Rubbningar i vår ångbåtstrafik

ha de senaste dagarnes stormar förorsakat.
Såsom i måndags omnämdes, hade »Visby» ingått till Fårösund och »Klintehamn» qvarlegat i Bargsvik. Den förra afgick icke förr än kl. 6 i morgse från sin nödhamn. »Klintehamn» afgick vid 10-tiden i måndags härifrån till Stockholm men efter att ha försökt taga sig fram ett stycke mot storm och sjö måste den vända samt länsa undan till Klintehamn, dit den inkom på morgonsidan. Den qvarlåg der till i morgse kl. 6. »Tjelvar» afgick till Kalmar i måndags afton kl. 10 och som ingenting hörts från honom får man väl antaga, att han lyckligt och väl framkommit samt är att förvänta hit i morgon med post, den enda vi då få ty från Stockholm hinna vi nvaturligtvis icko få båt förrän tidigast fredag morgon, om ens då.
»Gotland» afgick till Norrköping kl. 5 i morgse.
»Polhem» inkom hit från Stockholm kl. 1/2 1 i natt efter en jämförelsevis lugn resa.
Så mycket svårare var i stället resan upp till Stockholm i lördags, såsom vi då telegrafiskt omtalade. Ett det häftigaste oväder rasade hela tiden. Barometern stod ovanligt lågt, hade fallit mycket hastigt, så att man redan vid utgåendet kunde vänta, att det skulle blifva något af.
Men säkert anade ingen ombord, hur kusligt det skulle blifva under de tretton timmar båten, trots det att det eldades på duktigt, behöfde till Landsort. Från fören till aktern vräkte sjöarne öfver fartyget, slogo ned i maskinen, stänkte uppför hela skorstenen, pressade sig in genom de hårdt tillskrufvade salongsventilerna, genom tak och öfver dörrtrösklar. Det var i sanning hemska timmar, helst för dem som lågv och våndades i sjösjuka.
Full orkan rådde äfven hela vägen från Landsort och nära nog ända fram till Vaxholm. På Nämdö- och Kanholmstjärdarne yrde skummet så att vattnet så låogt man kunde se, liknade ett stort snöfält.
Framkomsten till Stockholm skedde kl. 5 e m.
I sammanhang med dessa trafikrubbningar anse vi oss böra framhålla skyldigheten rent af för vederbörande att hålla kommissionärerna på ångarnes destinationsorter i underkunnighet om fartygens öden efter afgången från Visby, derest det är möjligt. Derigenom besparas mycken oro och måaga bekymmer för en hel krets af folk, som på ett eller annat sätt ha intresse af att veta, hvar fartyget befinner sig. Nog hade: det t. ex.
varit lätt och billigt att underrätta derom i måndags morgse, att »Visby» icke afgått, utan låg i Fårösund. Dä en af våra öfriga skeppare slutligen under hela måndagen nära nog blifvit ibjälfrågad om ångarens öde och kommissionären nästan ibjälringd af samma anledning, måste sagde kapten telegrafiskt förfråga sig om hur det stod till och då först kom underrättelse derom.
En företänksamhet såsom den ofvannämda har man rätt att fordra af Gotlandsbolaget.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Oktober 1890
N:r 164

Från senaste stormen.

Kl. 8 i torsdags qväll kom skonert »Rapid», liggande i Kappelshamnsviken, i drift och dref ner på jakt »Ellen Marias» förkettingar, så att den ena sprang, hvarpå den andra måste frånstickas för att ej jakten skulle blifva ramponerad af »Rapid». Lämpligaste sandbotten utsågs och der seglade »Ellen Maria» på grund. »Ellen Marias» befälbafvare är P. J. Carlsson och fartyget är hemma i Kappelshamn, der det intagit last af osläckt kalk för Stockholm.
— Skonert »Habil» kapten K. Andersson från Selarön hade vid Bläse kalkbruk i Kappelshamnsviken påbörjat lastning af kalksten då i torsdags på eftermiddagen fartygets ankarkettingar och öfriga förtöjningar spruogo, hvarpå fartyget dref ner på s. k. Lindesbageref och vattenfyldes. Besättningen räddades med lifsfara.
— Skonert »Anna», kapten M. Lundgren, på resa från Stockholm till Visby med salt, mötte 25 Sept. på höjden at Stenkyrkehuk svår SV storm, hvarför vändes till Kappelshamnsviken. Sedan hafva tre försök gjorts att komma till Visby, men förgäfves. Kl. 5 i torsdags e.m.
började fartyget dragga med ankarena; kl. 5 1/4 sprang babords ankarketting, hvarpå skonaren kom i drift och strandade.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 Oktober 1890
N:r 154

