VÄTE, 20 april.
Ett smärtsamt dödsbud, inte blott för de närmaste, som djupast därav berördes, utan som jämväl väckt förstämning inom hela församlingen, sjöngs i går högtidligt ut över hejden genom Väte kyrkklocka. Dagen förut berövade oss nämligen döden, vår unge fjärdingeman, Verner Emanuel Pettersson i Skradarve, omkr. 31 år gammal, efterlämnande sin i sorg försänkta moder, änkan Hilma Pettersson, samt 3 yngre systrar. Dödsorsaken var lunginflammation som följdsjukdom av spanskan. Särdeles lång var icke hans bana min statens förtroendeman. Det var vid början av mobiliseringen han blev kallad därtill. Aspiranter till den lediga befattningen saknades icke vid detta tillfälle. Anbud från både höger och vänster i socknen hade ingivita och hade de sökande blott fått platsen, hade en del kanske betalat till, ty befattningen innebar, befrielse från mobilisering och krig. Men då valet föll på Pettersson, var det med tanke på, att han så väl behövdes hemma för att hjälpa mor… Nu blev mor utan hjälpen och får söka reda sig ändå.
Men blev hans officiella bana kort, så efterlämnar han dock ett ljust minne. Plikttrogen och punktlig vann han snart både sina förmäns och sockenbors förtroende; enkel och anspråkslös gock han stilla sin väg fram genom livet, ett mönster, våga vi ???a, för de unga. Vile han i frid! Den tredje i rask följd av socknens kraftiga unga män. Det är sjukdomstid, skördetid!
Den nu alltför tidigt bortrycktes efterlevande moder har prövat åtskilligt av livets bitterhet. Två män har hon fått följa till graven och nu sin son, som skulle bliva hennes ålderdoms stöd. Och de ekonomiska förhålandena hava inte varit de bästa. Men hon har tagit allt med lugn. Av den avlidnea systrar ligger en f. n. i lungkatarr, också en följd av spanskan.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 April 1920
N:r 91
