Nu är det examenstid sista gången i Othem.

Pingstafton i år är examensdag för många gotländska skolbarn. För en lång rad skoldistrikt slutar läsåret nämligen just på pingstafton eller någon av pingstdagarna. Alla dessa skoldistrikt har då avslutning på pingstafton. Det är skolorna i Dalhems kommun, Tingstäde, Fårösund, Stånga, Havdhem, Hoburg, Stenkumla, Romakloster, Klinte och Ljugarn. I Visby stad pågår skolåret längst. Där blir det inte avslutning förrän den 11:e. Lärbro och Hemse är det avslutning på | onsdag, den 9:e.
För Othems skola blir årets terminsavslutning den allra sista. Socknens folkskoletradition från 1800-talets bryts.
I skolan har det här läsåret inte funnits mer än 39 elever för lärarna Gun Holmgren och Marie-Louise Lindqvist och hennes make Leif Lindqvist att undervisa.
I ettan och tvåan har det varit 10 elever, i trean och fyran 15 och i femman och sexan 14.
Sjuan o. åttan är redan centraliserade till Slite.
— Från länsskolnämnden har vi fått meddela att fr. o. m. nästa läsår måste skolan på grund av minskat barantal göras om till B2b-form, säger länsskolinspektör Gösta Allvin. Det skulle betyda att de båda första klasserna fortfarande skulle utgöra en avdelning men att skolans övriga 4 klasser skulle slås samman i en avdelning. En sådan storavdelning blir mycket arbetsam för läraren, inte minst nu när engelskan startar redan i fyran och läraren alltså skulle få undervisa på tre olika stadier i språket. I kommunen har man dragit konsekvensen av detta och beslutat centralisera undervisningen till Slite.
Det betyder också att klassindelningen kanske kan bli bättre i Slite. Där finns några klasser nu om 35 elever, på gränsen till att få delas i två avdelningar. Med tillskott av elever från Othem kan det bli uppdelning till nästa termin.

Årets examen är den sista i Othems skola, som efter denna läggs ned. På bilden ovan håller lärarinnan Gun Holmgren lektion med 15 elever i klasserna 3 och 4. Det är Lena Gutenberg i fyran som är framme och pekar på kartan. Lena får i höst åka skolbuss till centralskolan i Slite. Vartill man skall använda Othems skolbyggnad, som ses på bilden under. är ännu inte klar.

Bara Näs kvar.
På Gotland finns nu bara en B2b-skola — i Näs. Där undervisar folkskollärare Henning Nilsson 4 klasser. Barnantalet i Näs håller sig ungefär konstant men man har inte velat ge upp skolan tills vidare, bl. a. med tanke på att en del Näs-barn skulle få lång resa till Havdhem.
Vartill ”Othems övergivna skolhus kommer att användas i fortsättningen är inte bestämt, säger kommunalkamrer Åke Pettersson. Bl. a. också med tanke på att skolan skulle behöva rustas upp för vidare bruk till undervisningslokal beslutade vi centralisering. Men lokalerna skulle kunna användas i fortsättningen som samlingslokal i socknen. Othem har dock redan samlingslokaler. Det är oklart om det behövs mer.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 juni 1965
N:r 128

Från landsbygden.

Sydöstra Gotland, 7 Maj.
Skarlakansfebern grasserar mycket här i trakterna; i flera socknar äro skolorna stängda till följd af den rasande epidemien. Flera fall af denna sjukdom med dödlig utgång ha äfven inträffat. I Närs socken afled en ung ogift sömmerska helt hastigt trots läkarens öfriga bemödanden att rädda henne. Från Hafdhem mäles att ett arbetsfolk, som ägde tre barn, under loppet af omkring 14 dagar haft den djupa sorgen att se dem alla falla som offer för den mycket smittosamma barnsjukdomen. Det sista dödsfallet inträffade derstädes i dag.
I stelkramp, en här ganska sällsynt skjukdom, som ej enligt läkarens utsago, förekommit i distriktet på 7 år, afled äfven för några dagar sedan en ogift medelsålders qvinna, efter blott ett par dygns förfärliga plågor.

Sundre, 9 Maj.
För den påtänkta telefonledningen från Vamlingbo till Hoburgen ha stolparne i dessa dagar blifvit resta, så att snart torde denna Gotlands sydligaste punkt äfven vara satt i snabb förbindelse med det öfriga Gotland.
Här pågår vårsådden energiskt!

