Borgerligt äktenskap

har i går inför kronofogden i Gotlands södra härad ingåtts emellan Lars Jakob Petter Jakobsson och Anshelmina Josefina Thomasson, bådas från Sigreifs i Vamlingbo. Hustrun har utträdt ur statskyrkan.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Januari 1890
N:r 12

Revolverskytt tog MÄSTERSKAPET i pistolskytte!

Ingvar Hansson, Hemse och P. O. Aronsson, VNB fick särskjuta om 1965 års fältskyttemästerskap på pistol som avgjordes vid Kappelluddens fiskeläge i När på söndagsförmiddagen dit noga räknat 73 deltagare sökt sig.
När samtliga skyttar skjutit färdigt visade det sig att de två ovannämnda hade uppnått 38 träffar varför särskjutning skulle tillgripas. Denna verkställdes mot en 1/6 figur under en skjuttid av 10 \’ sekunder samt på fri hand. Ingvar Hansson visade sig vara den som hade läget bäst under kontroll och prickade in 5 träffar mot endast en för Aronsson. Ingvar Hansson segrade dessutom i huvudskjutningen för klass tre på 28 träffar, det träffantalet uppnådde också Weinebrandt, KA 3 samt Lindstedt.
Klasserna två och ett vanns av Enar Hansson, När på 24 samt Carl- Olof Mellquist, Klinte också 24 träffar.
Lagskjutningen som bestod av föranmält tremannalag vanns av KA 3 på 74 träffar, tre träffar före VNB.
Skjutningen får betraktas som relativt lätt för att vara ett mästerskap men trots det lyckades ingen deltagare komma över 40 träffar. När pistolklubb som stod som arrangör kan känna sig nöjda med en fin skjutning med synliga mål, lagom skjuttider och god banlängd.
Vid halv ettiden kunde slutligen Sigvard Ahlkvist och Bror Söderström kalla fram tävlingarnas pristagare till ett fint prisbord.

HUVUDSKJUTNING
Klass III:

Klass II:

Klass I:

LAGTÄVLING
(föranmält 3-mannalag)

Målen bestod av:
1) C 3, 12 st. valfri,
2) Hund+Japan, 12 rek. st.
3) C 1, 12 sek. ej stöd,
4) 1/3 fig. 10 sek. valfri,
5) 1/4 fig. 2X6 sek.,
6) 1/8 fig. 12 sek. ej stöd,
7) 1/6 fig. 12 sek. valfri.

MÄSTERSKAPET .

Ingvar Hansson och P. O. Aronsson hamnade på samma poäng.
Särskjutning måste tillgripas och Hansson vann.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 april 1965
N:r 95

Rättegångs- och Polissaker.

Södra höradsrätten.
För olaga utskänkning af spirituosa har handl. K. L. Krokstedt å Klinte dömts att böta 30 kronor samt utgifva i utskänkningsafgift 56 kr. 25 öre.

För olofligt tillgrepp har bustru Maria Jakobssop, Levide, dömts att böta 25 kronor.
Hoa hade från Levide Mejeribolag snattat ved, som hon fick ersätta med 6 kronor.

Frikänd blef hemmansägaren Nils Olsson, Nore i Vamlingbo, från beskyllningen att ha begått förfalskningar i kommunens räkenskaper.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 Januari 1890
N:r 2

