Stenkumla och Banda hushållsgille

sammanträdde i måndags i Eskelhem. Dervid voro utställda 39 djur: 3 tjurar, 31 kor och 5 qvigor. Af dessa prisbelönades:

Tjur:
Ko O. Söderberg, Butare, 2:a 10 kr.

Kor:
Netta, V. Nilsson, Bjestafs, Sanda, 2:a 10 kr.
Nora, J. Olsson, Lekarfve, 2:a 10 kr.
Hjerta, O. H. Nyman, Vestergarn, 2:a 10 kr.
Gertrud, Sjögren, Bandarfve Mäst:by, 2:a 10 kr.
Stjorna, Palmqvist, Ringome 2:a 10 kr.
Hjerta, Palmqvist, Ringome 2:a 10 kr.
Nella, J. Vallin, Bjestafs, 3:e 5 kr.
Linda, G. Bolin, Simmarfve, 3:e 5 kr.
Blenda, A. Bäckström, Krokstäde, 3:e 5 kr.
Fia, A. Bäckström, Krokstäde, 3:e 5 kr.
Netta, L. Jakobsson, Rosenbys, 3:e 5 kr.
Frigga, K. Beckström, Tjuls Eskelhem, 3:e 5 kr.
Flora, K. Hemström, Rofvide Eskelhem, 3:e 5 kr.
Netta, J. Söderdahl, Alfvena, 3:e 5 kr.
Blomma, J. Söderdahl, Alfvena, 3:e 5 kr.

Qvigor:
Netta, J. Larsson, Söjvide, 3:e 5 kr.
Flora, A. Johansson, Öfvide, 3:e 5 kr.

Vid gillesammanträdet uttalades önskningar om årlig fårpremiering öfver hela länet. Af helnorska hingstar funnos inom området ingen, af halfnorska beskällare två. Hästpremiering efter förut omnämda grunder ansågs önskvärd.
Jorden brukades här vanligen i flere än tre skiften. Betor hade börjat odlas af flere inom området. Vackra prof på sådana plantor förevisades af hr Gottberg, som genomgått landtmannaskolan och vistats i Skåne. Hvitbetor hade odlats i liten skala af Alfr. Pettersson, Rundarfve i Atlingbo. Å myrmark hade Alb. Löfgren, Ejmunds i Mästerby gjort försök som var nästan lika lofvande som på fastmark. Frö, taget från fröhandlare, hade visat sig mindre tillförlitligt än det genom hushållningssällskapet intagna. Behofvet af frönas stöpning, som af några förordades, bestriddes af andra och stöpning kunde orsaka att fröet grodde i torr jord, men måste af brist på fuktighet i jorden tvina bort. Särskilda försök syntes ådagalägga obehöfligheten af foderbetsfröets stöpning; man borde undvika att genom mycken värbrukning uttorka jorden.
Trädgårdsutställning i Visby I höst ansågs önskvärd. Skogsafverkningen i trakten hade varit större under senare Åren, en följd af klena skördar och stigande trävarupris, någon skogssköfling hade ej förekommit och strängare skogslagstiftning ansågs ej erforderlig.
Till ordförande i gillet för ett år utsågs kyrkoherde M. Kolmodin; till ledamot i premieringsnämden för nöt återvaldes hr A. Stålhandske, för får utsågs hr ÅA. Dassow. Till ersättare för båda valdes Å. J. Bergman i Sanda.

