Intet spår efter kuttern och dess besättning.
Natten har gått, och alltjämt äro de sexton unga männen från Burgsvik borta, utan att det minsta försports om dem och deras öde. Ryktena surra i luften, och den ena teorien efter den andra uppställes. Till en början kan nämnas att det nu konstaterats, att endast de sexton unga män voro med ombord, som vi i går uppräknade. Den som ägare till båten uppgivne Svante Jacobsson lär även eller egentligen heta Kviberg och vara identisk med den Svante Kviberg, som 1927 fick Carnegiemedaljen för sin medverkan vid räddandet av några fiskare vid Vamlingbokusten samma år. Medaljen överlämnades som bekant av kronprinsen vid dennes besök vid Vamlingbo kyrka.
Kuttern, med vilken den farliga färden företagits, lär enligt vad vi erfarit ha varit en stor och bra båt med högt fribord, däckad, försedd med rymlig motorruff samt i övrigt som laxkuttrar bruka vara byggda med stor lastrumslucka och två mindre luckor för över. Vad som emellertid gjort situationen ombord särskilt svår är att man icke hade varken mat eller dryck med sig, ingen kompass och inga lantärnor eller andra medel att lysa sig med. Det uppgives visserligen att man skulle ha haft något fotogen ombord, och i så fall torde man ha kunnat förfärdiga bloss att varsko med vid möte med andra fartyg. Det uppgives att av de sexton ombordvarande var det endast fem, som medfört överrock, medan de övriga blott hade mer eller mindre varma kavajkostymer. En del hade lågskor. Ha de vinddrivna icke upptagits av något fartyg, torde de sålunda ha lidit ganska kännbart av nattkylan, även om de genom att krypå tillsammans i rummet nödtorftigt kunna hålla värmen.
Flygspaning i dag.
I går lågo ett par flygmaskiner från andra flygkåren färdiga i Karlskrona flyghamn, då dels meddelande kom om ätt Grängesbergsbolagets ångare Gellivara observerat en fiskebåt vid Bornholm, som möjligen kunnat vara den eftersökta, dels vädret blev sådant, att det icke fanns stora utsikter till effektiv spaning. Flygmaskinerna startade sålunda icke från Karlskrona utan avvaktade vidare besked. Den av Gellivara observeräde fiskebåten torde med all säkerhet icke vara identisk med den saknade, enär det är ganska otroligt att den hunnit driva så långt från söndag eftermiddag. Avståndet från Burgsvik till Bornholm är ungefär det dubbla Visby—Nynäshamn. I varje fall borde kutterns besättning, om det varit Burgsviksbåten, nu för länge sedan ha kommit i land på Bornholm och kunnat sätta sig i förbindelse med hemorten.
I dag på mofgonen i dagningen startade två flygmaskiner från Karlskrona för att spana efter de försvunna. Även ett par jagare, som i dag skulle avgå från Karlskrona till Stockholm, ha fått order att under vägen hålla särskilt noggrann utkik. Det är rätt många fartyg; som kvitterat den av Gotlands radio utsända varningen, och av allt att döma har också den i rundradio utsända efterlysningen uppfattats överallt på kusterna och sannolikt även på fartyg. Även tysk rundradio utsände efterlysningen i går afton. I detta sarnomanhang bör det med erkännande framhållas den raskhet och beredvillighet. som från alla håll visats denna sak. Gotlands radio ställde sig vid första anmodan välvillig till begäran om etterlysning och satte igång med utsändningar på tre språk varje timme och med högsta effekt samt på de vanligaste våglängderna. Dessa utsändningar ha fortsatt även idag. Från flygvapnets sida, dit hemställan om medverkan med efterspaning pr flyg gjordes genom konsul Björkander härstädes, ordnades denna sak snabbt och tillmötesgående — att det ändå icke blev någon flygspaning i går, kunde ju icke flygarna hjälpa, då tjocka lade, hinder i vägen. Spaningar ha ju i stället ägt rum i dag. Myndigheter och press liksom enskilda ha också beredvilligt stått till tjänst med upplysningar och förmedlingar. Tyvärr synes allt hittills ha varit förgäves, men man får dock hoppas att de försvunna blivit upptagna av något fartyg, som icke har radio och, på väg söderöver, haft så långt till hamn, att man från detsamma ännu icke hunnit meddela sig med de hemmavarande.
