Strandning.

Engelska barkskeppet Aquila, kapten Fifths, kommande från Finland, destineradt till England med trälast, har idag strandat i Fårösunds norra gatt. Bergningebolaget Neptuns ångare Neptun är beordrad att afgå till strandningsstället.

Gotlands Allehanda
Måndagen 29 Oktober 1888
N:r 87

Skonerten Albion,

tillhörig handlanden H. Högvall, hemma i Storungs och förd af kapten Siltberg, strandade natten till fredagen utanför Hablingbo. Skonaren var barlastad. »Klintehamn», som på fredagsmorgonen afgick härifrån till Klinte, beordrades ut för att assistera, men kunde ej uträtta något. I lördags kom fartyget emellertid flott och fortsatte till Storungs.

Gotlands Allehanda
Måndagen 29 Oktober 1888
N:r 87

Skonarten Hilmer

om 64,48 tons drägtighet, hemmahörande i Slite, som varrit i Stockholm under haveri och sedermera kondemnerats, har å offentlig auktion sålts till grosshandlare L. Elliot för 1216 kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen 29 Oktober 1888
N:r 87

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Ankmålet mot K. J. Bäckström och Oskar Strömberg förevar i dag ånyo. Som vittnen hördes konditor S. E. Gardelius och hustru Kristina Karlsson, af hvilkas berättelser framgick, att svarandena varit de som haft ankorna den morgon det hår var fråga om. Strömberg bestred hvad vittnena sade och åberopade sin vid förra rättegångstillfället afgifna berättelse.
åklagaren yrkade ansvar å de tilltalade för olofligt tillgrepp. Utslag afkunnas annan dag.

J. A. Johansson-Vickström yrkade åklagaren i dag ansvar för snatteri till följd af den från handl. Zakarias tillgripna tröjan, hvilken af svaranden ersatts. Utslag afkunnas om 14 dagar sedan fullständigt prestbetyg inhändigats.

För förargelseväckande beteende var instämd trumpetaren Gustaf Johnsson. Enligt stämningen skulle han söndagsaftonen 7 Oktober sprungit och skuffat folk som var samladt på Mellangatan samt slagit ut en fönsterruta. Fönsterutalagningen erkände han, men nekade till att han knuffat folk; han hade i stället sjelf baka knuffad. Uppskof för vittnens inkallande.

För oljud voro åtalade murarna Johan Berglund och Johan Johansson. De hade skrålat en afton, när de gingo från Centralkafét. De nekade, och uppsköts målet för bevisnings förebringande.

Gotlands Allehanda
Måndagen 29 Oktober 1888
N:r 87

Passagerarelista.

Från Stockholm med Gotland 27 Okt.: ingenjör Roos med fru, herrar Karl och Nils Broandar, Schröder, Lundgren, Jakobsson, Pherson; fröknarna Stenström, Nygren, Grönstrand, samt 8 däckspassagerare.

Via Norrköping med Dagmar 28 Okt.: hrr Aldén, Hallonberg, Hintze; fru Berg samt 13 däckspassagerare.

Med Visby 29 Okt.: kamrer Romdahl, ingenjör Arnell, hrr Lindström; fru Eriksson samt 8 försalongs- och 8 däckspassagerare.

Gotlands Allehanda
Måndagen 29 Oktober 1888
N:r 87

Nya fyrar vits Burgsvik och Valar.

Två nya fyrar äro uppförda på stranden norr om Burgsvik, omkring 1 minut N. om Öja kyrka, och komma att tändas 1 December. Den öfre fyren kommer att visa fast hvitt sken, den nedre hvitt, reguliert klippsken. Fyrarnes horisontala afstånd från hvarandra är 217 m. och deras öfverenslinie N. 81° O-S 81° V. Då de hållas öfvarans leda de fritt in såväl till ankarsättningen söder om Näsrefvet som till Burgsviks redd.
På stranden vid Valar vestvart om Burgsvik kommer nästk. år att uppföras en ny fyr för belysande af kuststräckan omkring inloppet till Burgsviks hamn.