Rosenkrandserne och Reformationstiden,

Ett blad ur Gotlands häfder
af Alf. S.
Donna kyrkliga omstörtning väckte oro i allas sinnen ty en troslära, som i ett halft årtusende rotfäst sig i folkets hjertan, kan ej så lätt utplånas. Det fordras lång tid, innan den kan helt och hållet ersättas af en annan. Denna oro var dock ej den enda, som under reforrationstiden upprörde folkets inre. Det fans ock en annan, en helt och hållet verldslig, som splittrade Gotlands folk i två fiendtliga, mot hvarandra hätska partier, och denna var den gamla oenigheten mellan stadens och landets inbyggare, hvilken hotade att utbryta i öppna fiendtligheter, liksom förhållandet varit 1288 eller 240 &rtillförne. Genom landsherrons kloka bemedling bilades dock densämma. Strelow berättar derom sålunda:
»År 1529 efter sådan förberörd skada och fejd på Gotland (svenskarnes infall 1524, Lybeckarnes 1509 och 1525) har hastigt uppkommit en så dyr tid, som aldrig förr varit.
En tunna råg, som förut kuade köpas för 16 eller 18 skilling darske, kostade 8 eller 9 daler, så att det var stor eländighet bland den fattiga allmogen och det stod på i 2 år. Borgarne i Visby voro utarmade, kunde icke undsätta landsboarne, men ville dock icke tillstädja tillförsel af främmande vidare än deras previlegier medgåfvo. Bönderne företogo sig att sälja och köpa hvar köp bäst stod att få, hvilket Visby borgare ej ville tillåta. Var ock ett hemligt hat angående hvad fienderna bade plundrat i Visby och ansågo bograrne sig berättigade att taga igen sitt eget hvarest de funno det. Herr Henrik Rosenvkrands höll med borgarne och deras parti. Landsdomaren Laurits Isem med de andra domarna voro deremot. Hela landet församlades rustade, emedan de blifvit storligea hotade och undsagde af borgarena, vid Roma kyrka, dit herr Henrik Rosenkrands kommit och ändtligen bragt det så långt, att deras fullmäktige skulle komma till Visby, der borgmästare, råd och menighetens fullmäktige skulle möta.»
Detta tilldrog sig 1532 och det möte, som landsherren föreslagit, hölls i hans egen närvaro, som sannolikt väl behöfdes för att lugna de uppretade sinnena, onsdagen näst efter pingst på »Gutestuen» i Visby, der gotländska landstingen den ti den höllos. Strelow har anfört den öfverenskommelse, som då afslutades mellan staden och landet. Jag vill ej här afskrifva den, utan blott omnämna, hvilka de follmäktige voro, som afslöto den, ty de voro säkerligen på sin tid män af anse ende, kända för heder och klokhet. Af landets 9 fullmäktige voro 7 domare, nämligen landsdomaren och de 6 Settingsdomrarne. Detta gifver mig anlelning att med några ord vidröra landets då varan de judiciella indeluing, som ligger till grund för den nu varande. Från de äldsta tider Gotland varit bebygdt och odladt har det varit indeladt i 3 Tredingar och 20 Tingslag (de senare lära dock ursprungligen varit 21). När Gotland var en stat för sig med egen lag voro Tredingarne det lilla örikets landskap, tingslagen dess härader (»hunderi» (hundrad) kallas de i Gutalagen, liksom fordom häradena i Svea rike.) Dessa tingslag eller härad utgjorde sannolikt ursprungligen hvar för sig en liten domsaga med sina tingsdomare från tingets underafdelningar, fjerdungar, tredungar eller hälfter. Hvarje tredings tingslag hade sin förening i tredingstinget, som var en högre domstol och tredingstingen hade sin uti »Gutu-al-tinget» (alla gutars ting) hvilket var hela landets högsta myndighet. Tingens, Tre dingarnes och Gatn-al tingets sammanträden voro förenade med offringar, alltså heliga förrättningar.
Sedan kristendomen blifvit allmän, offriogar och andra hedniska bruk afskaffade samt folkmängden förökats, höll os ej längre tings-sammankomster med hvarje tingslag, ehuru tingslagen fortfarande utgjorde tredingarnes underafdelningar och landets administrativa indelning, TI stället uppstod en py indelning sålunda, att hvarje treding tudelades och dessa tredingshälfter kallades »Sjettungar», »Sellingar», d.v.s. sjettedelar af landet. Hvarje »Setting» blef en liten domsaga. Denna Settingsindelning med sina settingsting ägde bestånd ända tills Gotland blef svenskt 1645, hvarefter settings-indelningen och settingsdomare afskaffades samt häradshöfdingar kommo i de forna Landsdomarnes ställe, i början en för bela ön, liksom landsdomarne varit, men ifrån 1682 en för norra, en för södra delen af ön, hvarefter man, ungefär vid midten af 1700-talet, började kalla domsagorna för härad, hvilken sena re benämning rätteligen betyder tingslag, »hunderi» och lär välingen handling kunna uppvisas som är 200 år gammal och som talar om Gotlands Norra och Södra Härad. De 6 Settingarna voro följande:

I norra tredingen
Rute Setting: Rute, Forsa och Bäls tingslag;
Bro Setting: Lummelunds, Bro och Endre tingslag.

