Rättegångs- och Polissaker.

Rådhusrättens offentliga förhandlingar igår upptogo endast omkring en fjerdedels timmes tid, hvarvid tvänne mål handlades.

Arbetaren Karl Johan Folin, Halla i Bro, fäldes till 10 kronors böter, emedan han 29 sistl. Maj till körslor här i staden begagnat en häst, som hade ett öppet, blödande sår. Han ålades äfven utlägga 1 kr. 50 öre till veterinärläkare, som besigtigat hästen.

Gelbgjutaren Teodor Larsson, som 18 sistl. Maj gifvit skomakaren Tjellqvist några slag i ansigtet, dömdes att härför böta 20 kronor.

Muraren Elias G. Lindgren dömdes att, för fylleri och oljud 30 sistl. Maj, böta 20 kronor samt för fylleri å sabbat (Kristihimmelsfärdsdag) 15 kronor.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 Juni 1880
N:r 50

Flere stölder

hafva begåtts härstädes under förra veckan. Från en person har stulits en sommaröfverrock, från en annan en promenadrock och 2 silfverteskedar samt från en landtbo, som var på besök här i staden, ett cylinderur.
Om någon kan lemna upplysningar, som kunna leda till brottslingarnes upptäckande, torde man med första hänvända sig till polismyndigheten.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 Juni 1880
N:r 50

Inbrottsstöld

skedde natten till gårdagen i badhuset i yttre hamnen, hvarvid tjufvarne genom att sönderslå ett fönster beredde sig inträde samt ur en bordslåda tillgrepo fem kronor. Samma natt sönderslogos omkring ett dussin fönsterrutor i gjuteriet.
Föröfvarne af dessa illdåd hafva upptäckts vara fyra pojkar, boende här i staden.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 Juni 1880
N:r 50

Rättegångs- och Polissaker.

Artilleristen Johan Blomqvist, hvilken 30 sistl. Maj vid 9-tiden på qvällen i studentallén uppfört sig på ett sätt, som väckt allmän förargelse, samt förolämpat i tjenstutöfning stadd polis, dömdes igår att böta för den förra förseelsen 15 kronor och för den senare 25 kr.

Muraren E. G. Lindgren var af åklagaren instämd för fylleri och oljud vid tvänne särskilda tillfällen. Han erkände förseelsen vid det ena tillfället men förnekade det öfriga, som dock af tvänne vittnen styrktes. Utslag faller 21 dennes.

För misshandel yrkade allmänna åklagaren ansvar å gelbgjutaren Teodor Larsson. Svaranden erkände, att han tilldelat målseganden 3 till 4 slag i ansigtet, emedan denne öfverfallit honom med skällsord. Utslag 21 dennes.

För försummad renhållning var färgerifabrikören Schöldström instämd. Svaranden bestred stämningen, enär ej han utan gårdens egare, hr Åsberg i Stockholm, hade renhållningsskyldigheten. För åklagaren hade emellertid hr S. uppgifvit, att han förut två gånger pliktat för dylik förseelse och i fem år besörjt renhållningen utanför Åsbergs bygnad, hvilket han äfven nu medgaf, ehuru han ej vidare ville ansvara härför. På grund af dessa upplysta förhållanden nedlade åklagaren målet.

För förseelse mot bygnadsstadgan hade åklagaren instämt viktöaliekandlanden K. J. Ohlsson, derför att denne i sitt nybygda hus nr 43 i S:t Hansrotens 3 qvarter inredt och uthyrt tvänne rom i källarvåningen, hvilka ram endast mätte 8 fot i höjd och hade golf 1 fot lägre än marken, hvarjämte ej några jernplåtar för spisarne i nedre våningen voro anbragta. Bygnadsnämden hade vid 100 kronors vite förbjudit Ohlsson att inreda rummen, vid hvilket förbud han ej fäst afseende, utan uppfört kakelugn i den ena och ditsatt en kamin i det andra rummet, I det förstnämda rummet, som är efter förhållandena fullständigt möbleradt, har en >karamellgumma> under omkring ett halft år haft sin bostad, hvaremot i det andra en skomakare der vistats om dagarne under den varmare årstiden. Svaranden ville ej förneka dessa förhållanden, men sade, att gumman mot hans förbud, men ej vetskap, legat der under nätterna. Jernplåtar för spisarne voro nu anbragta. Åklagaren, som om saken mottagit anmälan från bygnadsnämden, yrkade ansvar å Ohlsson och öfverlemnade målet, hvari dom faller 28 dennes.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 Juni 1880
N:r 48

