Ett häftigt regn,

åtföljdt af åska, har under sistlidne natt fallit öfver staden och omnejd. Redan i går afton blixtrade det gång efter annan, utan att dock några åskknallar hördes. Nattens regnmängd var högst betydlig, ej mindre än 20,5 millimeter.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 21 Augusti 1889
N:r 95

Landsbygden.

Södra Gotland, 12 Aug.
En gammal plägsed eller kanske rättare sagdt osed utöfvas i ganska vidsträckta kretsar här på landsbygden, i fråga om städjandet af tjenstefolk. Vanligtvis tillfrågas tjenarne redan vid jultiden om de t. ex. vilja qvarstanna till och med det kommande året (1 Nov.—24 Okt.) eller ce, då frågan kommer från en annan husbonde, om de vilja »ta fästpengar» som det heter, till nästa år, och i nio fall af tio, uppgöres affären på det sätt att städjepengar, — från 5 till 10 kronor — lemnas tjenaren, utan någon enda rad till öfverenskommelse om lönevilkoren, eller, om han skall flytta till ny plats, företeende af s. k. orlofssedel. Att sådana åtgärder icke äro förenade med lag, beböfver ej sägas, och derför får också mången husbonde oeh tjenare, skörda frukten af detta »godtyckliga» och lösa städjosätt, när det kommer någon »furga på tråden» på endera sidan. Otaliga fall af »olofligt afvikande ur tjsnsten»; oguldna tjenstebjons löner etc. skulle kunna framdragas; men jag vill här blott anteckna ett par fall, då tjenarne utan lof sprungit bort från sin husbonde, just då han som bäst behöfde deras bjelp, utan att han hos »vederbörande» kronobetjening, på grund af olaga städsel, kunde erhålla någon bjelp eller handräckning för deras återsättaude i tjensten. Under sistlidne vinter, då det var som mest att göra med den myckna snöns undanskaffande både på landsoch bygdevägar, försvann helt plötsligt en landtmans enda dräng och arbetsbiträde, ingen visste hvart han tagit vägen. I snöyra och köld måste nu denna landtman stå på vägarne, för att enligt skyldighet hålla dem farbara, under det hustrun måste taga vård om kreaturen, forsla vatten lång väg till dessa, skaffa brärsle m. m. i det stundom vildaste yrväder, och detta allt för den pliktförgätne drängens skuld. — Hos en annan hemmansägare tjenade en piga som gick hem till sina anförvandter på ett besök häromdagen och då hon väl visste att rågskörden skulle börjas dagen derpå, trodde husbondefolket att hon skulle vara tillbaka på sin plats vid arbetets början, men häruti bedrogo de sig storligen. Först efter omkring åtta dagars förlopp fann pigan det vara med sin plikt förenadt att åter inställa sig i tjensten, och då var rågarbetet nära nog öfverståndet och afslutadt. Kan man nu säga att ett sådant tillvägagående från tjenarnes sida är befogadt? Nej, visst icke! Och så kan det, och har äfven flere gånger inträffat att från husbondens sida likartade fall förekommit gent emot tjenaren ifråga om lönens utfående m. m. och allt detta trassel och obefogade tilltag kunde verkligen” afbjelpas, blott om städjandet skett fullt lagligt från båda sidorna, ty då ingrepe lagens handhafvare, när sådant af omständigheterna påkallades, med kraftig arm, och stälde rätt och rättvisa för ögonen på den försumliga och uppstudsiga !
— Jag har velat påpeka detta, just nu, af den anledning att många ännu i dessa dagar kanske stadt sin tjenare till ett kommande år, och dermed rikta deras uppmärksamhet på ett lagenligt tillvägagående i städjoväg !

Väl i målkärlet tyckes det i år blifva af den erhållna skörden, om man får bedöma detsamma efter följande: Vid tröskning erhöll en landtman för några dagar sedan elfva tunnor, (enligt gamla beräkningen) ren och vacker hafre efter hvad som inkörts i två vanliga foderhäckar, och efter 1 lass (60 band) råg har äfven erhållits 1 och en half tunna, hvilket ju är ganska vackra resultat.
Hveteskörden pågår na som bäst härstädes, men om den kommer att lemna några lysande resultat, är tvifvel underkastadt, klen som den i allmänhet är i våra trakter detta år. Regn äro vi nu åter i behof af här på Söder, om den-till rågsådd beredda jorden skall erhålla tillräcklig »myr» för verkställande af sådden i nästa vecka. På sina ställen måste man ännu köra vatten, både till folk och kreatur, då detta skrifves.

