I frågan om avtal med svenska sockerfabriksaktiebolaget om odling av betor innevarande år hade betodlana påkallat jordbruksministerns medverkan för åstadkommande av överenskommelse i den punkt uti det föreslagna avtalet, om vilken parterna icke kunna enas, nämligen frågan hur fraktkostnaderna å järnväg för betorna skulle fördelas. Efter av t. f. Chefen för jordbruksdepartementet till bolaget gjord hänvändelse i frågan har nu bolaget, utan att i princip uppgiva sin ståndpunkt, att dessa kostnader borde halveras, likväl med hänsyn till vikten av att betodling i önskad omfattning under året komme till stånd inom landet, förklarat sig villigt att låta samma bestämmelser som gällde år 1919, få intagas även i årets kontrakt. Enligt dessa skola om ett område av 30 kilometer betodlarnas fraktkostnader icke behöva uppgå till mer än 25 öre per 100 kilogram betor. Förutvarande betodlare, som hava mera än 30 kilometer järnvägsfrakt, åtnjuta för detta avstånd samma förmån, men betala halva frakten för överskjutande väglängd. Återstående järnvägfrakt betalas av fabriken. Bolget har emellertid därvid framhållit att en dylik fraktbestämmelse måste betraktas som ett undantag och i intet avseende finge anses föregripa vad som borde vara gällande för kommande odlingsår.
Gotlands Allehanda.
Torsdagen 4 mars 1920.
N:r 53.