Sundre, 2 Dec.
Att en ung mans väg till ena pigo ibland är tämligen hemlighetsfull är ej så ovanligt; men att, då det gäller en friarefärd till en aflägsen socken, hålla traktens pratsjuka gummor i okunnighet härom faller sig allt litet svårare. En afortens ungersvenner, som råkat förälska sig i en ung flicka från en nordlig socken, hittade dock härsmsistens på följande listiga knep i den vägen. En af den kärlekskranke ynglingens gifta manliga vänner vidtalades att med sin skjuts och i egenskap af »böneman» medfölja vår friare för detta ändamål, under tysthetslöfte naturligtvis. För att nu allt skulle ske i största tysthet så begaf ungersvennen sig tidigt på morgonen till fots i väg, under förebärande för grannarne att han skulle på hamnen, hvarefter »bönemannen» senare på dagen äfven knogade i väg med skjutsen åt samma håll för att besöka — slägtingar i »nådri», efter det han under största försigtighet och hemlighetsfullhet i sin vagn praktiserat »friarens» ytterrock och er Men ödet ville att de båda männen blefvo sedda af en person från hemtrakten, då de i triskt traf färdades vägen fram bortom »hamnen», försänkta i tämligen högljudda kärlekskommentarier, och dermed var dr snart kringspridt bland grannarne, helst som äfven mannen från hemtrakten ytterligare på vägen fått bekräftelse på hvart resan gälde och hvad ändamål den hade. Så går det när man vill hålla någonting fördoldt i mörkret, som hörer till de allra läckraste rariteter för »gummor» vid kaffetåren och »gubbar» vid toddyglaset.
Norra Gotland, 4 Dec.
En bortglömd landsända? Med glädje och tillfredsställelse måste den sanne djurvännen helsa de åtgärder, som Gotlands djurskyddsförening vidtagit för att lära allmogen slagta på ett sätt, som bespar djuren de många och långa pinsamma stunder, de nu få utstå, då de skola fara hädan, men detta endast på södra Gotland; då deremot vi, nordergutar, eller rättare våra arma kreatur ej hafva blifvit berörda af denna förenings ädelmodiga verksamhet på nämda område. Vi hafva hvarken slagtmasker eller någon som lär oss att slagta på ett förnuftigt sätt, men kreatur hafva vi, gunås så visst, som behöfva skydd.
Tulljakten, som ombestyr bevakningen å östra kusten, råkade för litet sedan ut för det missödet att frysa. inne vid Kylley och sak nade förbindelse med land. Sedan nu blidväder inträdt, har den erhållit order att förpassa sig till Ronehamn, för att undgå vidare gruff med Bore.
Fatal glömska. Från en af våra landthamnar sku!le en person med ångbåten försända er låda fisk till Stockholm, men öfverlemnade åt ett ombud att aflemna låda jämte konnossement å båten.
Denne gjorde dock ej sin sak bättre än att han glömde konnossementet, hvarför adressaten, som blifvit underrättad om lådans ankomst, ej utfick densamma. Emellertid kommer sent omsider till vår afsändare en räkning från Stockholm å omkostnaderna för en af sundhetspolisen bortskaffad låda skämd fisk, och får han ou vedergälla denna glömska med en liten förlust på omkring 60 till 70 kronor.
Ronehamn, 4 Dec.
Om eldsvådetillbudet skrilfves ytterligare: Vid Jakobs gård utbröt natten till i tisdags eldsvåda. Ea gaslampa, som oförsvarligt nog lär haft sin plats kakelugnen, fattade nämligen eld, som blossade upp under taket i rummet, der fjorton fiskegarn hängde till tork ning, hvilka lätt avtändliga som de äro snart stodo i ljusan låga. Innan nu något för släckning kunde göras och folk från i närheten liggande Engårda gård hunno anlända, var hela rummet ett enda eldhaf, men som dörrarne ej öppnades fick elden endast litet luft, hvarför den ock ej kom vidare. Men en äldre person som låg i sängen, Olof Olofsson, erhöll svåra brännskador i nacken och ansigtet, dock ej lifsfarliga. Jämte horom låg äfven en hund, hvilken blef så illa både qväfd och bränd att han måste dödas. Nämde hund plägade sprioga dit från Erelhem, der han är hemma. Sedan folk anländt och lilla sprutan kom i gång släcktes elden snart utan att skada mera än än rummets möbler, sängkläder och diverse annat samt fiskgarnen, som naturligtvis blefvo totalt förderfvade. När stora sprutan från hamnen anlände, var det värs’a öfver. Men hade hela hnset kommit att brinna så hade Eagårda af flere parter bestående gård på grund af vinden starkt hotats och en svårare eldsvåda kunnat uppstå.
En annan eldsvådeunge. Hos en arbetare, som, talande med en person på landsvägen, gick ut ett ögonblick, uppstod eld derigenom att gnistor sprakat ut i sängen och der gjorde åtskilliga förödelser, innan den hann begränsas och släckas.
Skorstenseldar uppstå ganska ofta, men lyckligtvis aflöpa de utan skada, ett bevis på att brandmurarna äro i godt skick. En tre, fyra på en gång är ej alls sällsynt på landet här.
Yrkestiggeri pågår äfven på landet. Som exempel härpå kan anföras att ända från Guldrupe, Boge och Tofta spatsera personer med syfte att tigga, hvilket är lättare än att arbeta, Ett stort fel är att det tillåtes af fattigvårdsstyrelserna. Och huru användes det så sammansparade? En qvinona hade fått ull ända till 5 skålp. och hennes barn kunde väl behöfva kläder, men i stället för att arbeta samman det så samlade såldes det för en spottstyfver och så fortsatte qvinnan sitt fria lif. En annan, en mansperson, erhöll råg och malt men som snart såldes rent af för underpris och så förvandlades pengarne i bränvin. Detta har skett helt nyligen. Och så klagas öfver dåliga tider. En arbetare, för öfrigt känd, frisk och rask, gör aldrig annat året rundt än tigger. Han har hustru och 5 barn och ett följer honom.
Alskog, 2 Dec.
Folkskolläraren i Alskog, hr Osk. Lindgrev, erhöll til present utaf några af sina skolbarn på sin namnsdag Oskarslagen en bordlampa, som ett tacksamt minne.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 December 1890
N:r 189