härstädes ha i går och i dag haft Årsexamen, hvilken var mycket besökt af föräldrar, målsmän och andra intresserade. Barnensarbeten i handaslöjder voro utlagda till påseende och utgjorde en mycket vacker samling, röjande såväl fliten hos lärjungarne som skickligheten och intresset hos de undervisande.
Afslutningen med båda skolorna har i dag klockan 11 gemensamt ägt rum i domkyrkans kapell, som var till trängsel fyldt af åhörare.
Ur föreståndareas berättelse om skolornas verksamhet under det gångna året meddela vi: Antalet i skolan inskrifna barn under de senaste elfva åren har varit:
Af de nu inskrifaa belöpte sig 277 på folkskolan, 344 på småskolorna och på repetitionsskolor 17.
Rörande barnens skolgång utvisa examenskatalogerna med få undantag ganska vackra uppgifter.
Till undantagen höra dessa sorgliga uppgifter: en har utan anmälan varit frånvarande under året 76 1/2 dagar, en 70, en 68, en 56 1/2, en 49 1/2, en 35, en 34, en 29, två hvardera 20, en 15 1/2, en 123, en 10, en 6, en 5, fyra 4 till 41/2, fem 3 dagar. Alla öfriga hafva, med undantag af omkring ett tiotal, som jämväl utan giltigt förfall varit frånvarande 1/2 och 1 dag, endast med giltigt förfall varit frånvarande blott få dagar. Närvarande alla dagar hafva varit bland snikskolans barn 46 och af folkskolans 44. Nämnas bör ock att ganska många varit frånvarande med lof endast 1/2, 1 och 2 dagar samt att den under året rådande sjukligheten, med anledning hvaraf det t. o. m. var fråga om att låta skolorna för någon tid upphöra, säkerligen lagt hinder i vägen för en ännu jämnare skolgång. I allmänhet kan skolgången sålunda anses hafva varit ganska tillfredställande.
Rörande barnens fit och uppförande framlägga examensuppgifterna rätt vackra vitsord. Men äfven här gifves sorgligt nog undantag. Bland småskolans barn står en antecknad med D (dåligt uppförande), bland folkskolans barn en med samma betyg i flit. C (mindre godt uppförande) hafva 7 af småskolans och 12 af folkskolans barn. Ci flit hafva 13 barn i små- och 13 i folkskolan, B (godt uppförande) 161 i små- och 118 i folkskolan; B i flit 183 i små- och 170 i folkskolan; A (mycket godt uppförande) 176 i små- och 147 i folkskolan, A. i flit 148 i små- och 93 i folkskolan.Belöningar för kunskaper och flit tilldelades följande barn:
1:sta klassen: Teodor Pettersson, John Boström, Karl Andersson, Alma Myrbäck, Hildur Björklund och Anna Vessman (Sundström, Naturläran i bilder.)
2:dra klassen: Karl Gustaf Andersson (Läsebok i fäderneslandets häfder I), Gustaf Andersson, Hulda Svensson och Maria Larsson (Sundström, Naturläran i bilder.)
3:dje klassen: Emma Nilsson, Hilma Andersson (Läsebok i fäderneslandets häfder III), Vilbelmina Hejdenberg, Hermanna Sandberg (Läsebok i Fäderneslandets häfder IV), Karl Lönn (L\’äsebok i Fäderneslandets häfder II), Axel Jakobsson och Hjalmar Olsson (Knös, (Berättelser ur Svenska Historien).
4:de klassen: Hugo Olsson (Kastman och Brunius, Geografiska bilder), Karl Larsson August Bokström, Hilda Sundberg, Augusta Sandberg, Anna Svensson, Alexandra Ahlberg, Alma Ruthberg, Esmaralda Bolin och Sigrid Vängdahl (Bäckman, Geografiska bilder.)
För framsteg i slöjd belönades följande:
2:dra klassen: Hildur Lindgren, Anna Cadergren och Elin Höglund (hvardera en sax.)
3:dje klassen: Alida Jakobsson, Maria Nordström, Ebba Bergman och Alma Hoffman (hvardera ett syskrin).
4:de klassen: Anva Sundström, Hermanna Stenberg, Arvida Johansson (hvardera en sax och en fingerborg), Emma Larsson, Add!e Danielsson, Alma Lönn (hvardera ett syskrin), Hildegard Vedin, Beda Eklöf och Hulda Ahlberg (hvardera en väska).
För flit och godt uppförande erhålla nedanstående barn vid sällskapet D. B. V:s högtidsdag 9 instundande Juli hvardera en sparbanksbok, skänkt af nämda sällskap, samt en psalmbok enligt fru Lovisa Öfverbergs, född Löfvenberg, testamente.
I folkskolan: Hulda Eriksson, Elin Köhlberg Teodor Eaström, Sigrid Kraft och Elin Fors.
I småskolorna: 8:dje årsklassen Klara Augusta Svensson, Johan Vilhelm Eklöf, Karl Gustaf Salomon Vahlberg, Anna Elisabet Fernström, Fredrika Hallgren och Terese Söderdahl.
2:dra årsklassen: Verner Sandberg, Edla Maria Svensson, Villiam Niklas Sandström och Augusta Vilhelmina Hedström.
Efter anstäld pröfning hafva nedanstående barn blifvit godkända i skolans minimikurs:
Edvin Olsson, Rudolf Andersson, Emil Höglund, Karl Björkegren, Klas Lindbom, Viktor Sandberg, Karl Gustaf Pettersson, Oito Stengård, Oskar Bom, Karl Hammarberg, Maria Nordström, Valborg Cedergren, Alma Olofsson, Alma Hoffman, Alma Pettersson, Teresia Karlqvist, Ebba Olofsson, Edla Jakobsson, Hulda Jansson, Olga Ahlstedt, Anna Björkqvist, Maria Kliotberg, Emil Viderström, Karl Aronsson, Kalix Johansson, Hjalmar Karlsson, Emil Andersson, Albert Hultgren, Rudolf Sandgren, Augusta Pettersson, Hulda Andersson och Inez Jernqvist.
Dessa hafva att utfå betyg öfver minikunskaper, betyg, enligt hvilka de äro pliktiga att bevista repetitionskolan, tills skolrådet gifvit dem tillstånd att helt och bållet afgå från skolan.
Fullständiga afgångsbstyg som berättiga att ej längre bevista skolan, hafva tilldelats:
Karl Oskar Larsson, Otto Samuelsson, Olof Olsson, Herman Karlsson, Adolf Myrbäck, August Bokström, John Zakrisson, John Hägvall, Hulda Eriksson, Hermannoa Stenberg, Anna Sundström, Hulda Ahlberg, Adådle Danielsson, Anna Sandberg, Elin Köhlberg Emma Larsson Alma Rutrhberg, Alma Lönn, Esmeralda Bohlin, Sigrid Vengedahl, Anna Svensson, Hildegard Vedin, Alexandra Ahlberg, Beda Eklöf, Arvida Johansson och Hilda Sandberg.
Sjelfva afslutningsakten förrättades af biskop von Schéele, hvilkens sluttal viendast antydningsvis kunna återgifva.
Mera ljust vore detta århundrades lösen, sade talaren. På denna fordran: Mera ljus !
grundar sig folkskolan. Man kunde undra, hurovida man ej gått för långt med detta rop på mera ljus. Sant vore, att man kunde gå på sida om saken, att ytlighet kan blifva rådande i stället för djup. Men man kunde aldrig påstå det vara obefogadt att söka ljuset.
Härifrån öfvergick talaren till sjelfva sitt ämne: Hvarför göras sådana uppoffringar för bringandet af mera ljus genom foläskolan? Besvarandet af denna fråga vore något som kunde intressera ej blott de äldre utan jämväl barnen.
Närmast göras dessa uppoffringar för att ljuset måtte falla på den verld, hvari vi lefva.
Derför upprättas dessa folkskolor, för att barnet måtte tidigt kuuna böja sig till medvetande af sin öfverlägsenhet öfver naturen.
Men menniekan hade en verld ej blott under sig, utan äfven inom sig. Det gifves tyvärr menniskor, som ej hafva fått något inre ljus, som knappast veta att de hafva en själ. Det är ingen småsak att veta om denna nya verld: själens, andens. Men hvarje barn kan tillegna sig den, och det vore obarmhertigt att förvägra dem att lära känna den inre verlden.
Äunu ett annat skäl, ej mindre vigtigt, funnes för dessa uppoffringar. Barnen hafva ej blott att lära känna dessa verldar, utan äfven verlden omkring sig: samhället, sitt fosterland, sin fosterbygd. Utan folkskolaus ljus förstå ej menniskorna, hvad det ordet fosterland, fosterbygd, fosterö innebär, Men när ett folk kommer derhän att det ej längre har ett fosterland, då suckar det vid tanken på lyckligare dagar, när det bodde i eget land. Hur gerna skulle de ej vilja tillbaka dit! Hur gerna skulle de ej arbeta och träla, blott de voro fria! Det är ock derför vi gå i folkskolan. Det är ej nog med att lära exercera för att försvara fosterlandet; man måste också förskaffa sig ljus, så att man vet att rätt bruka sina vapan.
Slatligen gå vi också i skolan för att lära känna den verld som är öfver os3 och hvaraf den strålande sommarhimlen är en bild. AlGrig lära vi oss rätt möta frestelser, nöd oca död, om vi ej lära känna ett lif som är öfver oss.
Detta är »ljus, mera ljus» i dess högsta mening. Talaren ville nu gifva en vink om de medel hvarigenom denna fyrfaldiga kunskap ernås, de läroämnen eom tjena till grundlag derför.
Det allmänna underlaget vore innanläsning, skrifning och räkning. Hvad vidkommer kännedomen särskildt om naturen förstodes lätt att den inhämtades genom naturläran. Till att sprida ljus öfver den inre verlden bidrager intet mera än 12 samtal, som föras mellan lärare och lärjungar unåerutvecklingenafdet lästa vid innanläsningen. Och fosterlandet! Detta få vi i historien och geografien lära känna, der komma vi till insigt om den skatt vi äga i vårt land. Till sist är det kristendomskunskapen, hvarigenom vi lyftas så att vi må kunna blifva gudsmenniskor.
I afskedets stund lade biskopen barnen på hjertat, hurusom de borde vara tacksamma för hvad de få lära. De borde sträfva efter att både till det yttre och inre blifva verkliga skolbarn, små ljusväsen som sprida glädje både på jorden och i himmelen.
Sedan biskopen härefter riktat några tacksamhetens och uppmuntrans ord till lärare och lärarinnor, samt skolrådet och med några ord vidrört den glädjande utveckling vårt skolväsende tagit och alltjämt tager, afslöts akten med afsjungande af psalmversen »Oss välsigna och bevara.»
Gotlands Allehanda
Fredagen 22 Juni 1888
N:r 50