I Medel Tredingen
Kräkling Setting: Dede, Halla, Lina och Kräklinge tingslag.

I Södra Tredingen
Hoburgs Setting: Hoburgs, Eke, Hablinge och Ejsta tingslag;
Burgs Setting: Hemse, Burgs och Garda tingslag.
Hejde Setting: Stenkumla, Banda och Hejde tingslag.

Sedan landet blifvit indeladt i 2 domsagor eller så kallade härader bildades Norra domsagan af Norra tredingen och Kräkinge Setting samt Södra domsagan af Södra tredingen och Hejde Sätting, På reformationstiden var Settingsindelningen gällande och Ssttiogsdomare funnos, en i hvarje Settivg, samt för hela landet en Landsdomare, hvilken åtföljde Länsherren när han drog kring landet för att afgöra de rättegångsärenden, som skjutits under honom.
De män, som voro landets domare och förde landets talan vid sammankomsten i »Gutestuen» år 1532 uppräknas i den öfverenskommelse, som då träffades, i följande ordning:
Lauritz Issem (Isume i Atlingbo) Landsdommer, Laurits Hulte (Endre—Bro Sestting) Ilian Skimmings (Skynnings i Flerioge—Rute Setting), Peder Kirkebinge (Gothem—Kräklinge S.) David i Rune (Davide i Rone—Burgs Setting), Nils Siffride (Fide eller Wamlingbo, Hoburgs S.) och Peder Waldby (Wallbys i Hogrän — Hejde Setting) Settingsdomare.
Utom desse 7 domare voro 2, som kallas »skattskyldige bönder på Gotland», landets fullmäktige, nämligen Nils Hind (månne gården Hindsarfye eller Hintser i Gothem?) och Kristen Glested (GHästäde i Lärbro).