Tingstäde, 8 Maj.
Under tyning häromdagen vid Austers råkade en piga, som var sysselsatt med att »bända bander» komma för nära elden så att hennes kläder fattade eld och hon sjelf blet ganska duktigt bränd på flere delar af kroppen, dock ej så, att någon fara är å färde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Maj 1893
N:r 72

Nödstälda laxfiskare.

Från Sundre skrifves 25 April: I morgse vid 9-tiden syntes från Hoborgens fyrstation en laxfiskarebåt med tillsatt nödflagg. Fyrvaktare Engeström vid ofvannämda station seglade då ut och mötte de nödstälda vid refudden samt lotsade in båten till Flisors hamn. Det visade sig då vara tvänne bröder Bohm hemma i Visby och kommande från Sölvesborg, der de köpt båten. Resan hade tagit 8 dygn, deraf hade de varit utan proviant i 2 dygn. De voro af köld och svält ytterst medtagna efter sin långa resa i den lilla öppna båten och gaf den yngre brodren sin glädje till känna genom att storgråta, då Engeström kom ombord. Förliden natt voro de nära att helt och hållet gå under i det de, vid försök att anlöpa Burgsvik, törnade å Näsrefvet hvarvid masten sprang. De uppbjödo emellertid sina medtagna krafter, surrade fast den del af masten som var qvar, samt kastade all barlast öfver bord och så komna flott länsade de ned till Hoburgen i syfte att sätta båten i land för att rädda sina lif, men undveko detta genom förut bemälda räddning, tack vare hvilken de fisgo bergade såväl sig sjelfva som deras enda egendom — båten.
Sedan de förankrat uppbjödos de till fyrmästare Pehrsson, hvilken visade de nödstälda all möjlig vänlighet och gifmildhet, såsom med proviant o. m. d.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 April 1893
N:r 65

Från landsbygden.

Hemse, 18 April.
En liflig kommunalstämma gick idag af stapeln. Ärendet för stämman utgjordes af en ansökan af fru Julia Procopée om rättighet till utskänkning at öl och vin. Nykterhetsvännerna hade förberedt sig genom samlande af hjelptrupper ur många led; till och med från de djupaste leden hade de skaffat sig fullmakten, men krafterna voro ändå för svaga. En kort men liflig diskussion föregick omröstningen.
Sågverksägaren Alfr. Lundqvist begärde först ordet. Han yttrade: Kommunalnämden hade afslagit ansökningen, ansåg derför ej stämman hafva något skäl att bifalla den gjorda framställningen, Yrkade afslag.
Landibr. Lars Duse: För en sådan plats som Hemse, som besökes af så många resande, vore det nödvändigt att öl kunde erhållas. Ansåg det vara en skam för kommunen, om den gjorda framställningen afsloges.
Lundqvist: Den skammen kunde lätt bäras, För öfrigt hade J. Procopés rättighet till servering af öl i förening med mat.
Doktor Sätervall: Regering och riksdag hade ej ännu skilt öl och vin från annan handel, således kunde ej kommunen ännu bli qvitt hvarken öl- eller vinförstl!jaoiogen, Hur ofta kringgås för öfrigt icke lagen? Talaren vore ingen fiende till nykterheten, utan tvärtom, men bättre att hafva en öppen fiende än ett dussin hemliga. Ena laglig försäljning borde i ett ordnadt samhälle tålas som ett nödvändigt ondt. Det vore farligt att tvinga menniskor att kringgå lagen. Trodde ej heller nykterhetssaken skulle mycket förtjena härpå. Yrkade bifall till den gjorda ausökvingen.
Lundqvist: Måste en ölkrog betraktas som ett nödvändigt ondt, borde kommunen för kort tid sedan äfven beviljat källarmäst.
Mübrers ansökning.
Sedan veterinär Bohman replikerat sågverksägaren Lundqvist, skreds till omröstning, som utföll sålunda, att 3,141 röster af 16 röstande afgåfvos för och 2,354 röster af 70 röstande mot förslaget, hvadan fru Procopées ansökan af stämman tillstyrktes.
Men sinnena voro i uppror. Ea episod må omtalas. Endast två fullmakter kasssrades, deraf den ena på grund af att innehafvaren af fullmakten, en »spanmålegubbe» ej var röstberättigad. Då han hörde, att han ej fick begagna ig af sonens rösträtt, blef han alldeles ursinnig, uppdrog i ett långt tal, som väckte oerhörd munterhet, åt ordf. i stämman att ikläda sig alla skatter, hvad namn de än hade, för sonens hemman. Ordf. tackade för uppdraget, men sade sig dock ej hafva tillräckliga skäl för att antaga sig detsamma.
(Åter stor munterhet).

