En dotters lyckliga födelse hafva vi glädjen tillkännagifva.
Hogrän skolhus d. 6 Juni 1885.
Manda & Elof Wisselgren.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 Juni 1885
N:r 46.
Reparation å tingshuset
i söder har domsagans nyutnämde häradshöfding önskat, med anledning hvaraf utsedde ombud för socknarne igår voro samlade vid södra häradsrätten att i saken besluta.
Kostnadsförslaget gick till 2,596:50. Häradshöfding Lindroth förband sig genom ombud att sjelf utgifva hvad som öfversteg 2,000 kronor samt attårligen betala 6 procents ränta å dessa 2,000 kronor med 120 kronor att användas till arkivets inbindning och mindre reparationer å 10 kalen m. m.
För anslagets beviljande talade ombuden Enaeman, Pettersson, Burge, Lars Cramér, nämdeman Stenberg, kapten Sommar, Ekeombudet Karl Pettersson, Närombudet kapten J. Andersson, Öjaombudet länsman Lindström och Levideombaden (2:; Eskelhemsombudet Hemström ville bevilja 1,000 kronor.
Mot anslaget talade fanjunkare Kahlström, Atlingbo, Alskogsombudet Lars Viman, Stenkumlaombudet Pettersson, Lauombudet Danielsson och Klinteombudet Nilsson.
Omröstningen utföll sålunda:
Sex socknar voro ej representerade.
Kl. 5 igår sammanträdde rätten åter, då frågan om öfvertagande af de af häradshöfding Lagerberg å vinden inredda 3 rummen samt de af honom å östra gafveln tillbygda 3 rummen förkastades; det fordrades 1,500 kronor.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 17 Februari 1885
N:r 22.
Sparbanksinspektioner.
K. m:ts befallningshafvande har förordnat landskamrer Gardell att taga kännedom om räkenskapen, protokollen och lånehandlingarna i Närs, Sanda, Stenkumla och Träkumla samt Hogräns och Kräklingbo socknars sparbanker.
Dylika förordnanden ha utfärdats för bankkamrer Edv. Ericsson och sekreterare H. Gustafson att inspektera den förre Vänge, Atlingbo och Östergarns socknars, Klinte församlings och Vamlingbo pastorats sparbanker, samt den senare Mästerby, Eskelhems och Ala socknars och Dalhems pastorats sparbanker.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 31 Januari 1885
N:r 9.
Hvad vi äta och hvad vi sluppit äta.
På grund af stadsfullmäktiges beslut sistlidae vår uppdrogs åt länsveterivären att under senare hälften af 1884 öfva kortroll öfver handeln med animaliska födoämnen. Med anledning deraf har han dels & stadens torg verkstält inspektioner öfver till salu hållet kött och fläsk, dels i sin bostad på anmodan förrättat dylika besigtningar. Uti den berättelse, han häröfver afgifvit till helsovårdsnämden, framhålles att af undersökningarna framgår beträffande köttets beskaffenhet
att fårkött och fläsk i allmänhet varit af god beskaffenhet;
att köttet efter nötkreatur dels varit magert, dels efter allt för gamla slagtdjur samt till följd deraf af minskadt näringsvärde;
att kalfköttet, sådant det utbjudes till salu af allmogen och en del andra personer, efter nyfödda eller en vecka gamla kalfvar varit mycket dåligt och af ringa värde såsom födoämne;
att hästköttet endera varit af allt för gamla, magra och utslitna hästar eller också af sådana som nedslagtats i följd af yttre skador eller sjukdomar.
Af stadens slagtare tillhåndahållet kött synes hafva varit af något bättre beskaffenhet, beroende på bättre slagtdjur, mera praktisk metod vid slagtningen och bättre behandling af köttet efter densamma.
Med afseende på tillförseln af kött efter djur behäftade med sjukdomar synes, yttrar länsveterinären, helsovårdsnämdens kungörelse under sommarmånaderna hafva utöfvat ett varnande inflytande, enär under denna tid jämförelsevis få anledningar till anmärkningar funnos. Tillförseln är också mindre under sommaren, tilltager med bättrad qvalitet på hösten, men ju längre framåt vintern det lider, desto talrikare varda fallen af kött efter sjuka djur eller af eljes underhaltig beskaffenhet.
Såsom varande för helsan vådligt samt otjenligt såsom födoämme har kött konfiskerats, som hållits till salu af nedanståeude personer:
Karl Larson, Laxarfve i Boge, ettslagtadt hästkreatur; Lars Thomson, Rone, ett slagtadt hästkreatur; O. Vestman, Dyple i Tofta, en sjelfdöd kalf; O. Jakobson i Guldrupe, en nyfödd kalf; hemslagtaren Lindqvist i Vegterhejde, en slagtad ko; Karl Larson, Gyle i Ala, en sjelfdöd rutten kalf; L. Thomson, Vallbys i Hogrän, ep slagtad oxe; M. Mattson, Krokstäde i Tofta, ett slagtadt hästkreatur; O. Olsson, Sudergårda i Bara, en slagtad ko; M. A. Berg, Tors i Bro, en vyfödd kalt; Larson, Scenstugård i Ekeby, ett parti hästkött.
Större delen af detta kött har oskadliggjorts genom begjutning med fotogen samt derefter på egarens bekostnad nedgräfts.
Då den erfarenhet, som dessa besigtniogar under senare halfåret medfört, skulle utgöra grunden för köttbesigtningens framtida ordnande inom staden, så anser länsveterinären vara öfverflödigt att nämna, att en fullt betryggande sådan ej kan tppnås utan införandet af ett offentligt slagthus, der kreaturen finge un dergå besigtning såväl före som efter slagten. Då detta svårligen för det närvarande låter sig göra såsom medförande alltför dryga omkostnader, så torde det bitills använda sättet med några förändringar blifva det enda verksamma att tillförsäkra allmänheten erhållandet af jämförelsevis friska och sunda födoämnen. Till dessa förändringar räknas tillsättande af en särskild helsopolis, som skulle verkställa besigtniug af alla till salu hållna animala födoämnen. Då denna person i första rummet skulle innehafva någon vana vid bedömandet af friskt kötts utse ende, så borde till denna befattning företrädesvis antagas någon som under en tid utöfvat slagteriyrket.
Möjligen skulle saken enligt länsveterinärens mening billigast kunna ordnas så, att någon ordentlig person bland stadens slagtare mot ett mindre arvode ville åta ga sig denna befattning, då hans närvaro under den tid torghandeln påginge i alla fall erfordrades för skötandet af egen affär. Detta skulle naturligtvis ej göra särskilda visitationer af veterinären obehödliga, men medförde den stora fördelen att en tillsyningsman städse funnes till städes. Skulle detta hans förslag ej befinnas antagligt, finnes så vidt han vet ingen annan utväg än att besigtningen anordnas på samma sätt som hittills, eburn detta alltid blir otillfredsställande, då det snart sagdt är omöjligt för en person att uppträda både i egenskap af åklagare och domare.
Beträffande kontrollen öfver de kött- och fiskvaror, som tillhandahållas af stadens handlande, så torde en sådan bäst kunna åstadkommas genom allmänheten sjelf på så sätt nämligen, att de inköpta skämda eller oeljes skadade varorna uppvisas för polisen, som derefter anmodar veterinären att medfölja och verkställa undersökning öfver de födoämnen, som finnas till salu i den angifna lokalen. Detta sätt torde i hvarje hänseende vara af mera praktiskt värde samt mindre stötande än att företaga sådana undersökningar |så att säga utan giltig orsak.
Då stadsfullmäktige ej anslagit några medel för köttkontrollens utöfvande för år 1885, skulle veterinärens befattning vu afslutas, men då det icke lider något tvifvel, att det resultat, som uppnåtts genom densamma, inom kort tid skulle blifva förgäfves och tillintetgöras samt i följd deraf samma oskick och be drägerier som hittills komma att utöfvas, så torde det blifva nödvändigt, att kontrollen fortfarande uppehålles I följd deraf anser han sig förpliktigad att tillsvidare fortsätta dessa besigtningar, till dess helsovårdsnämd och stadsfullmäktige vidare yttrat sig rörande köttbesigtningens ordnande inom staden.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1885
N:r 2.