Öfverfallen af tvänne stora gårdshundar blet midt på vägen om ljusa dagen en fredlig vandrare för några dagar sedan, då han ifrån Klinte tog vägen genom Sanda åt Vestergarn. Efter erhållandet af åtskilliga skråmor och förstörda kläder lyckades det omsider vår man att blifva qvitt de rasande odjuren, hvarefter han stälde sina steg till hundarnes ägare som bodde i närheten, för att hos honom anhålla om tillsyn öfver dessa hundar som på ett så oförskyldt sätt anfallit honom, men huru stor blef ej hans förvåning då i stället för deltagande oc ursäkt från hundägarens sida, denne öfveröste honom med de största otidigheter och en hel massa oqvädinsord. Till följd häraf torde åtal komma att anställas, af den förfördelade, emot den brutale hemmansägaren, hvars namn jag för denna gång vill hemlighålla. Borde ej dylika hundar förses med nosgrimma eller kopplas?

13 Augusti.
Ett häftigt oväder rådde på södra landsbygden, Ena fruktansvärd storm, stundtals åtföljd af häftiga regnskurar, rasade härstädes, kullkastade gärdesgårder, träd, lösrycete fiskarebåt ar och ramponerade dem, m, m, Vattenståndet i sjön var ovanligt högt för årstiden. I dag har vinden gått på vestlig, (i går var den 80) och fortfar när detta skrifves med häftighet.
En trälastad större skonert syntes tör bottenrefvade märssegel i går qväll utanför vestkusten vid inloppet till Burgsvik, der den troligen ville söka skydd undan det rasande ovädret, men måste dock åter lägga ut till sjös, alldenstund han ej lyckats nå någon säker ankarplats. Fartygets slingringar i den hårda sjön voro häpnadsväckande att skåda med beväpnadt öga.

Fide, 13 Aug.
För kort tid sedan råkade ott par ynglingar från denna lilla sockea komma i gräl, hvarpå följde slagsmål, dervid den ena »kämpen» drog sin knif och tillfogade sin vederdeloman åtskilliga knifbugg i hufvudet och bröstet, deraf somliga rätt lifsfarligt. Tikare måste genast tillkallas, som förband den sårade ynglingen, en hemmanebrukareson från Fide. Vid häradsrätten tros att slutaktea i detta drama kommer att utspelas.
Kornskörden nar börjat här på några stälen. En stor del af kornet är dock änou omoget.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 14 Augusti 1889
N:r 92

Gotlands Allehandas väderlekstelegram

signalerade med flaggor.
Signalernas betydelse:
Gul stadigt.
Röd ostadigt.
Blå regn fortfarande.
Gul Röd ett aflägset oväder.
Gul Blå regn snart.
Blå Röd Gul bättre väder om ett par dagar.
Röd Gul vackert inom kort.

Gotlands Allehanda
Måndagen 12 Augusti 1889
N:r 91

Gotlands Allehandas väderlekslelegram

signaleras numera så som vi i onsdags nämde, dagligen medels flaggor från Veskinde socken. Å tidningens tredje sida öfverst i hörnet finna intresserade läsare en förklaring på tecknens betydelse afsedd att klippas ut och förvaras.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Augusti 1889
N:r 90

Gotlands Allehandas väderlekstelegram

med dertill hörande utsigter ha börjat alltmera värderas af landtmännen icke minst under nu pågående skördetid, då en i rätt tid erhållen underrättelse om väntadt oväder är af största värde. För att så vidsträckt som möjligt sprida dessa underrättelser till landsbygden börja vi i morgon försöksvis ett nytt system med deras offentliggörande med telefonens tillhjelp och genom att på en på längre afstånd synlig plats låta hissa flaggsignaler. Försöket göres till en början i Veskinde och signalerna utgöras af tre flaggor: en gul, en blå och en röd, genom hvilka följande signaler kunna tillkännagifvas, nämligen:
gul flagg ensam: klart eller halfklart väder; ingen nämnvärd nederbörd;
blå flagg ensam: regnigt eller ostadigt väder:
gul flagg öfver blå: efter hand klarare väder; förbättring af väderlekep; möjligen ännu en eller annan regnskur;
blå flagg öfver gul: mulnande himmel; försämring af väderleken; möjligen regn;
röd flagg ensam: tvifvelaktigt väderlekstillstånd; möjligen nederbörd.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 7 Augusti 1889
N:r 89

Från landsbygden.

