I Gotl. Allehanda för tisdagen den 16:de mars,

under avdelningen Rättegångs och polissaker, Norra häradsrätten: Rubbande av fast fornlämning, står ett referat, som i viss mån snedställer min ställning i frågan, i det den indirekt synes peka på att jag ej uppfattat Äuglehaug som fast fornlämning. Emellertid har jag dels botlentligt protokoll, dels i Gotl. Allehanda av torsdagen den 29 juli 1919 hävdat, att röset är ett gravröse av en ej allt för vanlig typ. De olika platser å ön, där gravar av sådan typ veterligen förekomma, anfördes ock den uppsatsen. Vad som vid senaste tinget vållat antikvarien Schnittgera beska uttalanden, är att jag sökt hävda att den ursprungliga, gravläggningen (som en gång i tiden synbarligen varit utsatt för ett misslyckat plundringsförsök) genom påkörning av sten från en närliggande odling i folkets ögon förvandlats till ett odlingsröse.
Det är rörande denna sak det beska uttalandet torde gälla, då antikvarie Schnittger vill ha varenda sten som ursprunglig i röset. Jag har med mitt något över trettioåriga studium om Gotlands fornlämningar vågat resa mig mot hans auktoritet som ordinarie tjänsteman vid akademien. Och konstigt nog vid sist föredende ting framträdde en person sam på ed intygade att han för ett trettiotal år sedan varit med om att förvanska Äuglehaugs ursprungliga form genom att påköra sten från den närgränsande odlingen.
W—sten.

Gotlands Allehanda
Fredagen 19 mars 1920
N:r 66

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *