Pettersenska kapellet

har nu afslutat sin sejour härstädes och komma säkert att saknas. Gårdagens aftonkonsert, den sista, var mycket talrikt besökt, af inemot 150 personer, hvilka med det lifligasta bifall helsade hvarje nummer. Särdeles mot slutet af aftonen togo applåderna nästan form af ovationer, som kapellet tacksamt besvarade med flere extra nummer.
Balen i lördags var af många orsaker ej så talrikt besökt som den första. Dels var vädret ej vidare inbjudande och dels hade den timade olyckan qvarlemnat förstämning i allas sinnen. Omkring 80 personer voro dock tillstädes.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19

På begäran

af sysslomännen i bagerifirman A. Anderssons konkurs, kommer genom offentlig auktion f. Anderssonska huset vid stora torget här i staden, torsdagen den 8 Mars från kl. 10 f. m., till den högstbjudande att försäljas: varulagret, bestående af en del sammanmalet och siktadt rågmjöl samt kli, kryddor af flere slag, kontektyrer, 1 fat sirup m. m.; bageri- och bodinventarier, deribland må nämnas 2:ne decimalvågar, 1 mortel af sten, en mängd plåtar af jern och sink, korgar och kålfat, 1 bodinrede och disk; lösöreboet, bestående af silfver. och nysilfverarbeten såsom mat-, grädd-, förlägg- och toddyskedar, 1 ankargångsfickur at sillver med kedja och nyckel af guld, kaffe- och gräddkanna, sockerskål, bröd-och visitkortskorg, ur- och bordsställ samt gafflar; koppar- jern och blecksakar samt glas och porslin at hvarjehanda slag, sängkläder och linne; möbler, såsom 1 schiffonier, 1 piano, imperial- och andra sängar, ressår- och utdragssoffor, divan-, spel-, fönster- och andra bord, spegel i förgyld ram med bord gungstol och andra stolar, m. m.; 1 telefon, 1 symaskin, 1 strykugn; 1 köttqvarn, 1 vagn, 1 dragkärra, 1 käl. ke, 1 hackelsekista, bättre och sämre golfmattor samt en mängd träkärl m.m.; skolande betalningen erläggas kontant.
Visby den 27 Februari 1888.
Auktionskammaren.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19

Olyckshändelsen i yttre hamnen.

Nio menniskolif spilda.
Första budskapet.
Vi sutto i lugn och ro vid vårt arbete på lördags förmiddagen, då och då helt liknöjdt lyssnande till stormen, som tjöt i knutarna och med blicken följande snön, som hvirflade i yster dans uppåt den gråa, molniga himlen
Då ryckes plötligt dörren upp, en man kommer brådskande in. Han har rock kragen uppslagen, skägget är nedisadt snön täpper nästan till ögonen.
— Vet ni om oyckshändelsen, som nyss timat derute i yttre hamnen? — frågar han.
— Nej, hvad är det?
— Jo, der ligga redan 9 man i de rasande vågorna, stela och döda vid det här laget — besättningskarlar från dykarbåtarne — skulle förtöja en af dem — båten vräktes kull — hela besättningen i vattnet. Det hände alldeles nyas, vid 10-tiden. Det är förfärligt; jag kommer just nu derifrån.
Det dröjde ej många ögonblick, förrän vi voro på väg ned till hamnen. Stormen och snön gjorde det hardt när omöjligt att komma fram. Den ute gingo vågorna skyhöga och dånande — det kokade och fräste.
— Är det der?
— Ja.
Folk började springa nedåt Melanderska badhuset, vadande i drifvorna, kämpande mot blåsten. Vi följde. Här tornade sig sjöarne än mera våldsamt, här var larmet nästan bedöfvande, ju längre bort man kom. Några skäggiga gestalter i sjöstöflar och sydvest stodo, spanande utåt bränningarne. En seppsbåt låg till hälften kullstjelpt på stranden.
— Hvilka äro dessa?
— Jo, de blefo räddade, de ha vadat i land, de speja efter de olycklige kamraterna.
— Huru gick det till?
— Ja, det är ej så godt att säga — vi voro i sista båten — vi skulle hjelpa de andra — en brottsjö slog in — vi lyckades klara oss — de nio blefvo qvar — två båtar — nej, en — jo, de ligga ju der båda två — raska, duktiga karlar — de flyta nog upp längre bort — så vida de ej fastnat i sörjan — låt oss gå söderut…
Det var förvirradt tal, förvirrade svar. Ingen visste besked, alla hade något nytt att berätta. Hvad vi fingo veta, det var, att 4 man från Hermes gått ut med en kabel, som dragit ned båten, 2 andra båtar hade skyndat till dess hjelp, en med 5 man hade kantrat, alla 9 försvunnit i djupet. Men intet redigt svar. Båtarne, de tre hvita skeppsbåtarna, lågo på stranden som stumma vittnen till den fasansfulla olyckan.
Här var nu ingenting att se, inga upplysningar att få. Vi vända åter till staden, trotsande så godt vi kunna ovädret, hvars våldsamhet tyckes tilltaga.
Folk har kommit i rörelse nere vid hamnen, några synas med fladdrande kläder skynda utåt den yttre hamnarmen. Här och der stå grupper med allvarliga ansigten. Allt hade kommit så oväntadt. Har var det möjligt att detta kunnat ske nästan midt inne i hamnen? Det är oförklarligt för hvar och en som ej känner terrängen och vet kvad en nordostlig storm vill säga. All möjlig hjelp hade lemnats. Intet mera hade kunnat göras. Man blickar utåt hafvet. Det har intet förbarmande.

Arma qvinna!
Derborta bland drifvorna midt framför gamla mekaniska verkstaden står en grupp af karlar och qvinnor. Något ovanligt är der på färde. Då och då tränger ett undertryckt rop till våra öron. Vi gå närmare. Se, midt i gruppen står en ung qvinna. Hon har endast en schal knuten kring hufvudet, håret fladdrar för vinden. Hon gråter, men tårarna stelna till is, hon vrider händerna i förtviflan. Man håller henne fast. Hon vill slita sig lös.
— Nej, låt mig gå! skriker hon, och ögonen blicka förtvifladt på de kringstående. Säg mig, om han är räddad! Jaså, är han verkligen död! Hvarför skall jag då längre lefva! Nej, släpp mig, säger jag! Jag vill ditut! Ni ha ej rättighet att hindra mig! Han är min man. Jag vill!
En maka, som förlorat sitt stöd!
Hon gör våldsamma ansträngningar för att befria sig från vänligt hårda händer. Modern, en grånad qvinna, söker trösta henne, ber henne, besvär henne! Brodern, nästan en pilt, håller henne fast under tårade rop af, »Nej du, får inte gå, du får inte gå.»
Men hon är stark, hon sliter sig lös, och ilar utåt hamnarmen. Åter fasttages hon och föres bort med våld. Klagoropen ljuda så ängsligt förtvifladt genom stormen.
— Han är borta! Han är borta!
Arma qvinna!

Två lik.
Alltjämt går folk sökande utefter stranden. Stormen fortfar, klockan blir bortåt 2. Se der! Der bäras tvänne kroppar i land af vågorna. De fattas af seniga, påpassliga händer, dragas upp på stranden. De äro stela som is. Ögonen ligga slutna. Ansigtet är uppsväldt och blåsprängdt. Bloden lefrad, skägget endast långa klara, genomskinligt röda istappar. Händerna krampaktigt slutna, hufvudet sönderslaget. Det är två präktiga sjömän. Deras namn äro Tuteson och Korall.

I bårhuset.
Det är i det gamla polisvaktkontoret. Det är söndagsmiddag. En skara sysslolöst folk står derutanför. Derinne ligga de funna liken. Ännu ett har kastats upp på morgonen. Engström hette denne, i lifstiden, gotländing.
Nu ligga de, höljda af hvita lakan i sina trånga kistor. De blodsprängda hufvudena äro bakåtlutade, skägg och hår hoptofvade: Kläderna hafva sprättats af dem. Kropparne äro utan en skråma, bleka med svällande blå ådror. Engström, det var nästan en jätte. Kistan räcker ej till för honom. Han ligger med fötterna utom densamma.
Folket går stilla omkring derinne. Det är alltid tyst, der döden herskar. Man känner sig så underlig till mods. I dag röd, i morgon död!
Månne de skola samlas flere här? Skall hafvet gifva igen hela sitt rof.
Huru har olyckshändelsen tillgått?
Under den första förvirringen var det omöjligt att samla några tillförlitliga underrättelser om, huru det egentligen tillgått vid olyckshändelsen. Hvarje ny person man träffade hade en ny tydning åt tilldragelsen. Nu, då sinnena något lugnats då man hunnit sansa sig efter häpnaden och förskräckelsen, föreligga följande — som vi tro — fullt tillförlitliga underrättelser.