Den fruktansvärda storm

som på annat ställe i dagens nummer mäles ha härjat öfver en stor del af vårt land, har ej heller lemnat våra trakter oberörda. Redan under tisdagen och onsdagen svepte vinden frisk, men hade dock icke efter våra härdade begrepp någon synnerlig styrka.
I går regnade det och blåste under bela förmiddagen och barometern sjönk. Men det var först längre fram mot aftonen, som stormen kom med hela sin väldiga kraft.
Det var mellan kl. 5 och 6 i går qväll. Himlen var molatäckt och den ena regnbyn aflöste den andra. Så förnams plötsligt ett från cyklonen 28 Aug. välbekant ljud: det började hvissla och pipa i knutarne.
Biksten tilltog allt mer. Löf och grenar sopades ntefter gatorna, en och annan tegelpanna fick brådt ner från taken. Nere vid hamnen lågo fartygen gungande och slitande i förtöjningarne. Sjön gick brytande hög.
Så fortsatte stormen att rasa i flere timmar, ja hela natten snart sagdt. Först fram emot morgonen bedarrade den något.
Tjelvar, som skulle ha afgått till Stockholm i går afton, fick, då blåsten var som värst, afbryta lastningsarbetet för att med all kraft förstärka sina förtöjningar. Samma arbete hade naturligtvis ockeå de öfriga i hamnen liggande fartygen. Mudderverket slet sina förtöjoingar och dref på grund på några i vägen liggande kettingar.
Som vanligt voro telegrafen och telefonen illa ute för stormen. Å den förs bar i två dagars tid varit afbrott till fastlandet utom till Kalmar, dit man kunde komma till i går afton kl. 6, då äfven ledningen dit gick sönder, och när detta vid middagstiden skrifves pågår lagningen som bäst. På Gotland blef strax före kl. 6 i går afton afbrott i alia telegrafledningar. De till Rone och Klintebamn ha dock huvnit återställas. — Oredan i telefonnätet är nu häfd, så när som på till Fårösund.
Tjelvar afgick först kl. 10 i morgse till Stockholm. »Gotland» hitkom från Norrköping tidigt på morgonen efter att ha passerat Arkö kl. 1/2 10 e.m., men höll sjön till 5 tiden i morgse, då den gick i hamn. »Klintehamn», som kom från Stockholm hade ej heller låtit afskräcka sig utan inkom hit vid 1/2 6-tiden. Att de båda ångarnes resa varit minst sagdt besvärlig säger sig sjelft.
— Sorgligt, men naturligt nog ha olyckor till sjös inträffat kring våra kuster.
Så meddelas oss att ett fartyg i natt strandat utanför kusten mellan Burs och Rone. Äfven syntes i morgse från en af holmarne utanför nämda kust några man, hvilka satt upp en nödflagg! Man antager att de tillhöra besättningen på någon förlist fiskebåt.
— Från Närs nskiage nar en båt drifvit i land i Hamra.
— Vid Herta fiskläge saknar man ännu fyra fiskebåtar, hvar och en bemannad med 3 man. Stor jämmer och förtviflan råder bland fiskarbefolkningen.
— Vid Burgsvik har en slup, förd af skepparen Toftén (Teodor?) drifvit iland.
— Från öfriga landthamnar ha hittills inga olyckor försports.
— Från Gothem meddelas. att under stormen i tisdags en behaglig händelse inträffat.
Trots varningar för det svåra vädret gingo sagde dag arbetarne Anders Stenström och Jakob Niklas Jakobsson Stille, den senare född 1819 ut i en: båt för att fiska. Blåsten tilltog allt mer, och en väldig våg rullade in och fylde båten.
Stenström, som satt vid årorna, uppmanade Stille att söka länsa densamma. Den gamle tog fatt i ett par öskar och skulle just börja arbetet, då han plötsligt släpper dem, knäpper ihop händerna och utropar: Å, nu tror jag det är slut med mig!, hvarpå han föll tillbaka i båten — död.
Stenström fortsatte att ro mot väder och vind, men mäktade ej styra båten, utan denna åref i land vid St. Olofsholm. Hela natten måste Stenström qvarstanna der genomvåt och med händerna söndersargade af den ansträngande rodden. Först i onsdags middag lyckades han taga sig fram till bebodda trakter.
— Idag är vädret här klart och soligt, men duktigt kallt. Vinden blåser fortfaraude frisk.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Oktober 1890
N:r 153

