Boge, 2 Januari.
En angenäm öfverraskning bereddes socknens i går till ottepredikan talrikt församlade menighet, då den genom de öppnade tempelportarne inträdde i den till det yttre nyrenoverade och nu rikt upplysta kyrkan, Det eljest i och. för sig prydliga altaret hade nämligen iklädts en högtidlig skrud, bestående af en ny altarduk med dertill hörande af nytt silkesplysch med silfverbrokad utsiradt antipendium.
Hvarifrån har väl detta kommit, sporde sig undrande en hvar, enär kostnaden för den pyligen uppförde tornbygnaden för närvarande omöjliggjert en sådan uppoffring. Jo, inom socknen verkar för närvarande en förening, som under namnet af Boge syförening under ett sextal af år gjort sig känd för sin nitiska verksamhet, och som nu öfverraskade församlingen med denna storartade göfva. Denna är dock ej en enastående produkt af flitiga och sparsamma händer, i det att den för några dagar sedan till vår allmänt afhållne och aktade kyrkoherde öfverlemnade ett belopp af 50 kr., i ändamål att i någon mån söka såväl skingra okunnighetens mörker bland ett hedniskt folk som ock att meddela ett tröstens ord åt kringirrande sjöfarande.
Högtidligheten ökades gerom afsjungandet af en utaf Davids härliga psalmer med orgelakompanjemang, hvilket presterades af socknens svart 30-åriga sångförening.
Södra Gotland, 4 Jan.
För att lasta marmor från Lindströmska brottet å Hoburgen inkom i natt till Burgsvik ångtartyget Visborg. Med en otalig mängd skjutsar har stenen forslats den en och en halt mil långa vägen, dertill början gjordes i lördags förra vecken och har allt aedan dess fortfarit hvarje arbetsdag.
Litet spökeri, hade ofvanskrifne marmorKörning framkallat hvilket ses af följande:
I fredags förra veckan på qvällen hade en bonde från Vamlingbo hämtat ett lass marmor vid Hoburgen för att följande morgon fortsätta till Burgsvik. Kommer i skogen mellen Vamlingbo och Sundre för att låta djuren pusta, så i detsamma en man kommer gående en byväg rakt på landsvägen. I det becksvarta mörkret såg han ingenting förr än han var blott en femtio fot från landsvägen, då han varsnade skjutsen. Men hurudan tedde sig den då för vandrarens mörkrädda blickar? Jo! marmorblocken som voro utlagda på sidorna långs skjuten sågo ljusa ut och spelade i hans förskräckta isbillnipg fram skepnaden af en — likvagn. Nu greps mannen af panisk förskräckelse och frammumlade ett »far i frid», Men då »likvagnen» det oaktadt ej ville ge sig i väg började han läsa högt en mängd böner och bibelspråk samt uppstämde till slut en aftoppsalm. Nu kunde skjutsbonden ej längre tygla sig utan utbrast i ett gapskratt då den spökrädde igenkände i den skrattande en gårdekarl. Tablå!
Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Januari 1894
N:r 2