Ha de saknade tagits ombord av ryssarna?
De ryska örlogsmännen — d. v. s. de två jägarna och ett transportfartyg — kvarlågo ännu i går förmiddag utanför Burgsvik, Ankarliggarnas position, som tidigare angivits till 9 distansminuter i riktning NV t. N från Hoburgs fyr, torde i själva verket ha varit c:a 8 distansminuter i västlig riktning från Valars på söndagskvällen voro ute för att spana efter de försvunnå, hade man gått västerut med 6 knops fart i en timmes tid utan att ändå nå ut till ryssarna. Dessa fingo i går för middag förstärkning med ytterligare två jagare. Kl 12,45 i går middag stucko samtliga till sjöss, transportfartyget i sydvästlig och de fyra jagarna i nordvästlig riktning. Sedan dess har man icke sett något av dem. Omkring en timme före innan ryssarna lättade bade — Gotlands radio börjat utsända efterlygningen av de försvunna.
Från Stockholm framkom man i dag med en teori, som kunde synas innebära något. Det är känt att ryssarna icke tillåta fotografering av gina fartyg. Nu lär en av de ombordvarande på Burgsvikskuttern ha medfört kamera och man ???????????, att pojkarna kommit i kontakt med ryssarna och på grund av otillåten fotografering blivit anhållna av dessa. Avallt att döma kan emellertid denna lösning lämnas å sido, ty från Valars lotsplats såg man båten sista gången omkring kl. 4,20 på söndagseftermiddagen. Den var då på sydgående utanför Näsrevet, alltså norr om inloppet till Burgsvik. En estländsk seglare, som senare på aftonen inkom till Burgsvik, hade sett båten omkring kl. 5, och den bör då ha varit någonstädes utanför kusten av Vamlingbo. Det är sålunda ganska säkert att kuttern icke senare targit gig upp och i mörka kvällen kommit i kontakt med — ryssarna. Otvivelaktigt har kuttern drivit söderöver. Har den så blivit sgegelsliten, driver den måhända alltjämt omkring på södra Östersjön. Den största faran har varit och är att den nattetid blir överseglad, då den icke medför ljus ombord.
Länsstyrelsen vänder sig till utrikesdepartementet.
Länsstyrelsen i Gotlands län har vänt sig till utrikesdepartementet för att genom dess förmedling och ryska legationen i Stockholm söka få kontakt med de ryska marina fartyg, som dessa dagar legat under Gotlandslandet och på så sätt få fastslaget huruvida dessa fartyg sett Burgsvikskuttern eller eljest ha någon kännedom om dess öde. Definitivt svar på förfrågningarna denna väg ha ännu icke anlänt.
Enligt vad vi erfarit har N. D. A. haft ett samtal med madame Kollontay, Sovjets minister i Stockholm, som förklarade att om ryssarna haft kännedom om saken, hade de självfallet meddelat detta till Moskva och man på den vägen även fått underrättelse i Stockholm.
Förmiddagens flygspaning resultatlös.
De båda flygplan, som i morse utgingo från Karlskrona, återkomma dit vid 10-tiden efter att förgäves ha spanat efter den försvunna båten på området mellan. sträckan Öland och Gotland. På e. m. forsättas spaningarna och skola då koncentreras till sträckan sydost om Ölands södra udde. Ha de vinddrivna icke blivit upptagna av något fartyg, är det tydligen i de: trakterna man skall finna dem, om de finnas i livet.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 1 november 1932
N:r 254