i Vamlingbo söker Garda pastorat.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 11 December 1889
N:r 144
Vamlingbo socken ligger på västra sidan av ön.
Gårdsnamn: Anderse, Augstens, Austre, Bilds, Bjärges, Bosarve, Bottarve, Fridarve, Frides, Gervalds, Hallvards, Hägvier, Kastelle, Kvarne, Kyrker, Lingsarve, Mickels, Nore, Petsarve, Prästgården, Rembs, Rofinds, Sibbjäns, Sigfride, Sigrajvs, Sigmunde, Sippmanne, Stenstugu, Storms, Svalstäde, Tume, Västlands, Ängvards.
i Vamlingbo söker Garda pastorat.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 11 December 1889
N:r 144
Tioårsfest. Förliden söndagsafton hade goodtemplarlogen å Klintehamn anordnat en fest i folkskolelokalen derstädes till minne af goodtemplarordens införande i Sverige.
Den talrikt besökta festen öppnades meå bön och sång, hvarefter skolläraren Lingström i ett kort sammandrag redogjorde för ordens införande i vårt land, huru den första logen, kallsd »Klippan», på initiativ af en energisk nykterhetsvän kommit till stånd samt huru orden genom inre och yttre strider utvecklat sig till den ståndpunkt, den för närvarande innehar.
Sedan derpå en Davids psalm afsjungits, uppträdde medicine kandidaten Berlin med ett sakrikt föredrag, hvilket inleddes medels ett populärt påvisande af betingelserna för matsmältningen och blodbildningen. Härvid framhölls födoämnenas olika karaktär af näringsoch värmebildande, samt skärskådades de tra ämnesgrupperna: kolhydrater, fett och ägghvita hvilkas bestämmelse är att värma och nära kroppen. För dessa är alkoholen främmande, och häraf leddes talaren logiskt in på frågan om spritdryckarnes närande och värmande förmåga. Undersökningen ledde derhän, att de voro onyttiga i bägge fallen. Värme kunna de visserligen framkalla, uppjaga och ur kroppen fördrifva på bekostnad af de värmekällor, som redan i kroppen förefinnas; men tillföra honom ett uns ar värme förmå de icke. Genom att reta nerverna förorsaka de en utvidgning af och en ökad blodtillströmning i de yttre, iotill huden liggande blodkärlen; häraf blir huden varm, likasom vid häftiga, på nerverna retligt verkande sinnesrörelser, och en örfil har liknande verkan. Men denna värme utströmmar nu genom hudens porer, och likasom en ventil af den heta ånga, som genom honom utströmmar, upphettas, så upphettas ock huden af den genom henne utstrålande värme, som kroppen göres förlustig. Alkoholen riktar alltså ej kroppsvärmen, utan beröfvar spritförbrukaren en värme, den spriten ej sjelf kan ersätta, men väl af en ökad mängd af verkligt värmebildande ämnen måste ersättas, om ej spritkonsumenten skall duka under. Att alkoholen icke är ett medel att rekommendera mot yttre köld, sökte talaren bevisa medels fakta, hämtade från expeditionerna i polartrakterna, dervid visat sig, att bruket af rusdrycker rent af varit dödsbringande, men förhållandet vore enahanda i tropikerna, och huru då kunna inbilla sig, att dessa drycker på mellanrummet hos oss skola vara af oskyldigare art.
Vid sjukdoms- och andru särskilda fall, då en hastig uppirifning af värme och kroppskratt påfordras, är alkoholens bruk berättigadt — icke såsom ett njutningsmedel i det dagliga lifvet. .
Mötet afslutades af skoll. K. Pettersson, som från socialmoralisk och kristlig synpunkt fäste uppmärksamheten på den solidariska ansvarighet vi såsom medborgare i ett politiskt och kristligt samhälle böra häfda, samt att bruk af sådant, som leder till missbruk och är en frestelse till olyckor och brott för svaga och lättsinniga karaktärer, sålunda af oss bör motarbetas i hvarje fall, som detta, då icke heller det måttliga bruket är till något egentligt gagn. Till sist nedkallades Guds välsignelse öfver nykterhetsarbetet.
Då loge sedan sattes, intogos några nya medlemmar.
Mårtenstiden härute på mellanbygden hafva vi festat på »Mårtensankor i st. f. på »Mårtensgås», ty gässen äro mycket tunnsådda i dessa trakter. Är ankan icke klassisk som gåsen, så smakar hon ej sämre för det
Mot folkets fruktan för vintern här det alldeles »åt skogen». De tåga på vedauktionen och »ropa» på pinnarne såsom gälde det guld. Skall denna vedfeber fortfara, så torde snart priset på skogens alster bestämmas pr kilo. Sudergutarne spå snar vinter; jag spår blida dagar, och kunde denna spådom blottt lifva hoppet hos någon frusen fysik så vore ändå något dermed vunnet.
