i Visby och vid landthamnarne hafva idag inför sammanträde med länsstyrelsen hörts öfver en i Småländska stadshypoteksföreningens reglemente föreslagen ändring i- syfte att inträde der skulle beviljas äfven fastighetsägare på Gotland, öfver hvilket förslag länsstyrelsens yttrande af k. m:t infordrats. Sammankomsten, hvartill kallelse utfärdats endast genom länskungörelserna, var besökt af endast ett tiotal personer.
Förhandlingarne inleddes med ett längre anförande af landsh. Poignant, hvari han redogjorde för dylika stadshypoteksföreningars uppkomst. Tretton sådana, alla hämtande sina kapital från allmänna hypotekskassan för Sveriges städer, funnos. Dessa, bildades i slutet af 1860-talet. Sedan har någon ny sådan icke tillkommit förr än den nu ifrågavarande, hvilken emellertid icke rönt stor tillslutning, då det tecknade beloppet från sex städer och 5 köpingar utgjorde endast omkr, 1 million och det hittills utlånta 237 tusen kronor. Vidare redogjordes för det för sådana inrättningar gällande reglemente, som f. n. stadgade högst 5 proc. ränta och 1/2 proc. förvaltningsbidrag. Nu kunde beträffande Visby tänkas flere möjligheter: antingen anslutning till Smålandsföreningen eller till den sedan långt tillbaka bestående föreniogen för Kalmar—Borgholm eller ock bildandet af en särskild förening på Gotland. I senare fallet kunde man tänka sig antingen en stadsbypoteksförening eller ett inteckningsbolag. Inrättningar af sist nämda slag funnes flerstädes och verkade under för låntagaren gynsamma förhållanden. Så exempelvis inom Skåne, der ett sådant bolag utlemnade lån mot 4 1/2 proc. ränta, 1/3 proc. amortering och 1/6 procent förvaltningsbidrag.
Hr Sjöström yrkade. anslutning till Smålandsföreningen.
Hr Wedin instämde och ansåg icke rätt uppskjuta denna sak längre.
Hr Hellgren yrkade afslag. Räntan vore för hög, 40-års amorteringsband olämpligt och genom Visbys inkorporering i Smålandsföreningen stängdes möjligheten att här få en egen för tidens förhållanden mera lämpad inrättning af dylikt slag.
Hr Romdahl förordade bifall till förslaget, som icke vore skäl att nu skjuta från sig.
Hr Jeurling ansåg att man öfverskattade baty elsen af det beslut, som nu skulle fattas.
Vare sig tillträde lemnades för våra fastighetsägare till Smålandsföreningen eller en särskild sådan här bildades, skulle just icke stora summor af inteckningar komma att belånas, ty följden blefve blott, att härvarande långifvare komme att sänka räntan och behålla inteckningarne, I våra banker finnas belånade inteckningar för omkr. 800 tusen kronor.
Trodde, på anförda beräkningsgrunder, icke att nytt bolag skulle komma att röra sig med större lånesummor än omkr. 600 tusen kronor. För att då få bolaget skött och förvaltadt måste man sätta förvaltningsbidraget högt, exempelvis till 1/2 procent, hvilket ändock icke motsvarade mera än 3,000 krouor.
Hr Hellgren ansåg, att man mycket väl kunde få bolaget skött för 3,000 krovor, helst som man kunde tänka sig förvaltningen sammanslagen med en annan penninginrättning på platsen.
Hrr Hambræus och Melin afstyrkte anslutning till Smålandsföreningen med dess ränta af 5 proc. och förvaltn.-bidrag af 1/2 proc. Svårt vore ock att på afstånd följa föreningens förvaltning.
Efter öfverläggningens slut förklarade sig 5 af de närvarande önska anslutning till småländska föreningen, hvaremot lika många, deraf en för närvarande, afstyrkte förslaget derom.
Strax efter detta sammanträdes slut mottogo vi kungörelse om att D. B. W:s sparbank nedsatt sin utlåningsränta till 5 procent.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 December 1887.
N:r 99.