Ett hiskligt väder

med storm från nordkanten och piskande regn ha vi haft sistlidne natt och en god del af dagen i dag. Himlen såg ett slag på morgonqvisten riktigt hotande ut, hvilket gaf anledning till att de efter senaste cyklonen ytterst lättskrämda torggummorna kommo på den idén att i dag var det en af »provisor Falks» ovädersdagar, ja, den allra värsta som hittills låtit sig förvimma. Och när do fått klart för sig detta, ja, då vågade de inte sätta upp tälttaken, utan försakade hellre den lilla förtjensten än att se salustånden dansa omkring Sankta Katarinas högsta gafvelspets.
Professor Falb har dock inte spått något oväder i dag, men väl en stormdag af tredje orduingen om söndag.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 September 1890
N:r 141

Från landsbygden.

Slite, 29 Aug.
Orkanens förebud i torsdags voro ej många; en blick på barometern visade dock att något var i görningen, ty utom det att den förut stod lågt, sjönk den helt hastigt til 750 na.
m. Hafsvattnets plötsliga stigande och fallande med ett olika vattenstånd af nära 1 meter ingaf ock onda avingar. Vinden, som på morgonen var ostlig, öfvergick snart till sydlig med tämligen hög sjö. Plötsligt syntes hafvets vågor upptorna sig i väsnlig riktning för att ögonblicket derefter försvinna i ett skum, yrande högt upp i luftan och nu hade orkanen hunnit fram till platsen sättande folket i rörelse som vid en eldsvåda, oaktadt regnet störtade ned i strömmer.

Orkanens härjningar. En telefontråd mellan handl. Nyströms kontor och hemmet sprang vid första angreppet. Ett stort i inre hamnen liggande tyskt skepp, hvars barlast nyss förut uttagits, vräktes åt sidan så att det såg ut som det skulle kantra. En i Bachér-Degermanska] parker, stående silfverpoppel hållande nära 4 meters omkrets vid roten uppdrogs med rötterna, i fallet krossande och afbrytande en lind af en sågstocks tjocklek, Taket å en kalklada vid Lenna, tillhörig herr Nyström, bortfördes, hvarvid den läskade kalken yrade omkring i luften och utfördes i hafvet. En större fiskbåt stående uppdragen vid »Sjuströmmar» splittrades, en bredvik stående eka fördes upp till landsvägen. D3 höga popplarne ilandtbrukare Forslunds vid Tjelder trädgård, hvilka erbjödo en skön anblick från sjön vid inseglingen till Slite, fingo ock lemna sin höga plats, i fallet törstörande de talrika froktträden. Hvad som mest bevisar orkanens häftighet torde vara, att ekar på flere ställen dels afbrutits och dels med rötterna uppryckts, Att fönsterrutor krossats i mängd, ja hela fack lösryckts, är under sådana omständigheter mindre underligt. Vid Hägvards i Gothem har en större halmstack bortförts utan att lemna minsta spår efter sig De oskurna kornfälten hafva tagit mycken skada i det kornet dels ned- och dels afslagits.

Olyckor, hittills kända, hafva ej heller uteblifvit. Vid Takstens egendom i Lärbro aflyftades ett logtak, hvarvid disponenten Grönvall skadades så att han afled.