Rättegångs- och Polissaker.
Såsom vådlig för allmänna säkerheten huäktades i förgår arbetaren Karl Fredrik Alex ander Rörfeldt, hvilken å planen utanförhögre allmäona läroverket begått våld mot en iskölyngling samt i vildsint tillstånd uppträdt med dragen knif derstädes. Rörfelt är, som bekant, en af polisens farligaste kunder samt kar flere gånger varit häktad för våld både mot polls och enskilda personer.
För olofligt tillgrepp och för våld häktades irår afton f. artilleristen Johan Petter Pettersson och arbetaren Gustaf August Melander, Melander hade nämligen med slag öfverfallit en person, från hvilken Petterssonrunder tiden tillgrep ett par skor.
Pettersson, som undergått straff för tredje resan stöld och 19 dennes frigifvits ur fängelset, är född 1864 i Mästerby samt senast skrifven i Hogrän. Sylvan, född 1858 i Vesterhejde och under de senare åren boende i Wisby, har äfven förut varit straffad för flere rasor stöld och våld.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 29 november 1884
N:r 96.
Medels offentlig frivillig auktion,
som förrättas vid Prostarfvei Hogrän tisdagen den 28 uti innevarande månad och börjas kl. 10 f.m., låta sterbbusdelegarne efter aflidne hemmansegaren Tomas Bolin, Prostarfve, till den högstbjudande försälja såväl boets fasta egendom ett fjerdedels mantal Prostarfve, som lösegendomen, bestående af guld-, silfver-, malm-, messing-, koppar , jern-, tenn- och blecksaker; möbler såsom: 1 schiffonier, sängar, 1 byrå, bord, stolar, speglar och väggklockor; träkärl och husgerådssaker; glas och porslin; sängkläder och linne; den aflidnes gångkläder; kreatur, deribland 2 st. hästar, 1 par oxar, 3 mjölkkor, 1 qviga, 7 st får och 4 svinkreatur; kör- och åkerbruks redskap såsom: res- och arbetsvagnar, 1 ressläde, arbetskälkar, vänd- och spetsplogar, foderhäckar, 1 myllkam, jern- och träpinovharfvar, mullfösor, 1 tröskverk, 1 vindmaskin, grepar, tjugor, spadar och skyfflar; smedje- och snickareverktyg; 1 vågbalans med vigter, 3 bisamhällen med bihus, ett parti bräder och björkvirke, 32 kastar faru- och björkved samt diverse läder och skinn jämte annan här ej när: mare uppräknad egendom.
Fastigheten, som har ett vackert läge utmed allmän väg, god åker och äng samt tillgång på skog och betesmark utöfver husbehof, kommer att kl. 12 på dagen till försäljning utbjudas. — För lösegendomen lemnas godkände inropare sex månaders anstånd med betalningen, hvaremot andra torde betala kontant eller ställa antaglig borgen. För fastigheten blifva vilkoren, som kunna efter en reel köpares beqvämlighet lämpas, vid auktionstillfället tillkännagifna; kunnande det i hemmanet intecknade hypotekslånet få öfvertagas.
Othem den 14 Oktober 1884.
Efter anmodan,
JOHAN SMEDBERG.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 21 Oktober 1884
N:r 85.
Dödsfall Thomas Bolin
Att min make, husbonden Thomas Bolin vid Prostarfve i Hogrän stilla afled den 11 innevarande September kl. 3/4 4 f.m. i en ålder af. 65 år, 8 månader och 7 dagar; sörjd och saknad af mig, barn och barnbarn, varder härmed slägt och vänner tillkännagifyet.
Charlotta Bolin, född Andersson.
Sv. Ps.-b. 476.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 September 1884
N:r 74.
Riksdagsmannavalet
i södra häradet föreligger nu klart, visande att utgången vardt den i fredagsnumret antydda. Valet företer en större lifaktighet än något föregående val inom samma valkrets, i det att af domsagans 2,311 röstberättigade invånare deltogo 587, motsvarande något öfver 25 procent. De väljande grupperade sig nu liksom år 1881 i3 grupper: den ena hållande på det nuvarande ombudet dr Lyth, den andra, hufvudsakligast bestående af de frireligiösa partierna, verksamt arbetande för hemmansegaren Kri stoffer Johansson i Hogrän, och den tredje bestående af anhängarne till valkretsens representant före 18738 hemmansegaren L. Norrby i Fardhem. Denne sistnämdes aktier synas emellertid vara i fallande, såsom följande siffror visa:
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 September 1884
N:r 73.