Sundre, 18 April.
En ovanlig uppvaktning rönte en hemmansägare i denna socken häromqvällen af några arbetare vid Hoberget, hvilka samlat sig utanför fönstret vid bondeps bostad och sedan en af arbetarne utbragt ett ljudeligt »lefve» för vår bonde, efterföljdes detta af tvänne korta och kraftiga »hurra», hvilket upprepades tvänne gånger. Orsaken härtill är att söka derute att nämda hemmansägare gerom kungörelse i sockenkyrkan vid laga ansvar förbjudit begegnandet af en liten gångstig öfver en honom tillhörig hage, der särskildt förenämda arbeten taget en genväg vid gåendet emellan Hobergsbrottet och deras logis.

En egendomlig företeelse ur djurens lif kan här förtjena att antecknas. Fru bondhustu var en af de sista dagarne i veckan borta vid en bondgård med en ko till betäckning. Samma dags eftermiddag f:amfödde samma djur en död, men fullt utbildad kalf, något i sanning enastående i sitt slag.

Hurra för »Klintehamn!» Här om morgonen då ångaren Klintehamn var stadd på sin första resa för året, rundt Gotlands landthamnar, kommande från vestkusten och gående till ostkusten, blef han, vid passerandet af fabrikör Lindströms marmorbrott å Hoburgen helstd med flaggsingnaler samt trenne, så att säga, vidunderliga sprängskott, hvilka i den stilla, arla morgonstuuden gåfrvo så starka ekon att det hördes nära nog ut öfver hela den lilla Sundre socken. Säkert är, att den som ej var väckt ur sin ljufva morgenslummer gå blef han!
Vi voro nog mycket glada, härvte på skäret, att få se den lille käre ångaren med sitt för vänlighet och tillmötesgående populära befäl, gå här förbi, men äro på samma gång ledsna vid tanken på att vi snart nog ej vidare få se honom svänga rundt refudden, ty, enligt hvad tidningarna förmäla, skall det ou insättas två båtar å respektive ost- och vestkusten.
Det blir alltså omöjligt att hädanefter komma med båt t. ex, från Burgsvik, till Ronehamn och vica versa eller, hvad som var ett särleles nöje, vämligen att resa Gotland randt. Vi äro alltså på väg att gå kräftgången hvad angår kommunikationerna å Gotlards landthamnar.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 April 1893
N:r 60

Från landsbygden.

Sundre, 14 Febr.
Drifis, jämte annan is, hvilken senare bildats genom några dagars stiltje, har någon tid legat härutanför i sådan mängd att ögat ej på något håll kuvnat nå öppet vatten, med undantag af i riktning till ost och ost nordost. — En ångare syntes bärutanför i går f.m. ungefär mellan Karlsö och fasta landet, arbeta i isen — sannolikt var det Klintehamn på hitgående från Idö med post. — På e.m, försvann ångaren ur sigte.

Marmorbrytningen till de fria konsternas akademi i Stockholm som, i bref härifrån, för någon tid sedan nämdes skola börja först i sommar, har allaredan nu tagit sin början, i det en större arbetsstyrka, för fabrikör Lindströms i Visby räkning, för några dagar sedan hitkom och nu är i full gång med att spränga och hugga.

Rapphönsen härute lida nu stor brist på föda till följd af den isskare som de senare dagarne bildats af dels tö- och frysväder. All åker och mark är, som sagdt täckt af skare för att ej säga is. — Derpå ligger ett hårdt snölager, hvilket allt omöjliggör all åtkomst af föda — Iogen bryr sig om att här, som på andra ställen, på något vis omhulda och vårda de stackars huagrande djuren genom att utströ någon mat eller utsättandet af något som helst skydd mot deras fisnder och oväder. Tvärt om! Ty de förföljas rätt ofta af »tjufskyttar»!