Från St. Olofsholm ingår underrättelser att hemmansäg. Karl Söderström, som var vid qvarnen för att mala, skulle ur qvarnen rusa ut för att tillse sina hästar, hvarvid han träffades af en afblåst qvarnvinge och blef mycket illa skadad.

Södra Gotl., 30 Aug.
En fruktansvärd orkan drog i förgår vid niotiden fram öfver södra trakten af Gotland, hvilken lemnade tydliga spår efter sig, hvar han drog fram. Så t. ex. blefvo en massa träd uppryckta med rötterna, en mängd fönsterrutor krossade, tak å bonings- och uthus aflyftade på flera ställen, fiskarebåtar slungade långt från sina platser och krossade, gärdesgårdar i oändlighet jämnade med marken, väderqvarnar ramponerade m, m. som vittnade om stormens väldiga häftighet och styrka. Särdeles ömkeligt var att se de många kornstackar som lågo utbredda och kringkastade på åkerfälten; ja en del af dessa hamnade till och med i närliggande hagar och ängar bland buskar och snår.

God förtjenst nu på hösten ha sandstensarbetarne i Sundre och kringliggar.de trakter erhållit med brytning och huggning af blocksten i Hallströmska sandstensbrottet, der arbetet nu åter upptagits, Dagliga arbetare erhålla ända till 25 öre i timmen.

Ett ofrivilligt bad fick en landtman från södret för kort tid sedan. Solen brände hett och vår man som körde ett par oxar passerade förbi en större brya, då de af flygfäna hårdt ansatta djuren med svansen högt i vädret sprungo bums ut i bryan och tvärt i genom densamma. Väl uppkomna på »andra stranden» stannade de efter det behagliga badet, under det bonden satt der på vagnen, som ännu stod i bryan, alldeles halfdöd af både förskräckelse och det våta elementets inverkan.
Han kom dock omsider på det torra igen, men då var han ock grundligt genomblött inpå kroppen.

Norra Gotland, 1 Sept.
En armstjock huggorm dödades häromdagen uti Elinghemsmyr. Under dödsslaget sprack den, och befans då hafva nio lefvande ungar uti sig. Den som skulle påtaga sig döda honom, kunde ej fallborda sitt verk, utan måste tillkalla hjelp, Ormen hade en längd af två alnar.

Den orkanlika storm, som rasade fram häröfver i torsdags middag gjorde stora förödelser. Träd afbrötos, gärdesgårdar kullkastades i stora sträckor, så landtmannen har att göra med att taga reda på sina kreatur, att de ej komma på villovägar.
Kornstackarne, som stodo så vakra på fälten, kullblåste och säden flög hela åkern omkg; så allt måste åter uppsättas och omäfsas.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 September 1890
N:r 135