Hermes kapten berättar:
Det var i lördags kl. 10 förmiddagen då förste styrman G. Blombergsson varskodde mig, att babords för-virerope sprungit. Jag gick då upp på däck för att se efter, om sjön gick mycket svår. Vinden blåste visserligen häftigt från nordost, men då jag såg, att sjön ej erbjöd någon fara, gaf jag befallning att man skulle sätta ut en ny förtöjning till yttersta moringen, der Poseidon redan var förtöjd. För att det skulle gå lättare sköts trossen i båten, som skulle användas, medan den ännu låg i däfvertarne. Styrmannen gaf nu befallning åt andre dykaren P. A. Johansson, timmermannen Timofejus, matrosen Gustaf Korall och arbetaren Rudolf Mårbeck, hvilken för tillfället tjenstgjorde ombord i stället för en permitterad karl, att verkställa för töjningen. Båten svängde nu ned en 3-4 famnar till Poseidons virerope, längs hvilken de sedan skulle hala sig ut till moringen. Meningen var att de skulle väntat, tills vireropen blifvit släckt, men de halade ut genast, linan sträcktes plötsligt och tryckte ned båten, som tog in vatten. Förskräckta skyndade karlarna akter öfver, båten kom i marvatten. Timofejus och andre dykaren blefvo qvar i densamma, medan de andra, som kommit ut i sjön, fingo fatt i hvar sin åra, på hvilka de började drifva utåt.
Genast detta varseblefe från Hermes, gjordes en annan båt klar för att skynda till de nödstäldes hjelp. Den bemannades med 5 karlar och styrmannen. Äfven från Poseidon hade båt firats och som den hade god vind på grund af ångarens läge hann den före Hermes båt och passerade vireropen, hvarvid Timofejns och dykaren hoppade ombord och de två andra bergades. En lodlina hade förut tillkastate de nödstälde och från piren langades ut bojar, men aggan förde bort dem. Under tiden hade läkare efterskickats för att vara till hands, när de fyra komme ombord.
Men när dessa bergades, hade Poseidons båt förlorat 2 af sina 4 åror, hvadan dess besättning ej förmådde stäfva mot sjön. Man skrek då öfver till Hermen båt och begärde bogsering, ja, en af karlarna, en dykare Bark, stod redan med en fånglina färdig att kasta. Men Hermen båt drefs oemotståndligt mot land, det var ej att tänka på att kunna hjelpa, endast att försöka stäfva mot sjön. I detsamma kommer en våg, vräker ikull Poseidons båt med de 9; de försvinna i bränningerne och synas ej mera. Endast Bark håller sig ett ögonblick uppe. Så försvinner äfven han. Den tredje båten hade under tiden nått närmare stranden och då den kommit tillräckligt nära, hoppade dess besättning i sjön och vadade i land. Allt hade gått på 20 minuter.

Poseidons kapten berättar:
Jag var sysselsatt i salongen med skrifning, då jag vid pass kl. 10,30 f. m. hörde folket springa och ropa på däck. Jag skyndade genast upp och observenade då en båt vattenfyld med 4 man uti (Hermes båt). Förste styrman Rosberg jämte besättning voro sysselsatta akterut, då de uppmärksamgjordes af en utal Belos\’ besättning, att Harmas båt med 4 man låg vattenfyld vid en af yttre hamnens bojar. Styrmannen klargjorda genast dykarbåten, hvilken var den fortast tillgängliga. Jag kom tids nog upp att se båten väl bemannad med 5 man. Dessa voro dykarna Bark och Tureson, matroserna Ekberg och Johansson jämte dykaren Engström, hvilken af en oförklarlig tillfällighet kommit öfver från ett närliggande magasin, der han arbetade. Jag försåg äfven båten, med tillräckligt af åror och tullar.
Båten rodde genast till de nödstälde tillsammans med Harmas\’ dykarebåt, men Poaeidons båt kom först till de nödstaldes hjelp och upptog dem. Under tiden hade de drifvit ut, så att aggan från vågbrytarans södra knut hade fått makt med bå.tarne. Vi hade utkastat lif bojar med ändar på från vågbrytaren, hvilket dock visade sig fruktlöst. Då båtarna ej förmådde ro opp, höllo de otal mot stranden. Ett brott kom olyckligtvis och kastade Poseidons båt tvärs och i nästa brott försvann båten, hvaremot Hermes båt med 6 man räddade sig öfver brotten. Restbesättningen från båtarna var förut sänd öfver till andra sidan att vara behjelplig. Vid framkomsten söder om badhuset låg Poseidons båt landdrifven, vattenfyld utan folk. Folk sändes längst med stränderna att se efter om någon af de förolyckade kunde observeras, man hittade först inemot 2-tiden liken af matroserna Korall från Harmas och Tureson från Poseidon. Under olyckshändelsen rådde nordnordost storm. Moringen, till hvilken första båten skulle, ligger högst 50 famnar inåt från yttre hamnarmen.

Hvilka äro de döde?
De så sorgligt omkomne sjömännen af de 15 som gingo ut, voro alltså 9, nämligen:
Från Hermes: andre dykaren P. A. Johansson från Kalmar, gift;
ryske matrosen G. Timofejus från Vindau, ogift;
ryske matrosen Gustaf Korell från Dagö, ogift;
arbetaren Rudolf Måhrbeck född 1864 i Visby, ogift.
Från Poseidon: förste dykaren F. E. Bark, tjenstgörande 2:e styrman, född i Karlskrona 1857, men kyrkoskrifven i Vårdtorp, Kalmar län, gift;
dykaren O. J. Tureson, född och kyrkoskrifven i Karlskrona, 1845, gift;
matrosen Valfrid Ekberg, född och kyrkoskrifven i Visby år 1858, gift;
matrosen H. F. Johansson, född och kyrkoskrifven i Karlskrona 1860, ogift, samt
dykaren Fredrik Engström, född å Fårö 1862, men bosatt i Visby, gift;
Alltså fem enkor och många faderlösa, som sörja de så hastigt bortryckta.

Ett par trovärdiga personer påstå sig gång efter annnan ha sett de olyckliges kroppar — åtminstone 5 — då och då slungas fram och tillbaka på vågtopparne.

Man antager att de nio männen i detsamma de drogos ned i djupet, slogos mot den på detta ställe steniga, ej synnerligen djupt liggande bottnen, så att de genast dogo. Derför talar den omständigheten, att ett par af de återfunna äro illa sönderslagna i hufvudet.
Som något egendomligt må, omnämnas, att Engström, hvilken hade permission och var på arbete i ett närliggande magasin endast för ett ögonblick kommit ombord på Poseidon för att hämta litet trippel. Just då sattes räddningsbåten ut, och en käck, hurtig natur, som han var, tvekade han ej ett ögonblick att genast frivilligt skynda till de nödstälde kamraternas hjelp. Han fick lönen för sitt uppoffrande mod.

Åtta dagar i går hade Tureson och Bark erhållit ett dödsbud. De hade under skridskoåkning i inre hamnen gått ned sig båda två och drogos nästan liflösa upp ur det våta elementet.
Den här gången skulle de ej slippa undan.

När detta skrifves, har ännu ej någon mer af de förolyckade påträffats trots ifriga spaningar både under gårdagen och i dag.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19

Offentlig auktion.

Lördagen den 10 Mars 1888 kl. 10 f.m. försäljes ä offentlig auktion för handlanden Emil Gerles konkursbos räkning i handlanden J. P. Åbergs hus vid Hästgatan här i staden, åtskilliga bättre och sämre slädar, åkdon, arbetsvagnar, selar m. m., som ej kan så noga specificeras.
Ett större parti god norsk Sill försäljes vid samma tillfälle, Betalninge för inropen skall erläggas kontant.
Visby den 29 Februari 1888.
Auktionskammaren.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19

Korrespondenter, ohoj!

Följande försändelser halva under är 1887 inlemnate af Visby postkontor, men halva på grund af ofullständig adress hit återkommit och tillhandahållas numera respektive afsändare:
A. A. Lund; A. Anton, Stockholm; Almqvist, G. A., Mr, Pullman I. Andersson, Maria, fru, Stockholm; Andersson, F. O., herr, Stockholm; Andersson, Nils, arrendator, Örebro; Andersson, Elisabet, jungfru, Stockholm; Andersson, Johan, Queensland; Andersson, Christian, sjöman, Liverpool; Andersson, M., Mr., Minnessota; Andersson, Johanna, jungfru, Stockholm; Anderson, Charles, New-York; Andersson, Erik, målare, Stockholm; Andersson, Erik, målare; Stockholm; Arweson, L. Herman, Mr., San Francisco; André, J. E., herr, Hamburg; Backman, fru, Stockholm; Beckström, Axel, sjöman, Landskrona; B reg, Charles, Mr., Amerika, Jova; Bergström, Carharina, fru, Stockholm; Bergström, Catharina, fru, Stockholm; Berkow, von, kapellmästare, Gefle; Björk, J. L. Montana; Boberg, Carl, herr, Srockholm; Book, Ada, jungfru, Stockholm; Brandt, Ludvig, herr Stockholm; Cedergren, N., sekreterare, Stockholm; Cedervall, Alfred M, Pestiko; Chrstiansson, Anton, sjöman, Buenos Ayres; Christiansson, Peter, herr, Montala; Danielsson, P, sjökapten, Cimbrishamn; Diamond. N., Mr., Texas; Dahlgren, C. V., sjömas, Newyorh; Engström, Anna, Miss, Ntwyork; Engström, Hilda, fru, Stockhulm ; Engström, Emil, Othem; Eklöf, Hilda, Stockholm; Erström, C., Mr., Queecbec; Frendin, Reinhold, Mr., Amerika, Rapid City; Friberg, J., herr, Linde; Gardell, Edvin, sjöman, Buenos Ayres; Gray, John, O., Mr., Montana; Gudmundsen, P., herr, Bergen; Gustaftson, C., herr, Stugusund; Hansson, Amanda, jungfru, Stockholm; Hansen, Bröderna, Stockholm; Hansson, Hans, sjöman, Hamburg; Hansson, Hans, Hamburg; Hansson, Karl, sjöman, Frankrike; Hammar, F. sjöman, Elebingör; Hammarstrand, Emmy, fröken Karlhamn; Hedström, Auguste, fröken, Stockholm; Hellström, Herman, herr, Stockholm; Hedenberg, Lorens, Stockholm ; Malin, Robert, konstberidare, Jässjö; Hultqvist, Johan, dräng, Hano; Häggman, Charlotte, fru, Gefle; Jakobsson, Wilhelm, mr, Adelaide; Jakobsson, Axel, mr Jowa; Jakobsson, Jakob P., mr, Caicago; Jansson, Albertina, jungfru, Stockholm; Johansson, Anna, fröken, Stockholm; Johansson, Anna, jungfru, Stockholm; Johansson, Anna, jungfru, Stockholm; Johansson, Axel, mr, Ponton, Amerika; Johansson, C. J., ångaren Sugram; Johansson, Hilma, skollärarinna, Stockholm; Johansson, J. sjöman, Hernösand; Jonsson, J. V., herr, Stockholm, Kalström, Johan, mr, Michigan; Karlsson, Otto F., mr, Pullman; Kjellström, Alma, miss, Amerika.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19

Husköp.

Sterbhusdelägarne efter fröken Lovisa Marin har sålt sin egendom nr 14 Strandrotens 4 qvarter till stadsbokhållare Axel Pettersson för 2 750 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19

Genom auktion,

som anställes såväl inför Konungens Befallningshafvande härstädes, som af vederbörande kronofogde å stället lördagen den 17 Mars nästkommande år 1888, kl. tolf på dagen, utbjuder på arrende under fjorton års tid, räknade frän den 14 Mars 1889 till samma tid år 1903, indragna häradsskrifvarebostället 1/2 mantat Rangsarfve nr 1 i Alskog socken och Gotlands södra härad.
Nuvarande arrendet för egendomen utgör 477 kronor.
Anbuden skola göras i penningar att årligen erlägges; och erhåller den arrendet, hvilken gjort högsta antagliga anbudet. Obestämda anbud upptagas icke till prölning. Vid auktionen skall den högstbjudande genast aflemna en af två personer, hvilkas vederhäftighet är af vederbörande domare eller Konungens Befallningshaf vande bestyrkt, ingången och till egenhändiga underskrifterna bevittnad borgen för årfiga arrendeskyldigheternas fullgörande under fem år af arrendetiden, aftattad i överensstämmelse med stadgadt formulär. Den kostnad som till trädesbruk och höstsådd, äfveusom till höstplöjning och gräsfrösådd kan vara af Kongl. Maj:t och kronan eller enskild person förskjuten, bör vid arrendets tillträdande at arrendatorn ersättas utan aldrag å arrende summan.
Förseglade anbud få till Konungens Belallningshatvande afgfivas. Högsta anbudets antaglighet ankommer på Kongl. Domänstyrelsens prölning.
Förslag till arrendekontrakt femte öf riga för kännedom om arrendevllkoren nödiga handlingar finnas att tillgå i Kongl. Domänstyrelsens aktuariekontor, å landskontoret i länet samt hos vederbörande kronofogde.
Visby i Landskontoret den 30 December 1887.
E. POIGNANT.
Johan Gardell.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19

Dödsfall. Lars Nicklas Hejdenberg

Att min ömt älskade make sjökaptenen Lars Nicklas Hejdenberg stilla afled i Visby den 3 Mars 1888 kl. 5 f. m. i en ålder af 64 år, 3 mån., 2 dag., sörjd och saknad af mig, barn och syskon. har jag härmed den sorgliga plikten att tillkännagifva.
Vilhelmina Hejdenberg.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19

Dödsfall. Johan Niklas Walfrid Ekberg

Tillkännagifves att min ömt innerligt älskade make sjömannen Johan Niklas Walfrid Ekberg, född den 30 Sept. 1858, vådligen omkom genom drunkning i Visby hamn lördagen den 3 Mars 1888; djupt sörjd och saknad af maka, moder, broder, slägt och många vänner.
Maria Ekberg, född Rohmqvist.
Sv. Ps. 484 v. 3.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19

Ångbåtsbolagets stämma

i lördags, som leddes af landsekr. Hambræus, var fåtaligare besökt än vanligt.
Utom några smärre anmärkningar, som gjorts af revisorerna, hrr Kablqvist, Klingvall och Åckander, hade de hemstält, huruvida icke befäl och besättning borde kunna åtnöja nig med något mindre ersättning än den som hittills utgått. Hr Rudberg föreslog 3 proc. af bruttoinseglingen och 50 kr. i månaden i st. för 5 och 75. Stämman, som icke ansåg lämpligt taga befattning med sådana detaljsaker, åtnöjde sig med styrelsens förklaring, att den skulle taga saken i öfvervägande.
Äfvenledes hade revisorerna hemstält att stämman måtte bemyndiga styrelsen att söka i utbyte mot Tjelvar — äfven om dervid skulle erhållas något mindre än båtens bokförda värde — anskaffa en mindre båt, bygd för vintertrafik Styrelsen, som förklarade sig halva varit betänkt på samma sak, erhöll af stämman sådant bemyndigande.
Utdelningen hade styrelsen föreslagit till 7 procent.
Hr Hambræus och landsh. Poignant samt hr Wöhler talade för 6 procent. Så länge båtarnes värden fördes så högt som till 545 tusen kronor, mot 108 tusen kronors reservfond, borde man göra allt för höjandet af den senare, som tillika vore att betrakta såsom en bolagets försäkringsfond. Vid framställning om understöd af statsmedel för vintertrafiken hade man ock mötts af erinringar om bolagets stora utdelning.
Hr Melin trodde det vara ganska lätt att ådagalägga att 7 proc. icke vore hög utdelning; många hade köpt sina aktier till 150 kr. Yrkade att om 1 proc. eller 5,450 kr. nu skulle besparas, det måtte ske genom afskrifning på Tjelvars värde; hvaruti fotogr. Lagergren instämde.
Hr Myhrman: bolagets ställning vore densamma huru än dessa 5,000 kr. användes.
Hr Jeurling påpekade, att en afskrifning redan skett på båtarnes värden med 80 tusen kr., motsvarande den vinst, bolaget erhöll genom att Tjelvers aktier såldes med 50 proc. premie. Trodde det för öfrigt vara likgiltigt med hänsyn, till bolagets ställning, om de i frågavarande 5,000 kr. användes att afskrifya på Tjelvars värde eller att höja reservfonden. Det vore endast en bokföringsåtgärd. Skänkte för öfrigt sitt erkännande åt de förslag till besparingar som gjorts, men erinrade att man äfven borde söka öka inkomsterna och, då de gamla traderna visat sig mindre gifvande, söka nya utvägar, i hvilket afseende han särskildt rekommenderade att lägga an på att draga så stor del som möjligt öfver Visby af den numera mot Norden allt lilligare riktade turistströmmen.
Stämman beslöt derefter med 604 röster mot 528 att utdelningen för år 1887 skulle varda 6 procent.
I styrelsen återvaldes hrr Axel Ekman (med 1,106 röster af 34), P. F. Ihre (1,055 af 32), R. Cramér (1,012 af 31), Björkandar (1,010 af 33) samt nyvaldes handl. Åckandar (958 af 26).
Till delegerade att med styrelsen i vigtigare fall rådpläga utsågos hrr Hambræus, Lindgren, Snöbohm, Broanander och O. P. Rundberg.
Revisorer blefvo handlandena Kahlqvist, Klingvall och G. T. Hägg.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19