dryftades under flere timmar i går i Mästerby, der Stenkumla och Banda tings hushållsgille sammanträdde. Representanter för alla de socknar den föreslagna järnvägen skulle beröra hade infunnit sig.
Landshöfdingen betecknade denna järnväg som en lifsfråga för orten. Nu eller aldrig skulle den lösas. Komme banan ej till stånd, blefve orten ohjälpligt efter i kampen för tillvaron. Detta borde ej ske. Ehuru måhända redan denna vecka koncession komme att meddelas på den först tänkta sträckningen förbi Klintebys mellan Klintehamn och Roma, ansåg landshöfdingen ej vara skäl att sysselsätta sig med den, utan hellre med den något ändrade sträckningen förbi Tjuls. In dylik järnväg torde komma att kosta 400 tusen kr. Alldeles säkert kunde man räkna på 200 tusen kronors statslån och återstoden blefye mycket lätt att få, om det bara visade sig att den nya banan lemnads från början 21/2 procent, hvilket den tvifvelsutan skulle göra.
Det gälde nu först att få den nya s. k. Eskelhemslinien undersökt oeh härtill borde, enligt hr landshöfdingens åsigt, Sanda, Eskelhem, Mästerby, Hogrän, Vall, Atlingbo och möjligen Klinte socknar bidraga. Ville de det?
Nu började en liflig diskussion, derunder hr Rosvall menade att Eskelhemsborna icke ville vara med om någon undersökning förrän man först fullständigt enats om sträckningen, på det att penningar ej ånyo måtte bortkastas. Kommissarien Svallingson intog en förståndigt medlande ställning och sökte jämka ihop Eskelhemsintresset, som, utom af hr Rosvall, företräddes af hr Olsson, Rovalds, och Mästerbyintresset, som hade sin representant i hr Löfgren, Ejmunds. Denne förklarade att komme banan ej att gå i närheten af Bander, ville Mästerbyborna ej vara med, hvartill Eskelhemwarne genmälte, att ginge banan ej som de föreslagit, hade de ingen nytta af densamma.
Landshöfdingen tyckte att det var ytterst sorgligt att hela saken skulle äfventyras blott och bart derför att man icke ville gifva med sig på någondera hållet en enda kilometer. Ville man icke det och ej heller anslå penningar till en undersökning, som komme att kosta 800 å 1,000 kr., då kunde man verkligen säga att ortens befolkning ej vore nog framskriden i upplysning för att ens tänka på en järnväg.
Hr Rosvall bedyrade att Eskelhemsborna gjort hvad de kunnat. «De hade sett saken opartiskt; det var de öfriga som satt sig på tvären. Hr Löfgren var af alldeles samma åsigt med den lilla skillnaden att han satte in Mästerbyboarne i stället.
Slutet på allsam mans blef att man för åstadkomma nde af nya undersökningar af den s. k. Eskelhemslinien — med två något olika sträckningar — tillsatte en interimstyrelse, bestående af: för Klinte kommissarien Svallingson; för Sanda hemmansäg. Bergman, Botvide; för Eskelhem skollärare Rosvall; för Mästerby hemmansäg. Eriksson, Myre; för Hogrän styckjunkare Wessman; för Vall hemmansäg.
Hagvall, Rosarfve och för Atlingbo hemmansäg. K. Karlsson, Lilla Atlings.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Juni 1896
N:r 91