har utnyttjat sina ferier ordentligt. Hon är nämligen lärarinna och tjänstgör i Örebro. Annars är hon gotländska till börden och hälsar i dagarna på i föräldrahemmet i Stenkyrka. Astrid Lindlöf är hennes namn. När skolan slutade i halva juni startade hon i en väninnans sällskap en utlandsresa som varade halvannan månad. Det var inte första gången som fröken Lindlöf hittade vägen över vårt lands gränser — hon har semestrat på kontinenten de två senaste åren.
Vad skall man väl börja en utlandsresa med om inte Paris? Så gjorde de båda damerna som under ett par dagar gästade »städernas stad». Det är alltid lätt att förvärva vänner när man reser i utlandet och eftersom fröken Lindlöf varit ute förr så har hon vänner och bekanta. över hela Europa vid detta laget.
I sällskap med ett par av dessa fick hon nu återupple Nordspanien. Det blev oförglömliga bilfärder i det vackra spanska landskapet. Mera Spanien! Vem skulle inte som de båda svenska senoritorna vilja ströva omkring i Barcelona? Och vem skulle inte ta en inbjudan från goda vänner i Tunis ad notam? Om man nu har samma tur som våra senoritor … Det visade sig emellertid svårare att komma över till Nord-Afrika från Barcelona och damerna valde då att ta vägen över franska Rivieran (det blev härliga dagar i Cannes bl. a.) och Italien — Rom, Neapel, Palermo på Sicilien… Men tiden, tiden! Hemma i Sverige väntade ett evenemang som fordrade fröken Lindlöfs närvaro och båtförbindelserna från Palermo till Tunis är inte så värst snabba. Tunis hägrade dock starkt och en dag skulle man i alla fall hinna med att stanna där.
— Men vad skulle man göra när man kom fram till Tunis och vännerna där komponerat ett program, som, ja, som man helt enkelt inte kunde motstå. Så det blev en vecka … Araberna tyckte jag var ett trevligt folk, i varje fall slapp man i deras sällskap ifrån det fruktansvärda köpslåendetjatter som italienarna är såna mästare i.
Dock väntade nu Sverige oåterkalleligen. Att resa 4 dygn i ett kör är precis ingen sinekur men det fanns inget val. Onödiga uppehåll slapp man ifrån, allt gick bra. Ända till Kalmar för där fanns just då ingen båtlägenhet till Gotland …
Turistsnoken
Gotlänningen
Torsdagen 31 Juli 1952
Nr 174