Om cyklonen

i torsdags ingå fortfarande undereättelser, alla vittannde om ovädrets styrka, och raseri.
På Fårön går man mycket orolig, med farhågor för en olycka, som vi skola hoppas icke skola besannas af verkligheten.
Bland de åligganden, som ingå uti kyrkoherdens på Fårön embetsförrättningar, är föreskrifvet att han två gånger om året skall företaga en resa i tjensteärenden till Gotska Sandön. Kyrkoherde S. Stengård anträdde i måndags, följd af 3 man uti e.m. däckad kutter, som visat sig vara en god sjöbåt, en sådan resa, men har ännu icke &återvändt och då någon förbindelse icke finnes med Sandön, har man icke kunnat inhämta, om han gifvit sig af derifrån.
Färden till Sandön från Fårör brukar kräfva omkring sex timmar och man antager att framkomsten till Fårön skett på måndags efiermiddag. Man antager ock, att han, en gång landstigen på Sandön, med under veckaus lopp rådande svår sjö icke kunnat från land komma uttilliden otanför Sandön, der hvarje spår tillhamn saknas, liggande kuttern, utan att han således fortfarande befinner sig på Sandör. Kuttern anser man vara slagen i land och huruvida manskapet dervid lyckats berga sig, ärovisst. I går vidamid: dagatiden utgick från Fårön handl. Smitterberg med en mindre kutter för att inbämta kännedom om resenärernas öden, men ännu då detta vid middagstiden i dag skrifves har intet afhörts.
— På Fårön har för öfrigt ovädret farit fram med stor styrka.
En ladugårdsbygnad blåste omkull och träd brötos af på midten, der de icke uppkastades med roten.
— Vid Fårösund måste ett par vid bryggan förtöjda fartyg, deribland en skonare, förd af kapten Fredriksson, för ankra i sundet. En båt, som låg uppdragen på land, lyftes högt i luften och slungades af stormen mot en annan båt, som krossades.
— I Burgsvik rasade ovädret omkr. halfannan timme utan att.i hamnen liggande fartyg hade någon svårare nöd.
Att tak blåste af, halmstackar kringspredos och träd upprycktes med rötterna inträffade litet hvarstädes.
— Talande vitnesbörd om stormens framfart i torsdags buro tre fartyg, som i går eftermiddag inkommo i vår hamn.
Skonerten Birger Jarl, kapten Wiklund hemmahörande i Wäddö, på resa från Faaborg i Danmark, befann sig utanför Karlsööarna, då stormen vid 10-tiden bröt lös. Sedan masternasgått öfver bord dref fartyget redlöst, tills det lyckades ankra utanför Westergarr, hvarest det qvarblef så länge stormen rasade. Det inkom hit nödriggadt igår afton vid 7-tiden.
Skonerten Union från Figeholm, förd af kapt. A. F. Droth, inkom till Wisby vid 6-tiden i går afton, bogserad af bergnivgsångaren Argo. Fartyget kom från Odense och var stadt på resa till Hudiksvall, barlastadt, då det ungefär 10 m. utanför Westergarn öfverfölls af orkanen.
Masterna måste kapas för att hålla sku tan på dess rätta köl. 3 ankare förlorades, men det fjerde — babords — höll och räddade fartyget. Så fort sig göra lät telegraferades efter bergningsångare, hvilken, som vämdt, införde Union till Wisby.
Vid 1/2 2-tiden igår e.m. varsnades från utkiksstationen i Visby ett fartyg drifvande redlöst omkring 16” VNV från Visby. Då det förde nödflagg — för öfrigt bestående af en bordduk och ett par byxor — utgingo i båt mästerlotsen Winberg, lotsen Thompson och lotslärlingen Zetterqvist. De funno det vara planklastade galeasen »Storegen> från Varberg, flytande på lasten, storseglet släpande i vattnet, de öfriga seglen fastgjorda. Ingen lefvande varelse fans ombord, och ingenting som kunde upplysa om besättningens öde. Skeppsbåten och åtskilliga sjömanskistor voro säkert surrade på däckslasten. Relingen var inslagen på flere ställen, Lotsarne satte till seglen och förde in fartyget i hamnen vid 1/2 5-tiden.
Länspumpning pågår när detta skrifves. Af den vid 2-tiden anträffade dagboken framgår, att Storegen fördes af kapten B. Månsson och var på resa från Norrköping till Ålborg. Sista anteckningen i dagboken gjordes kl. 6 på morgonen, då Häradskärs fyr pejlades i V t. N. Läber vind med -regnotjocka rådde. Af andra skeppshandlingar synes, att besättningen bestått af 2 man utom kaptenen och en hans son, af funna kläder att döma omkring 12 år gammal.
— Skonerten Augusta Maria, kapten Löffler, inkom kter odvädersqvällen till Kappelshamn.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 30 Augusti 1890
N:r 134