Södra häradsrätten

Junisammanträdet.
För tillgrepp af fäld skog yrkade Lars Bolin, Stenhuse i Sanda, ansvar å hemmansegaren Olof Larsson dersammastädes. Larsson Hade nämligen köpt Bolins hemman, hvarvid dock enligt Bolins påstånnde en muntlig öfverenskommelse gjorts, att en del af skogen skulle få disponeras af Bolin. Larsson sade sig ej känna till denna öfverenskommelse. Kärande begärde och erhöll uppskof för bevisnings förebringande.
Äfven för skuldfordran hade Bolin instämt Larsson, & hvilken han fordrade 275 kronor. Äfven detta mål uppsköts.

Tofta kommunalstyrelse yrkade, att Per Petterson, Nasume i Tofta, måtte fråndömas förmynderskapet öfver Hulda Jakobson, Rangvalds, enär kommunalstyrelsen ansåg, att han ej hade myndlingens förmögenhet, 6,000 kronor, på godt och tillförlitligt sätt placerad. Förmyndaren bad emellertid att få qvarstå och framvisade ej mindre än 16 reverser, hvilkas summa belöpte sig till omkring 5,000 kr., för att styrka, att han hade myndlingens medel i sin ego och att dessa voro förvandlade i goda papper. Emellertid voro alla handlingarna, utom tvänne, löpande skuldförbindelser; några af utgifvarne eller borgesmännen hade redan gjort konkurs ; ingen af förbindelserna var stäld på myndlingen och ej ens alla på förmyndaren sjelf. Af alla de många förbindelserna var endast en inteckningsrevers å 2,000 kronor af fullgod säkerhet för förmyndaremedel, ansåg kommunalstyrelsen. Petterson anhöll genom sitt ombud att få bibehållas som flickans förmyndare samt lofvade att förändra de löpande förbindelserna till inteckningar i fastighet. Kommunalstyrelsens ombud yrkade hans afsättande och anhöll, att hemmansegaren Ludvig Alfvengren i Eke, hos hvilken flickan är bosatt och skrifven, måtte förordnas till hennes förmyndare, Domstolen resolverade att utslag i målet afkunnas 15 nästkommande Juli.

För kontraktsbrott yrkade hemmansegaren Jakob Sahlsten, Rågåkra i Hejde, ansvar & hemmansegaren Gustaf Andersson, Mansarfve. Andersson hade nämligen arrenderat 3/32:dels mantal Dans af Sahlsten. Käranden anhöll nu, att Andersson måtte dömas förlustig af arrendet, enär han skulle mot kontraktets bestämmelser ej hafva betalt arrendesumman på betämd tid och emedan han bortkört från arrendegården den bästa jorden samt ej fullgjort en del andra skyldigheter. Vidare yrkade Sahlsten särskildt ansvar å Andersson för förtalskning, enär A. skulle hafva gjort en ändring i kontraktet, i det han utstrukit ordet »Oktober», som ersatts af »November».
(Arrendesumman skulle nämligen gäldas delvis i Oktober.) Käranden visade en af Andersson sjelf bevittnad afskrift af kontrakten, hvari Oktober var angifven som förfallotid. Svaranden företedde originalkontraktet, hvar utstrykningen och ändringen verkligen hade skett, samt påstod, att ändringen försiggått i två personers närvaro och med kärandens medgifvande. För att bevisa detta begärde och erhöll svaranden uppskof.

Att få sin man, hemmansegaren Jakob Jakobson, Botes i Etelhem, satt under förmyndare yrkade hustrun Kristina Jakokson. Intyg från församlingens kyrkoherde, flere grannar samt kommunaldrdföranden innehöllo, att Jakobson på ett vårdslöst och oklokt sätt skötte sin egendom, var begifven på rusdrycker, förde ett utsväfvande lif, lefde i oenighet med sin familj m. m. Jakobsons ombud inlemnade en skrift, hvari han nämde bland annat »att det är min hustrus absoluta vilja att få det så, att jag ej blir annat än min hustrus man»; dessutom bestred han domstolens behörighet. Utslag faller 15 Juli.