Stadens fullmäktige voro följande:
Å Rådets vägnar: Assar Nielsson, borgmästare, Jörgen Jude, (Jute?) rådman; Å Wisby menighets vägnar Hans Tydsk, Lasse Fynbo, Jacob van Lander, Kristen Grenskow, Matts Kannestöber och Gregers Widts — borgare.
För att döma efter namnen måtte desse hedervärde Wisby-boar varit af tyskt eller danskt ursprung, ty namnen Tydsk, van Lander och Widts tyckas antyda tysk nationalitet eller härkomst, liksom namnen Jude (d. v. s. Jyde eller Jatländing icke Jude, som på danska heter Jöde), Fynbo och Grenskow visa danskt ursprung.
Henrik Rosenkrands’ höfdingetid var, såsom nu visats, en märkelig tidpunkt i Gotlands historia, men lång blef denua höfdingetid icke, ty genom en olyckshändelse omkom han 6 December 1537. Strelow berättar derom sålunda:
»År 1537 dödde Herr Henrik Rosenkrantz på Gotland, Sankt Nikolai afton.
En häst sprang honom ihjäl utanför Wisborg när han med sina hofmän var utriden för att förlusta sig, der som stenkor set står, när man drager till Koppersvik».*) Uti Danske Magasin uppgifves något, som åt den hemska tilldrageleen gifver en tragisk-romantisk anstrykning nämligen att Roseokrands ridit ut för att möta sin fästmö Klara Bille.
Henrik Rosenkrands, som alltså varit ogift, men förlofvad med en fröken hörande till en af Danmarks storslägter, har haft 2 syskon, en bror, Kristoffer, och en syster, Else Rosenkrands. Hon, förmodligen äldre än bröderne, var nunna i Mariager kloster och dog 1560. Det,fins ett bref af henne, skrifvet 1538, eller året efter Henrik Rosenkrands död, till brodern Kristoffer, hvari hon råder denne att gifta sig med Henriks efterlemnade fästmö Klara Bille. Om nämda fröken blifvit gift med Kristoffer eller ej vet jag icke, men väl att hennes omkomne fästman fått sin graf uti koret i landets hufvudkyrka, den ståtliga, på minnen så rika Sankta Maria i Wisby, der grafstenen visar Henrik Rosenkrands bild och vapen.
Nu flytta vi oss längre fram i tiden.
Omkring ett århuudrade efter Henrik Rosenkrands höfdingetid fick Gotland ännu en Roaosenkrands till Landshöfding; men det århundrade, som förflutit, hade medfört åtskilliga förändringar, så att när Holger Rosenkrands till Frölinge &r 1633 blef öns styresman voro förhållandenasnågot annorlunda. Kristian 4, en af Danmarks berömdaste konungar, hade 2 gånger, 1597 och 1624, sjelf besökt detta, af moderlandet dittills så försummade och stjufmodeeligt behandlade landskap. Det hade nu sin egen andliga styresman, lutherska läran var nu stadgad och rotfäst i folkets sinnen, ordning och fred hade, efter så mångfaldiga yttre och inre oro: ligheter, kommit till stånd och Länshöfdingarnes allt för stora välde blifvit betydligt inskränkt, ty den lagkommision, som 1618 kom till Gotland och uppehöll sig der från den 6 Augusti till den 2 September, fråntog Länsherrarne dömande makten ech öfverlemnade den till Landsdomaren, såsom det varit i fordom tid samt inrättade ett allmänt Landsting, som 4 gånger om året skulle hållas vid Roma kyrka, der i urgammal tid Gutnal-tinget hållits. Nu kallades landstinget »Gullandske landstinget» och »Gullandsfarernes ting».
Holger Rosenkrands var, förmodar jag, son till det lärda och gudfruktigr Riksrådet Holger Jörgensson & Rosenkrands till Rosenholm, som med sin husfru Sofia Axelsdotter Brahe (danska Braheätten) hade 13 barn. Att vår Holger, som också tyckes varit en gudfruktig herre, varit ett af dessa 13, anser jag troligt, men vet det ej säkert. Hans husfru lär varit af den gamla stolta slägten Tott.
I 12 år hade Holger Rosenkrands styrt Gotland, då, år 1645, som ett tordönsslag den oväntade och för många derstädes ovälkomna underrättelsen erhölls, att Danmark 13 Angusti s. å., vid freden i Brömsebro, måst afstå Gotland, som nu skulle återgå till sitt urgamla moderland. Ena ny Landsherre, en svensk Gouvernör, Amisalen Åke Hansson Ulfsparre, anlände till Gotland 22 September; landet, staden och slottet utrymdes samtidigt af danskarne 31 Oktober till den svenske styresmannen och Gotlands siste danske länshöfding drog bort med hustru och barn.

*) Ett minnesmärke uppsattes nästan alltid der någon genom olyckshändelse eller mord omkommit. I skogen bestod detta minnesmärke af en hop ris och qvistar, som kastats tillsammans ien hög, Denna hög kallas »Kallvarp» och skulle hvar och en, som färdades derförbi öka på högen med en qvist eller risstjelk. Många dylika märken, både stenkors och Kallvarp, finnas ännu qvar. Det som uppsatts till minne af Henrik Rosenkrands, fans qvar i Strelows tid. Man bad vanligen en bön när man gick förbi ett sådant märke.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 December 1887
N:r 101