Riksdagsmannavalen.
I torsdags försiggick valet till riksdagsman i andra kammaren för Gotlands södra härad, och hvad kändt är har dr A. J. Lyth blifvit med stor pluralitet återvald. Närmast kom baptisternas kandidat Christoffer Johansson Enbjenne i Hogrän.
Beträffande valet för staden Visby, som sker om onsdag, blir rättvisligen kronofogden Aug. Bokström
utan tvifvel äfven återvald, då öfriga kandidaterna, borgmästaren C. Een och redaktören O. Jeurling, icke ännu gjort sig förtjente inom damhället af sådant förtroende; detta gäller än mera om, såsom vi äfven hört nämnas, häradshöfdingen A. Valdenström och fabrikören P. A. Hellgren. Splittring i röstningen kommer dock att, på grund af här rådande oenighet och vankelmod, äfven nu, som vanligt är, visa sig.
Gotlands Tidning
Lördagen den 6 september 1884
N:r 71.
Märkliga gotländska jordfynd.
Om gotländska fornsaker hafva nyligen flere värderika skrifter utkommit, författade af riksantiqvarien Hans Hildebrand, hvars arbetsförmåga såsom författare i’ sanning synes täfla med hans beläsenh t och lär dom. Vi nämna i främsta runmet bans i Vitterhets-, historie- och antiqvicets-aka daniens »Månadsblad» införda, at sju, större och mindre, förträffliga teckningar illustrerade beskrifning öfver en del af det i denna tidning förut kortligen omtalade; rika och praktfulla Dune-fyndet. Angående omständigheterna vid detta fynd anför hr H.:
»År 1881 hade, så har för mig berättats, en. hemmansegare i Dune gård, i Dalhems socken, vidtalat en arbetare, att å hans egor gräfva ett dike, Arbetaren åtog sig att fullgöra uppdraget, men sköt upp, ehuru påminnelser icke fattades. Jordegaren tröttnade till slut -att vänta och att påminna; han vände sig till en annan arbetare med sin beställning, och denne lofvade att infinna sig en viss dag på bestämdt klockslag. Den förre fick höra talas derom; och förargades, att ett arbete, för hvilket han hade visat så stor likgiltighet, skulle gå honom ur händerna, Han infann sig på ort och ställe en half timme före den andre, satte spaden i jorden och — fann en skatt, som inbragte honom i lösen af staten 2,000 kronor. Det beter på Gotland, att ingen annan hitter skatt än den som skall leta. Hvem kan undra, om sådana fynd-omständigheter som dessa gifva styrka åt den rådande fa????s???en?»
För attaren anser, att skatten varit gömd i en jernbeslagen träkista, men endast-en del-af jernet hade trotsat förstöringen i jorden. Proligt synes, att skatten blifvit nedgräfd på 1300-talet, måbända i sammanhang med den oro, som öfvergick Gotland efter midten af nämda århundrade. Flere af de funva föremålen äro dock afgjordt äldre. »Förmodligen» — säger författaren — »hafva vi här för oss en familjeskatt, i hvilken flere ätteleds dyrbarheter samlats, för att, efter att i ott eller annat århundrade hafva: gladt sina egare, anförtros åt jordens skydd, intill dess, efter nya århundradens förlopp, skat ten af en tillfällighet bragts i dagen för att sprida ett välkommet ljus öfver forna tiders smak, vanor och färdigheter».
Bland de talrika sakerna i detta fynd voro nio silfverkärls sat hvilka författaren till en början utförligt beskrifvit trenne, synnerligen utmärkta dels för skönhet, dels för kulturhistorisk märklighet i öfrigt.
Nr 1 bland; .dessa, en in- och utvändigt förgyld skål (af nära 4 tums diameter) med låg fot samt med ett mycket egendomligt och, liksom skålens yttre, rikt och smaktullt orneradt nandtag, anser förf. vara ett alster af österländsk konstslöjd och förfärdigadt i det af Araber och Morer under medeltiden inkräktade Spanien, till hvilket antagande förf. kommer deraf, att, bland andra skäl, de mynt, som i fyndet förekommo, bära arabiska inskrifter och att de alla äro präglade i Spanien utom ett, som tr från ett mynthus å NordAfrikas vestra kust, I sällskap med dessa mynt har kärlet sannolikt kommit till Gotland. — Utrymmet förbjuder, att redogöra för de lika rika som vackra ornav enten å såväl detta som de» följanue kärlen; I »Månadsbladet» äro de åskådliggjorda geno a finaste tenitt, och man ser dem med verklig beunCan. Men, såsom ett kuriosum vid nr 1 må nämnäs, att sedan kärlet fått nordisk egare, bar denne: under bottnen ristat en vårdslöst utförd fem-udd och i skålens inre botten med nordiska runor ristat en, såsom den lärde förf. meddelar, i flere länder uti både Enropa och Afrika fordom och ännu bruklig trollformel, hvilken; med vanliga bokstäfver återgifven, har följande utseende:
Såsom synes, ligger det mystiska i denna s. k. trollformel deri att om man läser på vanligt sätt eller baklänges eller rätt ned eller rätt upp, så får man alltid samma ord. Förf. omtalar, att i ett litet, af en bonde i traktén af Salzwedel i Tyskland skrifvet häfte med hvarjehanda trollformler, finnes uppgifvet ett medel mot vattuskräck, bestående deruti, att man mellan två brödskifvor lägger ett papper med ifrågavarande formel och & den ena yttre sidan ristar 3 sneda kors och å den andra en fem-udd. Det sistnämda tecknets förmenta mystiska betydelse, såsom afvärjande det ouda, är allbekant. Den såsom nr 2i hr Hildebrands beskrifning på Dune-fyndet betecknade silfverskålen visar i det derpå nedlagda arbetet ett ännustörre mästerskap än nr 1. Dess päronformiga, utböjda fält, af hvilka enhvar innehåller en fantastisk djurfigur, och dess öfriga ornament hafva en kraftfull och särdeles vacker karaktär i romansk stil. Förgyllningar och emaljer öka prakten. Hfter jämförelser med snarlika skålar i franska muséer förklarar förf. denna skål vara af franskt ursprung.
Den såsom nr 3 bet :knade skålen är större än de förut nämda (de: har näml. en diameter af 19 cm). Isynuerhet dess botten har synnerlig märkvärdighet, Öfver en rund skifva böja sig sex rundlar, och öfver dem höjer sig en sexuddig skifva; hvars uddar fylla de inre vinklarna mellan rundlarna och fortsättas med om hvarandra snodda stänglar, som breda ut sig och sina blad i de yttre vinklarna. Å det cirkelrunda midtstycket mellan de nämda sex rundlarna är ingraverad bilden af en konung sittande på en tron med en yxa i ena handen — antagligen den norske konung Olof den helige, Gotlands förste kristendomsförkunnare. De sex rundlarna innehålla följande graverade figurer: bröstbilden af en engel evangelisten Johannes sinnebild örnen — evangelisten Lukas sinnebild oxen — en bröstbild af: aposteln Bartolomeus, som i handen håller den knif, hvarmed (enligt den fromma sägnen) hans hud flängdes från kroppen — eyangelisten Markus sinnebild lejonet och Matteus dito engeln. Inom ett citkelruudt band, som löper omkring midtstycket läses:
+1HESUS: GVZ: SUN WARI: MED: VS d, v. s.: Jesus Guds son vare med oss.
På flere figurer och på bottnens släta ytor har, såsom några lemningar visa, funnits emalj, Man finner på denna skål visserligen icke samma beundransvärda finhet i arbetet, som på de tvänne förut omnämda, men inskriften är af stor märkvärdighet. Enär den icke, såsom trollformeln på nr 1, är med lätt hand svagt inristad, utan tillhör skålens ursprungliga anordning, så bevisa de gutniska ordformerna, att man här har ett arbete af en gurcnisk silfversmed. Andra föremål i Dune-fyndet, som sannolikt också äro af gutnisk tillverkning, visa väl större finhet, men af denna silfverskål kan man emellertid draga den vigtiga slutsats, att Gotlands guld- och silfversmeder kunde uttöra emalj-arbeten.