Rone, 27 Juli.
Väderleksförhållandena här på Gotland äro verkligen så egendomliga att de förtjena särskildt tagas i betraktande mer än en gång om året. Gotlands väderlek skulle äfven kunna tjena som ett gif akt för de häromkring liggande fastlanden, särskildt ryska kusten, hvarest de i Östersjön inkommande oväderscentra på eftersommaren pläga uttömma sina rika regnförråd, mången gång till stor skada för skörden, Men äfven inom denna lilla ö äro de ofta nog bra oregelbundna. Se här några anteckningar för att bevisa detta. Den 7 Juni fick mellersta och östra delen af landet under starkt åskväder regn. Här och längre söderut var ett det vackraste väder. 17 Juli fick Hemse och Davide samt Jaxarfre gårdar härstädes ett ovanligt hårdt och ymnigt regn, under det att större delen af socknen här hade det vackraste väder och man slog och räfsade obshindradt hela dagen i solsken, Likadant om ej hårdare regn kom på natten till tisdagen 23 eller rättare på måndagsqväll, under det fiskarena på sjön ej förnummo något deraf, I torsdags 25 haglade det ganska starkt under åska middagstiden i Hemse och en del af denna socken. Morgonovädret var när mycket lindrigt.
Den förot upptorkade säden har naturligen lidit än mera af den hårda nederbörden.

