att reformer, de må nu förefalla så berättigade som helst, äro ytterst svåra att genomföra, då de mötas af ett på fördomar och förutfattade meningar grundadt motstånd. Inför sådåna skäl hjelper ingen annan bevisföring, än den ojäfaktiga erfarenhetens. Vi nämde häromdagen, att bland erfarenhetsrön under årets vintersamfärdsel äfven ingick det, att Visby hamn icke är omöjlig att angöra om qvällarre. Derpå svarade samme insändare, vi då bemötte, att den erfarenheten, tyckte han, kunde vinnas lika bra med Vestervik som med Stockholm till utgångspunkt. Och han kan ha rätt. Men minnesgod som han är bör han erinra sig, att det af vederbörande förklarats rakt omöjligt.
Det är nu många år sedan vi började arbeta på att få vår vintersamfärdsel ordnad efter något andra grunder än dem, som på 1850-talet ansågos tillfyllesgörande.
Bland de ändringar, vi då i främsta rummet påyrkade, var den, att postbåten skulle stå i omedelbart sammanhang med posttåget, eller med andra ord afgå från Vestervik på middagen för att vara här på qvällen. Men poststyrelsen och dess maritima biträde och ångbåtens befälhafvare och en mängd annat godt folk bådo oss låta bli att bysa en så förmäten tanke, ty det gick helt enkelt icke för sig att gå in i Visby aumnat än vid dagsljus.
Visserligen hade vi sett, att sådant för våra egna båtar gick ganska bra, men inför sådana auktoriteter måste man böja sig och förslaget föll.
Och så märkligt kan hända, att hvad som då så allmänt bestreds nu efter några veckors rön lär vara på väg att öfvergå till axiom. Åtminstone ha ögonen öppnats på poststyrelsen, ty, efter hvad vi idag erfara, har denna myndighet på framställning af länsstyrelsen och militärbefälhafvaren beslutit, att Sofia från och med imorgon skall afgå från Vestervik kl.
3 e.m., sedan det postförande tåget ankommit kl. 2,45. Båten ankommer alltså hädanefter / hit på söndagsqvällar, hvarigenom posten kommer att utdelas måndags morg nar och längre tid vinnes för besvarande med tisdagsposten aft ankommande bref.
Antecknas såsom minnesvärdt från år 1885 bör derför, att man nu omsider kommit till insigt af att den ankommande Gotlandsposten icke med nödvändighet behöfver 15 till 16 timmars hvila i Vestervik.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Februari 1885
N:r 17.