En fruktansvärd, cyklonartad stormby

drog i går morgse öfver Visby, och efter hvad nu förspörjes, har den sträckt sina verkningar snart sagdt öfver hela Gotland; värst har den dock rasat kring kusterna, tyckes det.
Efter att det regnat nära nog hela natten till i går, var morgonen ganska klar och vacker, om än något kall. Barometern hade sjunkit betydligt, ända till 740 millimeter, men steg mot morgonen. Digra skyar drogo då och då öfver himlen, än sken solen, än stänkte några stora regndroppar.
Så blef klockan 10. Himlen var då hemskt gråsvart, det började hvissla i knutarne, fönster, som stodo öppna, begynte rycka i s\’na hakar, soporna dansade öfver gatläggningen, luften kändes tryckande.
Cyklonen var i antågande.
Och i ett nu bröt den löst. Pipande, dånande, gnisslande, brakande for stormvinden genom gatorna. Takpannorna började här och der dansa genom luften, fönsterrutorna klingade sönder, telefontrådarne brusto med ett klagande ljud, husen skakades ända till grundvalarne. Ett hemskt halfmörker rådde. Och regnet öste ned, rännstenarne forsade. Det var ett oväsen utan like.
Hemskt såg hafvet ut. Regn och saltskum yrde i hvarandra och bildade ötver den häftigt kokande vattenytan en dimmig slöja och högt uppe i densamma kunde man skönja de hvita fräsande vågtopparne. Vilda slogo böljorna mot etranden och mot vågbrytaren bröto de sig upp till en fruktansvärd höjd.
I yttre hamnen började fartygen rycka i förtöjningarne. Ännu en il, och de väldiga kablarne sletos som om de varit trådar. Tyska skeppet »Dueppel», som låg längst nt, började först drifva, så norrmannen »Orvar Odd» och det der innanför liggande »Prins Adalbert». Lyckligtvis höllo dock ankarkettingarne, som stannade fartygen ungefär midt ihamnen.
Der Iågo de med babords sida af stormen nedpiskad i sjöarne. Prins Adalbert råkade på grund, men lyckades efter stormensa slut utan vidare skada åter förtöja vid kajen, likasom de båda öfriga skeppen. Äfven i inre hamnen liggande fartygen rullade rätt tapgert i stormbyn.
Uppe i staden for vinden fram rent af som en buse. Torget var fullt af köpare och säljare. I ett nu lyftes tälttaken af salustånden och flögo hvirflande bort, kramvarorna dansade lusteliga i stormbyarne. Det blef en villervalla utan like, med. rop och skrik utan all ända. »Rädde sig den som kanl» var allas lösen, och det dröjde icke länge förrän hela torget var rensopadt. En ensam, sönderbruten vagn stod der qvar endast.
Ett väldigt brakande! Det stora trädet vid hörnet af Sankt Karin midt emot fra Åkermans gård bröts upp med roten och föll tvärs öfver gatan, för en stund hindrande trafiken, tills man hauvn såga af detsamma och forsla undan det. Eno väldig lönn, stående på gamla kyrkogården alldeles invid trappan upp till Klinten bröts af ett stycke från roten och vräkte kull. Samma öde delade en stor silfyverpopel i Slottsparken.
I stadens trädgårdar lemnade cyklonen fruktansvärda spår efter sig. De under sina bördor af frukt dignande träden befriades i allmänhet från sina bördor, grenar brötos af masstals, slupgades ut i gatorna, hvilka här och der voro alldeles täckta af nedblåsta löfruskor.
Naturligtvis dröjde tankarne företrädesvis hos dem, som under stormen plöjde det upprörda hafvet. Just som cyklonen begynte, befann sig ett fartyg norrut under land. Hvad hade blifvit dess öde? Det dröjde ej synnerligen länge förrän ryktet spreds, att detsamma strandat vid Skälsö.
Och så var också förhållandet.
Fartyget var en brigg om 225 ton, bärande namnet Matilda, tillhörigt rederi i Göteborg samt fördt af kapten F. A. Hellberg. Den kom från Cagliari med last af 3 tusen hektoliter salt till konsul Edvard Crawér härstädes. Resan hade hela tiden varit den gynsammaste och i går morgse kom fartyget upp under Visby, men måste för att komma in i hamnen göra ett slag norröfver, Fartyget hade just vändt, skoten voro ännu ej fastgjorda, då med ens stormbyn fattar i det sammma, och sluugar det genom fräsande bränningar upp emot land, der det vräktes omkull åt babords sida. Riggen gick brakande öfver bord, seglen sletos i trasor, skummet stod högt kring detsamma.
Skrofvet stod tydligen ej mera att rädda, dess öde var afgjordt.
Men menniskorna ombord? Man såg dem från stranden hålla sig fast högt uppe vid lovarts reling invid kajutan, tills sjöarne drefvo dem föröfver der de hade något skydd under backen. Utom besättningen varsnade man ombord en qvinna och tvänne barn.
Klockan var nu uagefär 11. Stranden var nära, en båt klargjordes och tvänne af besättningen stego i den samma för att gå i land. Men de voro ovana att manövrera en så liten båt, den slogs ögonblickligen omkull af vågorna, de båda sjömännen kommo i vattnet. Der syntes de en stund kämpande för sitt lif, men omsider försvunno de, blefvo ej mera synliga. De hade satt lifvet till under sitt fruktlösa försök.
Emellertid hade bud om olyckan sändts till staden och lifräddningsmanskapet begaf sig skyndsamt ut med raketapparaten. Dessförinnan hade till fartyget i båt utgått tillstädeskomna hrr John May och Karl Lindahl jämte ett par fiskare. Det var med ögonskenlig lifsfars de kommo ombord; men ingenting kunde uträttas.
Omsider anlände lifräddningsmanskapet.
Raketapparaten gjordes i ordning, raketen med dess lina släptes af, men gick akter om fartyget. Dock lyckades man få en tross ombord och vid 1/2 3-tiden, sedan de ombord varande, genomvåta och stelfrusna i 4 timmar hållit sig fast i tåg stumpar och kettiogar vid styrbords reling, lyckades man få dem i land iräddnvingskorgen. Först togs från fartyget qvinnan, — kaptenens hustru — jämte deras två barn, flickor om 14 och 8 år, så de tre öfverlefvande af besättningen och slutligen skepparen. De fördes genast upp i de kringliggande gårdarne, der all möjlig omvårdnad egnades dem.
De så sorgligt omkomne sjömännen voro konstapeln Karl Gustaf Petterson, 45 år gammal, samt lättmatrosen Karl Malmström, 24 år gammal, båda från Ystad, der den förstnämda efterlemnar hustru och 4 barn. De hade varit med fartyget endast i 5 månader och skulle mönstra at i Visby.
Briggen Matilda, som väl får anses som fulllständigt vrak, var ett särdeles vackert första klassens fartyg, tämligen nytt, förkoppradt och försedt med alldeles ny jernrigg.
I dag på morgonen ha de båda omkomnes lik hittats, det ena mydket sönderslaget och vanstäldt. De komma att begrafvas i Veskinde.
Vid 12-tiden i går, då orkanen bedarrat något, syntes en annan brigg meå rifna segel, länsa utefter kusten. Den lyckades emellertid vända och försvann sedan norr på. Om dess öde har ingenting försporta.
Orkanen tycktes ha börjat söderöfver och gått norr på. Här i Visby varade den vid pass en timme ryckvis starkare och svagare. Den blåste under nästan hela tiden från vest och vestnordvest.
Från Vestergarn ingår underrättelse, att tre fartyg med nödflagg hissad under cyklonen sökte in derstädes; ett lyckades komma in under utholmen, mon de två andra, deraf en skonare vid namn »Unionen» från Figeholm och en dansk, kastades upp, sedan riggen kapate, omkring 1/2 sjömil nord och nordvest om Utholmen, der de fortfarande qvarligga. Dykarbåt eftertelegraferades så fort ske kande, och i dag på förmiddagen har »Argo» anländt till strandningsstället.
För öfrigt har orkanen illa huserat i Vestergarn och Klinte; stora träd ha ryckts opp med rötterna, sädstackar blåst omkring o. s. v. Cyklonen började der omkring 15 minuter förr än i Visby.
Äfven från Slite mäles om kullblåsta träd, bortförda hustak m, m. Men ingen olyckshändelse till sjös har, enligt hvad man ännu känner, timat der i trakten. Det i hamnen liggande Präsident Trotsche vräkte mycket, men tog ingen skada.
