att hästarne fallit till marken. Utslag annan gång.

Såsom misstänkt för stöld af en silfvergaffel häktades härstädes i fredagsafton f. fältmusikanten Karl Fedder, som förut tvänne gånger varit straffad för stöld.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 20 April 1880
N:r 32