Gotlands Allehanda
Måndagen 29 Juli 1889
N:r 85

Ett ovanligt häftigt åskväder,

ehuru ganska kortvarigt, gick i går morgse fram öfver vår stad, kommande söder ifrån och dragande hän i nordostlig riktning.
Klockan 6-tiden på morgonen började ett häftigt ösregn, som inom några minuter förvandlade gatorna i stadens lägre belägna delar till formliga strömmar. Regnet kunde i häftigket fullt ut mäta sig med den strida skur, hvarmed vi hugnades i onsdags åtta dagar. I går steg nederbörden under den knappa timme regnet föll till 18,6 millimeter, så att med hvad vi förut fått af våtvaror under månaden synes Juli bli en verklig blötmånad.
Nåja, att det regnade, det hindrade ej dem, som inte hade annat att göra på morgonqvisten än sofva, att vända sig på andra sidan och slumra till igen, Men sömnen blef ej långvarig. Plötsligt väcktes man af ett förfärligt brakande. Man tyckte, att det var utanför ens egna fönster. Det lät först som ett tjogtal hvä sande raketer, så smattrade det som en gevärssalva och så kom som sluteffekt ett bedöfvande brak. Vi ha en gång hört ett femvåningshus rasa. Det lät ungefär på samma sätt, detta.
Åskan går! Man fick genast sömnen ur ögonen. Å hur regnet strömmade, bur hemskt det var. Man hade en förnimmelse af att Åskan slagit ner, ehuru detta sedan ej visade sig vara fallet.
Några ögonblicks väntan. Så blixtrar det igen och slag i slag bullrar tordönet löst, denna gång dock något svagare. Åskvädret tycks draga förbi. Men man hinner knapt tänka denna tanke, förrän ett tredje brak höres, nu värre än förut. Husen formligen ristas på sina grundvalar, fönsterrutorna darra, hängande taklampor börja gunga, en och annan småsak dansar omknil på borden. Det hela varar ett par sekunder; så hör man åskan mullra bortdöende, liksom den aflägsnat sig något.
Nej, men nu slog hon ner, det är då säkert! var nog tanken hos flere än en vid detta tredje tordönsbrak. Och den här gången hade man rätt. Åskan hade verkligen slagit ner. DÅ regnet vid 7tiden upphört och hvar man gick till dagens arbete fick man snart veta, hvar fskviggen träffat.
— Det är kruthuset — sade man.
— Å!
Och man stirrade förvånad att inte en del af staden strukit med.
— Nej, inte i det stora kruthuset, utan i handlanden Schenholms förvaringskällare uppe i Galgberget.
Vi skynda dit ut. Kosan ställes med de tre stympade stenpelarne som mål. Nedanför dessa, under sjelfva bergväggen, på andra sidan skyddadt af ett väldigt klippblock hade krutmagasinvet haft sin plats.
Hade haft. Ty nu finnes derat ej sten på sten. Vi se förvånade på förödelsens styggelse. Hvad vi kunna upp täcka är en hop tegelstensbitar, ej flere, än att man godt skulle få rum med dem i en vanlig skottkärra, några af hettan tillknycklade plåtbitar, en mängd kalkgrus — och ingenting vidare.
Och för några timmar sedan låg dock här en af tegel murad hvälfd källare med plåttak, innehållande omkring 250 kilogram till största delen bergkruat. Explosienen har bortsopat allt. Hvart har det då tagit vägen? Några karlar, som ett stycke derifrån sökt skydd mot regnet under berghällen kunna berätta det. Det stod som en sky af större och mindre stenar upp ur bergsskrefvan. Långt ut i sjön sluvgades de, ner i den vid bergets fot liggande ängen ändå bortåt St. Göran. Uppe på bergplatån hittar man också tegelbitar och krympta plåtstycken.
Bergväggarne på ömse sidor om platsen, der krutkällaren stått, äro svartoade och ett väldigt klippblock af flere meters höjd och längd har remnat både kora och tvärs.
I ett några hundra steg från platsen liggande mindre hus, bebodt af makarne Brusell, rycktes dörren upp at lufttrycket, fönsterrutorna sprungo sönder och en del tegelpannor lyftes af taket. Ena i husets enda rum varande gosse sårades i ansigtet af de inflygande glasbitarne. Äfven i några af husen inom Norderport sprungo fönstren sönder.
Just som explosionen inträffade höll en piga hos åkare Hejdenberg på att i den nedanför liggande ängen mjölka sin husbondes kor. Om det var på grund af sin sinnesnärvaro eller tillföljd af lufttrycket, det är ännu outredt — alltnog, p\’gan kastade sig ögonblickligen under djuret, hvarmed hon för tillfället var sysselsatt, och undgick derigenom att skadas af stenarne som regnade kring henne.
Explosionen förorsakade sålnuda, lyck: ligt nog, inga olyckshändelser. Förlusten för ägaren af kruthuset lär belöpa sig till inalles 600 kronor.
Inom mindre än en timme var åskvädret förbi. Det drog norrpå, men hade då urladdat sig, så att åskan endast helt svagt hördes på norra delen af ön. Ej heller södernt har den farit fram med nå gon större styrka.
På eftermiddagen i går kändes luften hög och frisk efter morgonens rensning.
I dag ha vi åter haft störtregn under förmiddagen.

Gotlands Allehanda
Fredagen 26 Juli 1889
N:r 84

Det har regnat bra

de två senaste dagarne här i Visby. I onsdags e.m. öste det bokstafligen ned udder ett par timmar, och man kan göra sig en föreställning om regnets häftighet, då man får höra att på dessa två timmar steg regnmängden till 33 millimeter, eller nästan lika mycket som under en hel månad med normal regnmängd i vanliga fall. Mellangatan och Strandgatan voro formligen öfversvämmade och en del backar skuros betydligt upp af vattenflödet.
I går regnade det sammanlagdt 17 millimeter.

Gotlands Allehanda
Fredagen 19 Juli 1889
N:r 81

Ett häftigt regn

har i dag fallit öfver Visby samt sträckt sig både norr och söder derom ut öfver landsbygden.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 17 Juli 1889
N:r 80

Ett uppfriskande regn

och dertill ganska ymnigt föll öfver vår torra gotländska jord natten till gårdagen. Äfven i natt har det regnat, och vårt väderlekstelegram för gårdagen förtager ej allt hopp om ytterligare välbehöfliga regnskurar.

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 Juli 1889
N:r 75