För olaglig åverkan å komministerbostället Sigreifs i Vesterhejde var f. handlanden H. Calissendorff, som till 14 Mars 1878, då han genom laga dom blifvit skild från arrendet, arrenderat nämda boställe, af allmänna åklagaren instämd. I detta mål, som väcktes redan i November föregående år, förekom nu endast ett af åklagaren Töretedt intyg från skolläraren G. A. Karlson, som enligt Calissendorffs uppgift sålt trodavirke till honom, att ersättningen härför utgått med 3 till 4 lass stockved, som arbetaren August Andersson på Calissendorffs befallning upphuggit å Sigreifs egor och hemforslat till Karlson.
Svaranden ansåg sig ej behöfva ingå i svaromål, enär förseelsen skulle hafva inträffat för öfver två år sedan, hvadan det vore en ersättningsfråga och således häradsrätten ej behörig handlägga målet. Åklagaren anhöll om ytterligare uppskof för att få inkalla ett vittne, som ej kunnat anträffas, samt yrkade, att svaranden måtte åläggas personlig inställelse. Målet uppsköts till Septembersammanträdet, då svaranden vid 15 kronors vite skulle vara tillstädes.

Att med edgång fria sig från anklagelsen att hafva tisshätdlat enkan Sofia Alberg, Lekarfve i Sanda, hade f. husbonden Olof Gabriel Ferdinand Larsson, Runne i Sanda, blifvit ådömd, efter att hos själasörjaren hafva undergått undervisning om edens vigt och betydelse samt vådan af mened. Larsson företedde ett intyg från sin själasörjare, som anmärkte, att, enär Larsson först 31 Maj infunnit sig hos honom, han ej kunde anförtro honom edgången. För denna sin sena anmälan hos presten fäldes Larsson till 15 kronors böter, samt ålades att till Septembersammanträdet återkomma med intyg från själasörjaren, att Larsson i rätt tid besökt honom för undervisningens erhållande.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 Juni 1880
N:r 48

Norra häradsrätten.

(7 och 8 Juni.)
Olaga bränvinsförsäljning. J. Jacobsson Österby i Anga, tilltalad för bränvinsminutering, hvartill han icke erhållit någon rättighet, blef ålagd värjemålsed.

Vägrad värjemålsed. Jabob Lindgren Soivide i Sjonhem hade äfven blifvit tilltalad för otillåten bränvinsförsäljning, men nekat för att hafva sålt något bränvin, hvarför han blifvit ålagd värja sig med ed efter föregången beredelse dertill hos sin själasörjare. Edgångsdagen var bestämd till 8 Juni och Lindgren infann sig, framlemnade prestbetyg om sin kristendomskunskap och förklarade sig beredd och villig att gå eden. Rättens protokoll ang. edgången medhade han dock icke, Enträget begärde han likväl att nu få gå eden, men detta vägrades honom. Uppskof gjordes till nästa tings 1:sta sammanträde, 2:dra dagen.

Fråga om olofligt tillgrepp. Hustrn Bernhardina Eriksson hade, efter angifvelse, blifvit af kronolänsman J. Håkansson stämd för olofligt tillgrepp 24 Augusti sistlidet år af ett fickur från aflidna hustru Anna Larsson i Björke. Under ransakningen härom har Bernhardina Eriksson påstått, att den aflidna i lifstiden gifvit henne uret, hvilket ock genom vittnesförhör synes sannolikt. Genom nu afkännadt utslag ålades hustru Eriksson edgånd.

Olaga försäljning af vin och öl. Hustru Maria Smitt i Stenkyrka, stämd för olaga försäljning af vin och öl i Stenkyrka under sistl. år derstädes förrättad vapensyn, har nekat för att hafva öfvat sådan försäljning och blef, efter aflagd värjemålsed, genom nu afkunnadt utslag, frikänd.

Djurplågeri. Husbonden J. F. Ekedahl i Boge hade mycket misshandlat och derefter i en beteslös hage utsläpt en honom tillhörig häst, hvilken der fått ligga och dö af svält. Han dömdes nu härför att böta 50 kr. samt betala rättegångskostnaderna.

Skjuten hund. Förut är omnämdt, att husb. Alfred Hansén i Barlingbo instämt hr Fredrik Schubarth å Rosendahl, under yrkande om ansvar och ersättning med 50 kr. för en af Schubart skjuten, Hansén tillhörig god jagthund, hvilken sedan funnits nedgräfd & parken vid Rosendahl. Under ransakningen härom har Schubarth nekat, men afhörda vittnen hafva intygat, att Schubarth verkligen har skjutit på en hund och att han äfven sjelf omtalat, att han skjutit på den med »bara litet salt». Med anledning häraf yrkade nu Hansén, att Schubarth antingen måtte fällas eller ock åläggas värjemålsed. Utslag afkunnas 14 Juli.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 Juni 1880
N:r 48

Södra häradsrätten

(Af Allehandas referent.)
Vårtingets sista sammanträde började i måndags sina förhandlingar och afslöts först i förgår. Ötver 50 mål handlades, hvarjämte 11 utslag afkunnades.

Jordtvist. I målet mellan k. m:t och kronan samt Hejde socknemän atsades det utslag att, enär vid den år 1745 faststälda skattläggning öfver Hejde socken de iträgavarande egorna under nr 295—298 finnas förda på prestgården och intet har antorts, som styrkte, avt egorna tillhörde socknen, — omnämda egor voro prestgårdens tillhörighet, hvadan socknen ålades att genast desamma till prestgårdens innehafvare afträda.

Jernvägsstyrelsen var instämd af Jakob Mattsson, Kvdings i Hemse, som tordrade skadeersättning af styrelsen, enär tillträde till en del af hans jordegendom blifvit hindrad genom jernvägen, hvars styrelse ej heller velat anbriuga någon 8. k. ötvergäng ötver jernvägslinien. I målet, som förut törevaric till behandling, har ett vittne styrkt, avt den landtmätare, som uppmätt och afskilt den åt jernvägen ötverlemuade jorden, lofvat Matusson en ötvergång. Genowm rättens utslag törpliktades nu jernvägsstyrelsen att till M:s egor anbringa lämplig öfvergång öfver jernvägen. Mattsons yrkande om skadeersättning för den tid, han saknat öfvergång, afslogs.

Fordringsanspråk hade skolläraren P. G. Pettersson i Eskelhem framstält mot hemmansegaren Olof Bolin der sammastides. Käromålet ogillades, men kunde svarandens anspråk på rättegångskostnader ej bifallas.

I ersättningsmålet mellan hemmansegaren Karl Löfqvist, Piparfve i Lefvide, kärande, samt arbetskarlarne Niklas Klint och Petter Lindvall i Lefvide, svarande, afkunnades utslag, hvarigenom käromålet ogillades, men i enlighet med. sig inför domstolen gjorda åtagande förpliktades Lingvall att för de trätoppar, som han tillegat sig, ersätta Löfqvist med 2 kronor samt att utgifva rättegångskostnader med 10 kronor.

I skuldsfordringsmålet mellan drängen Vilhelm Nyman i Lefvide kärande — samme man, som å länsfängelset aftjenat böter till ett belopp af 1,005 kronor för uteblifvande upprepade gånger från rådhusrätten — och hemmansegaren N. P. Lingström, svarande, föll dom, hvarigenom käromålet ogillades.

Ansvar å och ersättning af bonden Olof Vikström, Lilla Rone i Lye, yrkades af hemmansegaren Anton Berglund, Bjerges i Lye, emedan Vikström skulle hafva hatt två sina hästar betande under 14 dagar i en Berglunds hage, hvarjämte äfven V. skulle hafva öfverfallit B, med otidigheter. Vikström sade sig hafva erhållit löfte att insläppa sina hästar i hagen samt fordrade ersättning af B., emedan denne under ett dygn tagit hans hästar i förvar och ej fodrat dem under denna tid.
Utslag faller 15 Juli.

