Södra häradsrätten. (Länsfängelset.)
Fortsatt ransakning har i dag hållits med förre handl. Johan Bokström i Hemse och arbetaren Stenqvist dersammastädes, Angifvaren Karl Jacobsson framlemnade fullmakt för i Amerika nu vistande August OlssonBlomberg.
Stenqvist hördes först ensam, Han vidhöll enständigt, att han vittnat fullkomligt i enlighet med sanningen. Han hade vid uppträdet å landsvägen mellan Bokström och Olsson iakttagit att den senare knuffat och spottat den förre. Han nekade att då han begifvit sig in till staden för att första gången inställa sig å länsfängelset bar yttrat: »ja jag blir väl borta en fyra, fem år, men Bokström skall jag då rädda».
Åklagaren sade sig kunna styrka detta med vittnen.
Bokström infördes och förklarade sig icke godkänna Olssons fullmakt, utan yrkade han på dennes personliga inställelse. Sakföraren Stenmark anmälde sig sjelf som vittne rörande det ofvan anförda yttrandet af Stenqvist, enär hans samvete icke tillät honom tiga med hvad han i detta fall visste.
Husbonden Anders Jacobsson, Roes i Grötlingbo, hade jämte förra gången athörda sonen Oskar Jacobsson varit i sällskap med honom jämte andra på landsvägen då uppträdet ägt rom, Han hade sett, att Olsson inte rört Bokström, inte spottat honom i ansigfet. Etter nppträdet hade Bokström och Oskar Jacobsson jämte vittnet gått in i B:s bod. Bokström påstod att han jämte Stenqvist i stället ingått i ett magasin för att stycka kött.
Hustra Berrhardina Jacobsson hade äfven varit med vid uppträdet och vittnade i likhet med föregående. Hon berättade att hennes man sagt, att Bokström, då målet om våldet var före första gången vid Skogs, bedt honom komma till sig dagen förut för att de skulle få »ordna vittnesmålet».
Fattighjonet Johan Nilsson berrättade att Bokström, med hvilken vittnet åkt ned till tinget, uppmanat honom att viitna falskt samt säga, att ban sett, det Karl Jakobsson dragit knif mot Bokström, Sedermera bade B. vägrat bonom vittnesersättning, då Nilsson icke vittnat som Bokström velat — såsom orden fallit.
Husbonden Jakab Niklas Jakobsson, hade, då Stenqvist begifvit sig till fots till Visby, låtit honom åka ett stycke. MDervid hade åtskilligt talats om rättegången mot Bokström, men vittnet kunde ej minnas, att Stenqvist fält det anförda uttrycket om sina egna mörka förhoppningar och att han skulle rädda Bokström. Han hade i stället sagt, att han en annan gång skulle batala skjatsen.
Bokström bastred energiskt och upprepade gånger Johan Nilssons vittnesmål, äfvensom Oskar Jacobssons vid förra rättegåvgstillfälle aflagda berättelse.
Efter enskild öfverläggning, tillät häradsrätten Bokström, som visat sig icke kunna hålla sig till saken, att begagna sakförare Stenmark till rättegångsbiträde.
Stenmark bestred att afseende måtte fästas vid annat än hvad Stenqvist sagt vid rätten i Maj 1888, då han nu vore gammal, slö och bekymrad; antog att vittnet Nilssons utsago kunde bero på en missuppfattning af något Bokströms yttrande, men bestred att Bokström velat tubba Nilsson att vittna falskt.
Åklagaren, kronolänsman Eneman anmälde missnöje med häradsrättens veslut att tillåta Bokström begagna rättegångsbiträde. Han vore ej nu beredd att afgifva slutpåstående, men tilltalade Bokström ytterligare derför att hanjvarit orsaken till attjdrängen Alfred Norberg afgifvit falskt vittnesmål, hvarför han dömts till straffarbete. Detta bestred Bokström.
Åklagaren begärde ytterligare uppskof för vidare bevisning, hvilket bestreds af svaranden Bokström, som yrkade blifva försatt på tri fot. Uppskof beviljades till 26 Nov. Svarandena skola förblifva i häkte.
Norra häradsrätten.
Johan Angust Berg, f. artillerist och båtsman, stod i måndags tilltalad för häststöld. Han erkände att han 21 Okt, på natten ur ett olåst stall bortfört en häst, tillhörig arbetaren J. Bjersander, Suderbys i Hejdeby. Då emellortid Berg skriftligen underrättat hästslagtaren Budin i Visby, att han skulle på viss dag infiona sig i staden med en häst, för hvilken han ville ha 25 kr., och Budin sändt J. T. Ytterberg att taga emot djuret, men denne i stället af Berg köpt det för 10 kr. och sedan sålt det till e: annan slagtare, yrkade åklagaren ansvar å Budin och Ytterberg för delaktighet i stölden. Dessa förnekade all kännedom om saken, och Ytterberg återtog sin till stadsfiskalen gifoa uppgift, att han köpt och sålt hästen. Målsågaren begärde, då han nu återfått hästen, endast 5 kr. i ersättning. Målet uppsköts.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 November 1890
N:r 172