En liflig strid,

hvarvid det ej sparades på skarpa skott, utkämpades i lördags eftermiddag vid Långgute gård i Mästerby emellan Visby—Stenkumla skyttegille å ena samt Klinte—Banda skyttegille å andra sidan, hvarvid de förstnämde behöllo segern med 30 ringars öfvervigt. Styrkan å hvardera sidan utgjorde 26 man. Anledningen till täflingen var att sistnämda gille sistlidne år hade inbjudit det förra till en täflingakjutning i Stenkumla, hvil ken aflöpte så, att inbjudarne då segrade. Detta år ansågs af det förlorade partiets ledare (fanj. A. Pettersson, Stenkumla, och sergeant E. Stenström, Visby) böra begagnas för erhållande af revansche, hvilken erhölls, medförande ofvannämda resultat.
Skjutningen, hvilken försvårados af en häftig blåst, försiggick på 240 meters afstånd med 5 skott. En insats af 50 öre på man upptogs af de fleste skyttarne och delades i 6 pris, hvaraf det 1:a tillföll smedmästaren N. E. Hesselgren från Visby.
Efter skjutvingen intogs gemensam sexa, hvarefter bålar tömdes, tal höllos m. m.
till omkring kl. 11, då affärden skedde. Anordningarne som vidtagits lända arrangörerna till all heder. Det hela försiggick med exemplarisk ordning, fastän glädjen stod högt.
Vi hafva omnämt denna täfling i tanke att möjligen öfriga gillen kunnat känna sig manade att följa det exempel som härmed gifvits på en ny form för skicklighetens uppöfvande.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 22 Augusti 1887.
N:r 67.

Täflingsskjutning

försiggick i lördags eftermiddag i Stenkumla mellan Banda och Klinte samt Stenkumla och Visby skytteföreningar på inbjudning af de förre. Skjutningen, i hvilken 25 man å hvardera sidan deltogo med 5 skott på 800 fots afstånd, tog sin början kl. half 2 och fortsattes utan afbrott till half 5. Skyttarne syntes vara hvaraudra vuxna, i det poängantalet växte nära nog lika under täflingen, vid hvilkea två skyttar, en från hvardera skjutlaget, sköto samtidigt. Banda och Klinte skyttelag segrade med en öfvervigt af omkring 10 poäng.
Efter skjutningen aftågade skyttarne till samlingsplatsen hos fanjunkare Petterssons invid banan belägna gård, der en bål väntade. En af deltagarne föreslog Du en skål för alla skytteföreningar på ön och framhöll tillika det beaktningsvärda i idéa att genom statsanslag uppmuntra skjutfärdigheten hos allmänheten, hvilken färdighet, isynnerhet för Gotland, vore af stor vigt i händelse af ett fiendtligt anfall. Sedan flere skålar druckits och sexa intagits, åtskildes skyttarne med ömsesidig belåtenhet vid 8-tiden på qvällen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 September 1886
N:r 78.

Kommenderingar.

Major Kruuse och kapten Blomqvist hafva kommenderats att deltaga i fältöfningarne vid lifgardes brigaden, hvilka öfningar pågår under tolf dagar i början af nästa månad
— Till skjutskolan vid Rosersberg, som börjar 7 Juli och pågå under åttio dagar, hafva underlöjtnanterna Axel Bolin, Lönn gren och Nordberg kommenderats.
— Vid infanterivolontärskolan vid Kärlsborg, som börjar 12 Juli och slutar i Maj nästa år, skall löjtnant Schenström tjenstgöra såsom kompavibefäl och lärare.
— Till korporalskolan vid Karlsborg, som pågår från 12 Juli till 22 Oktober, hafva kommenderats fanjunkare Karl Alyhr såsom kompaniunderbefäl och biträdande lärare samt korpralerna Lrrs Norrby vid Hablinge kompani, Arvid Luadholm, Fard hems kompani, Kr. Eliasson, Klinte kompavi, A. Nilsson och K. Sjögren vid Banda kompani, Johan Alfyengren, Hejde kompani, O. L. Larsson, Lina kompani, Axel Eriksson, Bäls kompani, Oskar Södergren och K. O. Pettersson vid Lummelunds kompani, K. Bäckström, Tingstäde kompani, och K. Hemström, Eskelhems kompani.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 Juni 1886
N:r 46.

Landsstaten.

Kronolänsmanstjensten i Hejda och Fardhems ting förestås till 1 nästkommande Februari af e. o. landskanslisten Arvid Jacobsson.
— E. o. landskansliten K. Ekelund har förordnats att fortfarande till 1 rästkommande Februari bestrida kronolänsmanssten i Banda och Stenkumla ting samt e. o. landskanslisten G. S. Boberg att fortfarande till ofvannämne dag sköta kronolänsmanstjensten i Halla, Kräklinge och Lina ting.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 Januari 1886
N:r 3.