Författaren har lofvat, att framdeles i en specialbeskrifning redogöra för Dunefyndets hela. innehåll. Och det utomordentligt: vackra och rikhaltiga fyndet förtjenar en sådan, och den skall helt säkert väcka stort uppseende långt utom i Skandinaviens gränser.
I ett annat nummer af ofvannämda »Månadsblad» har samme författare utförligt redogjort för ett vid Hejs’unds i Hafdhem sistlidet &r gjordt silfverfynd, hvilket ytterligare bevisar, hur skickligt och smakfnllt man i Norden, ungefär vid slutet af 1000-talet, förstod att bearbeta de ädla metallerna. I detta fynd fans en armbygel af sällsynt slag, med inslagna vackra sirater; en. armring, flätad afsilfvertrådar lagda så, att ringen är treryggad; fyra snodda fingerringar (bland dem en af guld); sju hängsmycken, bestående hvart och ett af en kullrig bergkristall i silfverinfattning, hvilka smycken förf. anser hafva varit, alla sju, trädda på ett snöre, å hvilket de hållits i sär genom mellan dem påträdda, runda eller åflångt runda silfverperlor, af hvilka 17 förekommo i fyndet, dessa perlor ärd af tunt silfverbleck med pålödda ytterst fina trådar och korn, som bilda ornma out af mycien skönhet. För öfrigt faunos der 3 arabiska mynt försedda med öglor och särskildt märkliga, emedan de äro förgylda. Aderton teck ningar förklara de förnämsta föremålen i detta dyrbara fynd.
Vidare: förekommer i »Månadsbladet» en. af prof. Es. Tegnér och riksantiqvarien Hildebrand författad redogörelse för ett vid Båtels i Hafdhem gjordt fynd af arabiska eller vanligen s. k. kufiska silfvermynt, hvilket myntfynd är ett af de största, som någonsin anträffäts. i svensk jord.
Dot innehåller nämligen ej mindre än 2,266 myntnummer, deraf 220 alldeles hela, och de öfriga sönderbrutna. Denna de tunna myntens sönderbrytning var vanlig och behöflig, när liqviden erlades efter vigt, och icke . efter stycketals-räkning. Dessa här funna mynts ålder ligger mellan år 715 och 969 efter Kristus. De äro präglade i de arabiska kalifståderna Samarkand, Taschkönd, Bokhbara, Bagdad, m.fi. För öfrigt funnos i fyndet mynt från Byzantz och från Köln, Mainz, m, fl. tyska städer, samt en stor mängd ornerade armringar, armbyglar, söljor, bängsmycken och perlor, allt af silfver.
Till ytterligare bevis på den prisvärda uppmärksamhet, som från Vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademiens samt riksantiqvariens sida egnas åt Gotlands fornminnen, må nämnas, att af planschverket Teckningar ur Svenska siatens historiska museum, utg. af B. E. och H. Hildebrand, innehåller det nyss utkomna 3:e häftet (12 sidor text och 5 planscher, folio) första afdelningen af en redogörelse för »Gotlands jernålder». Man finner här ett par hundra vackra teckningar af märkliga föremål, funna vid L:a Sojvide och Bjerby i Sjonhem, på Vallstena-rum, vid Smågårda i Tofta, Enges i Burgs, Bjestafsi Sanda, Bjerges i Lau, Nybjers i Hörsne, Fridhem, Granskogs i Dalhem, Russhage i Stenkyrka; Kroks i Lokrum, Bjers i Guldrupe, .Gandese i Ganthem, Kallings i Follingbo, Lilla Fole i Fole, Endregårda och Bäcks i Endre, Sigvards i Eskelhem, Alands i Hogrän; Liffride i Alskog, Sandagårda i Sanda, och dessutom från fiere icke bekanta fyndställen.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Februari 1884
N:r 10.
