Norra häradsrätten.
I det långvariga målet angående redovisning m. m. mellan landtbruksskolans styrelse och skolans förre föreståndare K. J. Engström kunde ej heller denna gång någonting utredas. Från svaranden företeddes ett läkarebetyg, som styrkte att Engström var sängliggande sjuk af röjmatism och magkatarr, hvarjämte hans ombud anhöll om uppskof med målet till sommaren, enär svaranden ej för sin helsa vågade göra resa hit under den kallare årstiden. Detta bestreds af kärandeombudet, sekreteraren Gustafson, som yrkade svarandens fällande till försutna vitet, 30 kronor, för uraktlåtenhet att aflemna >kladderna> och att han måtte åläggas personlig inställelse; allmänna åklagaren förenade sig i kärandeombudets yrkande angående svarandens fällande till vitet. Yttrande meddelas 14 Fetruari.
Fordringsanspråk. I målen mellan Oskar Jakobson, Hogrän, och Karl Jakobson, Hexarfve, samt mellan Nils Petter Ekelund, Kinner i Lummelunda, och henimansegaren Olof Pettersson dersammastädes har vad erlagts.
— Petter Gutenberg, Lilla Gudings i Vallstena, fordrade de honom tillkommande undantagsförmåner af hemmansegaren Johan Albert Edvardson. I målet blef åter uppskof.
För tillgrepp af skog å kaplansbostället Liffride i Anga yrkade kronolänsman Nordahl ansvar å husbonden Oskar Karlson, Båticke i Anga. Bostället var af k. m:ts befallningshafvande och domkapitlet utarrenderadt till Nils Johanson, men svaranden sade sig hafva varit mantals- och skattskrifven såsom arrendator af bostället hvartill åklagaren förmälde, att arrendator ej egde rättighet att utan k. m:ts befallningshafvandes och domkapitlets medgifvande öfverlåta arrendet på annan person. Vittnen intygade, att Karlson huggit timmer å boställets skogar och fört timmer derifrån, hvartill Karlson genmälde, att han huggit för boställets behof och att det, som han sålt, hade han ej huggit å bostället. aklagaren hade lagt beslag på en del ved och spillning samt låtit frakta det åter till bostället. Ett vittne intygade att Karlson sålt skog till vittnet; denna skog sade Karlson sig hafva huggit på egen mark. Ett annat vittne berättade, att Karlson sålt 4 timmerträd, som vittnet huggit å boställets jord. Uppskof till 15 Mars.
För misshandel af f. hemmansegaren L. P. Qviström, Kams i Lummelunda, yrkade kronolänsman Håkanson ansvar å båtsmannen nr 39 Myre. Såsom kompaniombud uppträdde båtsmanskorporalen Karl Petter Nyström, Tre vittnen intygade, att begge parterna vid tillfället, 30 sistl. September, varit rusiga, att Myre dragit Qviström flere gånger ur hans vagn samt slagit honom med åkbrädet och för öfrigt misshandlat honom; händelsen tilldrog sig å allmänna landsvägen mufanför Myres bostad. Qviström hade dessutom kallat Myre för »tjufstrykare», Myre ville hafva uppskof för att bevisa, att äfven han blifvit förfördelad, samt erkände endast en del af vittnesmålen. Utslag 14 Mars.
Sin lön och stat jämte ersättning för bostad fordrade Jakob. Larsson, Gullause i Hangvar, af Anders Hederstedt. Denne senare påstod, att Larsson ej varit anstäld i hans laga tjenst; han hade visserligen lemnat honom 5 kronor i stidja och då erbållit löfte att få Larssons orlofssedel, som han dock ej bekommit; företedde dessutom läkarebetyg, att Larsson var sjuk, hvadan han ej kunde använda honom. Kärandeombnodet lemnade till rätten ett intyg från Hederstedts broder, der Larsson tjenat, hvilket intyg innehöll, att Larsson varit laga stadd hos käranden, som äfven erbjudits Larssons orlofssedel; ett annat af käranden företedt läkarebetyg inuehöll, att Larsson ej var sjuk. Uppskof till 16 Mars.
Södra häradsrätten.
Med väfskedmakaren Karl Hofström, Levide i Eskelhem, som tillsammans med några af medlemmarne af det beryktade tjufbandet i södra Gotland erkänt sig hafva begått flere stölder, hölls i förgår ransakning å länsfängelset, hvarvid v. häradshöfding Blix var rättens ordförande. Den häktade vidhöll nu sitt förut afgifna erkännande angående stölderna men nekade fortfarande för att hafva anstiftat elden å en hans fader tillhörig, sistl. sommar nedbrunnen bygnad. Hans fader N. P. Hofströms och hans egna berättelser augående branden stredo i flere hänseende mot hvarandra; sonen skylde detta på sitt dåliga minne. Äfven den person, som varit inneboende i den nedbrunna bygnaden, afgaf eu mot Karl Hofströms uppgifter stridande berättelse. Tvänne vittnen intygade dock, att den person, som bodde i bygnaden, varit mycket vårdslös med elden, hvarjämte det äfven upplystes, att fadren Hofström efter branden ej genast velat göra någon anmälan derom hosvederbörande. Den nedbrunna bygnaden, som var försäkrad för omkring 300 kronor, lär ej varit värd sjettedelen af denna summa. Åklagaren öfverlemnade målet till rättens pröfning under- yrkande om ansvar å Karl Hofström för stöld och mordbrand, hvarjämte hau på grund af hvad i målet angående mordbranden förekommit mot fadren N. P. Hofström yrkade dennes inmanande i häkte. Efter enskild öfverläggning dömde häradsrätten Karl Hofström att för stöld undergå straffurbete i ett år och sex månader samt till två års förhist af medborgerligt förtroende utöfver strafftiden, hvaremot han i brist af bevisning frikändes från det af åklagaren yrkade ansvar för mordbrandsanläggning; yrkandet af N. P. Hofströms häktande blef af rätten ej bifallet.
Sedelförfalskning. Soldatsonen Per Persson Hedin från Gäddvik i Alfta socken af Gefleborgs län, ännu icke 20 år gammal, har häktats för efterapning af Helsinglands enskilda bankga sedlar & 10 kronor. Han började den farliga tillverkningen efter jal, men misslyckades vid första försöket att utprångla en af de falska sedlarne,
En hästbytare Rosengren har i Norrköping af lifgrenadiren From tillbytt sig två hästar, värderade till 950 kronor, mot en häst, värderad till 30 eller 40 kronor och en aktie i bolaget Henning Schultz å nominelt 1,000 kronor, hvilket papper Rosengren inköpt för 25 öre, men uppgifvit vara fullgodt. Då Roseogren vägrade låta köpet återgå, tilltalades han och dömdes af Norrköpings rådhusrätt att återlemna hästarne eller betala tusen kronor för bedrägeri i handel samt undergå fyra må naders fängelse och ersätta vittnen.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 29 Januari 1881
N:r 8