Plank hittades för någon tid sedan, som man påstår af en af tjenstemännen å Hoburgs fyr, till ett antal af samma summarum en.
Haru härmed sig rätteligen förhåller vet man ej med säkerhet. — Nog af att den stora rätt vackra plankan ligger uppdragen å refsudden och väntar med första vårdag att få be. öx af »Tullrar» för att vederbörligen bl. behandlad — så framt ej någon dessförinnan »behandlar» henne genom att köras hem, uppläggas på något »lukt» och strö halm öfver, hvilket förfaringssätt förut lär ha’ praktiserats.
Några andra händelser eller nyhater ha vi ej härute på »verldens ände». Alla ha god helsa; godt om mat och snö fins här också — kanske mest af allt annar.
När söndagsmorgonen inträder, taga vi på oss vår bästa »söndagseftermiddagsgåborsrock», gå till kyrkvallen, hvarest vi ställa oss i en skock och invänta der vår omtyckte och vänlige kyrkoherde, hvilken är hygglig nog att i kölden fara bit ut för att predika Guds ord för en åbhörareskara af ibland ej fler än 6 å 7 personer, »ham self», klockaren och orgelnist-skan inberäknade, hvilket är det enda afbrottet i vår dystra ensamhet.

Södra Gotland, 14 Febr.
Helsotillståndet på södra landsbygden är allt annat än godt. Halssjukdomar, hosta och snufva, sviter efter den starkä kölden, ha hemsökt de flesta familjer. Skarlakansfeber har äfven utbrutit i en familj från en sydlig socken, der flera barn lära vara angripna, och der läkare måste ingripa.
Högt stå prisen härute, i denna skogfattiga delen af ön, på ved. Så t. ex. betaltes härdagen å en auktion ända till tretton kronor för en kast furuved, och å de fåtaliga skogseuktionerna springer stundom priset upp en tredjedel kögre, så att nog kan man säga att »vedpinnarne» äro dyra så det förslår, och kölden, ja den blir allt värre och värre.
Från Vamlingbo der entrepenadauktien sistl. lördag bölls å uppförandet at ett nytt magasinshus jämte materialer dertill, meddelas, att uppförandet betingade ett pris at 230 kronor, och att kalk osh trävirket (å hvilket ett skriftligt anbud från Buttle afgifvits, som antogs) betaltes med omkring 450 kronor. Hela kostnaden för bygget beräkna; till cirka 1,000 kronor.

Burgsvik, 14 Febr.
En egendomlig historia omtalas från en socken på söder. Der tjenade nämligen på en bondgård en tjuguårig dräng, välväxt och groflemmad, samt en något äldre flicka, äfven hon af herkulisk kroppsbygnad. En dag för kort tid sedan var husbondefolket borta i något ärende, då de hemmavarande hjonen af en liten anledning kommo i gräl, hvilket kort derpå öfvergick till fullkomligt slagsmål. Under det vilda handgemänget erhöll drängen flera skråmor å ensigte och händer af sin qvinliga motståndsre, hvilken till slut i sitt upphetsade tillstånd bokstafligen tog ungersvennen i sin famn och bar honom bort till en soffa, der hon tämligen hårdhändt nedlade den sprattlande bördan, hvarefter en grundlig kringklappning följde för den stackars drängen. När detta väl var öfverståndet föll det hjeltinnan in att fösa ut kamraten på gården, men han höll sig fast så godt han kunde i soffan. När nu den raska tösen märkte detta, gör hon ett väldigt ryck och se, den splitternya soffan springer sönder så att spillrorna yta omkring, och inom mindre tid än 2 minuter befinner sig drängen, barhufvad och sönderrifven, utanför förstugudörren, hvilken slås i lås bakom honom. Huruvida den utkagtade lyckades eller ens tordes komma in, förrän husbonden kom hem, förmäler historien ej.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Februari 1893
N:r 27

Från landsbygden.

Vamlingbo, 8 Februari.
Vid i dag härstädes hållen extra kommunalstämma, ha till ledamöter i årets bevillningsberedning utsetts hemmansägarne Nils Olsson Nora och G. Jakobsson Bilds, den senare genom omröstning med 530 fyrk. Närmast i röstetal kom Olof Nilsson Bjerges med 489 fyrk, som blef utsedd till suppleant.