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd 1 Januari 1890:
Vamlingbo: födda 12, döda 8, vigda 3 par, inflyttade 20, utflyttade 27; minskning 3; folkmängd 754.
Sundre: födda 8, död 1, vigda 2 par (1 borgerligt), inflyttade 4, utflyttade 13; minskning 7; folkmängd 220.
Hablingbo: födde 11 (7 m. 4 qv.), döda 10 (7 m. 3 qv.), vigda 6 par, ivflyttade 24 (17 m. 7 qv.), utflyttade 22 (15 m. 7 qv.); ökning 8; folkmängd 646.
Silte: födda 9 (5 m. 4 qv.), döda 7 (1 m, 6 qv.), vigda 4 par, inflyttade 9 (3 m. 6 qv.), utflyttade 18 (12 m. 6 qv.); minskning 7; folkmängd 363.
Grötlingbo: födda 8, döda 12, vigda 3, inflyttade 29, utflyttade 19; ökning 6; folkmängd 632.
Fide: födda 7, döda 6, vigda 2, inflyttade 7, utflyttade 12; minskning 4; folkmängd 315.
Öja: födda 28 (13 m. 15 qv.), döda 10 (7 m. 3 qv.), inflyttade 33 (16 m. 17 qv.), utflyttade 62 (82 m. 30 qv.); minskniug 11; folkmängd 870.
Hamra: födda 5 (2 m. 3 qv.), döda 2 qv., inflyttade 15 (10 m. 5 qv.), utflyttade 6 (8 m. 3 qv.); ökning 12; folkmängd 344.
Hafdhem: födda 11, döda 6, vigda 2 par, inflyttade 34, utflyttade 33; ökning 6; folkmängd 693.
Näs: födda 7, döda 4, vigda 2 par, inflyttade 8, utflyttade 22; minskning 11; folkmängd 408.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 Januari 1890
N:r 2

Till ordförande

vid årets bevillningsberedningar har linsstyrelsen utsett för Visby stad kronofogden Bokström, för norra fögderiet kronofogden Calissendorff, för Visby södra landsförsamling, Stenkumla, Vall, Atlingbo, Eskelhem, Sanda, Hejde, Klinte, Fardhem, Levide, Burs, När, Alskog och Garda pastorat, håradsskrifvare Bergman samt för Hafdhem, Grötlingbo, Öja, Vamlingbo, Hablingbo, Ejsta, Rone och Alfva lånsman J. A. Lindström.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Januari 1890
N:r 1

Från landsbygden.

Södra Gotland, 27 Dec.
Snöskottningen. Den nyligen af k. m:ts betallningshatvande i länet utfärdade kungörelse, innehållande åtskilliga ändrade bestämmelser rörande skyldigheten för hemmansägarne att deltaga i underhållet af landsvägen vintertidep, har satt en hel hop myror i hufvudet på en del landtmän på södra Gotland. Till följd häraf ha ock sammankomster i en del ploglag hållits, dervid öfverenskommelser träffats för att ordna saken så att hvarje medlem kan utgöra sin snöskottningsskyldighet, alldenstund det visat sig omöjligt — åtminstone för de flesta — att utgöra två handedagsverken på hvarje åttondels mantal, då i många ploglag ej ens så många arbetsföra manspersoner finnas, då man undantuger de s. k. »arbetskarlarne», hvilka naturligtvis äro fria all snöskottning, cch om en bonde, emot erbjudande af skälig ersättning, vill hafva dem till hjelp i förenämda fall får han naturligtvis åtminstone i de flesta fall — till svar, att de »hellre stanna hemma än att gå och slita hund på landsvägarne», Men när bonden under svett och möda fått den igenyrade landsvägen trafikabel, då är det mången gång arbetaren som »stolt i hågen» först begagnar densamma; men hvad skall landtbrukaren säga! Iogenting, ty han kan ej neka dem att passera.

Vid upptagande af en kollekt med håfven sistl. juldagsmorgon i en sydlig landtkyrka, erhöllos bland slantarne ätven tvänne blykulor och botten af en kopparhylsa. Hvem som utfört detta, om förakt för kyrkan vittnande streck, tror man sig veta, och ett offentligt brännmärkande af deras (de tros vara tvänne) namn, vore välförtjent.
Såsom något egendomligt kan antecknas att ej mindre än fyra enkor i en församling under loppet af en månad skattat åt förgängelsen, och en femte gumma lär vara betänkligt sjuk, eå att det blott väntas på slutet.

