En engelsk underofficer, sergiant Badkin, återkom för någon tid sedan till sitt hem i Birmingham efter att under tre års tid varit ansedd som död. År 1914 tog han värvning vid artilleriet men hemsändes till England på våren 1915 på grund av elakartad retmatism. Två månader senare kom han tillbaka till fronten och blev fyra gånger omnämd i dagordern på grund av sin skjutskicklighet och sig plikttrogna uppförande. I augusti samma år blev han sårad och hemsänd, och efter ett års vistelse på sjukhuset blev han förklarad oduglig till aktiv militärtjänst.
Ungefär vid denna tid blev Badkitns bror, som var anställd vid flottan, dödad vid en torpedering, och denna händelse grep Badkin så hårt, att han svor att hämnas hans död. Han rymde därför och tog värvning vid ett Lancashireregemente under namnet Albert Darcall. Iran gjorde sig snart bemärkt på grund av sitt mod och sin dumdristiga djärvhet och befordrades så småningom till sergeant.
Under ett misslyckat angrepp mot de tyska linjerna blev han kvarlämnad på slagfältet, sårad i huvudet, höfterna och benen. Där blev han tillångatagen av tyskarna, och efter ett kort uppehåll på fältambulansen skickades han till fånglägret vid Wittenburg.
Den bristfälliga och otilllräckliga födan och hans många sår sam aldrig läktes ordentligt, togo hårt på hans sinnestillstånd, och då han slutligen blev hemskickad till England som utväxlad fånge visste han ej längre något om sig själv. Efter hemkomsten fördes han till ett sjukhus i Liverpool, och där har han varit sedan dess utan att det visat sig möjligt att konstatera hans identitet.
För någon tid sedan återvände emellertid hans minne, och han, kunde resa till sitt hem, där man under tre års tid ansett honom såsom död.
Gotlands Allehanda
Lördagen 6 mars 1920
N:r 55