Rapphönsen ha haft en särdeles svår tid att genomgå för att kunna lifnära sig på den frasna marken. Många exemplar ha hittats döda, ibland delvis uppätva af roffåglar. Senast i dag var Eder meddelare m. fl. åsyna vittne till hurusom en rapphöna ifrigt förföljdes af en hök ute på en sädesåker. Många gånger var höken så nära sitt offer, att han nära nog fått borra sina klor i den förskrämda flyktingen men denna senare slant dock lyckligt undan, Plötsligt flyger hönan i sitt snabba lopp direkte i en — gärdesgård med den påföljd att hon ögonblickligen uppgaf andan. Men der som blef lurad på konfekten, det var herr hök som gick förlustig sitt byte denna gång.

Mycket främmande har vår lilla grannsocken Sundra nu erhållit, Från Visby anlände nämligen dit i förgår omkr. 25 st. stenarbetare, hvilka för br H. Lindströms räkning skola börja med marmorbrytningen å Hoburgen. Sedermera lär ytterligare ett sextiotal arbetare hitförväntas, så att nog blir det lif och rörelse i denna tysta »landsända» nu en tid så att det törslår. Flera storartade företag, enligt nutidens fordringar, lära äfven vara i görningen, enligt hvad mig berättats, såsom att en rälsbana skall anläggas från sterbrottsplatsen till Refvikena lilla hamn och landningeplats för nedforslande af stenen, samt att telefonlinien skall utsträckas från Vamlingbo prestgård till öns sydligaste plats Hoburgen, hvilket allt ej ens den m-st fantasirike Sundrebo vågat drömma om för ett par tiotal år tillbaka, Att denna »stenaffär» i ej så liten mån blifver inkomstbringande äfven för de der bosatte skattdragande innevånarne är sjelfklart.

Slädparti var af de unga anordnadt härstädes i söndags eftermiddag. Vid tretiden samlades man vid skolhuset, men till följd af det ruskiga vädret, — som vapnligt snöyra — var deltagarnes antal ringa i förhållande till de anmälda. Var dagen ruskig så blef qvällen så mycket trefligare. Ej en vindfläkt rördes och någon kyla kändes knappt till.
Färden stäldes till Burgsvik, der uppehåll gjordes en stund, hvarefter hemfärden företogs och inträffade i Vamlingbo vid något öfver ejutiden. Man samlades nu kring glasen der skålar druckos och besvarades under angenämt fraterniserande, hvarefter ännu muntration varade till sent på qvällen, då uppbrott skedde och man skildes åt storligen belåtna med sin qväll och tacksamma mot arrangörerna, som tillstält deona välkomna förströelse på den på nöjen så fattiga södra udden.

Källunge, 8 Febr.
Difteri, den hemska gästen, har grymt hemsökt en hemmansägarefamilj härstädes. Inom mindre än 8 dagar ha nämligen i denna sjukdom aflidit famiIjens alla tre barn, en gosse och två flickor, 7, 10 och 12 år gamla.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Februari 1893
N:r 23

Från landsbygden.

Sundre, 21 Okt.
Ett jätteskott har i dagarne skjutits af en person vid Hoburg. Meningen är att undersöka Hoburgs marmoren och få den mera i rörelsen. Skottet var nedborradt omkring. 12 fot och dess laddning utgjordes af 5 kilo krut och fem patroner dynamit. Ett väldigt stenblock slungades 12 till 15 famnar från stället och i farten nedstörtade flere famnar stenvast, som var belägen i närheten.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 Oktober 1891
N:r 166

Strandning.

Stettinerångaren Reval, på resa från hemorten till Petersburg, barlastad med sand och något styckegods, strandade i måndags kl. 3 e. m. vid Hoburgsrefvet. Dykeribåt ditbeordrades men ångaren lyckadesutan hjelp på aftonen komma flott och fortsatte genast resan till Petersburg.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 Augusti 1891
N:r 131

Hoburgens sandstensbrott

omfattande, som bekant, de betydande sandstenslagren på sydligaste Gotland ha i dagarne till en del inköpte af arkitekten Flodqvist från Stockholm. Det lär vara meningen att stenbrotten hädanefter skola komma att bearbetas mera rationelt än hittills.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Augusti 1891
N:r 124