Olaga bränvinsförsäljning. För nämda förseelse hade vederbörande åklagare instämt handlanden Oskar Bokström i Hemse. Det upplystes, att br O. Bokström eger rättighet till mindre partihandel af bränvin (minst 15 kannor), hvilken rättighet han dock skulle hafva kringgått genom att hafva försålt femton kannor, fördelade på flere händer, hvilket skulle hafva skett under senare hälften af 1879 och under innevarande år. Hr B. bestred stämningen i alla afseenden. Aklagaren begärde uppskof för att inkalla vittnen, hvilka han ej ansett sig behöfva nu använda, enär hr Bokström nyligen besökt honom och velat erbjuda honom böterna med vilkor, att saken nedtystades. Uppskof meddelades till Hösttingets första sammanträde, då svarande vid 15 kronors vite ålades att infinna sig.
— Äfven mot handl. Johan Bokström, som ej eger någon rättighet till bränvinsförsäljning, yrkade åklagaren ansvar för en dylik förseelse. Svarandens broder, hr Oskar B. hade fullmakt att svara i detta mål. Han förnekade anklagelsen, men tillade att, om den kunde bevisas, hade försäljningen skett på hans rättighet till mindre partihandel. Målet uppsköts, liksom det föregående, och med samma ansvarspåföljd för svaranden att tillstädeskomma.
— Värdshusidkaren Louis Mirer vid Högby i Hemse var också instämd för enabanda förseelse. Han fäldes för uteblifvande till 2 kronors böter och förpliktigades vid 25 kronors vite att vara närvarande vid målets behandling å septembersammanträdet.
— Å arbetataren Olof Ahlgren i Alfva yrkades ansvar för bränvinskandel. Han sade sig väl hafva bortskänkt några supar men aldrig mottagit penningar i utbyte. För bevisnings förebringande uppsköts målet till nästa sammanträde, då Ahlgren vid 15 kronors vite skulle infinna sig.
— Fjerdingsmannen Lars Sandström i Fröjel skulle likaledes hafva gjort sig skyldig till dylik försäljning, hvarför allmänna åklagaren instämt honom. $S. sade sig vara oskyldig; hade endast skänkt bort då och då några supar. Tvänne vittnen berättade, att de hos S. fått ett par supar samt bränvin i kaffe, för hvilket de hade erbjudit honom några vedstockar, hvartill S. svarat, att han ej ville taga betaldt just för bränvinet. Sandström hade under målets behandling mycket svårt att underlåta att med städse flödande vältalighet orda om sin oskuld, hvarför han under vittnesberättelsernas afgifvande utleddes. Då han sedan åter inropades, ville han ej framträda inför domstolen, hvarför tingsbetjenten fick be fallning att införa honom. För bevisnings anskaffande uppsköts målet till nästa sammanträde, då Sandström vid 15 kronors vite skulle infinna sig.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Juni 1880
N:r 47

Norra häradsrätten.

(7 och 8 Juni.)
Gotlands landtbruksskolestyrelse mot f. föreståndaren Engström angdende bristande redovisning. Detta mål fortsattes nu. Hr Engström, vid hämtningsäfventyr ålagd att personligen inställa sig vid rätten, infann sig nu jämte biträde, v. häradshöfdingen K. Lenvall från Stockholm. För landtbruksskolan var sekreteraren hr H. Gustafson forurarande ombud. En brist af 6 till 800 kr., för hvilken Engström icke lemnat något slags redovisning före sin afresa från orten, har förut anmärkts. Hr Engström, genom sitt biträde v. häradshöfdingen Lennvall, svarade nu, att han icke undandragit sig att redogöra för sin förvaltning; att redogörelsen afsåg tiden från I Nov. 1877 till 1 Nov. 1878; att han afrest från orten 7 Nov., men att han före afresan fått löfte af skolstyrelsens då varande ordförande hr K. V. Gardell, i närvaro af v. ordföranden nu mera aflidne kyrkoherden J. F. Appellöf, att få räkenskapsböckerna bortsända till sig för räkenskapernas afslutande inom föreskrifven tid, eller till 15 Dec.; avt detta löfte icke blifvit uppfyldt, och att han derför sett sig urståndsatt att afsluta några räkenskaper; medgaf, att han endast tagit kladden med sig bort och påstod, att han, enligt det gitna löttet, borde få räkenskapsböckerna, emot qvitto, bortsända till sig till fasta landet, innau några räkenskaper af honom kunde afslutas.
Hr Gustatson, för landtbruksskolan, mälde: att styrelsen 20 Nov. 1878 beslutat, att Engström, innan räkenskapsböckerna lemnades vill honom, först borde hitsända den borttagna kladden; att det för öfrigt varit Engströms ensak att stanna qvar via Varplösa tills räkenskaperna blitvit atslutade; avt invändningen om löttet om böckernas bortsändande endast vore ett tiörsök att få vända upp och ner på sakem, enär den vigtiga, af Engström borttagna kladden saknades, samt påstod avt Engström måtte åläggas redogöra 10r sin förvaltning.
Engström åter påstod att styrelsen måtte åläggas tillsända honom räkenskaperna antingen i kufvudskrift eller afskritt tor deras afslutande. Om detta Engströms yrkande tillsades härefter, att rättens utlåtande deröfver meddelas vid tingets slut 14 Juni.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Juni 1880
N:r 47

Rättegångs- och Polissaker.