Priset på fyrkarne står tämligen högt öfver allt härute, men maken till Hamraboarnes sågo vi aldrig, ty detta pris har hvarken rim eller reson. Men nu för tiden, då många arbetsföra söner och döttrar öfverlemna åt fattigvården. att till deras gamla orkeslösa fäder och mödrar afbörda deras tacksamhetsskuld ör en gång njuten kärleksfull uppfostran och vård, är det icke underligt att fattigvården varder dryg. Ett sådant onaturligt sjelfsvåld borde dock aldrig understödjas.
En dansk skonert har i dagarne uti s. k. Noreviken utanför ostkusten af Vamlingbo, intagit omkring 100 tolfter plank, tillhörande konsul Öfverberg i Visby och utgörande sista delen af ilandbergade lasten efter derstädes förliden höst förolyckade engelska ång. »Eskdale». Med ett jämförelsevis ringa arbetsmanskap lyckades det, tack vare det rådande behagliga vädret från land, att på omkring ett dygn utfrakta trävarorna till fartyget. Omedelbart efter intagandet af lasten i söndags afseglade fartyget till bestämmelseorten.
Ett våldsamt slag på munnen så att en tand utslogs erhöll en arbetare från en sydlig socken häromdagen af en sin granne för det han påpekade för denne olämpligheten af att förtära starka drycker, alldenstund han vid tillfället var tämligen »påstruken».
Ett egendomligt kringgående af lagen, har en person i trakten gjort sig saker till, alldenstund han, då hundskatt bief infördisocknen, »skickade» sin hund i väg till en slägting i en annan skattefri socken. Men när jagttiden kom »lånade» han åter hunden på några dagar och så åter i väg med honom blott för att slippa betala skatten. Vår man, som tyckte idéa var god, lär dock ej så oantastadt slippa ifrån saken.
Snö föll härstädes i söndags på morgonen i ganska riklig mängd, hvilken dock efter hand bortsmälte. Senare på dagen drog en ganska häftig hagelby öfver trakten. Under desenaste nätterna har här på söder rådt lindrig frost.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 13 November 1889
N:r 131
inom Gotlands län för nästkommande år 1890 förrättas:
I norra fögderiet:

I södra fögderiet:

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 November 1889
N:r 127
En bro på allmänna vägen vid Lummelunda bruk behöfver fortast möjligt anläggas.
Tillförseln af gäss från norra Gotland blir i år mindre än vanligt, enär gåsafveln varit som flerstädes inom riket för öfrigt mindre gifvande: i medeltal 3 ungar efter hvarje gås.
Barnmorskebygningen i Stenkyrka är färdig, men ha vi ej hört, att någon sökt den lediga ackuschörskebefattningen denna gång heller. Om ej vid ansökningstidens slut någon ansökan ingått, får väl församlingen sätta ut bättre lockbete (större lön) att få platsen besatt.
Postsparbanken i Tingstäde har ännu ej haft en enda insättning.
Till »Ejnars»: »Enkan och de faderlöse» kan er korrespondent tillägga, att i Visby fins en fattig slägting till aflidna fru Fredrika Lundin, hvilken person fått sig doneradt 5,000 kr. — en sak som arfvingen ifråga blott genom förfrågan hos herr Hansson fick reda på. Detta då genom ett handbref af Tit. H. Oaktadt flere förfrågningar genom posten hos hr Hansson om arfsmedlen har hr utredningsmannen funnit det rådligast att ej svara ens.
Personer som i och för affären sökt honom påstå han haft »ondt om tid».
En gång skylde han på att sterbhuset haft sina pengar hos handtverksbanken och derför ej tillgängliga, en annan gång att en aflidne fabrikör Lundins skuld på 10,000 kr. dykt upp och skulle honoreras, oaktadthr L:s dödsbo var utredt innan makan dog.
Vamlingbo, 28 Oktober.
Från den i dag hållna kyrkostämman härstädes kan förtjena att antecknas en fattigvårdsfråga. Kommunen, som fått sig ålagdt af k. bef. att bekosta f. urmakare Hultins från Öland fattigvårdsunderstöd, alldensturd han, vid tiden för fylda sextio år var bosatt och mantalsskrifven i socknen, beslöt att genom fattigvårdsstyrelsen hos k. bef, söka att få nämde Hultins barn, som delvis lära befinna sig i tämligen välbergade omständigheter, att betala ifrågavarande understöd. En annan person i socknen som begärt fattigförsörjning skulle till den minstbjudande upplåtas för erhållande af underhåll och vård på kommunens bekostnad.
Intrång i näringsfriheten. Från Sveriges allmänna handelsförening hade till stämmans ordförande ankommit en skrifvelse med anhållan att stämman måtte höras i frågan om inskränkning af rättighet för idkande af landthandel på det sätt att kommunerna skulle äga rättighet att bevilja eller afslå sådan anhållan.
Denna fråga föranledde ej till något stämmans beslut.
Kom så hundskattefrågan i ordningen, som detta år utgått med 10 kronor för hvarje hund inom kommunen och beslöts att för nästkommande år denna skatt skulle utgå med fem kronor. Skatten ville en del stämmoledamöter hafva till belöning för utrotande af rofdjur (örn, hök och kråka) men efter omröstning föll. detta förslag, hvadan hundskatten skulle tillfalla kommunalkassan.
Till brandstodsskrifvare för fyra år återvaldes den nu afgående hemmansägaren N. L. Olsson, Nora.
Såsom ett exempel på godt förhållande emellan husbonde och tjenare kan anföras att kyrkoherde Kullin och hans fru i går, då tvänne af deras tjenstebjon ingingo äktenskap, bekostade en enkel bröllopsfest, hvartill brudparets närmaste slägtingar och vänner jämväl voro inbjudna.
Tvänne lastade ångare sökte under den ihållande nordostliga blåsten i onsdags skydd på vestkusten af Vamlingbo. Påföljande dag fortsatte de emellertid resan, den ena söderut, den andra åt norr.
Att vintern är i annalkande och att vi haft stark frost med tjock is på vattnet om morgnarne torde väl förut vara bekant. Såsom ett säkert kännetecken på köldens annalkande kan anföras att stora flockar at svanar och vildgäss i dagarne styrt kosan åt söder.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 30 Oktober 1889
N:r 125
Visby rådhusrätt.
Uppträdena sistlidne stortorgdag voro i dag ånyo före. Olof Hjalmar Larsson, Anglarfve i Träkumla, hade inkallat Olof Hagvall och Johan Hallgren som vitten, hvilka intygade att Larsson ej varit öfverlastad, hvilket deremot extra kon staplarne Enogström och Andersson ansågo att han varit. Larsson dömdes för fylleri och oljud samt motstånd mot polis att böta 50 kr. samt hans kamrat Per Karlsson 25 kronor.
— I målet mot plåtslagaren G. A. Viderström och hemmansägaresonen Albert Enogström, Anglarfve i Träkumla, rörande slagsmål, hördes två vittnen, som intygade att Engström ej varit berusad och ej heller gått anfallsvis tillväga mot någon, utan endast försvarat eig mot Viderström. Konstaplarne, som tagit dem i försvar, ansågo att de båda varit berusade. Viderström fick böta 15 och Engström 10 kronor.
— Rörande uppträdet mellan husbonden Lars Alfred Olsson, Orleifs i Alskog, och snickaren Adolf Jönsson Lönnroth, intygade vittnet Adolf Vestman, att Lönnroth varit den af Olsson förfördelade, såsom Lönnroth vid föregående rättegångstillfälle uppgifvit, hvadan åklagaren återtog sitt yrkande om ansvar mot Lönnroth och vände det mot Olsson, som dömdes att böta 30 kronor.
För våld mot arbetaren Dahlgren från Roma dömdes Karl Hemström att böta 20 kronor samt att ersätta målsägaren med 10 kronor.
Byggmästare Kihlberg var i dag afallmänna åklagaren instämd för det han utan vederbörligt tillstånd vid Mellangatan anlagt en bygnadssnickerifabrik med ångmaskin, hvilken inrättniog vore eldfarlig och menlig för grannarne. Aklagaren yrkade att Kihlberg måtte vid vite åläggas att borttaga åvgmaskinen. Svaranden bestred genom ombud att fabriken vore sådan eldfarlig inrättning, som omförmäles i § 54 bygnadsordningen. Bygnadsnämden, dit svaranden gjort anmälan, hade ej haft något emot ångmaskinens insättande i särskildt maskinhus samt hade för sjelfva fabrikens ordnande hänvisat svaranden till helsovårdsnämden, som emellertid ej ansett sig ha med saken att göra. Ångmaskinhuset låg föröfrigt genom gata skildt från andra bygnader, och svarandens mening hade varit att så fort sig göra låter flytta fabriken. Åklagaren begärde och erhöll 8 dagars uppskof för att styrka att fabriken i eldfarlighet vore likstäld med tändsticksfabrik.
Frikänd blef i dag på grund af bristande bevisning ogifta Johanna Rosengren från beskyllvingen för skörlefnad.
I bergningsmålet rörande finska förolyckade skonerten Kuopio afkunnades i dag utslag, hvarigenom kärandena N. Olsson, Nore i Vamlingbo m. fl. såsom bergare tilldömdes i ersättning en tredjedel utaf värdet å fartyg och last, den senare uppskattad efter besigtning till kr. 2,526: 50, hvarjämte svarandena ådömdes att utbetala rättegångskostnaderna.
Södra häradsrätten.
(Länsfängelset).
På rusdryckernas konto. Såsom vi för någon tid sedan omtalade införpassades till härvarande fängelse arbetskarlen Johan Olof Karlsson, hvilken 7 Oktober på aftonen med knif huggit brunnssprängaren Johan August Pettersson å Klintehamn. Rörande detta våld hölls i lördags ransakning.
Sedan polisprotokollet, som endast innehöll ett par vittnesberättelser, blifvit uppläst fick den häktade berätta, huru vid våldstillfället tillgått. Han gjorde det klart och redigt och gaf intryck af att tala fullkomlig sanning.
Den 7 Oktober hade Karlsson, hvilken en tid bortåt haft arbete med kanalgräfning vid Lilla Norrgårda i Sproge, begifvit sig derifrån till Klintehamn, bland annat för att hos en träskomakare Larsson beställa sig ett par träskor. Han hade vid tillfället en kassa af 25 kronor samt en ksppsäck, hvari låg en tredjedelsliterbutelj med bränvin, hvilket han ett par månader baft liggande orördt.
Utanför Krokstedts försäljningslokal hade Karlsson mött tvänne personer, målsägaren Pettersson samt en dräng Karlsson, hvarvid denne sistnämde till sin följeslagare yttrat, att »der går en fastländing». Tilltalade Karlsson och Pettersson hade då stanvat och börjat samtala om något känalarbete i Alfva, då Karlsson bjudit Pettersson en sup ur den medförda buteljen, hvilken tömts. Derpå hade de skilts. Karlsson hade hämtat sina träskor, köpt en fällknif och en rakknif, hvarpå han vid 1/2 4-tiden gått upp till bagare Johanssons gård, der Pettersson varit sysselsatt med något tillfälligt arbete. När P. fått betalt för detta, bjöd han den tilltalade på en flaska öl samt bad honom så följa med hem, Då de inkommit i Petterssons rum, hade Karlsson sedan det öfverenskommits att han skulle logera hos Pettereson, framtagit enliter bränvin han köpt samt Pettersson mjölk och ett bar kaffekoppar, hvarpå de båda druckit bränvin och mjölk tillsammans, till dess Karlson ej mera visste till sig. Det begångna våldet kunde han hvarken erkänna eller neka till, han mindes ingenting; han hade ej haft medvetande om att han blifvit häktad af länsmannen förrän han redan var nära staden. Så länge Karlsson var vid sina sinnens bruk, hade dock han och Pettersson varit vänner. Hur osämjan uppkommit kunde han, som sagdt, ej göra någon reda för, Han antog att det möjligen kunde haft sammanhang med att Pettersson sagt sig vara ovän med en karl, hvilken vid tillfället bjelpt ett folk flytta från ett rum i samma hus, der Pettersson bodde. Något ondt ord dem emellan hade dock ej fälts.
Petterssons uppgifter voro väsentligen olika. Han nekade för att på f.m. ha talat vid Karlsson, sade att Karlsson kommit upp till bagare Johanssons, frågat efter målsägaren samt begärt logis, hvilket han blifvit lofvad. Vidare sade han, att han under hela tiden ej varit berusad, ingen ordväxling hade heller ägt rum. mellan honom och Karlsson, utan hade denne, när Pettersson kommit in, efter att ha varit ute för att köpa kött, utan vidare huggit honom under högra ögat med ett hvasst tillbygge, då han genast förlorat sansen. Vittnena vid polisförhöret hade sedan sett Karlsson sparka Pettersson i förstugan.
T. f. domaren, v. häradshöfding Bergström, gjorde Pettersson uppmärksam på det osannolika i denna berättelse, som dessutom var mycket sväfvande och stundom motsägande. Karlsson bedyrade att han sagt sanningen. Åklagaren framstälde till Karlsson frågan, huru mycket penningar han haft med sig till Klintehamn. Karlson sade det varit något mera än 25 kronor; 6 kronor hade han köpt upp; vid häktningen innehade han blott något öfver 16 kronor. Hvart det öfriga tagit vägen kunde han ej erinra sig, och Pettersson förnekade att K. inne hos honom haft penningar framme.
Rörande sina lefnadsomständigheter berättade Karlsson att han var född 9 Januari 1866 i Ljungby församling af Kalmar län, der fadreo, som ännu lefver, är torpare under herregården Kranklösa. Vid 2 års ålder hade han intagits på socknens fattiggård, der han vistats till konfirmationen 1880. Uader fem år tjenade han sedan på flere ställen å Öland.
Ett par vintrar hade han sedan arbetat med grundläggning i Stockholm, kom våren 1888 till Gotland, der han arbetat vid Botvide i Öja, Mickels i Hablingbo och från slutet af Mars till Juli vid cementfabriken härstädes samt sist ute på vågbrytaren, innan han fick arbete hos husbonden Per Mattson, Lilla Norrgårda i Sproge. Der hade han, enligt Mattsons uppgift, uppfört sig väl, arbetsamt och nyktert.
För vidare utredning uppsköts målet till andra rättegångsdagen af rättens tredje sammanträde vid Skogs, d. v. s. till i morgon. Karlsson försattes emellertid på fri fot, enär rätten ansåg hans brott ej vara af den art att han längre derför kunda hållas häktad.
Gotlands Allehanda
Måndagen 28 Oktober 1889
N:r 124
Rågbrodden har tack vare den blida och tjenliga väderlek, som varit rådande alltsedan såddens verkställande, på södra Gotland frodats och förkofrat sig, så att man Ö de fleste åkerfälten utsläpt slagtfåren, och på åtskilliga ställen till ock med »storkreatur» på bete.
Sina kornstackar ute på åkern ha ännu ett par landtmän från Vamlingbo, der de under det i förra veckan ihållande regnvädret tagit en ej obetydlig skada, nära nog svarta till färgen som de nu se ut, och i hög grad »genomväxta», ty på toppen af stackarne ser man den allravackraste gröna brodd uppspira.
Dyr rättegång för — ingenting. En på söder bosatt person, som alltjämt visat sig vara särskildt älskare at processer, stämde för någon tid sedan sin granne om eganderätten till en liten bit gammal gärdesgård, blott värd några kronor. Målet, som efter många uppskof för bevisnings förebringande ändtligen blef afslutadt vid häradsrätten, fullföljdes med klagan hos hofrätten och derefter hos kungl. m:t, hvarest slutdom i dagarne fallit, som det säges till förmån för »grannem . Personer, förtrogna; med det långvariga målets kostnader, påstå att det kostat irättegångsväg flere hundra kronor, hvilket ju är vackra pengar att betala för en tvist om eganderätten till några »troderstubbar».
Olyckshändelse. Då en åldrig gamma häromdagen skulle hämta ett ämbar vatten från gårdens brunn, råkade hon, till följd af markens slipprighet i vätan, att snafva omkull med den påtöljd att hon afbröt ena lårpipan. Oförmögen att hjelpa sig upp, måste hon qvarligga på stället, tills hon omsider observerades af husfolket, då hon inbars, hvarefter läkekunnig person mäste efterskickas, som lade förband på det skadade benet.
Ertappade fisktjufvar. Ett par fiskare från en socken på östra kusten hade för kort tid sedan sina ålryssjor utsatta till fångst. Flere gånger å rad, då de kommo för att vittja dessa, funno de sina fiskredskap sönderslitna och naturligtvis — tomma. Att här förelåg något tjutknep anade de omsider, hvarför de beslöto att »passa på» tjufvarne. Den ene af våra ålfiskare begaf sig alltså en afton ned till stranden, der han tog sin observationsplats i en sg. k. strandbod i närheten af fångstplatsen. Tiden gick och omsider omfamnades vår »vaktare» af Morfei armar och låg snart försänkt i djup Sömn. Strax derpå ankommo äfven de objudna fångstmännen, och då de varseblefvo att det var »ugglor i mossen» bommade de säkert till boddörren utanför der »vaktarenm» låg och begåfvo sig så i båt ut till ryssjorna i förhoppning att nu kunna i ostördt lugn ransaka fångstredskapen. en ödet hade entorlunda beslutit, ty den andre fiskaren som äfven pu infann sig, gick först till boden för att söka sin kamrat, hvarest han fann dörren stängd utifrån och då han antog att kamraten således var ute med båten gick han in för att der invänta hans återkomst, men fann der till sin bestörtbing denne sofvande. Att väcka honom och gå ut var blott några ögonblicks verk hvarefter de båda så fort sig göra lät fingo tatt i en båt och grepo tjufvarne bokstafligen på bar gerning. Dessa som äfven voro två till antalet bade redan försett sig med åtskilliga exemplar af ål m. m. få de så oförhappandes blefvo öfverrumplade. Förlust af den olofligen tillgripna fisken samt en extra belöning bestående af några bastanta örfilar o. d. blef nu en följd detta sammanträffande, hvarefter tjufvarne helt hastigt lommade i väg, isitt sinne tackande Gud att ha sluppit undan för ett så godt pris som nn blef fallet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 16 Oktober 1889
N:r 119
Hoburgskretsen hade i Grötlingbo skolhus sitt höstmöte hvilket bevistades af kretsens alla zedlemmar. Mötet började med bön och predikan i kyrkan, der kyrkoherde O. Jakobason talade öfver Luk. 16: 10—12 v., särskildt framhållande i allvarliga och kraftiga ord »troheten i det lilla».
Derefter fortsattes det egentliga mötet i skolhuset, der tvänne lektioner höllos: af lärararipnan Lina Pettersson, Vamlingbo i hufvudräkning med småskolans andra årsklass, och behandlades talet 20 med multiplikation och division, såväl af benämda som obenämda tal, på ett allsidigt och lifligt sätt; af folkskollärarinnan. Berta Berglund, Sundre, med folkskolans högsta afdelning i svensk historia om »Visby forntida storhet och fall».
Den sistnämda lektionen inleddes med afsjungandet af sången: »Du gamla, du friska du fjällhöga nord», hvarefter berättades för barnen, när Visby storhetstid inträffade, orsakerna till Visby storhet, huru Visby storhet visade sig, orsaken hvarför Waldemar avföll Visby, Waldemars list, huru Waldemar pluu-\’ drade staden, Waldemars återresa, och minnesmärken efter Visby storhet. Sedan utfrågades hvarje .atdelning och förevisades för barnen planscher öfver ruinerna och korset i skolbetningen med åtföljande förklaringar. Lektionen sfslöts med uppläsandet af Malmströms dikt: »Gotland».
Efter lektionerna följde ett kort samtal, derunder framhöllos af några, med afseende på den senare lektionen, att denna hellre bort ansluta sig till läseboksstycket Gotland, än att kallas en svensk historielektion. De fleste ansågo ämnet berättigadt att vara en svensk historielektion och påpekade behöfligheten af en utförligare behandling afsärskildt Gotlands historia i våra skolor.
Lektionen, genomandad af poesi och känsla, utfördes med lif och intresse och gjorde ett godt intryck på barn och äldre.
Efter middagsrasten, under hvilken flere sångstycken afsjöngos, fortsattes förhandlingarne med diskussion öfver frågan: »Är det lämpligt att i början af höstterminen i folkskolan anordra hvarannandagsläsning för att befrämja jämnare skolgång».
Frågan föranledde ett lifligare meningsutbyte och enade man sig till sist derom att der förhållandena så påfordra är hvarannandagsläsning i folkskolan en 3 till 4 veckor i början af höstterminen att förorda hufvudsakligen af följande skäl: 1) det är en fördel för läraren att alltid hafva ett gifvet antal lärjungar närvarande; 2) läraren kan mera helt få egna sig åt den från småskolan uppflyttade afdelningen; 3) barnen vänjas vid bestämd ordning, allt förutsatt att skolrådet håller på att barnen i hvarje atdelning infinna sig i skolan på de för dem bestämda dagarne och att intet särskildt lof, utom de lediga dagarne, beviljas.
Derefter upptogs till behandling frågan: »I huru många lexlag bör man hafva skolan fördelad i kristendom?» I denna fråga enades kretsen om följande i så få lexlag som möjligt, helst ett, enär ämnet kräiver stilla andakt.
Till sist behandlades frågan: »Hvad bör slöjdundervisningen för flickor omfatta och hvilken tid bör dertill anslås?»
Efter en stunds liflig diskussion antogs följande inga lyxartiklar böra förekomma, förrän barnuen vunnit färdignet i nyttigare och nödvändigare ting såsom stickning och linnesöm; tiden för slöjden bögst en eftermiddag i veckan.
En lärarinna upplyste att hon i sin skola följde fröken pr pd slöjdmetod och funnit den vara mycket lämplig och rekommenderade den för andra skolor.
Till kretsens ordförande för nästa år valdes skolläraren P. Hartman, Hamra och till sekreterare skollärare H. Dahlqvist, Fide.
Nästa möte hålles i Sundre skolhus i Juni månad, då lektioner hållas af skolläraren N. A. Ohlsson, Grötlingbo, i modersmålet och af lärarionan Maria Ronstedt, När, i åskådning.
Mötet afslöts på öfligt sätt med bön och psalmsång.
Gotlands Allehanda
Måndagen 7 Oktober 1889
N:r 115
Måndagen 30 inne varande September månad omlägges en bro å allmänna vägen utanför Hemmor gård i Lau socken, då vägen förbi Hemmor gård blir ofarbar, samt måndagen 7 och tisdagen 8 i nästinstundande Oktober månad en bro å allmänna vägen emellan Sibbjens gåsd och Vamlingbo kyrka, då nämda väg blir ofarbar, men i stället kan begagnas vägen förbi Rofinds och Bonsgarfve gårdar i Vamlingbo till Storms i Hamra.
Gotlands Allehanda
Fredagen 27 September 1889
N:r 111
och i syfte att så vidt på lagstiftningens väg kan ske i möjligaste måtto trygga de sparpengar, som landets relativt mindre bemedlade invånare af en karg arbetsförtjenst kunna samla för att möta ålderdomens eller nödens dagar, ha på de senaste årtiondena regering och riksdag gemensamt samverkat. En frukt af detta arbete var 1875 års sparbankslag, visserligen bristfällig i mycket, men dock ett afgjordt framsteg i kontrollväg. Emellertid ha dessvärre här och der i landet beträffande skötseln af dessa sparinrättningar missförhållanden yppats, ledande till en önskan att utöfver den sedvanliga årliga granskningen af bankens egne revisorer åstadkomma en mera skärpt kontroll. Det var i sådant syfte, som fjorårets riksdag beslöt åt länsstyrelserna uppdraga att föranstalta om särskilda inspektioner genom utsedda ombud, som kunde anses förtrogna med sparbanksverksamhet i allmänhet och i besittning af den kännedom om lokala och personliga förhållanden, att de kunde bedöma värdet och halten af de förbindelser, i hvilka sparbankernas medel placerats. Till inspektörer för Gotlands län i detta syfte utsåg länsstyrelsen för södra häradet kronofogden Bokström och för det norra häradsskrifvare Nordahl. Särskildt erhöllo dessa ombud i uppdrag att undersöka, huruvida grundad anledning förekomme till befarande af det i sparbankslagen paragr. 5 omförmälda missförhållande mellan tillgåogar och insatta medel eller att de förra icke uppsinge till 95 procent af de senare, i hvilket fall lagen bestämmer, att banken skall ställas under utredning.
Rosultatet af södra häradets inspektörs verksamhet föreligger nu i form af särskildt afgifna berättelser öfver inspektion uti hvarje af häradets sparbanker nämligen Vamlingbo, Stenkumla och Träkumla, Mästerby, När, Garda, Fardhem, Burs, Eskelhem, Atlingbo, Hogrän, Sanda, Klinte, Alskog samt Lau.
Åt alla dessa sparbanker anser sig inspektören kunna gifva det vitsord, att grundad anledning till befarande af ofvan omförmälda missförhållande icke förefinnes,
Så långt är ju allt godt och väl. Men då man tager närmare kännedom om de ställningar och förhållanden, som under denna inspektion på ett och annat ställe yppats, må man väl säga, att den qvast, som härigenom satts i gång, redan vid sitt första framträdande sopat bort en hel del oegentligheter och verkat både positivt för tillfället och preventivt för framtiden.
Så befans exempelvis på ett par ställen, att för vissa förbindelser gravations: bevis alldeles saknades eller voro föråldrade. Detta har under inspektionens lopp rättats. På ett annat ställe låg som säkerhet för ett jämförelsevis större belopp endast en lifförsäkring, som nu ut: bytts mot antaglig säkerhet. Å ett tredje ställe saknades förbindelse & ett enligt anteckning utlemnadt lånebelopp o. s. v.
Rörande förhållandet i Stenkumla och Träkumla sparbank säger inspektören:
Reverserna utgjordes till största delen af förbindelser med säkerhet af borgen och till någon del af inteckningar i jordbruksfastighet. Jag har icke anledning antaga att dessa förbindelser, såvida icke en skyndsam indrifning skulle blifva af nöden, skola komma att orsaka insättarne någon afsevärd förlust, men då endast en mycket ringa del af dessa förbindelser äro så beskaffade, att de i härvarande bankinrättningar kunna belånas, och då flere insättare hafva jämförelsevis höga fordringsbelopp, det högsta utgör 2,361 kr., kan banken af denna anledning råka i förlägenhet, hvarför missförhållandet borde af styrelsen i tid uppmärksammas.
Huruvida det gagn, denna sparbank bereder, verkligen uppväger olägenheterna af ett borgensskrifveri, som banken synes hafva inom nämda socknar uppdrifvit, besväret med den obetydliga bankens förvaltning och riskerna för såväl förtroendemännen som insättarne, torde, anser inspektören, vara en sak förtjent af det allvarligaste öfvervägande.
Om Mästerby sparbank göres ungefär liknande anmärkning angående rätt stora tillgodohafvanden på vissa händer bland insättarne, hvilka medel skola efter fyra månaders uppsägning tillhandahållas, hvarigenom förlägenhet för bankei skulle kunna uppstå. Att om reversutgifvaren reser till Amerika eller gjort konkurs, skulden bör indrifvas eller ny revers anskaffas, har den bankens styrelse icke ansett nödigt.
I Atlingbo, der protokoll öfver styrelsens sammanträden icke föres, göras åtskilliga anmärkningar mot bokföringen, i hvilken önskas större reda och kontroll.
I Burs, den största bland landtsparbankerna, med en ansvarighetssumma af 193 tusen kronor, påpekas de stora insättningarne på enstaka händer — 39 personer hade att fordra tillsammans 82 tusen kr. — ett missförhållande som af styrelsen bör i tid uppmärksammas. Ty sparbanken är ju icke de stora kapitalisternas bank, utan de smås. När en insättniog i sparbank nått ett eller annat tusental, bör den göras fruktbärande på annat sätt.
En annan omständighet, som Gotlands Allehanda för sin del skulle vilja påpeka, är den onaturligt stora skilnaden mellan lån mot endast namnsäkerhet och mot inteckningar eller annan realsäkerhet. Att en sparbank har utlånat 32 tusen kr. mot säkerhet af förstnämda slag och endast 9 tusen mot inteckning, en annan 25 tusen af förra slaget mot 9 tusen af det senare, en tredje 33 tusen mot 8 o. s. v. kap, om en skyndsam realisering skulle påkallas, vålla en betydande eko nomisk omstörtning bland de »ringar» af borgensmän, som bildat sig omkring en del sparbanker såsom medelpunkt.
Emellertid är denna inspektion för södra häradet nu afslutad. Man må hoppas, att den skall leda till önskade ändrin gar i anmärkta afseenden och till ökad trygghet för de många tuseutal, som icke hafva någon annan än sparbanken att anförtro sina under svett och möda förvärfvade små besparingar.
Gotlands Allehanda
Fredagen 27 September 1889
N:r 111
Från näringslifvets område. Ett materiel som vid nybyggen (af sten) ovilkorligen erfordras, är kalk. Under innevarande sommar, då en mängd bygnadsföretag (i en sydlig socken omkring tjugu) blifvit verkstälda har detta materiel mer än någonsin rönt afsättning. Som denna vara hufvudsakligen för de respektive sudergutars behof tillverkas i Buttle och Guldrupe socknar, hvarifrån den med jernväg fraktas till Hemse, der den af köparne afhämtag, — i år till ett pris af 5 kronor lästen torde denna binäring (äfven för kalktillverkarne är jordbruket hufvudnäringen) kunna betraktas som särskildt inkomstbringande. Af en sådan kalkafnämare hörde jag häromdagen, att han under detta år afyttrat kalk för bort emot tusen kr. och det är ju inga småslantar att erhålla vid sidan af jordens atkastning. Samme man berättade att till socknar söder om Hemse under året sålts kalk från de norr belägna socknarne till ett belopp af omkr. 5 till 6 tusen kronor. I sanning kan man säga att denna industri nu efter laga skiftenas fullbordan och de derat förorsakade utflyttningarne varit en näringsgren förstillverkarne som få.
Från postbefordringens område. I den sydligaste socknen af länet, som förut fått bämta sin post på egen bekostnad från närmaste poststation (Vamlingbo) har nu landtbrefbäring med ingången af denna månad blifvit inrättad tvänne gånger hvarje vecka, på poststyrelsens bekostnad.
Egendomlig fattigvårdstvist. En person, landtbrukare till yrket, öfvertog för omkring tre år sedan, föf en viss årlig summa, en af socknens fattighjon till försörjning. Så länge fattighjonet, en gumma, var så pass kry att hon kunde förrätta några husliga göromål, var vår man belåten med sin ackordering men när den gamla behöfde tillsyn och vård, blef det annat ljud i skällan. Stämman sammankallades och landtmannen yrkade att få återlemna fattighjonet, men dertill sade stämman tvärt nej. Åter förgick en liten tid, och gom landtmannen omsider kom att flytta till ny plats, kom han på den fixa idén att lemna gumman qvar i det gamla till största delen nedrifna kyffet, som saknade — så säges det med säkerhet — både dörrar och fönster. Fattigvården som fått underrättelse om förhållandet, vidtog genast åtgärder för att egna den öfvergifna nödig vård, underhåll och bostad och så blef hon tillsvidare inhyst i socknens fattighus, hvarefter saken anmäldes till stämmans ordförande som skyndsamligen lät utlysa stämma för att få ett beslut hura med den gamla förfaras skulle, och blef stämmans beslut att landtmannen skulle genast återtaga den gamla fattighusgumman, och till på köpet få 25 kronor i påökning för hvarje år som han framdeles underhöll och skötte henne. Men oaktadt allt detta emottog han icke »sitt hjon» hvarför stämman ånyo måste sammankallas, då det blef beslutadt att på laglig väg tvinga den »envise bonden» att fullgöra sin åtagna förbindelse, och blef således en af stämmans ledamöter utsedd att i egenskap af ombud för kommunen, uttaga stämning till Södra Häradsrätten med det första å personen i fråga.
Från sjön. Med förlust af öfre delen af riggen, passerade en brigg utanför Sundrekusten häromdagen styrande kurs norrut.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 25 September 1889
N:r 110