öfver en flerårig vistelse i Kongostaten hölls i går afton af hr T. Vestmark i goodtemplarsalen vid Mellangatan.
Tal., som visade sig i besittning af en mycket kraftig och klangfull organ, skildrade på ett särdeles lifligt sätt sina minnen och intryck från sin 6-åriga vistelse bland de svarta, med hvilkas lefnadsvanor och sedvänjor i öfrigt han också syntes fullt förtrogen.
Hr V. utgick från sin första inskeppning i Liverpool till Centralafrika, och berörde dervid i mer rent personliga drag åtskilliga med embarkeringen förenade omständigheter, hur han vid framkomsten genast af Stanley beordrades taga befälet öfver 6 européer, deribland löjtnant Sundvallson, — och en trupp infödda på 40—50 st. för att företaga en expedition längs floden till öfre Kongo. Denna färd blef i många afseenden intressant på grund af att den än företogs i kanot, än till fots genom de tätt beväxta skogarne. Faror af otaliga slag lurade mången gång, då de ju ofta voro utsatta för vilda djur, och den blef äfven rik på mödor och besvär och lidanden af all slag. Så började lifsmedel tryta och sjukdom uppkom, Detta i förening med den olidliga hettan under ekvatorns brännande sol åstadkom många sorgliga scener.
Hr. V. röjde en stark känsla för naturscenerier. Också framhöll han under sitt föredrag flere gånger i så liffulla färger som möjligt det storslagna och poesimättade i Afrikas natur, hvilket i synnerhet på européen gör ett säreget och oemotståndligt tilltalande intryck.
Angående Stanley sade sig tal. själf ej vilja yttra sin inre mening om honom, han ville endast inskränka sig till några personliga drag, hvarefter publiken finge själf sluta sig till hans karaktär och person i öfrigt.
Stanley var en mycket intelligent man, men han var icke en fint bildad gentlenun.
Till sist gjorde talaren en liflig skildring af mangalanegrarnes seder och bruk och omnämde, att infödingarne i Kongostaten lefva i den tron att de bli — hvita efter döden. Vi européer äro af denna anledning f. d. negrer — d. v. s. gengångare.
Tal. slutade sitt långa föredrag med att behjärtansvärdt framhålla det usla i slafhandeln, för hvars afskaffande ännu mer än som är gjordt kunde göras.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 Juli 1895
N:r 112