Tvist om åtkomsthandlingar till husfastighet har pågått mellan arb. Gust. Pettersson och huseg. J. Almell. Då Ahnell förklarat sig ej kunna skaffa de omtvistade handlingarna, ogillades käromålet af rätten, som förklarade att vid sådant förhållande köpet, om käranden så fordrar, skall återgå.

I målet Schöldström— Sjöström föll igår utslag, hvarigenom den sistnämde, som vidgått att han kört ut den förstnämde från biljarden i stadshotellet dömdes att för misshandel böta 15 kronor, under det åter Schöldström för förolämpning i stämningen fick böta 25 kronor.

För försummad anmälan hos magistraten om militärkonserten fäldes paviljongens innehafvarinna och konserttillställaren att hvardera böta 5 kronor.

För bränvinsförsäljning i paviljongen under pågående ottesång dömdes fru Eklund att böta 30 kronor.

För upplag af gödsel inne på sina gårdar fäldes fru Marg. Vedin att böta 25 och bagaren Löfgren 5 kronor.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 Juni 1880
N:r 46

Norra häradsrätten.

(7 Juni.)
Landtbrukaren J. D. Holmberg mot domkapitlet i Visby. För utdikning af Vidanger myr hade framlidne prosten J. Holmberg i Follingbo såsom innehafvare af Follingbo prestgård måst bidraga med 1,295 kr. 34 öre, hvaraf han ingen nytta haft i anseende till sitt dödliga frånfälle efter utdikningens fullbordande. Hans sterbhusdelegare hade derför fordrat att af domkapitlet, som derefter öfvertagit bostället, få utbekomma nämda belopp, och då detta vägrats, uttagit stämning å domkapitlet till norra häradsrätten. Då målet nu företogs uppträdde såsom befullmäktigadt ombud & svarande sidan konsistorii-notarien N. F. Öfverberg och förklarade att då kostnaderna för nämda utdikning borde fördelas på vissa år, efter bestämmelse af synerätt och någon sådan syn sedan icke hållits, domkapitlet ansett sig förhindradt utbetala det äskade beloppet. Hr J. D. Holmberg, å kärande sidan, invände häremot, att då domkapitlet efter hans framlidne fader öfvertagit bostället, det väl äfven bort begära af- och tillträdessyn, ansåg att kostnaderna för utdikningen borde fördelas på 15 å 20 år, att, då domkapitlet icke begärt någon syn, det väl äfven borde utbetala det fordrade beloppet. Målet öfverlemnades härefter till rättens pröfning. Utslag vid tingets slut 14 Juli.

Bristande hägnadsskyldighet och oloflig afverkning af skog. Arbetaren K. J. Fohlin i Bro hade för nägra år sedan arreuderat hospitalslägenheten »Brandhagen» i Bro socken mot förbindelse, utom annat, att underhålla stängseln omkring nämda lägenhet och hade derför 19 st. träd blifvit åt honom utstämplade till afverkning. Fohlin hade dock icke fullgjort stängselskyldigheten och dertill nedhuggit 4 st. träd utöfver de 19 utstämplade, hvarför kronolänsman J. Håkansson nu instämt honom under yrkande, att han måtte förklaras arrendet förlustig samt skyldig ersätta de olofligen afverkade träden. Fohlin bestred käromålet, påstod, att Håkansson vore obehörig att såsom allmän åklagare föra talan i detta mål, emedan lägenheten voro hospitalets och icke kronans. Tvänne, efter aflagd ed hörda, vittnen intygade, att Fohlin gjort sig skyldig till det honom till last lagda, med tillägg, att han af de olofligen afverkade träden upphuggit en del till ved, hvilken han kört till Visby och försålt.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 Juni 1880
N:r 46