Ett egendomligt vad ingicks för någon tid sedan af ett par unga arbetare från södret.
Den ene åtog sig nämligen att, emot erhållande af 10 kronor och fri måltid, förtära tjugu säger tjugu kroppkakor, tillredda af en viss qvantitet mjöl och mjölk, i ett mål. Kunde han ej mäkta att förtära den dryga portionen, skulle han ut med de 10 kronorna och till på köpet ersätta kroppkakornas värde. Nåväl! Måltiden började under det flere personer, som voro intresserade af utgången, inågo huru den ena efter den andra af de rara kroppkakorna försvanno inombords för den ätande. Antalet uppgick nu till femtor, och vår »kroppkakhjelte» trodde nu sig säker på segern; men när ytterliga två stycken gått samma väg var det »stopp och belägg», intet rum fans för de återstående trenne. Men nu må man tro att det blef annat ljud i skällan, under höga rop störtade vår man ut på gården der han under svåra qval vältrade sig på marken. Följden af det hela blef för vår hjelte en förlust af 10 kr. och dessutom ersättning för måltiden samt ett par tre dygns svåra smärtor och krämpor, samt glädjen att efter denna dag få heta »kroppkakhjelten» på söder.

Vamlingbo, 28 Dec.
Från årets sista ordinarie kyrko- och kommunalstämmor anteckna vi följande: Af de upplästa uppbörds- och debiteringslängderna framgick, att utgiftskontot för nästa år ntgår med 60 öre på fyrk för jordbruksfyrkarne, och med 2 öre mindre för fyrktal för öfriga beskattningsföremål, För hela kommunen uppgår fyrktalet till 3,396 fyrkar och hela kommunalskattens slutsumma till kronor 2,117: 34.
Val af ledamöter i de särskilda, under stämmorna stående befattningarne uppgick till ett antal af ej mindre än tjugusju. Ert halft tjogtal revisorer valdes i de olika kassorna. Kostnadsförslag och ritning till en ny magasinslokal förevisades, det förstnämda slutande på en summa af omkring 700 kronor, hvilket af stämman, med ett litet undantag, gillades och antogs.
Stämman beslöt att genom kommunalnämden till k. m:ts befallningshafvande i länet ingå med anhållan om kronouppbördens hållande inom socknen, och anvisades skolhuset såsom lämplig lokal dertill.
Till ledamöter i kreatursförsäkringsnämden valdes hemmansägarne Gabriel Jacobsson, Bilds, Zakarias Johansson, Storms, Olof Cadergren, Sigfride och byggmästare Lars Dahling.

Gotlands Allehanda
Måndagen 30 December 1889
N:r 154

Från landsbygden.

Södra Gotland, 23 Dec.
Den utanför Faludd strandade tyska briggen »Stephensons» last, bestående af 76 standard trävaror är nu i det närmaste ilandförd af kustborna. För att åtkomma lasten ha däcksbjelkarne måst afsågas och däcket uppbrytas. Det oaktadt har dock arbetet gått raskt, ty blott omkring ett tjogtal arbetare med ett par störra fiskebåtar (som användts för bogsering) har här varit sysselsatta omkring 10 dagar. Inventarierna äro äfven ilandbergade. Som förut torde vara bekant har Neptunbolaget uppgjort ackord om bergning af last och inventarier. För dess räkning har äfven arbetet verkstälts.

Jakt »Maria», kapt. Wallin, inkom sistl. fredag i Stockviken, tör att upplossa ett parti bygnadsmateriall. Aflastare var hr Sundell å Katthammarsvik, och skall fartyget efter verkstäld lossning för samma persons räkning intaga ett parti gammalt jern, för att dermed afgå till Norrköping.

Brinnande ljus måste en organist i en sydlig sockenkyrka använda sistlidne söndag under det han tjenstgjorde vid högmessogndstjensten. Det var nämligen sagde dag så mulet att ej noterna kunde urskiljas på läktaren, der det äfven under klara dagar är mycket mörkt oth dunkelt.