Gotlands Allehanda
Måndagen 29 Oktober 1888
N:r 87

Lastångaren Velox,

kapten F. Sandström, hemma i Gefle, inkom hit i går morgse från Klintehamn för att för konsul Björkander intaga omkring 2,200 tunnor korn på Sundsvall. I Klinte hade intagits 800 tunnor. Lastningen anses kunna medhinnas till i morgon middag.

Gotlands Allehanda
Måndagen 29 Oktober 1888
N:r 87

Klintehamn grundstött.

Klockan 6 i söndags morgon afgick ångfartyget Klintehamn från Burgsvik på sin vanliga tur till Klinte. Kommen ungefär utanför Långstite fiskläge i närheten af Hammarsudd i Sproge grundstötte ånggren vid 8-tiden på morgonen, i det den med fören rände upp på slät, jämn häll med grundt vatten. Akterekeppet var flott. Tjocka rådde och märkbar strömsättning, hvilket torde vara anledningen till missödet.
Emellertid började sjön frampå förmiddagen bli orolig och växa, så att ångaren med hjelp af sin propeller lyckades komma flott vid 12 tiden, sedan dock först omkring 60 säckar spanmål och något jernskrot lossats i båtar från land samt en del slipsten och jernskrot kastats öfver bord. Sedan ångaren blifvit flott, togs spanmålen ur båtarna åter ombord och resan fortsattes till Klintehamn, der ångaren legat för ankar på redden i natt.
I morgon bittida vid 8-tiden är meningen att Klintehamn skall inkomma hit för att besigtigas och undersökas af dykare, samt sedan på förmiddagen afgå till Stockholm.
Omedelbart efter det grundstötningen blifvit bekant härstädes eftertelegraferades bergningsångaren Neptun, kapten Ewerlöf, från Stockholm, hvilken i dag på middagen inkom hit.
Det var lyckligt att ångaren så snart kom flott, ty med den sydvestliga friska vind som igår qväll blåste upp hade hans läge snart blifvit mycket kritiskt.

Gotlands Allehanda
Måndagen 29 Oktober 1888
N:r 87

Inkomna & utgångna fartyg.

Inkomna:
Till Ronehamn: 20 Oktober: ångf. Vera, Karlsson, Köbenhavn, barlast.
Till Klinte: 24 Okt., jakt. Fyra Systrar, Lötberg, Rostock, barlast; 27 Okt.: ångf. Velox, Sandström, Stettin, barlast; jakt Josefina, Puxon, Wiemar, barlast.

Utgångna:
Från Visby: 28 Okt.: skonert Matilda, Fogelström, Gryt, barlast; galeas Trio, Pettarsdn, Öland; barlast; jakt Odessa, Källström, Öland, barlast; jakt Neptun, Pettersson, Öland, barlast; jakt Karolina, Österberg, Norrköping, kalk; jakt Ina, Carlsson, Gamleby, kalk.
Från Ronehamn: 12 Okt.: skonert Ellen, Hansson, Kiel, trävaror; 24 Okt.: ångf. Vera, Karlsson, Göteborg, korn.
Från Klinte: 27 Okt., jakt Doris Nyman. Vimsar, kalk.

Gotlands Allehanda
Måndagen 29 Oktober 1888
N:r 87

Gotlands näringslif.

