årsberättelse anföra vi:
Under föregående år räknade gillet 3 hedersledamöter, 24 ständige och 103 öfrige ledmöter.
Med hänsyn till den på senare åren allmänt försporda minskningen af morkullorna har gillet under det förflutna året till kungl. maj:t ingått med underdånig anhållan, att morkullan måtte på Gotland fridlysas under samma tid, som de öfrige beckasinarterna eller från 15 Mars till 11 Juli då gillet ansett att det, i synnerhet på senare tider, under fortplantningstiden mera allmänt bedrifna dragskyttet varit den väsendtligaste orsaken till den starka minskningen af denna fogelart.
Hvad tillgången å villebråd angår, kan derom beklagligtvis ej anföras annat, än att den under det förflutna året varit ytterst ringa i alla afseenden, och det kan t. o. m. utan öfverdrift sägas, att någon egentlig jagt icke kunnat bedrifvas af den enkla men giltiga orsak, att jagtbanans tillgångar i det närmaste varit uttömda.
Inom få eller kanske ingen af Sveriges provinser torde skjutfärdigheten och jagtlusten vara så allmän, som på Gotland, der snart sagdt inom hvarje socken jägarnes, eller rättare jägaredilettanternas, antal torde öfverstiga villebrådets; der jagtvården nästan uteslutande inskränker sig till ett mer eller inindre noggrannt iakttagande af jagtlagens föreskrifter med afseende på den för jagten å olika djurarter tillåtna tiden, men der för öfrigt jagträtten intet eller obetydligt respekteras — förhållanden, som omöjligen äro förenade med vildbanans bestånd. I denna allmänna lust och fallenhet för jagt och deraf härflytande obenägenhet hos jordegaren i allmänhet att afstå från sin jagträtt, hvarigenom arrenden med uteslutande jagträtt för arrendatorn skulle kunna åstadkommas; i en hos vår allmoge ofta framträdande misstänksamhet och fördom mot dessa arrenden, att de näml. endast skulle hafva för ändamål att bereda arrendatorn tillfälle att utan hänsyn till villebrådsstammens bestånd blott draga den största möjliga fördel af de arrenderade jagtmarkerna; i en emellanåt fullkomlig likgiltighet för jagtväsendet, såsom varande en sak af ingen eller ringa betydelse i ekonomiskt afseende — i alla dessa förbållanden ligger det väsendtligaste hindret för åstadkommande af en verklig jagtvård, som i hvarje kulturland, och följaktligen äfven i vår provins, är ett oundgängligt vilkor för tillvaron af en, för jagtens fördelaktiga bedrifvande, tillräcklig villebrådsstam.
Då Gotlands Skapskytte- och Jägaregille har till en af sina hufvuduppgifter att i sin mån verka för jagtens skydd och vård inom provinsen, måste detsamma hos befolkningen söka väcka och till full klarhet framhålla öfvertygelsen om, att jordegaren eller innehafvaren af jagträtten, så väl genom uraktlåtenhet i afseende på vården af sitt villebråd, som än mer genom ett för starkt skattande af detsamma för framtiden tillskyndar sig en vida större förlust och afsaknad än den, som för ögonblicket skulle drabba honom genom att till en annan öfverlåta en rättighet, af hvilken han för närvarande har så ringa fördel, att den icke ens synes värd att vårda och skydda, eller genom att afstå från en redan ringa och obetydlig inkomst, som han eljest i sin kortsynta egennytta fallkomligen tillintetgör för frantiden.”
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Mars 1877
Nr: 24 & 25