I Ljugarnstrakten har stor förödelse ägt rum. Hela alléer af gamla träd hafva blåst omkull eller brutits tvärt af. Tak och gärdesgårdar äro kullvräkta. Men ingen olycka till sjös har försports. Liknande är förhållandet i Östergarn.
I Veskinde, När och Lau, särskildt i den senare socknen, ha hustaken mycket allmänt blåst af. Från När mäles att flere fiskarbåtar af cyklonen slagits sönder. På alla ställen talas om att frukten är förstörd.
Från Lärbro meddelas att ägaren till Takstens, förrs agenten Henrik Grönvall från Stockholm, blifvit ihjälslagen af ett nedblåst ladutak.
»Tjelvar», som hitkom vid 7-tiden i går afton hade haft cyklonen öfver sig vid 7 tiden på morgonen. Den hade varit mycket våldsam och ångaren hade slungats på vågorna »som en hösäck», men slapp undan utan skada. Om Rurik, som afgick härifrån vid 1/2 10-tiden i går morgse har ingenting försports, hvadan han antagligen framkommit till Vestervik.
Från Kappelshamn utgick i går morgse skonerten Augusta Maria, kapten Loffler. Om dennes öde har ingenting försports.
Genast i början af orkanen gick telegrafledningen sönder här emellan och Klintehamn, men var skadan å densamma reparerad vid 6-tiden på aftonen. Icke blott telefonledningarne här i staden ramponerades betydligt, utan äfven å ledningarne till Hemse och Fårösund samt Tingstäde är sedan gårdagen afbrott, hvadan ytterligare underrättelser om stormens framfart senare torde vara att förvänta.
Från Rone skrifves om cyklonens framfart der:
Ett oväder, hvars like, som väl är, ej på länge varit skådadt, drog 1 dag ötver trakten här vid kl. 10-tiden på f. m. Barometern hade visserligen de föregående dagarne varit öfvervägande fallande och stod nu vid 746 men ändå anade ingen att ovädret skulle bryta ut så våldsamt eller att taga en sådan Karaktär Det blåste tämligen hård bris af SSV, då vinden med hast öfvergick till V t. N. Plötsligt mulnade vestra himmelen kolsvart och stormen tilltog allt mer och mer, i farten .atbrytande tradgrenar och qvarnvingar särskildt på kons. Cramérs qvarn och de på fälten stående kornståckarna utjämnades långsmarken, så att kornet yrde bokstafligen som snö om vintern. I trädgårdarne nedskakades den frukt, som möjligen undgått de föregående stormarne och träden blefvo nästan nakna för löf på sina ställen. När nu härtill kom ett det hårdaste störtregn som öste ned under en half timmes tid så kan man föreställa sig att dsnna cyklon ej gått fram atan verkningar, men torde dock kornstackarne vara mest att beklaga. Ty om ändå de blifva sammanräfsade blir ändå kornet genom vätan mörkt och betingar ett mindre pris. Detta oväder tyckes ej vilja sluta än (kl. 12). Orions almanacka förutsäger oväder 29, prof. Falbs 30 och skall alla dessa förutsägelser ännu gå i fullbordan så Gud nåde oss.
Gårdagens cyklon torde varit en af de starkaste stormbyar, som på de senaste åren hemsökt Gotland.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Augusti 1890
N:r 133

Riktigt höstlikt

har vädret börjat blifva de senaste dagarne. Om nätterna har det stormat, himlen har visat sig mulen och regn har det varit godt om.
Mor vi lita till September, då skola vi måbända få vår »indiansommar».

Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 Augusti 1890
N:r 130

Rötmånadsvärme

ha vi nu fått. Igår hade vi här närmare + 24 grader i skuggan. Då känner man att man lefver.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 Augusti 1890
N:r 120

Det häftiga ovädret

i lördags eftermiddag sträckte sig föga längre än öfver staden och dess omnejd, ehuru spridda regnskurar fallit både här och der. Ovädret gick norrut och blixtarne och dundret voro ganska skarpa.
Någon större skada har ovädret, oss veterligt, icke åstadkommit. Vid Hästnäs, norr om staden slog emellertid åskan ned i ett träd i en beteshage, splittrade detta och dödade en ko, som gick på bete alldeles i närheten.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 Augusti 1890
N:r 119