På tal om kyrka kan antecknas att en församling nyligen beslutat att anskaffa ny altartafla och då kyrkokassan, som inom parentes sagdt för en kort-tid sedan var ganska stark, nu blifvit läns, så att inga medel der funnos att tillgå, lär bland andra debiteringar äfven beslut fattats att någon af juldagarne upptaga en kollekt i kyrkan för sagde ändamål.
Sedan på hemställan af stiftets biskop vid senaste visitationen i det sydligaste pastoratet, det på kyrkostämma blifvit beslutadt att kyrkomagasinerna ej såsom förut må inrymmas i kyrkan, ha dessa magasinsfonder nu på det närmaste blifvit sluteålda, så att hädanefter blott sockenmagasinet kommer att bibehållas, för hvilket ny lokal skall inom den närmaste tiden uppföras.

För ett fatalt missöde var ev landtman från södret härom qvällen utsatt, då han var på väg hem från hamnen med sina juluppköp. Då han nämligen vid hemkomsten skulle inforsla sina varor, kaffe, socker o. d. ur åkdonet, samt bjuda en tillstädesvarande slägting på någon förfriskning, blet han ej litet förbluffad öfver att finna en del af sina varor putz weg. Troligen har någon långfingrad kanalje, gynnad af det intensiva mörkret, under färden passat på och knipit de saknade effekterna.

Medan jag nu talar om stöld och bedrägeri rann mig just i minnet en liten episod, som timade häromdagen i en handelsbod härute. Sagde dag hade en qvinna från en grannsocken varit inne på kontoret och med patronen uppgjort sina årsaffärer, hvarefter hon begaf sig ut i handelslokalen för att göra åtskilliga uppköp. Dervid anmälde hon till bokhållaren att vid den med hans principal verkstälda vidräkningen, hon fått sig till godo eu viss summs, hvars belopp hon nämde, och hvarför hon skulle erhålla godtgörelse i boden. Bokhållaren som i brådskan icke anade qvinnans knep, expedierade henne derpå, men kort derefter, då han vidare kom att tänka på saken, fattade han misstanker, hvarför han uppsökte sin principal för att få veta sammanhanget, då han till sin förvåning erfor att den »listiga kunden> icke hade ett enda öre att fodra utun tvärtom hade förnekat en del af sina uppköp under året. Så underrättad ilade han ut, fick tag i qvinnan som just stod i begrepp att aflägsna sig, och nu blef det ord och inga visor som vankades, hvarpå hon, »sig sjelf till straff och androm till varnagel» måste återlemna det orättvisligen bekomna, hvarefter hon, följd at tillstädesvarande personers skratt och åtlöje, helt skamflat lomade i väg åt hemmet. Tillläggas kan att qvinnan befann sig i tämligen goda ekonomiska omständigheter.

Ett välkommet bränsle till julen har erhållits i form af stenkol som under dagarnes lopp af hafsvågorna uppkastats på stranden, antagligen härrörande från lasten efter den strandade engelska ångaren Katy, hvilken kastade en del af lasten öfverbord. De sålunda ilandförda kolen få på stället bergas emot aflemnande at 50 proc. af det bergade till vederbörande ägare, men som stället är afside beläget och någon vakt ej kan hållas på platsen, hamnar största delen af kolen i bergarnes ägo och gömmor. Så t. ex, påträffades häromdagen långt ifrån stranden i en liten skogsdunge här och hvar smärre stenkolshögar öfvertäckta med risqvistar och dylikt till förekommande af upptäckt.

Jagt på hare i ladugården torde väl höra till sällsyntheterna, men det inträffade dock häromsistens i Vamlingbo. Haren hade, följd af hunden, tagit sin tillflykt in på en bondes gård, der han i vedhögen under några vagnar och diverse saker sökte gömma sig. Bäst det var tappade hunden spåret och vår jösse, som nu tyckte sig tämligen säker, skuttade med stolt hållning in på logen, hvars dörr stod öppen, men som han troligtvis fann luften qvaf derinne, stäldes kosan åter ut i det fria. Efter några hopp och afsprång lägrade han sig omsider vid ladudörren, hvarest han påträffades af jägarne eom med iltågsfart kommo efter.
Nu begynte ett häftigt bombardemang (dervid dock en del af gevären klickade) på stackars jössen, hvllket hade till följd att kosan åter stäldes till skogen, der delinqventen snart aflifvades.

Etelhem, 24 Dec.
Vid här i går hållen ordinarie kyrkostämma hade bland annat pastorn samt flere af församlingens medlemmar yrkat att den skramlande håfgången borde afskaffas och i stället offerskålar uppställas vid kyrkdörrarne för upptagande af kollekter, hvilket förslag också förr på flere stämmor varit på tal, men alltid rönt motstånd af kyrkovärdarne.
Så äfven denna gång. När frågan kom före, så reste sig samtlige kyrkans försvarare och anhöllo, att deras embete ej borde inskränkas, ty då hade deingenting att uträtta.
Sin vilja fiogo de äfven fram denna gång.

Gotlands Allehanda
Fredagen 27 December 1889
N:r 152

På förslag

till lediga kyrkoherdebeställningen i Garda pastorat har domkapitlet uppfört i första rummet kyrkoherde P. R. Kullin i Vamlingbo, i andra rummet v. pastor A. Sandblad i Barlingbo och i tredje rummet komminister M. A. Lindfors i Lojsta.

Gotlands Allehanda
Fredagen 20 December 1889
N:r 149

Dödsfall Christina Maria

Att förra kyrkovärden Zacharias Larssons, Bilds i Vamlingbo, efterlemnade maka Christina Maria, född Nilsson, efter en längre tärande sjukdom, stilla och fridfullt afled den 16 dennes efter en lefnad af 74 år, sörjd och saknad af barn och barnbarnsbarn, varder på detta sätt slägt och vänner tillkännagifvet.
Gardru och Lars Zachrisson.

Gotlands Allehanda
Fredagen 20 December 1889
N:r 149

Gotländska sägner.

En julnatt på Östersjöns is.
— Ett Guds under! Ett Guds under! ropade den andre presten. — I hvilket land och stift ligger edert prestagäll, ty på vår ö och i vårt stift fiavas inga socknar med namnen Öja och Hambre.
— Vi äro således på en ö — sade herr Kristen — äfven mitt prestgäll ligger på en ö, den heter Gulland.
— Gulland, det är Gotland — sade pastor loci — då är ju min broder i Kristo en dansk prestman, ty Gotland ligger under Danmark.
— Ja väl gör det så — genmälte gotlandspresten — och af Guds nåd är jag — eburnu ovärdig — dansk prest, men är icke min bror detsamma och äro vi ej i Danmarks rike, i danskt land? inde — Nej, värdaste broder! Jag är icke dansk utan svensk prest och vi stå här på svensk grund och botten, Denna församling heter Böda, är belägen på Öland och hör under Kalmar stift. Häritrån och till Gotland lär, efter hvad jag hört af mina sockneboar, vara 11 sjömil, eller dryga 7 svenska mil, Min berr bror har under natten gjort en både lång och vådlig resa, men Herrans allsmäktiga hand bar underliga hulpit Eder fram och var nu i hans namn välkommen! Både min herr bror sjelf, hans dräng och hästar måste efter en slik farlig långfärd vara i stort behof af hvila och förfriskning och det tilibjuder jag eder i mitt hus. Följ nu mig till prestgården, men först måste jag med några ord underrätta mina sockneboar om den underliga tilldragelse, som fört eder hit och låtit oss uppbyggas af eder vackra, sant kristliga predikan. V:sserligen lät utförandet ovanligt för våra svenska örop, men tack vare edert utmärkt tydliga, klara och rediga uttal, kunde vi förstå hvad I talade. Besynnerligt att språk tillhörande två folk, som äro så bäteka på hvarandra, äro så lika. Måuane det ej bevisar att svenskar och danskar äro i gruaden ett folk och månne ieke den underliga tilldragelsen, som här timat, är en bebådelse om att en gång tider skola komma då danska prester skola preoika i Sverige och svenska i Diuisärk såsom hvarandras högt värderade embetsbröder och det olyckliga hatet mellan folken blott vara ett sorgligt minne? Men kom nu värdaste broder.
Med dessa ord tog den gamle vänlige presten sin långväga gäst under armen och, sedan han för sina församlingsbor berättat huru underligen Guds allmakt ledsagat dit den danske embetsbrodren öfver det isbelagda hafvet, förde han honom till sin prestgård, der herr Kristen satt i god ro vintern ut, lärde sig svenska språket och svenska kyrkobruken samt under vinterns lopp ännu en och annan gång predikade för Böda-boarne, som tyckte rätt väl om honom och nästan började en ny tidräkning från den juldagen den danske presten kom öfver isen från Gotland för att predika i Böda kyrka på julmorgonen.
Stor var oron och bestörtningen i Öja och Hamra, der messfall inträffade på sjelfva juldagen, särdeles vär det förspordes att berr Kristen på julaftonen rest från sitt hemvist för att tara till Hamra, men under det förfärliga urvädret, som rasat julnatten, försvunnit utan att något spår kunde upptäckas vare sig efter honom, drängen eller skjutsen. Gråt och jämmer rådde i Öja prestgård. Fru Judit Johansdotter och barnen begräto maunen och fadren såsom död, fastän hans kropp ej kunnat återfionas. Prestmors första bestyr blef att begära predikobjelp af grannpastoraten Vamlingbo och Grötlingbo för de öfriga 8 predikodagarne under julen (ty då höllos 4 helge- och predikodagar jul och påsk), tills »Generalprosten» Mäster Tor Rasmussen och »General(dom-) kapitlet» hunnit förordna prest till Öja. Juldagarna blefvo alltså det året bedröfliga i Öja prestgård, men kort efter det julens predikodagar voro förbi anlände ett par djerfva öländske fiskare, som mot hederlig vedergällning åtagit sig det besvärliga och vådliga uppdraget att färdas öfver till Gotland med helsningar och bref från herr Kristen till hans familj och med vårvindarna och första öppet vatten återväude han sjelf, till stor glädje för de sina, sina pastoratsbor och många andra vänner.
Oita talade både herr Kristen och hans dräng om deras vådliga isfärd; men om orsaken till att den fick ett lyckligt slut kunde de ej komma öfverens. Herr Kristen sade att Guds allmaktshand skyddat och ledsagat dem och uppsände ofta en varm och innerlig tacksägelse till sin himmelske herre och mästare, i hvars ärende han hade rest, på hvars bjelp han förtröstat och som ej låtit hans förtröstan komma på skam.
Han sade:
— Af egen erfarenhet har jag fått lära sanningen af det språket i Guds ord: »En rättfärdig mans bön förmår mycket, när den allvar är», och ehuru jag visst icke vågar kalla mig en rättfärdig man, så vet jag dock att jag ej älskat och öfvat orättfärdighet och att den bön jag på mina knän bad på hafvets is gick från hjertat. Att Gud i sin himmel hörde min svaga bön, derom är jag öfvertygad, ty bönbörelsen följde strax. Kvoapt hade jag slutat min bön innan Per varsnade det välsignade skenet, som förde oss lyckligen till land, till goda, hederliga menniskor och jag fick lära att äfven bland svenskarne, som varit våra bittraste fiender, finnes redbarhet och kristlig kärlek.
Per sade:
— Nog gjorde kära fars bön mycket, men icke allt, Det var tydligt att den onde Necken, som råder öfver haf och strömmar, dref sitt gyckelspel med oss. Aldrig reser jag mernågon julnatt eller annan högtidsnatt cch allraminst med kära far, så from han ock är, ty just de fromma vilja gastar och troll helet åt. Hade jag ej varit klokare än kära far och enott ut och in på mina kläder och skött tömmarna, så hade vi varit på isen ännu, eller der tått vår graf. Det skall ingen taga mig ur hufvudet.

Gotlands Allehanda
Fredagen 13 December 1889
N:r 145