(Från Gotl. Allehandas flygande.)
Möbelverkstaden i Hörsne.
Det är en allmän klagan, att vår industri ej följer med sin tid, att vi, hvad stil och utseende beträffar, låta öfverflygla oss af utlandet, om det också måste erkännas att i ärlighet står vårt svenska arbete framför det främmande. Men den tiden är nu förbi, när man uteslutande fäste sig vid denna egenskap hos en sak; vi ha fått större fordringar, vi vilja ha ett arbete, hvars yttre också tilltalar oss. Och hvad har följden häraf blifvit? Jo, vi ha vändt oss till utlandet för att få våra behof tillfredestälda med förbigående af våra egna landsmän hvilka stå och stampa på samma plats som i fars och farfars tid.
Ett bland våra yrken, som på det sista årtiondet gått så nedåt, att det snart sagdt ej mera finnes till, är möbelsnickeriet. Härtill äro, som ofvan antydts, yrkets utöfvare till en del sjelfva skulden, ty der möbelsnickaren ger akt på hvad tiden fordrar af hans arbete och bemödar sig om att fylla de nya anspråken, der kan det ännu löna sig att arbeta. Kanske ej så mycket i de stora städerna, der omkostnaderna blifva så dryga, att man ej kan uthärda konkurrensen i pris med de utländska alstren. Men flerstädes på landsbygden har en möbelindustri uppstått, som är särdeles beaktansvärd och hvilken helt säkert skall kunna utvecklas i betydlig grad.
Äfven på Gotland har under en följd af år möbelsnickeriet haft en idkare, som ingalunda är bland de sämste. Det är snickaren P. Barkandar i Hörsna. Egendomligt nog är han likasom ägaren till en annan indastriel inrättning, hvilken vi förut beskrifvit, en selfmade man. Han började i mycket blygsam skala, men har nu utvidgat sin tillverkning så, att den börjar gå utom ön.
Hvad som särekildt väcker ens uppmärksamhet under ett besök vid den lilla snickerifabriken i Hörsne är den behändighet, hvarmed man vetat tillgodose sig nyare tiders uppfinningar på träarbetets område, dessa hjelpmedel, som i så väsentlig mån underlätta arbetet och spara in en dyrbar tid. Skulle man förr i tiden såga itu en planka tog det sin rundliga tid, der två man ihärdigt stodo och drogo sågen fram och tillbaka; skulle det stämmas hål för tappar, kostade det hundratala klubbslag och skulle der »kelas» ett vackert listverk, vågade man minsann ej anförtro det åt hvem som helst. Det der gamla sättet har också snickaren i Hörsne användt, till dess han började finna att det gick för långsamt, att det tog för mycket arbetskraft. Så skaffade han sig en liten ångmaskin, och rätt som det var hade han i gång sitt ångsnickeri. Maskinerna, som användas äro mycket enkla, till största delen och så mycket som möjligt hemmagjorda. Nu finnes der bandsåg och cirkulärsågar, stämmaskin, svarf och s. k. fräsmaskin, hvilken sistnämda användes till de ofvan omnämda »kelningarna». Allt är mycket praktiskt inrättadt, är anlagdt på att endast göra så stor nytta som möjligt med minsta möjliga omständligheter, och det målet tycke vara uppnådt. Nu köper man här sin råvara i form af bräder och plank, denna råvara tages inom den lilla fabrikens väggar, förarbetas och går ej ut derifrån, förrän den blifvit en prydlig möbel. Ingenting behöfver göras utom verkstaden, Sniderierna, som på ett visst slag af möbler spela så stor roll, tillverkas också här.
Om man änskönt helt flyktigt betraktar det arbete, som utgått från denna lilla aflägse och föga omtalade fabrik i Hörsne, märker man genast en sträfvan att tillgodogöra sig allt det bästa och nyaste, som uppstått och dagligen uppstår på detta område. Och häri tro vi förklaringsgrunden ligga — åtminstone i väsentlig mån — till den framgång Hörsneverkstaden rönt och fortfarande röner. Dess arbeten ge intrycket af soliditet och på samma gång stil. Tillverkaren har ej varit nöjd med att endast låta möbeln nödtorftigt fylla sitt ändamål, den skall också vara behaglig för ögat, tillfredställa formsinnet och i en samling af flere till hvarandra hörande föremål — ett möblemang, som man säger — får ingen sak verka störande; det ena skall fullständiga det andra, bidraga till intrycket af helheten. Och härmed har verkstaden i Hörsne lyckats i vår tanke mycket väl. Men härtill fordras att man arbetar ej blott med såg, hyfvel och stämjern utan äfven med tanken, dertill fordras, att man ej låter sina idéer surna, utan friskar upp dem gångefter annan. Detta tankearbete är kanske mera ansträngande än det kroppsliga, men skall en industri kunna hålla sig uppe, gå framåt, då måste hufvudet och handen arbeta gemensamt. Der så sker, der slår man sig säkert igenom, och vårt näringslif skulle säkert vinna på att följa den regeln: både hufvudet och handen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 29 Oktober 1888
N:r 87