Kronolänsman

John H. Smedberg har beviljats afsked från tjensten.
— Länsmanstjensten i Banda och Stenkumla ting kommer fortfarande tillsvidare att bestridas af e. o. landskanslisten K. Ekelund.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 24 December 1885
N:r 103.

Kommenderingar.

Stabsschefen kapten V. Unge kommer att deltaga i generalstabens fältöfningar inom Upsala län, hvilka skola pågå från 9 Juli till 23 Juli.
— Underlöjtnant Axel Bolin har kommenderats till kompanibefäl och lärare vid volontärskolan å Karlsborg, som börjar 11 Juli och pågår under elfva månader.
— Såsom kompanibefäl och lärare vid årets infanterikorporalskola å Karlsborg, som pågår 100 dagar räknadt från 11 Juli, är underlöjtnant E. H. Bergenström beordrad.
Sergeanterna O. Nordström vid Fårö kompani och O. Segerdal vid Tingstäde kompani skola under nämda tid tjenstgöra vid skolan som kompaniunderbefäl och biträdande lärare.
Såsom elever vid skolan äro följande korporaler och v. korporaler kommende rade: H. Hansson och H. Olsson vid Burs kompani, O. Olsson och A. Nilsson vid Banda kompani, O. Sundal och J. Jakobsson vid Dede kompani, J. Alfvegren vid Hejde kompani, K. Lindal vid Fardhems kompani, O. Södergren vid Lummelunds kompani, O: Larsson vid Lina kompani, K. Bäckström vid Tingstäde kompani och O. Engqvist vid Visby in fanterikompani.
— Underlöjtnanterna O. A. Johansson, E: G. Hellgren och B. T. G. V. H. O. Mellerborg äro kommenderade till skjutskolan vid Rosersberg, som börjar 8 Juli och pågår 80 dagar.
— Underlöjtnant K. A. G. A. Wickström kommer att från 1 September såsom elev genomgå gymnastiska centralinstitutet.
— Till genomgående af en utbildningskurs i fältarbeten vid pontonierbataljonen från 13 Juli till 31 Juli äro löjtnant Filip Hertzman och sergeanten vid Rute kompani J. Blomgren beordrade. Nämda fältarbeten taga sin början vid Elfkarleön.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 Juni 1885
N:r 46.

Gotlands skarpskytte och jägaregille

hade i förgår årssammanträde, som var besökt af ett frettiotal medlemmar och hvars förhandlingar leddes af öfverste Vegesack.
Sedan ordföranden helsat de närvarande välkomna, invaldes till ledamöter i gillet landshöfding Poignant, öfverkontrollören friherre David v. Schultzenheim, kapten Unge, doktor Ramberg, trafikschefen frih.
Cederström, furirén vid Visby infanterikompani J. P. A. Jönsson, hemmansegaren G: P. Hanséa, Dunegårda i Dalhem, hr G. Herlitz, Klinte, navigationsläraren Hj. Bolin, bokhållare Edv. Cramér, e. o. jägmästare E. Herlitz, literatör Pallin, löjtnant Sahlin, samt underlöjtnanterna Nordberg och A. H. Sillén.
— Till v. ordföran!e omvaldes jägmästare Sylvan med landssekreterare Hambreus och öfverstelöjtnant Gahlne som ersättare. Doktor L. Kolmodin, major Törnqvist och kapten Liadström utsägos ånyo till sekreterare, skattmästare och rustmästare. I styrelsen invaldes åter kapten Hedenblad, styckjunkare Visselgren, bryg gare Vedin och handlanden G. Klintberg; efter grefve Horn utsågs till styrelseledamot doktor O. Klintberg efter lottning med hr Rud. Kolmodin. Granskare blefvo kaptenerna Kruse, Gardell och Ericsson mal kapten v. Holten till ersättare.
— Till komiterade för omarbetning af gillets stadgar valdes doktor L. Kolmodin, jägmästare Sylvan, kapten Hedenblad, landssekreterare Hambraeus och öf verste v. Vegesack.
— Ansvarsfrihet, förordad af granskarne, beviljades för årets förvaltning.
— Gillet beslöt att i skrifvelse till k. m:ts befallningshafvande anhålla, att motion om höjdt auslag till rofdjurs dödande måtte väckas hos landstinget. Den summa, med hvilken anslaget, hvilket nu utgår med 1,000 kronor, skulle höjas, skulle användas till ökniog af skottpengar för räf till 4 kronor. Åt styrelsen uppdrogs att bestämma huru stor summa skulle be gäras af tinget.
— Från några gillemedlemmar inlemnades skriftligt affattadt förslag i syfte att få en del ändringar i den hittills varande anordningen angående tiden för prisskjutningarna om statens och gillets pris, hvilket förslag efter en kort öfverläggning förklarades bvilande, tills en omarbetning af stadgarne egt rum. För öfrigt lemnades åt styrelsen rätt att vidtaga andra, lämpliga anordningar vid dessa prisskjutningar.
— Fridlysningstiden för rapphöns här på Gotland utgår nästa höst. Styrelsen ansåg, att möjligen någon vidare fridlysning ej vore af nöden, enär tillgången nu vore rätt stor. En jägare från norra Gotland fäste uppmärksamheten på, att i denna trakt tillgången ännu vore knapp, hvarför ytterligare ett års fridlysning vore behöflig. På förslag af doktor Kolmodin, som påpekade, att väderleksförhållandena under – de instundande vintermånaderna komme att blifva afgörande för frågan, fick styrelsen i uppdrag att efter sig fö reteende omständigheter fatta beslut i ämnet.
— Sedan sälfångst och säljagt på senare tiden i betydlig grad aftagit, hade sälen mycket förökat sig och orsakat mycken skada & fisket. Gillets sekreterare doktor Kolmodin påpekade huru kuten både för störde fiskegarnen och varen riktig storätare af fisk, samt uttalade såsom sin åsigt att fisket i betänklig mån lede af sälens ohejdade framfart och att någon åtgärd måste vidtagas häremot, samt föreslog exempelvid utsättande af premie för säls dödande.
Godsegaren Wöhler instämde med den föregående talaren, hvarjämte han skulle gerna se, att sälskytte åter komme till heders. Pådandssekreterare Hambraeus förslag öfverlemnades åt styrelsen att utreda frågan och vid ett kommande sammanträde förelägga gillet den gjorda utredningen.
— Efter sammanträdets slut intogo gillemedlemmarne gemensam middag å stadshotellet.

Gillets ekonomiska ställning för innevarande år ter sig sålunda:
Behållning från 1882 kr. 2,100:—
Inkomster för 1883 kr. 543:—
Summa kr. 2.,643:—

Årets utgifter hafva uppgått till 425 kronor 94 öre, hvadan en behållning till 1884 af 2,217 kronor 6 öre förefinnes.
Under året hafva premier af de af landstinget auslagna medlen utbetalts
för 171 räfvar med kr. 427:50
för 12 örnar med kr. 3 24:—
för 182 dufhökar med kr. 182:—
för 180 sparfhökar med kr. 90:—-
för 2,265 kråkor med kr. 226:50
Summa kr. 950:—

För besväret vid utbetalandet af dessa premier hafva 50 kronor utgått.
Enligt från kompanierna inkomna årsberättelser om skytteförbundens verksamhet hafva följande blifvit för segerskyttar förklarade:

Årets villebrådstillgång kan i allmänhet, enligt den af sekreteraren afgifna årsberättelsen, sägas hafva varit god, åtminstone hvad hare, orre och beckasin angår.
Äfven rapphönsstammen tyckes Betydligt hafva ökat sig, så att, om icke särdeles ogynsamma förhållanden under innevarande vinter komma att inträffa, förhoppning finnes att under nästkommande höst jagt å rapphöns utan men för stammens be: stånd skall kunna bedrifvas.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 December 1883
N:r 102.