Elfvahundra åhörare

på en konsert är någonting i Visby hittills oerhördt. Så stort var dock det. antal, som igår uppfylde härvarande domkyrka vid Trebellikonserten, en konstnjutning af det slag, som sent eller aldrig försvinner ur åhörarnes minnen.
Hos Madame Trebelli hafva natur och konst ingått den! innerligaste förening samt skapat en äkta konstnärsande; naturen har begåfvat henne med en rikt flödande poesis ymniga skatter och konsten har gjutit dem i härligt klingande former och upplyftat slöjan till de sfärer, der den ljufvaste harmoni förjagar allt hvardagligt och lyfter menniskosjälen från jordelifvets små bekymmer. Madame Trebellis stämma, en kontraalt af betydande omfång, är mäktig de skönaste musikaliska uttryck. Röstens högre och mellantoner ega en ovanlig styrka men i mezzo-voce tjusa de med en förtrollande ljufhet; klangen i de djupa tonerna förenar på en gång qvinlig vekhet och manlig energi. Dertill besitter sångerskan en både rik och djup känsla samt en fint utbildad smak, hvarigenom hennes härliga stämma blifvit den vältaligaste tolk af de yppersta bland tonkonstens alster. Vid gårdagens konsert sjöng Madame Trebelli en aria ur Rossinis Tancred, »Nocturne» af Gounod och en duett ur Faures «Crucifix» tillsammans med signor Gbilberti, hvilka nummer mästerligt föredrogos af den genialiska sångerskan och mottogos med lifliga bifallsyttringar. Konsertens sista nummer, den härliga folkvisan »O, Värmeland, du sköna, du härliga land» sjöngs på alldeles felfri svenska af den fräjdade konstnärinnan, hvarefter kyrkans hvalf dånade af en storm af bifallsyttringar, som tilltogo i styrka, då Madame Trebelli åter framträdde och tackade publiken. Beträffande utförandet af folkvisan kunna vi dock ej underlåta att framställa några erinringar. Dessa folkvisor tillhöra oss så fullständigt, att hvarje den minsta afvikelse från svensk tradition gör ett mindre godt intryck; deras enkla, patetiska uttryck kan långt bättre fördraga den svenska vadmalen som omklädnad än det franska silket — ja, det rätta uttrycket hos dem träffas ej i konsertsalongen utan itorparstugan och nordens skogar. Madame Trebelli, som blifvit till sitt konstnärskap uppfostrad i utlandet och der under en längre tid på det intimaste sätt stått i konstnärlig vexelverkan med dess publik, kunde på grund häraf ej fullständigt gifva uttryck åt folkvisans inre lif och karaktär.
De öfrige vid konserten bidragande artisterna monsieur Munusin, signor Ghilberti och signor Bisaccia hörde vi igår för första gången och vilja derför spara med ett mer utförligt omnämnande, tills vi fått tillfälle höra dem i morgon och öfvermorgon. Så mycket tro vi oss dock méd säkerhet kunna säga, att mr Mnsin är en fiolinist af hög rang, i besittning af en beundransvärd teknisk färdighet, själfullt föredrag och fin musikalisk uppfattning. Signor Ghilberti eger en mäktig stämma, som dock forcerades en och avnan gång väl mycket.
I signor Bisaccia lärde vi känna en utmärkt förmåga som pianist; hans mjuka, artistiska spel gjorde ett synnerligen angenämt intryck. De tre artisterna fingo äfven mottaga lifliga bifallsyttringar.
Som å annat ställe i tidningen synes gifver M:me Trebelli konsert i morgon kl. 1 och öfvermorgon kl. 5, då programmen innehålla stycken ur operor m.m., hvarvid tillfälle beredes allmänheten att få höra Trebelli som dramatisk sångerska; och det är såsom sådan hon står högst, öfverträffad af ingen.
— Madame Trebelli har i dag på f. m. uppvaktat prinsessan Eugenie på Fridhem.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Augusti 1881
N:r 64

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *