27 juni, gick icke Gotland spårlöst förbi så som det in i det sista såg ut, då på grund af samverkande ogynsamma omständigheter oöfverstigliga hinder reste sig för ett tillämnadt möte här i Visby. Som ersättning härför hölls fredsmöte igår på Högklint, anordnadt af fru LovaMolander, hvars energi för de gotländska kvinnornas Öskögnade i fredssöndagen i hvarje fall måste ges erkännande. Ett de gotländska kvinnornas fredsmöte kom alltså till stånd, om också under ganska anspråkslösa foriner.
Mötet öppnades något efter den utsatta tiden af fru Molander, som hälsade dem som kommit tillstädes välkomna, lifligt beklagande devbrister i arrangemangen, som kunde vidlåda mötet, mena hvilka hade sin förklarliga grund däri att blott en dag stått tal. till buds för arrangementen. Tal. klargjorde mötets syfte. De svenska kvinnornas fredssöndag vore ämnad att vara en opinionsyttring för en rättfärdig och bestående fred. Samma kraf hade af andra neutrala länders kvinnor å liknande mötesdagar förut framstälts, Ett led i denna sträfvan var också detta möte afsedt att blifva, i det att från detsamma de gotländska kvinnornas röst skulle göras förnimbar i det rop på fred, som denna dag utginge från Sveriges kvinnor.
Många gotländska kvinnor hade viskorligen ej hunnit samlas, men några voro hättre än inga alls, och att mötet nu trots alla motgångar blifvit en verklighet visade ju dock, att äfven inom Gotland funnos kvinnor, hvilka fattade vikten af ott ärligt fredssträfvande.
Efter en kort paus, under hvilken enligt beräkning ett musiknummer skulle utförts, därest icke i sista stund äfven musiken strejkat, uppläste fru M. det fredsföredrag, som utgått från bestyrelsen för de svenska kvinnornas fredssöndag till samtliga mötesarrangörer öfver hela riket för att uppläsas vid mötena. Det vidlyftiga föredraget, hvilket såsom förut publiceradt i en del hufvudstadstidningar torde vara till innehållet tämligen allmänt kändt och därför faller utanför ramen af ett nytt referat, utmynnar som bekant i en. vädjan till vår regering att med andra neutrala länders regeringar samverka för fred och för en varaktig fred.
Härpå antogs enhälligt Följande resolution: Vi svenska kvinnor, samlade på Högklint vid Visby till ett antal af ett hundratal, och representerande alla samhällslager »»och meningsriktningar, förema oss med de kvinnor från krigförande och neutrala länder, hvilka på kongressen i Haag 28 april —1 maj enigt protesterat mot krigets ioförnuft, och fasor, mot dess hänsynslösa pffrande af människolif och mot dess sköfting af kulturvärden, som generationers sträfvan gjort till mänsklighetens gemensamma egendom. Vi stå eniga med dem i medkänsla för alla gom på skilda båll kämpa och lida för sitt fosverland och på skilda sätt ha att bära de tunga bördor, kriget pålägger.
Vi instämma med dem i fordran att det göres slut på blodsutgjutelsen genom en fred som bygges på rättfärdighetens grund, icke på eröfringens, och gom blir inledning till ett rättsförhållande mellan staterna, som möjliggör em fredlig lösning af alla mel lanfolkliga tvister. – Tillsammans med dem uttala vi vår öfvertygelse, att kvinnornas växande inflytande på samhällslifvet innebär en ny förhoppning om bestående fred.
I anslutning till FHaagkongressens uppmaning till neutrala länders regeringar att gemensamt erbjuda medling i den pågående striden rikta Vi härmed till vår regering — tacksamt. erkännande den neutralitetspolitik, gom hittills åt vårt land bevarat em ställning utanför striden — en vördsam och enträgen anhållan, att. den måtte öfverväga, genom hvilka mått och steg vårt land vaksamt deltaga i arbetet för att ernå en rättfärdig och varaktig fred.
Fru Molander afslutade mötet med några ord, och de gotländska kvinnornas fredssöndag var ett fullbordadt faktum.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 Juni 1915
N:r 145.